Vikt: 61,8 (-0,3 sen igår / -21,0 totalt)

Inspiration

Meditation Morgon: Counting Breaths 7 min (appen ”Stop, Breathe & Think”)

Meditation Kväll: Dealing with Anxiety 5 min (appen ”Stop, Breathe & Think”)

Mat

Frukost: Linfröolja, C-vitamin, Havregrynsgröt med havredryck och hela linfrön. 380 kcal.

Lunch: Thaigryta från VegMe. 568 kcal.

Middag: Några bitar av Curry & Chili Satay Dinner från VeggieTable.

Mellanmål: 2 riskakor, en banan, ett äpple. 230 kcal.

Summa kcal: 1313/1259

Kolhydrater: 45/55 %

Fett: 44/25 %

Protein: 11/20 %

Vikthantering: 137 aktiva min: 1740/1810 = -427/-551 kcal

Simning (mån,tis,ons/tor,lör): x

Promenad: 13.769 steg / 442 kcal

Dagens projekt:

Onsdag: Kuratorn+Simma+Depressionsskola kl. 15.00. Ingen kurator denna vecka och tar simningen imorgon.

1930-talsfilm: ”The Rider of the Law” (1935)

Gertrude Messinger igen; tredje filmen, tror jag.

Västern. IMDb: 5,6/10. Mitt betyg: 5/10.

Virkning: Mormorsruta

Språk: Walesiska lesson 26/118 (Countries)

Psyket: Sömnen rätt dålig (9,0 h). Ångesten, stressen, oron, depressionen: allt har varit under kontroll idag, bara svag ångest på kvällen. Koncentrationen ok.

Dagen i sammanfattning: Gick upp kl. 7.30. Morgonrutin. Kollade på film, åt lunch och begav mej iväg på promenad kl. 12 och traskade min vanliga runda som tar en timme. Kollade på en dokumentär och åkte sedan till Depressionsskolan. Jag gjorde två inlägg inför alla, något jag aldrig brukar göra! Det ena var en fråga om ”what’s the point”, som jag brukar säga, varför göra något överhuvudtaget, hur ska man hitta motivationen? Svaret var, som det tyvärr brukar vara, det vaga ”det är bra för dej”. Det är givetvis en bra inställning, men jag behöver bevis, konkreta fakta på papper att ”gör du så här, så leder det till detta och det är garanterat för det fungerar så.” Skulle gärna ha frågat en följdfråga om detta, men det kan jag ta upp en annan gång, när jag nu vågat ta mej ton. Var får man dessa bevis? Finns det en handbok med steg och tips? Räcker det att läsa andras böcker och försöka fånga upp tips som passar mej att införliva i mitt liv. Jag vet ju att kuratorns hjälp med KBT hjälper, men inte heller där har jag en konkret plan. Vi har jobbat oss framåt och jag märker att det det vi gör ihop och det jag tar med mej och faktiskt gör på egen hand, börjar göra att saker går lättare nu och det är positiva influenser som jag bygger vidare på. Vi fortsatte med att ta upp saker man kan göra på egen hand, men på grund av mitt kontrollbehov skulle jag vilja ha ett färdigt veckoschema och medföljande instruktionerna och tips på vad man ska göra. Att läsa andras böcker ger såklart en input och nya tips på nya angreppsvinklar och det är positivt – så länge man anammar dessa tips rent konkret och inte bara läser och tror att det ska ge en ny inspiration. Av det jag har förstått så är det bara att aktivera mej själv (simma, Fontänen, promenader) som öppnar upp till mer aktiviteter. Att gå från ett veckoschema med enbart att duscha, äta och promenera till ett schema som nu även innehåller simningen, Fontänen och Hälsodiskens två aktiviteter det känns verkligen som en framgång. Jag har en plan för varje dag och det gör att jag kommer upp, men depressionen vill göra sej hörd hela tiden, att allt är meningslöst, det finns ingen poäng med det. Att jag har, mot inrådan, blandat in viktminskning i det hela, har gett ett konkret syfte, men det är ju inte det som är målet, det är ju att bli fri från depressionens klogrepp om mej. Jag har inte ännu den där konkreta handlingsplanen, men jag ges ett tips här och ett där som jag implementerar och (fast jag inte vågar säga det) jag mår mycket bättre nu när jag dagligen jobbar på det. Jag gör verkligen saker. Det andra inlägget gällde egentligen samma sak, att man har svårt att förklara/visa för utomstående vad en depression gäller. Vi kan inte gå igenom en operation med en specifik tillfriskningsperiod utan det är en annan sorts sjukdom, osynlig i våra huvuden, och det är lätt att folk utan erfarenhet av depression tror att det blir bättre om man bara tar sej i kragen. Det är aldrig någon som har sagt så till mej, men jag får känslan att de tänker så. Det kanske folk inte gör… I vilket fall så är ju ett symptom att isolera sej och på så sätt kommer utomstående inte få någon insyn eller kunskap om vad det är som gäller. Man kan, tyvärr, inte skärpa till sej. Jag känner mej dagligen handlingsförlamad och utan intresse för något, nu bara gör jag saker för, som de sa, att det är bra för mej. Jobbigt att det är så diffust utan tydliga mål. Lättare om man bara tog antidepp och så återgår en känslor, tankar, intressen och drömmar till som det var innan. Problemet är väl, i och för sej, att skulle allt bara gå tillbaka till där man var innan så har man inte lärt sej nåt. Vore jävligt skönt att slippa se var eviga dag som en utmaning, men depressionen uppkom förmodligen av en anledning, så jag vill i såna fall lära mej varför den uppkom, vilken typ av situationer kan ge upphov till detta, hur kan jag undvika att det händer igen, se varningssignalerna och hur tar jag mej ur det. Jag utgår från att allas resa är olika och det kan vara därför det inte finns en plan 1a som funkar på alla. Det trista är att när man redan befinner sej i ett vakuum av meningslöshet ska ha lusten, som inte finns, att hitta den väg man ska följa, lägga till det som behövs längs vägen för att steg för steg jobba sej långsamt framåt till ett normalt liv. Det hela är ett moment 22, men jag måste erkänna att man aktiverar sej är en viktig del. Jag tror fortfarande inte på det, men jag erkänner att jag mår bättre. Jag är långt ifrån redo att hantera att leva ett normalt liv, men kanske blir det bättre och bättre? Tyvärr tror jag att det kommer bara hjälpa till en viss gräns, sen faller jag tillbaka igen. Det är där bevisen kommer in, om jag visste att detta är botemedlet så skulle jag vara mer optimistisk, men nu vet jag ingenting, jag är mitt eget försöksdjur. Ja, med tanke på att det inte kan bli sämre än det är så kan jag likaväl fortsätta med detta experiment på mej själv. Kommer fortsätta gå på kursen i alla fall, av flera skäl: på grund av aktivitetsaspekten, möta andra människor och höra om deras uppfattningar och inställningar samt att få höra fler tips på hur och vad jag kan göra på egen hand. Bara det att jag har fått tillbaka intresset för att hjälpa mej själv till självhjälp är ett enormt steg framåt.

Efteråt missade jag vagnen precis. Insåg att jag bara hade gått hälften av mina steg så gick jag en promenad till. Tog en annan vagn och åkte en bit och sedan traskade jag 45 minuter. Var lite kyligt, men härdade ut. Väl tillbaka har jag sett ett par dokumentärer och virkat, men är utmattad av dagens intryck så jag vill bara sova nu.