Jävla PK-Sverige

image

Gammal artikel, men råkade på den i och med en annan artikel i AB.

Blir bara så jäkla trött. Så ett rim för att lära barn vad substantiv är, är nedvärderande mot kvinnor. Seriöst? Vem har tagit illa upp mot denna vers? Vem? Ingen, är svaret. Den enda som ”tagit illa upp” är hon som anmält det hela. Det var inget problem innan någon gjorde det till ett problem. Varför har detta blivit en slags hobby bland 80-talister (utgår jag från) idag? Ska vi återgå till någon slags ”hitler-censur”? Är det det ni vill? Jag vill ha tillbaka mitt 80-tal (innan Siwert och hårdrockshysterin)!
En av de värsta fallen jag kommer på är när någon förälder anmält ett museum eftersom de visade en kvinna som strippade i en gammal – vad fan heter det – tittskåp?

Ja! Jag hittade artikeln.

”I helgen hade Johanna Grundström en trevlig familjedag på Tekniska museet i Stockholm med sina döttrar. Men plötsligt kom sjuåriga dottern Isabelle fram och sa att hon sett något som inte verkade helt barnvänligt – en bild på en man som slog en avklädd kvinna på rumpan.

”Blev generad”

Bilden som är från 1700-talet finns i ett tittskåp med lucka. Och den illustrerar en man som står med byxorna nere med en erigerad penis. Han håller i ett risknippe i handen. Bredvid honom står en kvinna med rumpan bar.

Johanna Grundström gick dit och öppnade luckan:

– Jag blev generad och sa ”nej nej, titta inte på det där” till min dotter. Hon undrade varför han gjorde så där, varför han slog henne på rumpan. Och det var det enda hon pratade om när vi gick ut därifrån. Men jag har inte kunnat förklara för henne, mer än att det bara är dumheter, säger hon.

Invid bilden finns en liten skylt som aviserar att den bilden kommer från en bok med erotiska motiv. När man öppnar luckan tänds en lampa med texten ”förbjudet”.”

Herregud! Hur kunde Johanna få barn? Och hur ska hennes barn få en vettig insikt om sexualitet?

Kommer ihåg när det var aktuellt med 3D. Något tag innan TV-piraternas genomslag hos oss ungdomar så gick det nåt program på helgen där de hypade 3D-film, eller i alla fall introducerade det till allmänheten. Jag kan inte ha varit mer än 7 år. Det de visade som exempel på 3D var ett klipp på en kvinna som strippade. Kan fortfarande se det framför mej. Blev jag förskräckt? Blev mina föräldrar förskräckta? Nä, såklart inte! Jag frågade inte ens något.

Enda gången jag frågat något om något sexuellt på tv var när det var en parodi på Kikki Danielssons ”Bra vibrationer” på nåt komediprogram och jag förstod inte vad som menades när kvinnan stod och höll i vibratorn. Mamsen kunde inte förklara. Haha. Kommer inte ihåg hennes förklaring, men det var typ ”hon måste hålla i den” (alltså något som inte sa någonting).

Så alltså, kontentan är, vart är vi på väg? Ska vi tillbaka till den pryda viktorianska tiden, där vi inte kan prata om sex, kroppar eller erotiska känslor?

Jag hoppas verkligen att de barn som nu har fötts av oss 70-talister kommer lära 80-&90-talisternas ungar något.

Sol och kraftsamling

image

image

Sitter i solen utanför huset och samlar kraft. Ska uppför nio trappor med mina, nyligen uthämtade, paket. Hjälp…

Önskar jag kunde spela in det jag hör från lägenheterna ovanför mej. I den ena har en unge skrikit ”bajs” i säkert fem minuter och samtidigt bankat på något och i den andra lägenheten har en yngre unge skrikit för fulla muggar säkert lika länge. Varför har jag inte barn?

Men tänk på barnen!

image

Slogan för de hysteriska 80-talisterna.

De blir kränkta av allt som är skämmigt (eller förmodligen var det för dom när de var barn) och allt måste vara kontrollerat.

Bara bröst i ett gammalt (vad heter det?) ”tittoskåp” (äsch, ni vet vad jag menar) på ett museum är helt fruktansvärt och pinsamt och måste rapporteras till närmaste kvällstidning. ”Tänk om min lilla älskling skulle fråga mej vad farbrorn gör med tanten? Hur ska jag hantera det? Att förklara naturliga företeelser för mitt barn klarar jag inte. Mitt barn måste därför skyddas från allt som är obekvämt. Det bästa är att kräva censur av allt obekvämt som kan leda till frågor från mitt barn. Censur NU!”

Hela den här PK-ismen och oron för att göra fel (d.v.s. rädslan för att trampa folk på tårna, utrycka sej fel om andra kulturer eller religioner, uppfostra barnen fel, inte ha rätt åsikt, missa viktiga debatter så man inte hänger med i samtalsämnena vid mammagruppens cup cake-sammankomster, inte kunna slappna av och bara go with the flow etc. etc.) – hur i h-vete uppstod den?

Som 70-talist är jag enormt tacksam över den fria anda jag är uppväxt i. Inget censurerades, fick tidigt en bok (av Lasse Åberg btw) där samlag beskrevs på ett tydligt sätt. Har inga minnen att några pinsamheter uppstod där mina föräldrar inte fann sej. Ansåg de att jag var för liten för att förstå så drog de till med nåt som ett barn i den åldern kan förstå (nu menar jag inte att jag blev itutad sagor om att barn kom med storken eller dylikt, sånt är bara så fel).

Kanske var inte 70- och 80-talet bra på alla sätt, men föräldrar var avslappnade på ett sätt som 80-talistföräldrarna idag bara kan drömma om.

Fick gå i kladdskola när jag var i 4-årsåldern, ca. 1979. Det gick bara ut på att släppa ut sin kreativitet och kladda allt vad man kunde på papper med olika färger. Idag hade det inte kunnat förekomma – kan tänka mej minst sjutton problem dagens föräldrar skulle ha med detta koncept.

Ok, kanske var det en oskyldigare tid, men vi barn fick springa lösa, leka med grannbarnen, rita hopphage med kritor på asfalten, vara påskkärringar och skrämma varandra eller gå från hus till hus och tigga pengar (samma vid Lucia), allt utan övervakande föräldrar.

En grej som (ni vet detta) var stor på 70-talet var att kvinnan skulle lära känna sej själv (vara självisk, helt enkelt) och det ordnades kurser i allt från att släppa lös med primal skrik till att lära känna sitt kön i grupp. Jag undrar vad som hände med den framtidstro och inre styrka som kvinnorna fylldes av under denna tid. Varför dog flamman, varför dog hela frihet- och jämlikhetskampen ut när vi var på så god väg?

Idag läser jag om jämnåriga, och yngre, mammor som idealiserar 50-talet och hemmafrukonceptet. Hur är ni funtade? Ja, jag gillar också Mad Men, Audrey Hepburn och det oklanderliga modet, men…! Äsch, jag orkar inte ens bemöda mej. Återgå till 50-talet då, era dumhuven, bli hemmafru och lev bara för att tävla med grannarna om vem som har mest välartade barn, snyggast kläder och mest framgångsrika man. Lev i er bubbla där barnen inte kan utsättas för naturliga saker som är obekvämt att prata om. Återinför Hayes code, separata sängar och inga kyssar när någon kan se (endast läppgnuggning är tillåten). Sex? Nänänä….

Så, nu har jag dissat alla nyblivna föräldrar och 80-talister i allmänhet. Känns bra, men hade velat att ni alla bara kunde ge mej ert ord på att ni åtminstone kan försöka slappna av. Too much to ask, I suppose. Lycka till mänskligheten, det kommer bli tufft.

My dead babies

image

Sorry Sid, men,Lillen fick den dyrare urnan.

Lillens är den grå marmorerade och
Sid fick den något billigare sandfärgade (hade inte lön då).

Tyvärr är bilden på avlivade Sid, som ligger kvar i rummet när jag gick, forever etched in my memory. Såg honom genom fönstret.

Hade önskat att någon hållit honom och gått iväg. Med Lillen frågade dom, och jag så ”ja, gå iväg”. Men för mej är Sid nu alltid den lilla fluffen som ligger ensam kvar på en steril bänk. 😦

Även om jag älskar smullibuttan och Spippo så är Lillen och Sid mina first born, kommer aldrig, aldrig glömma dom!

My dead babies

image

Sorry Sid, men,Lillen fick den dyrare urnan. Lillens är den grå marmorerade och Sid fick den något billigare sandfärgade (hade inte lön då). Tyvärr är bilden på avlivade Sid, som ligger kvar i rummet när jag gick, forever etched in my memory. Hade önskat att någon hållit honom och gått iväg. Med Lillen frågade dom, och jag så ”ja, gå iväg”. Men för mej är Sid nu alltid den lilla fluffen som ligger ensam kvar på en steril bänk. 😦 Även om jag älskar smullibuttan och Spippo så är Lillen och Sid mina first born, kommer aldrig, aldrig glömma dom!