Besviken över allt


Va, fan, jag åt bara 600 kcal igår och idag hade jag gått upp 0,6 kg till 67,3 kg! Jag fattar ingenting.

Jag har inte sovit nånting eftersom jag har sån ångest. Jag saknar Rhith så oerhört mycket, att jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag har blivit dumpad efter båda 10 och 6 år, och har överlevt, så jag kommer att komma över detta, men jag är så ledsen. Jag vill bara krama och pussa honom. Fy, vad hemskt det här är!

Jag försöker att planera saker, men jag har ingen glädje till nåt och känner mej tom. Jag förstår att Rhith tyckte att jag blev för mycket, men åtminstone ett riktigt avslut, helst öga mot öga, när vi känt varandra nästan ett år, är väl inte för mycket begärt? Jag vet inte hur eller vad jag ska göra, det är det enda som jag tänker på, oavbrutet. Det känns i alla fall lite skönt att skriva av mej här.

Det blir inget vettigt gjort idag. Ska bara ligga i sängen och läsa på Reddit.

Update: Hörde av Rhith på ett mess där han skrev att jag gjorde slut! Det har jag verkligen inte gjort! Har försökt att ringa flera gånger, men givetvis inget svar, så jag måste vara blockad igen. Jösses, jag vet inte vart jag ska ta vägen, håller på att bryta ihop helt!

Update II: Snacka om turbulent vecka! Jag berättar mer imorgon.

Ointressant dag på balkongen


Hade inga möten eller nåt planerat idag, så jag sov till halv ett. Jag känner fortfarande sån meningslöshet att det inte är nån vits att gå upp eller göra nånting. Den här ångesten jag har nu gör mej helt handlingsförlamad och gråten sitter i halsen hela tiden. Varför gå upp ur sängen för att handskas med det?

Hade i alla fall gått ner 0,2 kg till 66,7 kg – alltid nåt.

Åt lunch vid kl. 14 och har sedan suttit på balkongen och druckit te hela dagen. Tyvärr går det åt en jävla massa cigg – har bara tio stycken kvar, så det blir svårt att klara mej tills på fredag. Jag får ta av sparpengarna, tyvärr (hade velat ha dom tills när jag åker och hälsar på mamsen). Fyllde i sömndagboken och gjorde lite uppgifter.

Hade missat att jag hade fått ett meddelande på sömnbehandlingen. Blev glad för dom positiva orden.

Tog tag i att klippa luggen eftersom jag inte såg nåt. Skönt att få det gjort.

Imorgon blir det aktivitetshuset och simning hur jävla kasst jag än mår.

Apropå cigg såg jag precis denna på Reddit. Tror inte att jag hade fått så mycket mat för 59 spänn, men tänkvärt. (Undrar vad ciggen kostar i Australien? Tydligen över 200 kr efter googling)
FAN! Hur i helvete kunde jag missa Toy Dolls?!
Tack och lov hittade jag ovanstående. S.P.O.C.K ska jag fan inte missa! Den är flyttad till 23 september (380 kr)

PS. Insåg precis att jag faktiskt planerar något att se fram emot och det är ju riktigt positivt. (Är givetvis otroligt ledsen att jag inte har nån stackars pojkvän att släpa med mej, men jag klarar mej bra på egen hand)

Samtal med sjuksköterska och matlagning


▪️16/5: Diska
▪️16/5: Häng in tvätten
▪️16/5: Laga mat
▪️16/5: Klipp luggen
▪️16/5: Spike
▪️16/5: Sjuksköterska

Vägde konstigt nog 66,9 kg idag (-0,1 kg) trots att jag måste ha ätit 3000 kcal, minst, igår. Bra.

Vaknade kl. 10, men somnade om eftersom besöket inte var förrän kl. 14. Då ringde sjuksköterskan och undrade om jag kunde komma kl. 15.45 istället. Jag hade sovit skitdåligt och stängde då av larmet och sov till 13.30. Kände mej helt degig, men lyckades ändå ta itu med disken.

Fastighetskontoret ringde också. Det gällde att dom vill boka in en besiktning av lägenheten inför att jag ska få ta över förstahandskontraktet på lägenheten. Dom kommer kl. 11 nästa tisdag. Lägenheten ser såklart bra ut, men jag får ta helgen till att storstäda ändå. Nu är jag nervös över det också…

Pratade med sjuksköterskan i nästan en timme. Jag fick se mina provsvar och det som dom hade reagerat på var PEth, som är en markör för alkoholintaget dom senaste fyra veckorna. Jag hade 0,94 (> 0,30 – Överkonsumtion, omfattande, regelbundet intag).

Vi diskuterade hur jag ska göra för att inte ta till ölen vid ångest och katastroftankar. Det är viktigt att jag inför ett dagsschema och får igång mina plusaktiviteter igen. Jag kan inte bara sitta hemma och känna efter hur dåligt jag mår och försöka fly m.h.a. öl. Jag måste tvinga mej själv till att göra saker. Jag vet ju att det är svårt till att börja med, men även att det kommer att gå lättare och lättare. Jag fyllde i ett skattningsformulär för alkoholintag och då var det inte illa ställt. Alltid nåt.

Hon frågade om det är ok att vi följer upp blodprovet en gång i månaden och det tycker jag bara är bra. Berättade om det här med Rhith och mina känslor inför arbetsrehabiliteringen och renoveringen av lägenheten, samt att det blir sommarväder och att det därför kan bli en del öl inom det närmaste. Hon sa att hon förstod, men att huvudsaken är att jag har i åtanke att välja bort ölen så ofta jag bara kan. Förhoppningsvis kommer värdet att sjunka ändå. Jag är lite motiverad i alla fall, trots att jag vet hur svårt det kommer att bli nu när jag mår så här kasst. Jag dricker i alla fall mer te nu, så jag har nåt att byta ut mot haha.

Det var ett bra samtal och även om det inte var ett direkt wake upp call (är fullt medveten om att jag dricker för mycket i reaktion på mina negativa känslor), så har jag nu fått ett stöd och en plan att försöka följa. Jag kommer att lösa detta! (Bad att få alla provsvar hemskickade, fast allt annat såg bra ut, ska kika mer på dom när jag får papperet – inga problem med levern i alla fall).

Var inte hemma förrän kl. 18 och kände mej lite seg, som jag alltid gör efter jobbiga samtal och möten. Jag tog ändå itu med att laga mat (en plusaktivitet gjord idag!)

Gryta med morötter, svamp och ris. (ca. 300 kcal/port). Blev kanongott!

Med tanke på det som jag har skrivit om mej själv nu, så är jag helt övertygad om att jag inte ska finnas i någons liv. Jag mår skit och har jättemycket att jobba med. Jag behöver vara själv, som jag redan hade konstaterat för ett år sen. Synd att det blev en detour där nån annan blev inblandad. Nu är det jag som gäller!

Jag är hopplös och känner total meningslöshet


▪️15/5: Dammsug & torka golv
▪️15/5: Diska
▪️15/5: Häng in tvätten
▪️15/5: Laga mat
▪️15/5: Klipp luggen
▪️15/5: Spike
Har inte gjort nåt av mina planer idag och jag skiter i vilket. Varför bry sej?

Lyssnade på Creepypodden hela natten och har typ inte sovit nånting.

Köpte mat för mina sista kontanter igår och hade världens hetsätningsepisod. Jag kan inte unna mej nåt, det utlöser hetsätning – speciellt när jag mår dåligt och har ångest som jag vill fly från.

Hade, tack och lov, bara gått upp 0,3 kg till 67,0 kg idag, trots allt som jag åt. Har lite pommes kvar, så det blir inget nyttigt idag heller. Gissar på att jag går upp ytterligare (minst) 0,3 kg till imorgon. Allt känns bara så jävla meningslöst. Jag har tappat motivationen att gå ner, trots att jag inte vill något hellre. Jag har fortfarande sparpengarna kvar och funderar på att gå och köpa nån mer skit att äta idag.

Är lite nervös inför mötet med sjuksköterskan imorgon eftersom jag vet att jag kommer att få en predikan. Ska i alla fall försöka få en kopia på provsvaren eftersom jag inte kan hitta dom på 1177 (är ju BMA så det är givetvis intressant, vill alltid veta mina värden).

Jag inser mer och mer att det är bra att jag är singel. Det finns ingen som behöver min skit på sitt bord. Jag är ett hopplöst fall, tyvärr. Känner inte att det är något syfte med nånting. Det är ju inte kul att spendera tid med en sån person. Det är däremot jobbigt att jag tänker på det hela tiden och inte kan få ett vettigt avslut. Tänker i alla fall aldrig älska någon annan en mamsen nånsin (plus kommande kisse, såklart!). Vill verkligen inte sätta mej själv i den här sitsen igen. Jag behöver inte andra människor, dom gör en bara besviken. Jag ska försöka att berätta för mamsen hur det ligger till i veckan. Pratade lite med TK om det, men jag orkar inte med det, speciellt eftersom jag inte helt förstod vad som hände. Det slutar bara med att måste förklara att jag är dum i huvudet, så det undviker jag helst.

Update: Jag har inte gått och köpt nåt mer att äta, vilket är bra. Fast jag hade kvar lite av smågodiset och 1 L yoghurt så jag blev ändå äckligt mätt. Dessutom lossnade något från min kindtand när jag åt en hård lakritskaramell och nu är tanden helt vass… Sjukt. Kom även på att Rhith är skyldig mej 240 kr – schysst att inte betala tillbaka det när han vet hur pank jag är!

Ska gå och lägga mej nu vid kl. 21, så får jag verkligen sova länge. Det finns inget syfte med att vara vaken. Blir ingen simning imorgon när mötet är så dum tid.

Ledsen


Hade givetvis gått upp 0,7 kg tills idag. Väger 66,7 kg nu.

Sov ok, men varje morgon måste jag påminna mej själv om att förhållandet är slut och jag blir lika ledsen om igen. Det är fruktansvärt!

Jag vill inte göra nånting, men jag pallrade mej ändå till affären och handlade mat så jag ska klara mej veckan ut. Orkar inte laga nåt idag, så jag köpte lite pommes också. Kommer att spendera resten av dagen med att tycka synd om mej själv.

Videosamtal med kuratorn


▪️13/5: Kuratorn
▪️13/5: Tvätta

Jag mår fortfarande skit, men det är pyttelite bättre idag. Jag inser dock att det är bäst att jag inte bekymrar andra människor med mina problem. Kändes bra att få prata av mej idag.

Jag fick ingen chans att ta upp mina problem med att sätta gränser eftersom mina blodprover tydligen visade på att jag dricker för mycket, så vi pratade en hel del om det. Jag har ju bytt ut hetsätningen mot öl, så jag förstår att jag har förhöjda värden, men jag dricker ju verkligen inte varje dag! Det kan bli två gånger nån vecka, men det är ovanligt.

Jag berättade att jag dricker för att inte känna och då kom vi in på det som jag mår sämst av just nu. Jag har ingen kontroll över saker som händer runt omkring mej nu och det gör att jag tänker enorma katastroftankar oavbrutet. Jag måste acceptera att jag inte kan kontrollera allt, det kan ingen och fokusera på det som jag kan kontrollera. Katastroftankarna är bara tankar och dom behöver inte vara sanna. Jag ska försöka att tänka på allt bra jag har åstadkomma och hur långt jag har kommit. När det gäller att skjuta upp saker gäller det att jag inte stressar upp mej och bli handlingsförlamad utan ta saker och ting i etapper (det hjälper min lista mej med).

Som alternativ till både hetsätningen och alkoholen borde jag tillåta mej själv att äta lite gott emellanåt. Ju mer jag förbjuder mej själv saker desto värre blir det. Jag funderar på om jag ska gå ner till affären och köpa nåt gott och unna mej nåt för en gångs skull. Jag vet dock inte vad som skulle vara värt att lägga pengar på. Jag får fundera på det lite.

Det blev smågodis (Rhiths förtjänst eftersom han köpte det när vi sågs för ett tag sen, annars hade jag bara köpt chips som vanligt).

Vi pratade lite om hur dåligt jag mår över allt med Rhith och det enda hon kunde säga var egentligen att jag ska försöka att inte oroa mej för mycket och att det kommer att lösa sej. Hon påpekade också att jag har min egen resa att göra med allt jobb med psyket och hon har rätt. Jag måste jobba på mej själv först och jag är på god väg. Det kommer inte att lösa sej med förhållandet, men jag kan inte göra något annat än att koppla bort tankarna på det just nu. Jag frågade om det skulle gå bra om vi hördes tidigare än om fyra veckor och vi bokade in ett videosamtal redan nästa fredag. Det behöver jag.

Hade av nån konstig anledning gått upp 0,5 kg till idag. Jag åt fan knappt nånting igår. Väger 66,0 kg. Kuratorn sa att det ser ut i ansiktet som att jag har gått ner i vikt. Det var kul att höra.

Var och handlade två ciggpaket, vilket jag hoppas ska räcka tills jag får pengar nästa fredag. Har nu enbart 120 kr kvar att leva på. Jag ska köpa lite ingredienser till en gryta för dom pengarna, så jag har mat. Kommer att bli jävligt tråkigt att äta samma mat i en hel vecka, men så får det bli. Jag har ju sparat 500 kr till Roskilde och eftersom det nog inte blir av nu så kan jag ta av dom i värsta fall.

Har tvättstugan kl. 17 och det är min enda plan för dagen.

Orkar inte mer


Har inte sovit ett skit. Gråtit och ojat mej hela natten. Enda bra är att jag bara vägde 65,5 kg idag (-1,3). Känner inte för att äta idag heller. Jag måste ändå gå till kiosken, har bara en cigg kvar, men jag gör det senare, jag måste försöka få nån sömn. Jag vet inte hur jag ska lyckas sova när jag bara har tankar på hur mycket jag hatar mej själv. Tagit två benso, Theralen och Zopiklon nu och hoppas att jag däckar. Hoppas att jag kan uppdatera med nåt positivt om några timmar. Skit i dagsschemat idag, jag har ingen lust till att göra nåt.

Hade ett missat ”hemligt nummer” när jag vaknade och hoppades att det skulle vara Rhith, så vi kan prata ut, men nä. Det var kuratorn som ville ändra vårt möte till ett videosamtal imorgon (verkligen glad nu att jag bokade om mötet med sjuksköterskan.) Det är så jobbigt med videosamtal så jag hoppas verkligen att jag kan få fram allt som jag önskar prata om. Nu har det även tillkommit att jag behöver ta upp vilken besvikelse jag är och hur jag ska hantera ett uppbrott i ett förhållande när jag redan mår skit sen innan. Ska skriva ner alla punkter så att jag kan ta upp allt.

I övrigt har jag inte gjort ett skit idag. Var och handlade köpte cigg, men har annars bara använt mobilen som flykt från känslor och tankar. Jag har sagt hur dåligt jag mår när jag inte får prata med Rhith och inte vet vad som händer, men det som är jobbigt också är att berätta detta för mamsen. Hon kommer att bli lika ledsen som jag! Tänker inte berätta nåt än på länge (eller så gör jag ett försök imorgon). Jag fortsätter att ignorera alla negativa känslor och kommer att försöka sova bort resten av dagen.

Hörde en bra snubbe på radion:

PS: Jag är glad för att Rhith insåg vilket dåligt inflytande jag är och jag önskar honom lycka till med ett liv fritt från mej och min skit. Tror att jag kan sova bättre nu när jag tänker efter och inser detta. ALDRIG MER KARLAR! (Kan givetvis tänka mej en flickvän, men skulle aldrig utsätta en kvinna för min skit heller, så jag återgår till min ensamhet i väntan på kisse).

PSII: insåg nu att jag inte behöver spara pengarna jag hade satt undan till Roskilde, så schysst att jag nu blev lite rikare den här månaden. Tacksamt.

PSIII: Såg att Rhiths polare har läste messen där jag bad honom att höra av sej, men har inte hört nåt. Jag tänker aldrig höra av mej mer. Jag skiter fan i vilket nu och skulle jag kunna skulle jag be om ursäkt för vilken idiot jag är, men han har lärt sej nu och kan gå vidare. (jag kollar upp saker för att slippa skiten, återkommer när jag vet mer, exet har grejer och jag har redan gjort en vända på psykakuten för suicidalförsök – gäller att lyckas den här gången! Inte för att jag tror det, men jag vill träffa pappsen igen).

Sista.

Tagit mängder av Theralen och Zopiklon och hoppas att sömnen tar överhanden. Bara jag vaknar till kl. 11 är det lugnt. Glad att jag har headsetet inatt med mina scary stories som flykt! Fyllde hellre aldrig i sömndagboken – jag är fan ett jävla asshole!

Nu blir det scary stories så jag kan sova trots multumångest.

Singel igen


Jag messade med älsklingen och berättade att jag hade köpt öl för första gången på evigheter. Han var på väg till Jkpg och vi messade en stund. Sen helt plötsligt reagerade han på nåt (inget jag sa, utan min personlighet förmodligen):

Slutet på förhållandet antar jag.

Jag mår skit nu. Ville bara köpa ett par öl för att klara av mina ärenden, men helt plötsligt blev det en jättegrej vilket ledde till att Rhith inte vill att ha med mej att göra nåt mer. Hade hans polares nr och skickade en förfrågan till honom, men inget svar än. Det verkar vara helt kört. Kan inte mamsen dö snart så jag kan ta livet av mej? Aaargh, sorry, hemskt sagt och tänkt. Jag återkommer när jag vet hur det går med allt, men som det ser ut nu så skiter jag i vilket.

Mitt kortaste förhållande ever på fem månader, så yeay för det antar jag Jag sa ju att jag inte skulle bry mej om karlar – se hur det gick! Jag vill bara ha en katt, fuck men!Jag är jätteledsen nu, samtidigt som jag känner att jag visste att det skulle bli så här, men likförbannat gråter jag. Jag älskar ju människan och det släpper man inte i en handvändning. Nu vet jag definitivt att jag inte är värd nåt så jag kommer inte att lägga nån energi på att återgå i arbete. Vem fan bryr sej om mej? Fan, vad deppig jag är nu! Jag vill inte att han ska göra slut och speciellt inte utan att prata med mej. Jag känner mej så jävla värdelös när nån man trodde tyckte om en inte ens kan prata med en i telefon utan blockar en som nån jävla retarded fjortis. Jag återkommer om livssituationen.

Ärligt talat så inser jag hur lite Rhith förstod mej och mitt psyke så detta är bäst.

Aktivitetshuset och ärenden


▪️11/5: Mejla soc angående arbetsträningen + fråga om busskortet
▪️11/5: Nya soc-blanketten på nätet
▪️11/5: Mejla HR angående ev. kommande arbetsträningen och min planering framöver 

Sov halvdant inatt, men lyckades ändå vakna till larmet och ta mej upp en kvart senare. Fan, hade gått upp till 66,8 kg (+0,4) eftersom jag hade en hetsätningsepisod igår (jag vet inte exakt varför, men inte konstigt med tanke på allt som pågår nu). Tog en cigg och spelade lite June’s Journey och begav mej sen till aktivitetshuset. Den här gången var vi fyra personer på meditationen (skönt att inte vara själv). Det gick bra, men för fan vad svårt jag har att fokusera på annat än hjärnans skitsnack. Träffade Dani och hon fixade en karta till mej så jag kan ta mej till hantverkscaféet i Slottsskogen imorgon. Gulligt.

Jag hade med mej badkläderna, men jag ville verkligen inte. Jag tappade all inspiration gällande vikten imorse. Jag har känt mej så jävla fet idag och det hade helt och hållet hindrat mej från att ens gå ut om jag inte hade lovat mej själv att följa mina planer. Tur att det finns mysbyxor. Jag fick tvinga mej själv att hoppa av vid badet. Det gick bra ändå!

Det var skitväder och jag var helt blöt när jag kom hem. Satte mej ner och kollade på vad jag hade planerat idag och jag tänkte att ”va, fan jag köper ett par öl så går det här lättare”. Jag vill ju inte dricka öl p.g.a. vikten, men jag kände att det nog var det enda som kunde motivera mej till skiten. Har egentligen inte råd, men tänkte att jag kan avvara mat för 60 spänn. Det var aslänge sen jag köpte öl nu och har inte druckit nån den här veckan, så då är det lugners. Bytte kläder och åkte till bolaget.

Har nu äntligen fixat allt, vilket var flera mejl samt soc-blanketten som var asjobbig och har öppnat en öl. Jag har inte ätit ett skit (främst p.g.a. vikten), så jag hoppas att jag inte blir illamående. Vill sova gott inatt i alla fall.

Kvällen efter all skit (allt jag har ätit idag, 374 kcal plus ölen såklart) – kan ni förstå min känsla av skuld nu?

PS. Är glad över att TK är den enda som har ringt mej den senaste veckan och att jag relativt snabbt har kunnat avsluta samtalet.

PSII: Jag känner sån saknad (personer eller djur? Not gonna tell) och att fly skitkänslorna med öl är det enda som hjälper. Fan vad patetisk jag är. Jag har ju en underbar pojkvän, men jag vill verkligen inte bekymra honom med min skit. Jag överlever, det har jag gjort så här länge.

PSIII: Vet inte vad förför, men jag saknar hela det liv jag hade med ex-exet och jag tänker på det en hel del. Jag saknar inte honom och vill inte ha tillbaka vårt förhållande – jag bara saknar det vi alla hade och jag mår dåligt över det på sätt och vis.

PSIV: Idiot-exet vill komma hit. Jag vet inte varför. Jag har försökt att sätta ner foten, men han har alla svar: jąg vill bara…, snälla behöver prata, du lovade mej, du vet ju hur jag mår, kan du inte hjälpa mej med det här bla.bla.bla. HUR befriar jag mej från detta?

Simning och telefonmöte


▪️10/5: Kontakta Dani om att fortsätta med aktivitetshuset fram tills arbetsträningen ev. kommer igång i september

Vaknade kl. 9, men jävlar vad svårt det var att komma upp. Låg och drog mej till tiotiden. Fyllde i sömndagboken och packade badkläderna. Hade gått ner till 66,4 kg idag (-0,2).

Kl. 11.10 lyckades jag äntligen bege mej iväg till badhuset. Tack och lov var det bara tre personer i badet när jag kom. Det kändes lite jobbigt att vara där igen så det underlättade. Det gick jättetrögt att simma, det kändes som om det var evigheter sen sist (det var det väl iofs också).

Kl. 15 ringde Dani på aktivitetshuset. Hon tyckte att det var en jättebra idé att jag tackar ja till IPS-metoden. Jag sa att jag tänker fortsätta att gå till aktivitetshuset tills vidare eftersom jag behöver öva på att träffa folk och hon tyckte att det lät som en bra idé. Hantverkscaféet har tydligen flyttat till Slottsskogen, så jag måste få en beskrivning av var dom är nånstans innan jag kan ta mej dit. Däremot har dom ett annat hantverkscafé på onsdagar kl. 13 inne på aktivitetshuset. Jag tänkte att jag går på meditationen kl. 11.30 imorgon till att börja med.

Trots regnvädret gav jag mej iväg till Willys för att panta vid fyratiden (fick 51 kr). Jag hade tänkt köpa lite ingredienser för att kunna laga mat, men jag orkade verkligen inte fokusera på vad jag skulle handla, så jag äter upp min sista pasta och handlar imorgon istället. Jag har en hel förpackning råris hemma så jag får göra nån gryta med det, tänkte jag.

Hade fått en kallelse till sjuksköterskan igen (för att diskutera provsvaren gissar jag) precis efter mötet med kuratorn på fredag. Ringde och bokade om det för jag klarar inte det stressmomentet att veta att jag ska prata med ytterligare en person direkt efter och att vi inte får dra över tiden.

Rehabkoordinatorn och sömnbehandlingen


▪️9/5: Rehabkoordinatorn – återkoppling angående arbetsträningen

Hade telefonmöte med rehabkoordinatorn kl. 9, så jag vaknade den tiden jag har bestämt, men jösses vad trött jag var. Jag somnade ändå runt kl. 23 igår och hade ingen vakentid, så jag förstår inte varför.

Jag berättade att jag tänker tacka ja till arbetsträningen eftersom det känns det enda som kan hjälpa mej nu. Hon var glad för det och tycker att jag fattar rätt beslut. Hon berättade lite om hur andra blivit hjälpta av IPS-metoden, så det kändes bra. Jag berättade att jag tänker fortsätta med aktivitetshuset fram tills dess för att uppehålla rutinerna och att träffa folk. Vi ska höras om en månad för att följa upp hur saker och ting går.

Kände att jag behövde somna om efter samtalet för jag var helt väck. Gick bara upp och vägde mej först och jag hade fan gått upp igen – 66,6 kg (+1,4) why??

Har varit dålig på att följa sömnbehandlingen (sömndagboken samt fakta och uppgifter) på sistone. Idag gjorde jag dock klart den senaste modulen, satte upp sömnmål och fyllde i sömndagboken, vilket känns skönt.

Det enda jag inte har gjort på mitt dagsschema är att göra en mindfulnessövning. Ska göra det strax (update: fan, vad svårt det var, har lagt av mej helt, men det blir bättre med daglig övning). Känns som en bra dag, trots allt.

Vad jag behöver jobba med


▪️8/5: Skriv ner vad jag känner att jag behöver ändra/jobba på hos mej själv för att underlätta arbetet med att återfå det normala livet jag vill ha (kolla KBT-papperen för tips)

Har legat och hostat hela natten och har lite ont i halsen idag. Gick inte upp förrän kl. 11 (kan unna mej två timmars sovmorgon en söndag…). Hade gått ner till 65,2 kg (-1,2), vilket förmodligen beror på hur jävla dålig i magen jag var igår.

Jag tänkte idag försöka komma underfund med vilka personlighetsdrag och dåliga vanor hos mej själv, som jag är trött på. Jag måste ändra på mycket, det vet jag. Jag har jobbat med många delar ihop med kuratorn, men just nu är det som med allt annat, jag bara flyter runt. Jag tar inte tag i nåt och det känns som att jag har glömt mycket av dom goda vanor och tekniker vi hade kommit fram till, som funkar för mej. Det känns bra om jag kan få till en lista över dessa punkter också, så jag kan ha i minnet vad jag behöver jobba med. Nu när jag har en kommande plan med jobb (även om det kommer dröja ett tag) så vill jag se till att jag är väl förberedd. Dessutom har jag helt tappat sugen, vill inte tänka på mina problem eller negativa känslor – det har varit enklare att bara låtsas som ingenting och fortsätta som vanligt. Det får vara slut med det nu. Det går inte att leva ett normalt, produktivt liv i total förnekelse.

Hur jag ska ta tag i mitt liv:

  • Hur funkar mitt sätt att hantera saker för mej? Vad ska styra (tankar, erfarenheter, sunda förnuftet?) – reagera inte bara reflexmässigt för att vara till lags, reflektera över konsekvensen innan
  • Känner meningslöshet för jag har inga mål – vilka mål har jag?
  • Sätt gränser – jag bestämmer, vad vill jag egentligen och berätta det
  • Stå upp för mej själv, hävda min rätt (var medveten om att mina behov går först – hur skulle en självsäker person bete sej i samma situation)
  • Följ ett dagligt schema för att bli van vid att följa rutiner
  • Ha koll på mina kommande veckas möten och händelser – jag kan inte påverka något i förväg, notera katastroftankar och tänk hjälpsamma tankar
  • Prokrastinering – inga ursäkter, det är en exponeringsövning att utsätta mej själv för det som är obehagligt
  • Vad är mina flykt-och säkerhetsbeteenden? Vad ersätta dom med? – konfronteras med rädslor genom att göra det motsatta
  • Notera och acceptera mina negativa automatiska tankar
  • Ha tålamod med mej själv och ta inte mina fel på för stort allvar
  • Exponering: utsätt mej det svåra så fort jag kan för att öva (sociala fobin, jobbiga känslor, möten, situationer där jag måste hävda min rätt, uttrycka mina behov)
  • Gå igenom sömnbehandlingen för att få tips och hjälp
  • Använd mindfulness en gång dagligen och så ofta jag kan (utåtfokusera, njut av stunden, gör saker långsamt utan stress, lekfullt, spontant, var nyfikenhet, sätt ord på upplevelser utan att döma eller värdera)
  • Lyssna aktivt när jag pratar med folk

Det blev en rätt lång lista… Jag känner inte just nu att jag har nån överblick över vad jag ska tänka på. Jag får nästan öva på en sak i taget, i åtminstone vecka i taget, så jag får in tankegångarna, som jag gjorde ihop med kuratorn. Jag börjar med att skriva ner mina mål eftersom det är därför jag känner mej så förvirrad och lost. Ska också se till att inte reagera reflexmässigt och att visa mina gränser tydligt. Jag följer redan dagsschemat, har skrivit ner veckans möten och jag ska inte skjuta upp något som är planerat i veckan. Får se hur det går under veckan.

Det känns bra att ha fått färdigt den här listan i alla fall. Nu ska jag ta en folköl (ja, flyktbeteende, jag vet, men jag måste ha lite plusaktiviteter också när jag har gjort nåt ordentligt).

Introspektion, sorg och peptalk


Kom upp till kl. 9, som jag hade bestämt. Vägde mej och hade gått upp från 65,7 igår till 66,4 kg idag (jävla skit!) Fick mens igår och min mage är som oftast då helt knäpp och jag tror att det påverkar vikten. Den påverkar också mitt humör känner jag, jag är mer känslig och introspektiv.

Skrev aldrig att jag pratade med mamsen igår. Det var väldigt skönt att prata med henne. Jag behövde verkligen prata av mej om allt. Hon lyssnar alltid, dömer inte och kommer med bra råd. Saknar henne massvis. Fick sätta ord på mina tankar kring den eventuella arbetsträningen – jag har inte pratat med någon annan om det. Hon tyckte att det lät som något jag kan testa och det är var intressant att höra hennes åsikt när jag själv fortfarande är osäker på om det verkligen är nån vits. Pratade om hur dåligt jag har mått på sistone och vi spekulerade kring om det var något speciellt som utlöste det och sömnproblemen för ett par månader sen. Kom in på Spike och för första gången sen jag sa adjö, så grät jag. Berättade hur mycket jag saknar honom, hur tomt och ensamt det är utan min lilla räka. Jag har, precis som med så mycket annat jobbigt, hindrat mej själv från att överhuvudtaget tänka på det. Om jag inte tänker på det, så slipper jag att alla känslor kommer upp, för det är för jobbigt att hantera. Smart inställning, va? Fullkomligt idiotiskt. Det är precis som när jag prokrastinerar att ta itu med saker för att jag ”vet” att det ändå bara blir skit tills jag till slut är tvungen att göra det ändå, så skjuter jag upp att tänka på saker som jag vet kommer att röra upp starka känslor för jag orkar inte hantera det, det krävs för mycket psykisk och fysisk energi. Främst är det ångestkänslor jag försöker låtsas att dom inte finns tills dom inte går att ignorera längre, men sorg vill jag inte bearbeta överhuvudtaget, det är för energikrävande och jag har inte orken (hit räknar jag även att bli sårad, vilket är anledningen till att jag har dragit mej för att tillåta mej själv att bli kär). Sorgen och saknaden efter Spike ligger bara och tär så länge jag ignorerar den och jag lovar att det har mycket med mitt dåliga mående på sistone att göra. Borde sätta mej och kolla på alla gamla kort och klipp på mobilen och bara gråta ut ordentligt, men när ska jag orka det? Så då skjuter jag givetvis på det också. Jösses, vad less jag är på mej själv och alla käppar i hjulet jag sätter för mej själv hela tiden. Jag känner mej som en så otroligt misslyckad människa – finns det något bra eller rätt med mej alls?

Apropå mötet med ALC angående arbetsträningen, så tänkte jag sammanfatta lite vad som sas och vad jag fick för uppfattning. Dom använder något som heter IPS-metoden och vänder sej till människor med psykisk funktionsnedsättning. Kortfattat så träffar jag en arbetsspecialist och gör upp en plan och sen letar vi upp en praktik enligt mina önskemål (detta eftersom jag redan har en anställning som inte vill hjälpa till med en längre tids arbetsträning, annars skriver man CV och söker jobb som vanligt). Arbetsspecialisten kan följa med till arbetsplatsen och sedan görs regelbundna uppföljningar och man får tips, stöd och hjälp om något inte fungerar. Jag googlade lite på IPS för att kolla så att jag inte hade missat något och hittade följande på en sida: ”Det kan också hända att en person har haft ett jobb som har fungerat men att något sedan hänt och de har blivit sjukskrivna. Då kan arbetsspecialisterna stötta till en återgång till arbetet, alternativt kan en uppsägning bli aktuell, och sedan kan de arbeta för att hitta något som fungerar bättre.” Först kände jag att det inte skulle leda till något eftersom jag redan är anställd och att bara vara på en praktik kändes lika utsiktslöst som aktivitetshuset, men ju mer jag funderar på det, desto mer känner att det här är nog den bästa lösningen för mej just nu. Det måste ju hända något annars stagnerar jag och det låter som att dom borde kunna få lite fart på mej och samtidigt finnas där till hands undertiden. Det är egentligen inget att tveka om, men det känns oerhört läskigt. Jag är livrädd för att jag inte kommer klara av att det ställs krav på mej och att jag kommer att gå in i väggen igen direkt. Jag berättade för dom på mötet att det måste gå otroligt långsamt fram och det får jag upprepa under det första mötet sen. Nä, nu jävlar ska jag försöka att ha lite självförtroende och lita på att det här kommer att gå bra. Jag vet att jag är riktigt bra på mitt jobb och jag kan självklart bli en uppskattad anställd. Dessutom har jag lärt mej oerhört mycket under KBT:n och vet vilka fallgropar det finns och hur jag ska tänka när jag märker av att något inte känns bra. Det är p.g.a. att jag verkligen vill känna efter hur psyket mår hela tiden och hinna använda rätt tankar, känslor och handlingar i god tid, som jag vill att det går oerhört långsamt fram. Jag litar inte på att jag känner efter ordentligt annars. Jag vet ju att jag bara gör det folk vill utan att lyssna på kroppen annars.

Jag har även idag varit ensam hemma hela dagen – så jävla skönt (inte träffat nån på ett par dagar). Jag har bara legat i sängen, filade lite på ovanstående text ett tag, övade på Walesiskan och läste sen på Reddit och Flashback. Jag har messat lite med mamsen, men i övrigt är jag glad över att jag bara ha fått rå om mej själv utan störande moment (hade givetvis gärna hört av Rhith, såklart, jag saknar honom, men han får välja om han orkar med mej, jag vågar inte tränga mej på).

▪️7/5: Diskutera med och göra klart mina gränser för exet (viktigt!) – han har tack och lov inte ringt mej för jag hade inte orkat ta den diskussionen idag. Han vet att jag har nåt att prata om och jag skulle gärna få det överstökat, men jag tänker inte ringa honom. Jag tar det om han hör av sej.
▪️7/5: Skriv ner mina tankar angående arbetsträningen i bloggen för att få en överblick (tacka ja?)

Mitt liv har länge saknat struktur, åtgärdat det idag – lättad och stolt


Jag har nu lyckats få ihop en lista över dom närmaste viktiga händelserna, vad jag ska göra och hur jag ska tänka. Försökte även göra upp en dagsrutin. Känns oerhört skönt att få den här överblicken, vilket jag inte har haft nån på flera månader. Jag kan inte säga annat än att det känns oerhört överväldigande och det är den insikten och känslan av att jag inte kommer att klara av det, som jag har försökt fly ifrån. Nu får jag lära mej att face:a saker och ting igen! Jag får tänka ”ta en sak i taget” och dessutom är det ”bara” en viktig (extra jobbig) sak om dagen och helgerna är fria. Jag har ju enorm tendens att bara klumpa ihop allt till en enda jobbig sörja och därmed inte göra nåt av det, nu ska det bli ändring på det! Mina förhoppningar är faktiskt goda, jag vill ju det här!

FIXA SNARAST:

▪️6/5: Häng in tvätten
▪️6/5: Ring mamsen
▪️7/5: Diskutera med och göra klart mina gränser för exet (viktigt!)
▪️7/5: Dammsug & Torka golv
▪️7/5: Skriv ner mina tankar angående arbetsträningen i bloggen för att få en överblick (tacka ja?)
▪️8/5: Vad känner jag för mina vänner och hur vill jag att vår fortsatta vänskap ska se ut. Vad vill jag göra, behöver jag sätta gränser, tala om mina känslor, sluta umgås?
▪️8/5: Skriv ner vad jag känner att jag behöver ändra/jobba på hos mej själv för att underlätta arbetet med att återfå det normala livet jag vill ha (kolla KBT-papperen för tips)
▪️9/5: Rehabkoordinatorn – återkoppling angående arbetsträningen
▪️10/5: Kontakta Dani om att fortsätta med aktivitetshuset fram tills arbetsträningen ev. kommer igång i september
▪️11/5: Mejla soc angående arbetsträningen
▪️12/5: Mejla HR angående ev. kommande arbetsträningen och min planering framöver
▪️13/5: Kuratorn. Det jag ska skriva ner på ett papper och ta upp med henne för att se om jag kan få lite tankar om och KBT-syn på är: 1) jag behöver hjälp med hur jag ska tänka och göra för att sätta gränser, hur hanterar jag att folk utnyttjar mej och att jag tror att dom har all rätt att göra det (det är egentligen en enorm fråga, eftersom hela min personlighet bygger på det). 2) se vad hon tänker om min tendens att skjuta saker på framtiden och tro att allt löser sej av sej själv, alltså hur får jag tillbaka mina rutiner och tar kontrollen över mitt liv igen. Jag måste lära mej att inte bara flyta med strömmen, d.v.s. t.ex. flyktbeteendet att ta en öl och inte tänka på det som är jobbigt. Vad gäller rutiner har jag i och för sej insett att skriva listor är en bra början. 3) Vill också ta upp att jag helst ses oftare än en gång i månaden just nu om det går eftersom jag känner att behöver det stödet
▪️16/5: Kontakta Bostadsbolaget om vad som händer med lägenhetsrenoveringen i höst och vad jag behöver veta/tänka på
▪️17/5: Madrassen (Plumpen)
▪️22/5: Fira födelsedag
▪️17/6: Kontakta Bostadsbolaget om möjlighet till lägenhetsbyte när jag har fått förstahandskontraktet
▪️20/6: förhoppningsvis nått målet 59,0 kg

Fortsätt läsa

Dagen börjar skit


Jag lyckades sova tre timmar. Vaknade av att jag höll på att frysa ihjäl. Ligger nu under tre täcken, men ältande har dratt igång igen och jag kan inte somna om. Tog Theralen och Zopiklon nu vid kl. 9 och får se om jag kan däcka igen. Jag funderar på mina listor och hittills har jag bara kommit fram till dom svåraste problemen att lösa: säga upp kontakten med de fyra vänner jag har samt sluta dricka öl. Planen var att skriva ner saker som jag kan lösa pö om pö, men det känns som att allt ska lösas om jag blir eremit och bara mekaniskt, utan glädje, utföra alla uppgifter soc och pmv lägger på mej. Jag kommer inte ha någon kontroll eller överblick, men det får väl bli sån kaos då för jag har ingen ork att reda ut allt, det är inte värt det. Det kommer ändå aldrig leda till att jag återgår i arbete. Det tåget har passerat. Jag förstår inte hur dom kan titta på mej och tycka att dom har lösningar för mej. Jag är ett stolpskott utan värde. Hur gärna jag vill ha tillbaka mitt jobb, så tror jag inte att det nånsin kommer att ske. Allt är bara BS från deras sida.

Jag ska försöka skriva ner mina akuta ärenden och uppgifter, men tror att det är bättre att jag lägger ner allt – speciellt att skriva här. Det är det enda som har hållit min hjärna i schack, men nu när jag bara ska leva som en eremit, så finns det inget syfte. Jag kanske återkommer när jag har fått sova en stund till, men just nu är jag bara blasé på allting och att publicera mitt liv online är bara onödigt. Jag kommer inte ha ett skit att skriva om. Får se hur det går med den specifika listan under dagen. Kanske kan komma till nån lösning. Hoppas att jag kan sova några timmar till trots ältandet.

UPDATE: Sov till kl. 15 och känner mej fortfarande hopplös och ser ingen ljusning. Har lyckats få i mej lite mat och ska se om jag kan börja fila lite på min lista när jag har vaknat till lite. Det är det enda jag kan göra just nu för jag ser ingen annan lösning just nu än att reda ut mina bekymmer och katastroftankar. Jag kommer troligtvis ändå att fortsätta att skriva här eftersom det är det enda utloppet jag får för mina kaostankar.

Soc-möte samt uppgivenhet


Möte med soc angående arbetsträning i förmiddags, men jag har fortfarande inte smält informationen, så jag kommer att skriva mer om det imorgon.

Kvällen blev skit. Tror inte ens jag orkar formulera problemet egentligen, men kortfattat så har jag återigen fått bekräftat att jag en idiot som bara gör allting fel. Jag vet att jag är en dörrmatta och har varit det i 46 år – alla får köra över mej och jag har ingen egen vilja. Försök att ändra på det efter att ha levt så hela ditt liv! Jag är inte värd ett skit och jag existerar bara för att göra andra glada, inte ha några åsikter och ställa upp i alla lägen. Fatta hur utmattande det är att leva så! Jag vet inte hur jag sätter gränser, säger ifrån eller står upp för mej själv. Hur lär man sej det vid den här åldern och var börjar man? Det är för mycket lösa trådar i mitt liv nu och jag orkar inte mer – jag vet inte i vilken ände jag ska börja styra upp saker eller hur. Jag vet inte vad jag ska göra eller hur. Jag är helt handlingsförlamad och löst. Jag skjuter allt på framtiden för jag har ingen överblick över all skit. Jag känner mej ensam för jag kan inte bekymra andra med mina problem. Jag kan bara lösa saker ensam och jag vet inte hur jag ska göra.

Apropå detta, så tycker jag så väldigt mycket om Rhith, som jag ju har sagt, och vill så gärna vara med honom, men jag skulle väl egentligen fortsätta att leva ensam (helst med en katt dock), som jag hade bestämt, för jag känns som en stor jävla belastning och det slutar bara med att jag blir sårad oavsett. Det finns inget nöje i att umgås med mej. Han har givetvis inte (!) sagt det, det är så jag känner. Jag vet att han finns där för mej nu, men jag kan inte ligga andra till last. Jag drar mej hellre undan nu i såna fall, för att underlätta för honom. Jag vill inte utsätta honom för all min problematik och mitt struliga, ostrukturerade liv för han förtjänar så mycket bättre. Jag har redan sagt till honom att jag känner så, så jag skriver det inte först här. Jag behöver bara skriva av mej för jag vet varken ut eller in just nu och har ingenstans att vända mej.

Jag känner varför ska jag börja arbetsträna, varför ska jag ta itu med mina sömnproblem, varför ska jag simma, varför göra nåt överhuvudtaget? Who cares, liksom? Hela jag är bara en fucking jävla waste of space. Jag vet inte ens vad ordet ”glädje” betyder längre. Jag ber om ursäkt för hur jag uttrycker mej nu, jag är inte självmordsbenägen, jag är bara så in i helvete trött på att jag inte klarar av att leva ett normalt liv som alla normala människor. Det var ett tag sen min depression var så här stark. Jag har ingen vilja eller lust till nånting. Jag såg fram emot att träffa sis imorgon, men jag har ingen lust att ens gå utanför dörren. Jag är totalt värdelös. Nu ska jag sova och inte bry mej det minsta om att gå upp i nån vettig tid imorgon. Den enda som jag vet bryr sej om mej villkorslöst är mamsen och jag lovade ringa henne imorgon, så det är enda anledningen till att gå upp.

Just nu kan jag bara hoppas på att jag ser lite ljusare på saker och ting efter att jag har sovit, men så länge jag inte har nån plan och bara flyter med, så kommer jag inte att ändra på något. Vart fan ska jag börja? Aaargh! Jag kanske ska återuppta en gammal vana – skriva listor. Jag kan ha det som plan för morgondagen att skriva ner vad jag behöver lösa/reda ut just nu och vilka rutiner jag har att följa. Jag brukar bli klarare i huvudet när jag ser saker på pränt. Nu blir jag faktiskt genast lite mer positivt inställd. Bra att jag kunde resonera mej fram till nånting i bedrövelsen i alla fall. Jag skulle ha lagt mej för ett par timmar sen, men med allt detta i hjärnan har jag inte kunnat slappna av för fem öre. Kanske går det bättre nu.

Klockan är 04.15 och jag ligger och lyssnar på mina true scary stories som vanligt, men ångesten är brutal och det går inte att bli det minsta sömnig. Jag önskar att jag kunde stänga av min hjärna…

Mycket bättre dag


Vikten är 67,3 kg (-1,3) vilket var en bra början på dagen.

Skulle ha simmat idag, men jag var tyvärr lite småbakis (jag blir inte ens bakis!) samt hade träningsvärk i benen (guess why) och jag pallade inte. Jag tog istället en långpromenad (jag är otroligt glad att jag fick arslet ur vagnen och rörde mej utanför dörren!) och lyssnade på dom Women & Crime som jag hade missat. Skönt.

Har spenderat kvällen med att kolla på hockey. Faktiskt. Det gick bra för HV71. Jag vet inte ens om jag har sagt att jag är Jönköpingsbo ursprungligen, men så är det. Jag har aldrig haft nåt intresse av nån sport nånsin, men av nån anledning har jag blivit intresserad nu (Rhith, probably lol).

Det bästa är att efter matchen kom ”Tropic Thunder” på samma kanal. Jag skulle gissa att det är sjunde-åttonde gången jag ser den. Så jävla bra!

Bara så ni vet så är det ”Towel Day” imorgon. Don’t panic.

Klar förbättring av humöret


Trots alla fucking jävla kalorier igår hade jag ändå gått ner till 68,6 kg (-0,9). Skumt, men bra start på dagen. Jag blir inte klok på min vikt. Undrar vad fan jag kommer att väga imorgon??

Har idag lyckats fixa allt som jag sa igår (utom dammsugningen). Mådde lite halvdant när jag gick upp, men tänkte att ”nu tar jag fan tjuren vid hornen” och fick arslet ur vagnen.

Efter pantning och diskning messade Dani på aktivitetshuset och vi bestämde oss för att höras. Det vi kom fram till var att jag har mått skit och att jag ska ha mötet med soc på torsdag. Jag sa att jag gärna fortsätter att komma till aktivitetshuset, men det beror på vad mötet leder till. Dani och jag ska höras på tisdag och se vad som händer framöver.

Som en bonus på dagen kom Rhith förbi och vi hade väldigt mysigt. Det roliga var att kl. 15.54 tryckte jag på ”ring” till honom och i precis samma sekund fick jag ett mess ”Hemma?” och jag la på. Kul att vi tänkte på varandra samtidigt.

Blev överraskad med dessa, eftersom jag har mått dåligt. Vilken underbar karl han är!

Blev bjuden på mat, vilket jag blev väldigt glad över, fast jag känner att jag gärna vill bjuda tillbaka ibland (inte så lätt på soc-bidrag) och får lite ångest över det.

Sämsta sushin jag ätit hittills (men ätbar). Dom var väldigt långsamma, kunde inte växla kontanter och det var väldigt små bitar, som föll sönder (Sagami Japansk Restaurang på Backaplan)

Får tyvärr inget nattsällskap och ska försöka sova strax. Jag hoppas verkligen att jag lyckas ta mej iväg och simma imorgon!

Fortfarande dåligt psyke


Dagen började kasst – har gått upp till 69,5 kg. Ville bara gå och lägga mej igen. Satte mej ändå och läste lite. Var sen på affären (äntligen utanför dörren!) och pantade hälften av panten. Väl hemma igen diskade jag hälften av disken och har nu spelat June’s Journey i över två timmar. Har i alla fall gjort något idag (bokade även tvättstugan imorgon kl. 17), men allt känns så jävla meningslöst. Jag orkar inte må så här. Ångesten är enorm. Vräkt i mej mat (gissar på över 4000 kcal idag). Jag vill vara glad nu när det börjar bli fint väder, men jag känner inte för ett skit…

Har ändå en plan för imorgon: resten av disken och panten, tvätta, städa och duscha.

Jag har varit jävligt glad över att vara ensam, men jag känner idag att jag hade behövt en kram eller åtminstone lite stödjande samtal. Äsch, skit i vilket, jag klarar mej själv.

Tänker lägga mej tidigt eftersom jag mår illa nu och ångesten har inte blivit mindre under dagen.

Psyket är otroligt kasst


Det var längesen jag mådde så här dåligt. Jag kan inte se nåt ljus. Allt är bara skit. Hela kroppen vibrerar p.g.a. enorm ångest. Lägenheten ser ut som fan, jag har inte duschat (eller simmat) på en vecka och jag har ingen lust med nånting. Orkade gå och handla idag, men åt för mycket, trots att jag inte hade nån matlust. Jag vet inte hur jag ska ta mej ur den här svackan. Vill bara vara ensam, gråta och sova. Tänker lägga mej nu, trots att klockan bara är 17. Hoppas att morgondagen för lite ljusglimtar med sej.