Fortfarande helt väck när klockan ringer, trots att jag sovit över tio timmar, men jag kom upp.
Jobbet gick bra, men jag var öppen med hur kasst jag fortfarande mår och att jag känner mej trött psykiskt. Jag fick frågan vad jag skulle göra i helgen. Svarade ”sova”. Det är seriöst min plan.
Efter jobbet var det ändå lite sol och jag ville inte bara hem och sova, så jag promenerade till Järntorget. Tummen upp för det!
Åkte sen bara direkt hem. Av med mysbyxorna (har inte ens orkat klä mej vettigt på hela veckan – men gör ju inte mycket eftersom jag har scrubs på jobbet) och ner under täcket.
Jag hoppas att jag mår bättre efter den här helgens ”paus från livet”, så att jag kan simma på måndag. Jag hatar att må så här. Har även tagit benso pga ångest dagligen, vilket var längesen. Gäller verkligen att ”nip it in the bud” nu, jag vill inte få tillbaka hela depression/panikångest-skiten igen!
Jag gick för fort fram med ökning av jobbtid på onsdagar 8-14, simma fyra gånger (varav en kl. 7.30), styrketräning var tredje dag, ökning av promenader till 10.000 steg dagligen samt även att försöka umgås med folk.
Jag har inte missat nåt av jobbet än, bortsett från 40 minuter försovning igår, så jag får försöka att återinföra allt igen men inte allt på en gång. Jobbet är ju som det är nu faktiskt är 50 %. Arbetsförmedlingen sa ju på mötet att det kommer att bli 50 % när jag ökar tisdagar, men det kan eventuellt bero på om lunchen räknas med eller inte, förmodar jag.
Om lunchen räknas blir det 51 % som jag jobbar nu, annars 43 % (17,5 h).
Om jag ökar tisdagar blir det 53 % utan lunchen inräknad.
Eftersom själva lunchen egentligen inte är nån befrielse från det sociala, så är det ju fortfarande en utmaning för mej, men jag förstår att det inte går att räkna så vid en anställning.
Just nu har jag väldigt svårt att se hur jag ska kunna öka till 75 %, alltså 12,5 h till…!
Men, inte ge upp än. Detta har varit ett bakslag, men jag hann pausa innan det gick överstyr. Nu gäller det att backa några steg och på’t igen! Ska lyckas få tillbaka alltihop igen i rätt proportioner och utöka mycket långsammare framöver.
Jag inser att min ätstörning förstör en hel del. Jag jagar viktminskningen eftersom hur jag ser ut nu äcklar mej och det betyder att jag vill vara igång mer och mer vilket ökar på stressen. FAN! Old bagage, som jag förmodligen aldrig blir av med.
Är i alla fall tacksam över att jag känner efter mer nu och kan reflektera!
Men: Felix mår bra (huvudsaken, mitt pälsdjur är mitt liv)
Steg: 11.400
Aktiv tid: 105
Kcal ätit: 750
Kcal förbränt: 1.500
