Jävligt snygg film.

Som fan av (nästan allt) 60-tal är denna film en virtuell orgasm. (Ah, fick till en ”recensionscliché”).

Däremot lämnar filmen en hel del övrigt att önska i filmväg, så som en engagerande handling, karaktärer man sympatiserar med eller någon form av tempo.

Andra gången jag ser filmen, tror det måste ha varit 20 år sen sist. Mindes att jag gillade den. Mitt 17-åriga jag var nog på en helt annan våglängd än mitt nuvarande…

Dessutom kunde jag inte komma över att huvudpersonen ser ut som Rik i ”Young ones” – det förstörde lite.