Fundering 


​Sjukt att man en dag kan sitta och göra saker, planera saker, vara – och i nästa inte finnas, inte längre vara. Hur känns det? Är det som att somna? Jag är rädd för denna utplåning av mitt liv och min ”själ”. Varför jag är rädd vet jag inte, jag tror och hoppas att det är som att somna och inte vakna, men jag vill ju vara här, hos dom jag älskar och se vad som händer i världen. 

Ja, jag är rädd för att dö, trots att livet har spelat ut sin rätt. Sjukt? Ha. (Ja) 

Den Engelska Drottningmodern, Find a Death och Dödsintyg


image

Har nu läst klart om alla döda kändisar på Find a Death (väntar med spänning på nya inlägg).

Har sett otaliga (lite bisarrt, kanhända) foton på avlidna kändisar, allt från mordplatser och självmord till öppna kistor, legala avrättningar och naturliga dödsfall.

De flesta inläggen inkluderar personens ”Death Certificate” (dödsintyg) där orsaken till dödsfallet anges, tillsammans med namn, ålder, adress etc.

Av de, som dött av en naturlig orsak, har (uppskattningsvis) 90 % dött vid 65 – 70 års ålder. Hjärtattack alt. någon form av cancer verkar helt klart vara vanligast. P.g.a. detta så stod Drottningmoderns dödsintyg ut:
”Cause of Death: Extreme old age”.

102 bast. Starkt jobbat!

Mae Murrays hem


image

Har snöat in på döda kändisar, i kölvattnet av mitt intresse för filmklassiker. T.o.m. deras död var mer spektakulär pre-50s.

För er som är lite morbida, garanterar jag många timmars tidsfördriv på Find a Death.

image

Mae Murray var en amerikansk stumfilmsskådis. Har inte sett något hon har gjort. Hennes död var inte heller spektakulär (död vid 79 år av naturliga orsaker).

Däremot blev jag helt kär i det här huset hon ägde i Californien. Påminner lite om en medeltida borg. Undrar hur det såg ut inuti.

Death clock


image

Ok, detta är verkligen ingen nyhet. ”När ska du dö”-sidor måste ha existerat nästan lika länge som internet.

Har, givetvis, gjort testen (på olika sidor) flera gånger.

Detta är senaste resultatet. 56 år? Fuck.

Vet inte ens vad de baserar sin uträkning på, men låter rimligt.

Listverse (& mormoner)


image

Snöat in på Listverse.com, vilket jag gör med jämna mellanrum.
Har nu, t.ex. läst två olika listor om mormoner. Helknasig religion! Däremot gillade jag deras inställning till döden (se ovan).

Dom här var också schysst tro:
image

image

Kanske skulle bli mormon, ändå. Haha, just kidding!

Kent Finell död


image

Vad är det med gubbarna i denna generation? Vad har ni för problem med att ta er över till 70-årssidan?

Intressant att hans homosexualitet helt tystas ner. Vad hände med PK-ismen?

Hittade en gammal artikel där han hade drömt att han skulle dö i augusti. Lite weird, eller?

New Age, Religion & Wicca


image

Man tar inte med sin New Age-tro in i arbetslivet och sin profession.

När ska folk lära sej?

Jag älskar allt mystiskt och program om döda, seanser etc, men det är ”fringe science” och det vet jag (en del vill inte ens kalla det det, för dom är det flum).

Jag uppskattar att troende (kristna, muslimer, whatever) inte tvingar på mej sin religion (Lyssnar ni Jehovas?).

Nu utövar jag ingen religion själv per se, men jag har tvivel, funderingar, förhoppningar etc och jag skulle aldrig tvinga på någon mina teorier.

Ingen har något belägg för det sin tro (”tro” är keyword här), så klart. Varför skulle mormoner ha rätt, men inte Jehovas? Hur kan Buddhismen vara mer rätt än Hinduismen?

Själv älskar jag Wicca och bekänner mej gärna till denna religion. Det praktiska, som att utföra ritualer, komponera spells, lägga tarotkort, meditera, spå i kristallkulan, tyda linjer i händerna, hedra månen i dess olika faser, betrakta naturens skiftningar med årstiderna och att tro på Summerland (ett liv efter detta innan reinkarnering) tilltalar mej. Det har med min fascination för fantasy, det mystiska och oförklarliga att göra – det är jag född med.

Sen är jag den mest skeptiska människa som finns och tvivlar på allt hela tiden. Hade velat att Wicca (eller vilken religion som helst egentligen) hade rätt, men ingen vet vad som är rätt.

Jag är helt övertygad om att när vi dör är allt är slut – that’s it. Nada. Finito.

Min teori är att döden är som när vi somnar, som de där nätterna där man inte minns några drömmar utan bara svarthet.

I dödens fall vaknar man, såklart, inte och du kommer inte kunna berätta för någon att du har befunnit dej i svartheten hela natten. Allt är bara borta – och det är din/min/vår evighet. Trist, men tyvärr är det (nog) så, allt annat är bara önsketänkande.

Att Wicca ger mej en underlig tillfredsställelse, även om jag inte kan tro fullt ut, är väl bara bra, det är en hobby (som en bokklubb eller bridgeklubb eller whatever).

Jag utgår alltid från att andra religiösa är som jag och har samma inställning som jag har.

Varför har ni inget sunt förnuft, va?!

Aaaargh, jag blir så frustrerad! Det borde kontrolleras så att folk med IQ-Forrest Gump inte skaffar barn. Annars: ge dom inget medialt utrymme! Det är inga nyheter de kommer med, och deras ”utspel” leder bara till att vi normala människor tappar tron på mänskligheten (Lyssnar ni AB?).

Vita arkivet


image

Detta har jag tänkt göra länge. Har nu fyllt i broschyren ”Vita Arkivet” och tänkte förvara det synligt.

Så fort jag har en ny dator kommer jag även fylla i på nätet.

Testamente (obevittnat) bifogas. Även alla lösenord m.m. finns nu nedtecknat.

Bara så ni vet!

Titanic II


image

Jag borde åka med denna bara för att. (Ni som känner mej vet att jag lider av extrem båtskräck efter filmen SOS Poseidon och min trip med Estonia och är övertygad att jag kommer dö på en båt – eller har gjort det i ett tidigare liv?) Signat upp mej för deras newsletter i alla fall. Biljetterna lär ju kosta multum.

Estonia


image

Sedan jag, vid 10-12-årsålder, såg katastroffilmen S.O.S. Poseidon, har jag haft en väldigt stark fobi (eller, skräck, om du så vill) för alla båtar större än en eka.

Jag är helt övertygad om att jag kommer dö i någon form av båtolycka. Eller så har jag gjort det i ett tidigare liv. .. om man nu tror på reinkarnation.

Jag vill tro på reinkarnation. Jag vill tro att vi alla är kärl som, när vi placeras i olika inkarnationer, fyller vår ”medvetande-bank”, dvs fyller de kärl, som är våra själar. Och därmed, slutligen, uppnår någon form av ”Nirvana”, eller kanske blir en guide för de som är kvar i jordelivets kval.

Stort jävla önsketänkande. Sooner or later, I guess, I’ll find out.

Jag är i hjärtat helt övertygad om att INGET händer när vi dör. Varför skulle det? Vi somnar, energin slås ut, livet slocknar, that’s it.

Egentligen borde man (dvs jag, och andra som lider av panikångest) inte vara rädda för att dö. När du väl somnat in så har du inga mer problem.

Fast, som T sa: ”Jag är rädd för det jag lämnar efter mej och hur min död skulle påverka de nära och kära”. Jag tror det är där skon klämmer, seriöst.

När jag har druckit eller mitt uppe i stävjandet av en panikångestattack, får jag väldigt ofta för mej att skriva ett testamente.

Sedan min far gick bort har jag nog skrivit 5-6 st testamenten plus att jag påbörjat atr fylla i en ‘Fonus-broschyr’ med mina lösenord och annat sånt jox.

Tack och lov var inte min far nån internet-junkie. Han hade ett Facebook-konto. Jag loggade in där, skrev att min far hade gått bort och sen har jag bara låtit kontot vara. Jag kan tycka att det kan kännas lite skönt att posta nåt till den bortgångna, man kan låtsas en stund att personen i fråga fortfarande sitter i andra änden och läser mina inlägg.

Jag gjorde precis det när Pelle gick bort. Han var inte ens en nära vän, men jag gillade honom som fan. Skrev ett par inlägg på hans Dayviews (eller Bilddagboken, som det hette då) bara för att, typ, ta farväl…

Tankar om döden


image

Sedan pappsen gick bort har jag samma tankar i mitt dumma huvud hela tiden: ”Det här kanske var det sista min far gjorde innan han dog” (gick på toa, sköljde ur en kopp, gav katterna mat, whatever) eller ”Vad var det sista han tänkte på”?

Varför ramlade han in i bokhyllan, gjorde han ens det, varför var bokhyllan trasig annars, hur mådde han innan, förstod han att det var ”kört”?

Jag hatar att jag inte var mer på, med att höra av mej, men vi var/är för lika: mår vi dåligt så drar vi oss undan, ett telefonsamtal blir som att bestiga Mount Everest.

Tror inte folk fattar det, ”det är väl bara att ringa”, ”det är väl bara att svara”? Nää, det är fan inte ”bara” nånting!

Saknar honom som fan, i vilket fall!

Twilight Zone death video


image

Jag vet inte hur många gånger jag har sett denna (se YouTube) eller varför jag plågar mej själv med den…

Det är så tragiskt, fruktansvärt och… fascinerande. Jag vet, jag är nog inte helt frisk.

Har tittat mycket på ”death videos”, sen pappsen gick bort. Förklarar väl lite kanske.