Lite gamla trådar, men har inte ”avdelarens” funktion etablerats nu? Här i Sverige är väl ”lägg fanskapet efter dina egna varor” etablerats ordentligt? (=onda blickar om pinnen efter ens varor uteblir)
Läser som vanligt Not Always Working och Not Always Right
och råkade därför in på motsvarande på Flashback. Något inlägg i ”Dumma kunder” handlade om pinnen mellan varor.
Som sagt, verkar allmänt etablerat här att ”klossen” (?) läggs efter ens varor.
Mindes att jag läst att i andra länder är detta beteende inte självklart och att ”pinnens” funktion inte är allmänt känd. Känns som om jag har läst att i England funkar det tvärtom, lägg pinnen före dina varor. Kanske minns fel…
Googlade lite.
Gammal tråd, men WTF?
Relativt ny i alla fall:
Några roliga inlägg från Flashback ”Dumma kunder” (det är mycket skit i den tråden, nedanstående är de jag i alla fall fnissat till åt):
Vadå ”släppkärra”? Men, fick revansch i och med:
”Hade bra svenska”, ”framstod samtal”. Jösses, blir rädd när jag läser på Flashback.
Med all säkerhet finns det roliga inlägg som är nyare än dessa, men jag tänkte inte på att föreviga dom här när jag började läsa tråden (började bakifrån, för omväxlings skull).
Haha, påsen var helkul!
Roligast var ”blablabla, batterier, lampa, blablabla”. Jösses, vilken usel humor jag har…
Ursprungligen postat av Bornet
Gravt förkortad och förenklad version utav vad jag överhörde på tåget Malmö mot Göteborg, västkustbanan.
Medresenär till konduktör; Jag måste av snabbt i Varberg och hämta upp ett par saker, tar max 5 minuter, kan du vakta mina grejer så länge?
Konduktör: Du ska hämta saker i Varberg?
Resenär: Ja.
Konduktör: Men ska vidare mot Göteborg?
Resenär: Ja. Jag ska byta vidare mot Norge.
Konduktör: Med det här tåget?
Resenär: Ja.
Konduktör: Då får du be personen du ska hämta sakerna utav att stå på perrongen med dom för vi stannar max i en minut i Varberg och vi har absolut inte tid med att låta folk springa ut på ärenden i fem minuter.
Resenär: Men det tar ju bara fem minuter.
Konduktör: Spelar ingen roll.
Resenär: Ja, fast ni får vänta för jag måste hämta mina saker.
Konduktör: Ja, du får göra som du vill, men tåget stannar bara en minut i Varberg.
Resenär: Jag ska bara bort ett kvarter ifrån centralen, det tar inte lång tid.
Konduktör: Spelar som sagt ingen roll och du kommer inte ens hinna förbi stationens huvudbyggnad innan vi åker.
Resenär: Men vakta bara mina grejer, det tar inte ens fem minuter.
Konduktör: Nu måste jag fortsätta kolla biljetter, du får hoppa av vid Varberg om du vill, men du kommer aldrig att hinna.
Resenär: Då får ni vänta.
Sagt och gjort. Tågen stanna i Varberg, min medresenär hoppar av och sätter fart över perrong och sidospår. Själv blir jag tvingad av nyfikenhet att bevittna det hela över en jävligt snabb cigg i gott samtal med konduktören som i princip bara släpper av och på resenärer innan han skakandes på huvudet signalerar för fortsatt körning. Så det var bara att låta dörrarna gå igen med en vilt flaxande snubbe skrikande som en stucken gris på andra sidan spåret.
En mamma kommer med sina tre snorungar till kassan som naturligtvis ska betala själva med sina sparade pengar (dvs ca 426 kr i 50-öringar, enkronor och femkronor). Jag suckar lite inombords.
Mamman säger till barnen.
– Ge era pengar till pojken i kassan nu.
Vid det här laget i min butikskarriär är jag trött på att bli benämnd som ”pojken” av väldigt många kunder, främst mammor. Jag var ca 25, såg inte mer pojkaktig ut än någon annan så det var både oförståeligt och irriterande ordval som dessa jävla mammor bestämde sig att nyttja. Jag skämtade tillbaka:
– Pojken?! Hehe, mannen och jag får be. Möjligtvis killen. Ler skojfriskt
Mamman försöker skämta tillbaka men sådär uppenbart falskt för man hör att hon inte gillade att bli tillrättavisad. om än lite på skoj.
– Nehe du. Du är allt en pojk!
Jag ringer dit en kollega som ska räkna in snorungarnas trekilospåsar med mynt och när hon frågar vilken kund det gäller säger jag högt.
– Det är tanten med sina barnbarn där!
Morsan flippar totalt. Skriker nåt om Uppdrag Granskning, tar sina ungar och stormar ut ur affären. Efter tio minuter kommer en unge in och hämtar påsarna med pengar som hon totalt glömt i sin bärsärkagång medan hon står utanför och blänger. Som tur var så ställde sig chefen på min sida när hon ringde dit dagen efter. Hon hade tydligen sagt att vi förlorat en kund varpå han hade svarat att det inte rörde företaget i ryggen.
Mindre roligt (vilka idioter det finns):
Bästa:
Arbora Vitae 