Var ett tag sen nu…


Förlåt att jag inte har skrivit på ett tag nu. Beror mest på mobilen eftersom det oftast är från den jag bloggar. Den här datorn som jag har fått av morbror (evigt tacksam!) är rätt kaiko, så jag undviker den helst.

Får väl uppdatera eventuella läsare lite. Börjar från och med 13 januari eftersom jag (återigen) påbörjade min bantning denna dag och för att just denna dag mådde jag otroligt bra. Var helt mej själv och hade till och med energi att göra saker.

Ok.

 

Onsdag 13 januari 2016

Sov relativt bra, har faktiskt gjort det dom senaste nätterna, även utan hjälp. Har däremot haft en tendens att vakna väldigt tidigt, sen i måndags – mellan 4.30 och 7.30. Lägger oss visserligen runt kl. 21 de flesta kvällar, så jag har ju faktiskt sovit klart. Utan Theralen eller Oxascand sover jag tyvärr inte oavbrutet och det gör mej trött hela dagen, men med någon av dom så känner jag mej rentav utvilad när jag vaknar. Helt fantastiskt! Undrar varför detta händer nu? Jag har fortfarande haft extrem ångest (det är den som väcker mej på nätterna, som vanligt), men jag har på något sätt ändå känt mej ”fit for fight” eller hur jag ska uttrycka det…

I alla fall, som sagt, är jag fruktansvärt trött på min övervikt. Min mage har stört mej enormt. Jag har tvingat på mej mina stretch-jeans de senaste dagarna bara för att påminna mej om att jag inte vill spendera mitt liv i mysbyxor som en annan fet white trash-kärring.

Vikten denna dag var 76,0 kg. Det är inte det värsta jag har varit uppe i men det är 18 kg fel! Nu fan får det vara nog! Jag kanske inte kommer lyckas komma igång med simningen på en gång, men jag ska, nog jävlar, ta mej utanför dörren några minuter om dagen!

Började dagen med att läsa lite, eftersom jag hade vaknat så tidigt så låg jag kvar och läste. Gick sen upp, badade och läste lite till, städade lite, hängde in tvätten från dagen innan och sen satte jag mej i sängen med datorn. Fästmannen sov fortfarande, så jag körde igång några filmer på Youtube samtidigt som jag påbörjade virkning av ett par sockar.

Såg tre stycken filmer: ”The House that Vanished” (1974), ”The Asylum” (1972) och ”In Possession” (1984). Den sista var så kul att se, eftersom jag mindes den otroligt väl från när jag såg den på Sky Channel (har jag för mej att det var) i tidiga tonår. Den var fortfarande lika läskig och jag hoppade till av skräck åtminstone en gång. Det är ett bra betyg från en skräckfilmsfanatiker som jag.

Gick sedan och handlade på Lidl, så då fick jag min lilla promenad på en kvart eller nåt.

Lagade mat och kollade på Simpson och sen blev det sängen med boken igen.

 

Torsdag 14 januari 2016

Vikt: 75,4 kg (-0,6)

Började dagen som dagen innan med att läsa lite. Gick sen upp och diskade lite (vi har haft extremt mycket disk stående de senaste dagarna – usch!).

Såg en film på Youtube och virkade vidare på sockarna. Såg ”The Ghost Walks” (1934).

När L vaknade åkte vi in till  stan. Han hade ett ärende och jag var verkligen tvungen att få arslet ur vagnen och lämna in mobilen.

Väl på Samsung Service uppdagades det att det inte var ett batteriproblem (trodde jag inte heller) utan moderkortet hade gett upp helt. Mobilen skulle lagas och vara klar senare på eftermiddagen, men då vara helt rensad. Ja, ja, sånt är livet, även om det var ett jobbigt besked.

Var på Lidl igen och köpte lite välplanerad mat. Vi har lite ont om cash för tillfället, så vi köpte rotfrukter, ris och crème fraiche, samt fil och müsli. Tänkte laga en gryta med grönsaker och ris och en rotfruktssoppa. De ger båda många portioner för lite pengar.

Lagade soppan till lunch när vi kom hem. Sen såg vi två filmer ihop. Det är inte vanligt och vi hade väldigt mysig filmdag i soffan. Köpte alla filmer från Studio Ghibli för något år sen och jag har fortfarande inte sett alla (skäms!) så det blev ”Laputa – Slottet i Himlen” (1986) och ”Kikis Expressbud” (1989). Båda var väldigt bra! Älskar ju ”Spirited Away” och ”Min Granne Totoro” sen innan; var därför jag köpte de andra filmerna, såklart.

Lagade senare även till risgrytan och den åt vi till middag.

 

Fredag 15 januari 2016

Vikt: 75,7 kg (-0,3)

Bakslag vad gäller vikten, men känt att det var mens på g: uppblåst och ont i brösten (den kom nu senare på eftermiddagen) så det var inte helt förvånande.

Vaknade kl. 5.30 och läste lite. Nickade till lite och gick sen upp kl. 8 och tog lite frukost. Tänkte se en film, men började med att kolla om Samsung Service hade mejlat. Orkade inte åka in igår igen, så jag hade inte ens kollat mejlen för att se om den var klar.

NÄÄÄ!!

”Mobilens moderkort är vattenskadat och mobilen är därmed ej reparabel. Vill du betala 250 kr för att hämta ut den eller ska vi skrota den?” Buhuuuu. Min älskade trotjänare! Bara att säga farväl då tyvärr, fick inte ens säga ”hej då”.

Så därmed spenderades de kommande två timmarna åt googling på mobiltelefoner istället för att se en film. Och ja, det blev en beställning. Var tvungen att ta på avbetalning (tack och lov räntefri på NetonNet), men det blir minus ca. 400 kr / mån i ett år nu.

Det blev en:

samsung galaxy note 4

Efter detta vaknade fästmannen och jag fick beklaga mej över mobilen och berätta om köpet. Jag var i och för sej lite osäker på om jag skulle bli beviljad delbetalning eftersom jag har mycket lägre inkomst nu på sjukpenning/aktivitetsstöd, men fick ett mejl från Resurs Bank några timmar senare, att det var beviljat! Tjohoo!

L hade fått sina pengar och var sugen på pizza till lunch så han ville traska ner till VKB. Jag var inte intresserad av detta, men ville ut. Hade funderat några dagar på de där blodproverna som skulle tas. Dels var det läkaren på VC som hade ordinerat nya prover av T4 och TSH eftersom de var normala sist. (Jag slutade ta Levaxin då). Och dels var det leverprover (och återigen T4 och TSH) som psykiatern ville ta. Leverproverna ville hon ta för att jag eventuellt ska börja på Lamotrigin, som kan påverka levern. (Ville ju inte äta Quetiapine pga viktpåverkan.) Detta eftersom det, som Quetiapine (Seroquel), ska funka humörstabiliserande så jag ska slippa mina dalar. Jag vet inte riktigt om jag vill ta några fler piller, fast jag har ju testat så mycket annat, så varför inte. Dessutom är jag rätt nyfiken på mina leverprover…

Så jag pallrade mej iväg till VC och det blev sju rör tagna. Det var flera andra prover också, glömt bort nu, men bl.a. Homocystein, Gastrin och Pepsinogen (aldrig tagit förut) som har med eventuell B12-brist att göra (har ingen anemi, så därav dessa prover). Jag fick aldrig se provsvaren från de prover jag tog sist. Då var alltså T4 plötsligt normalt igen, men jag hade tagit B12- och folat-prover och tydligen var B12 lågt (folat vet jag inte). Därför skulle det följas upp, men även kontrollera T4 igen.

Vid B12-brist kommer Homocystein vara högt, de andra vet jag inget om. Ska googla på det lite vid ork.

Frågade både i receptionen och tjejen som tog proverna (hon var BMA, btw, så det blev high five 🙂 ) om jag kunde få provsvaren hemskickade, men de var båda nya verkade det som och jag kunde inte få något svar. En annan gång kunde jag hämta svaren i receptionen, så jag tänker traska dit nästa vecka och se om jag kan få svaren från förra gången och dessa. Gastrin och Pepsinogen analyseras tydligen inte varje dag, så de provsvaren kommer dröja lite, men om jag går dit nästa fredag så borde jag nog få svaren.

Psykiatern ska höra av sej angående Lamotrigin så fort hon fått svaren på leverproverna. Fast hon skulle ha hört av sej angående ny psykolog och en ny tid med denna, men det har hon inte gjort. Min sjukskrivning gäller t.o.m. 29/2 så det kommer nog dröja några veckor innan jag kallas för nytt besök. Har, tack och lov, sagt att jag inte vill ha telefonsamtal utan brev, så jag kan inte ha missat något pga mobilsaknaden.

Efter blodproverna mötte jag fästmannen på VKB och tog en öl. Sen gick vi till Willys och vi handlade lite frysta grönsaker. Hade kokosmjölk hemma så tänkte laga till en gryta till så vi har. Kom hem och gjorde det, samt diskade och åt. Har nu kollat lite på Youtube. L har åkt iväg för att träffa en  kompis. Jag försökte kolla på en film medan jag skrev detta. Hade inte tänkt skriva ett så här långt inlägg. Fattade inget av filmen så den får jag se om. Kollar lite på TV nu och tänkte ta en öl av de vi har hemma.

Är otroligt nervös inför måndag. Då ska jag och Arbetsförmedlaren till mitt jobb för att snacka arbetsprövning med chefen. Jag har inte varit där på två år överhuvudtaget, så det är väl det som är mest nervöst. Sen vet jag verkligen ingenting om vad som kommer hända vad gäller arbetsprövningen eller ens min anställning. Usch, detta är mer ångestframkallande än vanligt. Skönt att jag inte behöver gå dit ensam. Jag vet ju att detta är nödvändigt och jag får väl se det som en prövning i största allmänhet och kanske en glimt av hur mitt liv kommer te sej i framtiden. Ett liv som sjukskriven vill jag inte ha! Jag vill ha ett normalt liv, men det kommer bli tufft att ta sej tillbaka – på en jävla massa olika sätt!

 

Så där ja. Så ser livet ut för tillfället. Ska försöka uppdatera oftare och med mer text nu. Det är skönt att få tankarna på pränt, som på mina gamla tider med dagboken.

 

Ha en skön helg!

Annonser

Angående min anställning (som nu antagligen är fucked)


Här är brevet jag skrev till chefen 28 februari 2013 och hela anledningen till att jag nu är sjukskriven:

”Hej K,

Jag skrev att jag ville ha ett möte med dej, jag hoppas du förstår varför (måste du göra, tips: 75 %…?)

Ja, ja, det viktiga kommer här:

Detta med 75 %:

jag är så ledsen för jag har trivts så bra på Blå. Du sa faktiskt förra våren (när jag frågade om antalet tjänster på lab): ”det kommer inte vara några problem att du får 100 %, det är dags för dej så du kan ta det lugnt” (det var i samma veva som jag och L sa att vi borde få någon kompensation för hur mycket vi ställt upp under våren 2012) och jag litade på det.

Detta är inte första gången ett muntligt avtal på Blå bara är bullshit (tänker inte rabbla saker som inte har med mej att göra, men jag har hört…)

I alla fall så gick jag nu och väntade på att få mitt avtal med 100 %  (E-K och du hade sagt att det inte gick att förlänga vikariatet längre (men fyra år var ok?))  och så får jag den här kallduschen!

Det värsta var att jag skulle kallas till ett möte angående rehab (att jag hade varit sjukskriven ett visst antal gånger på en viss tid), hade inget med min anställning att göra (vi skulle prata om varför jag varit sjukskriven, jag tar det längre ner). Så visade det sej att M och ”chefen” skulle prata om min arbetstid. Men säg det då?! Här blev jag hel överrumplad att de började prata om min arbetstid.  Innan de pratat färdigt sa jag ”Ja, men det är lugnt, K har sagt att jag kommer få 100 % nu när Ls tid går ut”. Sen säger M; ”Vi har räknat på detta, och det finns ingen plats för att du ska kunna jobba 100 %”. ”Chefen måste såklart vara här 100%”. Jag höll på att bryta ihop. Hur kan ni behandla mej så här? Efter hur mycket jag har ställt upp?! Jag var ju chef på labbet i ett halvår förra året och jag fick lära upp chefen. (hoppas detta visar sej på nästa lönerevision).  Jag har mått dåligt och varit sjukskriven, men jag har väntat på min 100 %-iga tjänst (som jag var lovad). Hur kan ni sparka på den som ligger ner . Fick höra ”Kan ju vara bra för dej som mått dåligt att jobba  75 % ett tag”. WTF?!

Ok, varför då, helt plötsligt, svara då på detta: Måste chefen vara här 100 %? Förra chefen C var på labbet en dag i veckan, chefen innan det, Ke, tre dagar i veckan. Jag har jobbat hos er 4 år nu, jag har förtur till tiden. Å började i augusti och dealen var att hon skulle jobba viss tid som djursjukskötare. Varför gör hon inte det då?

De 25 % som nu försvinner, ska dom bara försvinna från labbet nu? Vem ska täcka upp de 25 % som försvinner, hade ni tänkt?

Ovanstående var min resonabla personlighet som pratade. Nedan är min arga och ledsna personlighet som skriver:

 Fick detta med 75 % kastat i ansiktet (dessutom 2 dar innan det börjar gälla, vad är det?!). Får man göra så? Finns det ingen ”uppsägningstid” för detta?

 Jag blev helt chockad och började prata om att söka nytt jobb. Klart jag måste det, jag kan inte leva på 75 %. Jag är inte som ni flashiga vd:s och diverse, eller har en man som försörjer mej. I’m the breadwinner och K, du lovade mej mina 100 %, om du tar undan det nu så ljuger du. L hörde också att du sa det. Varför är muntliga avtal inte gällande på Blå? Jag är ensamstående (med sambo som är halvtidspensionär) och behöver mina pengar.

”Labchefen” Å måste ju ha vetat detta med 75 %-grejen. Varför lura mej att vi skulle prata rehab? Asså, ni säger att ni vill behålla personal, men ni gör precis tvärtom. Varför? Kommer du inte ihåg allt jag berättade på löne- och utvecklingssamtalet vad jag har gjort för Blå? Jag älskar mitt jobb och jag älskar datorer. Fråga Je om du tvekar. Jag förtjänar inte denna degradering.

VAR DET INTE SÅ ATT LABCHEFEN SKULLE HA 75 %-IG TJÄNST? 25 % ADMINISTRATIVT OCH RESTEN I RUTINEN. SEN FÖRHANDLADE ÅSA SEJ TILL 100 % ´, VILKET INNEBAR ATT HON SKULLE JOBBA SOM DJURSJUKSKÖTARE  25 %, CHEF 25 % OCH I RUTINEN 50 %. Då är det väl Å som ska dra in på 25 % på rutinen, inte jag? Detta måste jag ha svar på! Jag kommer kontakta facket med detta imorgon, i vilket fall.

LAS säger ”sist in, först ut”, kan inte tänka mej att ni kan ge dessa procent till någon som är senare in.

Kommer kontakta facket imorgon ialla fall, men vore schysst att få en förklaring från dej, speciellt som du muntligt lovade mej att äntligen få mina 100 % när tiden gick ut.

Jag fattar fortfarande hur ni kan tycka att det är ok att behandla personal så här? Please, vill ha förklaring”.

Utdrag ur ett mejl jag skickade till personalchefen dagen efter ovanstående mejl:

”När man får detta kastat i ansiktet: ”Nu när S är åter på 100% så ser vi att bemanningen är större än behovet och jag bedömer att Å behövs bäst på lab för att utveckla och leda arbetet.” så är det verkligen att sparka på en som redan ligger ner och därefter spotta en i ansiktet. (Citatet är från Ks mejl till mej). Jag är alltså överflödig! Tack! Förstår ni hur ledsen man gör en människa när man säger så?

 

Jag har slitit ut mej för er och jag har gjort det för att jag har älskat mitt jobb. Har aldrig fått nåt tack för all tid och själ jag lagt ner i att styra upp saker på labb, mina bidrag till Vetvision, min dokumentation av celler m.m. m.m. Men att istället för ett tack, så får man en spottloska i ansiktet, det  hade jag inte räknat med och säger ju allt om hur uppskattad man är… 

 

Har sökt nya jobb eftersom jag inte längre vill stanna kvar på ett ställe där jag  är oönskad. Så nu har vi ju ett ypperligt tillfälle att säga upp mej. Om jag inte kommer på mötet på fredag så antar jag att ni säger upp mej?

 

Jag utgår från att ni kommer att ge mej enbart goda vitsord när jag lämnar er som referens vid en ny anställning (och inte säger något om era fantasier om att jag var påverkad på jobbet).  Det är ni skyldiga mej, efter allt ni har gjort mot mej. Jag är en väldigt duktig BMA, och jag är också en människa med känslor (vilket ni tydligen inte har förstått) som vill jobba heltid och må bra. Sparka inte på mej mer än ni redan gjort.  Jag förtjänar inte att ni saboterar resten av mitt liv – ni har redan förstört över ett år!”

Tror ni jag fick nån förklaring, eller ens ett möte? Nä, så klart inte.
Men tydligen var jag något form av hot och Å ville bli av med mej. Som fan att hon lyckades. Vad fan har jag gjort henne?! Hoppas hon är nöjd med mitt liv på sitt samvete!

Inte fan vill de ens vara med på mitt möte med Försäkringskassan den 24e då min framtid ska diskuteras. Jag har fått veta att jag inte får rehabiliteras, med upptrappning i arbetstid, hos dom. Ska jag göra det på ICA då eller?

Vad fan är detta?!


image

Fy fan, kan dom pissa mer på mej eller?! Varför har ingen information kommit till mej angående detta tidigare? Vad är det för inkompetenta idioter som befinner sej på ”viktiga” poster?

Nu blir det förmodligen vräkning och allmän personlig konkurs. Tack som fan!

Välkommen till min begravning. Tar livet av mej så fort jag spenderat de sista kronorna jag äger. Vilket blir om ett par dagar.

Finns ett Vita Arkiv i min bokhylla. The Doors ”The End” och Sandy Denny ”North Star” ska spelas på begravningen. Tack och adjö!

Mina svar:
image
Ja, jag är en känslomässig människa, inte alltid ”professionellt”, jag vet. Men. Herregud, varför måste man sluta känna med sina medmänniskor/-arbetare bara för att man fått en mer välbetald position – som man slickat arsle för att få? Jag kommer aldrig förstå såna hjärtlösa individer, som trampar på andra människor så som om de vore skit under skon. Äckliga, äckliga människor.

Update psyke & jobb


Ber om ursäkt för the wall of text direkt…

Orkar inte skriva hur läget är (en gång till) så här kommer ett mejl jag precis skickade till en kollega: (namn ersätts med —+nån bokstav och förklaringar sker inom {korviga parenteser})

Halloj –n–
Jag har ingen aning om vad –a delar med sej av vad gäller min sjukskrivning, avstämningsmöten mm, men jag vill att ni (asså du och -o—) ska veta vad som händer med mej (bortsett från instagram och blogg, d.v.s.) {Har haft två avstämningsmöten med jobbet, försäkringskassan och min förra läkare – alla lika skrattretande inkompetenta – eller, ja, jag hade skrattat om det var roligt).
Så…
Jag har väldiga sömnproblem just nu (därav den udda avsändartiden kl 5.30…) och jag svarade just på –as mejl {chefen} där hon frågade om min närmaste framtid. Jag bifogar det mejlet, eftersom jag vill att ni får samma info.
Har inte varit helt uptodate vad gäller jobbsök, men tyckte jag såg att Västra sökte BMA, stämmer det?
Hur har ni det annars? Mkt att göra? Hur är livet utanför jobbet? 
Kan du hälsa till —u-? Hade blivit glad om han mejlade mej (han har min mejladress) – har lite kattfrågor samt vore kul att höra av honom.
Kram på dej och -o—. Hälsa R——- (eller hur hon nu stavar, hihi…)
Stora kramar från ”-l-c- in the Land of Depression and No Sleep ”. :*

HÄR ÄR MEJLET TILL –A:
Hej.
Hade läkartid imorse. 
Jag har (äntligen) fått en remiss till en psykiatrisk mottagning. Jag har fått tid där den 25e februari. Min nuvarande allmänläkare, -wa–, känner sej väldigt otrygg vad gäller att fatta beslut vad gäller en patient med mina problem. Tyvärr, för han är annars väldigt trevlig.
Vårdcentralen i Biskop har infört en psykiater på deltid och hon var med vid mitt förra besök ihop med -wa–. Hon var extremt kompetent och inkännande. På hennes inrådan ökade vi min dos av den senaste antideppen (Cymbalta), vilket jag känner var ett bra beslut.
Jag har haft väldiga problem med dosökningen…som vanligt. Spänd, enorm ångest och oro i kroppen. Sömnen har inte funkat alls. Sover två timmar, vaknar med ett ryck och ligger sedan sömnlös resten av natten. (Som nu då..)
Det enda positiva, vilket jag hoppas är ett ljus i tunneln, är att min hjärna börjar klarna upp. Känns som trögtänktheten börjar släppa.
I alla fall:
Besöket på psyk-mottagningen är nu, i första steget, att utvärdera och bedöma mina problem inför fortsatt kontakt hos dom. 
Dr. -wa– i sin osäkerhet (men även  mitt medhåll) tyckte att vi ska invänta mitt besök där och utgå från det. Jag/vi tror att de har mycket bättre kapacitet att bedöma, vägleda, medicinera och råda mej än vad en allmänläkare nånsin kan.
Så tillsvidare är jag sjukskriven t.o.m. 28 feb. 
Jag kommer skicka det sista läkarintyget så fort jag får det hemskickat. Är det bättre om jag postar det till dej? (Alltså eftersom ni tydligen inte fått flera av de tidigare intygen som jag har adresserat till Kristina.) Känns inte ok att min sjukdomshistoria valsar runt nånstans 😦
Så nästa steg för mej är besöket den 25e och har sedan telefontid med -wa– den 26e. Jag hör därför av mej senast den 27e. Då borde jag ha en bättre plan.
Såg att ni sökte sommarvikarie. Bara lite nyfiken, men skulle inte nån av de två nuvarande vikarierna sommarjobba? Vilka är ni på labbet nu och vilka procent jobbar alla?
Ett litet förslag/önskemål för att jag inte helt ska tappa kontakten: ni skulle inte kunna mejla mej era protokoll från labmöten eller kanske bara beskriva vad som hänt/händer i några meningar nån gång i veckan? Det kan vara allt från ändringar i rutinerna till rent skvaller 🙂 Vore skönt att inte behöva få flera månaders update på en gång när jag väl återkommer. Ni kan väl fundera på det i alla fall?
Ok, långt mejl att tacka eller skylla på min sömnlöshet.
Hälsa de andra!
Mvh


Så ligger det alltså till…

Ok: low-down on my status


Orkar inte skriva allt igen, så nu klistrar jag bara in två mejl till vänner. Tolka som ni vill.

Hej!Förlåt att det tagit mej ett tag att svara.Du får fråga precis vad du vill 🙂 jag är bara glad att någon undrar/lyssnar.Vet inte alls vad Å berättat (om ens något).Kortfattat:Har fått en riktigt dålig läkare som jag har gått till 2 ggr. Hon tyckte gång nr 2 att jag var bättre och redo att börja jobba.Detta var efter avstämningsmötet med Å, E-, I på försäkringskassan, läkaren (G), jag och sambo. På detta möte den 24/11 bestämdes att jag inte var arbetsför och att vi skulle prata vidare vid nästa möte 11/12.28/11 (fyra dagar efter mötet) hade jag en läkartid. Hon tyckte nu att jag var bättre. Hon vill inte erkänna det, men det enda hon hörde var FKs tidsgränser. Hon missförstod alltså  FK och helt plötsligt mådde jag bättre. Man får inte ersättning efter ett visst antal dagar och det var därför vi hade mötet. Det enda G hörde var: ”inga mer pengar för patienten”, ”måste återgå till arbete” och ”det finns företagshälsovård”.Så den 28e beslutade hon att jag var arbetsför och skulle återgå till arbetet på 25 % redan nästkommande måndag.Ingen var förberedd på detta. E-K skulle kolla upp psykolog och ev KBT på previa innan jag började. Jag stod mitt uppe i mitt flyttkaos och var helt slut.Jag var tvungen att gå till jobbet. Äsch. Läs följande (ett mejl till en annan vän 🙂 ) :

” Hej igen!Beware – långt mejl.Vi sa att jag skulle höra med Agria och Sveland, där katterna är försäkrade. De kunde inte hjälpa. Länsförsäkringar hävdar fortfarande att kattpensionat bara gäller vid eldsvåda (pratat med tre olika människor).Inte fått svar från Hyresgästföreningen än. Mejlat.Jag klarar inte telefonsamtal just nu.Mått sämre än nånsin.Blev tvingad tillbaka till jobbet av en oförstående läkare. Var där 6 dar (1,5 h/dag). Sen hade vi avstämningsmöte (jag, idiot-labchefen och personalchefen) och det första de tar upp är att jag har kommit försent flera dagar. Tack! Anledningen till att jag var sen 3 av 6 dagar (3-4 min) var att folk var glada att jag var tillbaka och ville kramas och snacka. Skulle jag ha räknat in det i tiden när jag skulle gå hemifrån?Sen ville de inte att jag skulle ta arbetsuppgifterna i upptrappning utan det var: ”Din läkare och FK har bestämt. Du ska jobba 25 % två veckor och då gör du lättare sysslor, sen ska du jobba 50 % i två veckor och då lägger vi på ytterligare uppgifter, efter det blir det återigen 75 % och då ska du vara tillbaka i rutinen.”Jag blev helt chockad. För mej var det jättesvårt att ens gå till jobbet. Sen allt med lägenheten på det. De ville inte ens ge mej ledigt (mer än en dag) för att fixa lgh.Jag sa ”Ni går för fort fram, det här går inte”. Höll på att börja gråta, men höll mej.Gick hem, ringde Vårdcentralen. Fick tid och blev sjukskriven till 11/12 då jag har möte med läkare+försäkringskassa+arbetsgivare.Åter till lgh. Möblerna ok. Fick tillbaka de sista (som de hade magasinerat) i onsdags. Fått upp skivor och böcker och fått in allt i sina rätta rum. Fortfarande en del kvar att röja upp.Inte fått tillbaka datorerna än, men de påstår att de inte är slängda. Tror jag när jag ser dom!De har förstört så mkt här hemma. T.ex. krossat 3D-brillor till tvn (1000 spänn), tappat mattias älskade trägubbe i golvet flera gånger, slarvat bort nyckel till vårt skåp där vi har viktiga papper, repat allt möjligt, vikt vår tempurmadrass, spillt målarfärg på i stort sett allting etc. etc.Du kanske förstår att mitt redan instabila psyke har svårt att hantera allt… ;(Skulle du vilja göra nåt för mej och hjälpa mej skulle jag vara evinnerligt tacksam. Men vad ska vi göra och vem ska vi prata med.Kram”

That’s how it is. Fucked or what?

I did ”an almost Britney”


image

Kom hem och bara klippte av skiten. Nu ser jag ut som en ginger-Robert Smith.
Hahaha….

Ska strax ner till VC. Måste gå till en ny läkare.

Igår på jobbet hade vi uppföljningsmöte. Jag vill ta ut mina semesterdagar för att kunna fixa misären med lgh men jag får inte. Det största problemet är att jag bara har två veckor med 25 %, 2v 50 % och sen ska jag vara tillbaka i normala svängen.

Jag sa till dom att det går för fort. Jag pallar inte. Jag har fortfarande svårt att ens gå dit. Sen säger dom att jag kommit försent en massa gånger och ser allmänt arga ut. Jag började nästan gråta, men lyckades endast få ur mej att det är ett stort steg för mej att vara där. De ser fortfarande flytten som nåt roligt.

Jag förklarar och förklarar, men det går inte in.

Jag har nu suttit med metodbeskrivningar på datorn, och det har känts helt ok.

Nu ska jag börja göra det här och det andra. Jag kommer försent, jag gick för tidigt (trots att jag kom tidigare), mitt arbete har inte granskats, jag får inte jobbat kl 12-15 för då är folk på lunch och kan inte granska mej.

Aaargh. Detta är verkligen inte längre den arbetsplats jag älskade. Då kunde vi sköta oss själva, och gjorde ett jävligt bra jobb.

Nu är allt helt upp och ner. Det ska vara så korrekt och allt ska granskas. Fy fan! Jävla fanskap till chefsjävel! Jag skulle fan ha tagit chefsjobbet! Fan, vad jag ångrar mej.

Jag vill bara bort därifrån!

Nu ska jag gå ner till VC och träffa en annan läkare (förhoppningsvis, eftersom min riktiga skitläkare är på semester).

Vet inte vad jag förväntar mej; men måste få fram att de på jobbet hetsar. Det för tidigt för jobb och de olika procenten måste gå på längre tid!

Mitt jobb


image

Prenumererar på jobbannonser från arbetsförmedlingen. Fick nu (mitt i natten) ett mejl där min tjänst utannonseras. Kul! Tack!

Vikariat t.o.m. augusti 2014 med eventuell förlängning.

De har alltså bestämt att jag inte kommer återvända? Eller?

Jag är så jävla bedrövad över det där stället. Jag la ner så mycket energi och ork för att göra saker bättre, eftersom jag trivdes så bra och tyckte det var roligt. Förväntade mej inget tack, kanske att det skulle synas i lönekuveret (fast så tänkte jag aldrig), hade dock inte förväntat mej en spark i ansiktet.

Har inte ens hört av dom på säkert två månader. Fick ett mejl från personalansvarig som jag svarade på. Fick inget svar tillbaka.

Fick ett brev med vad min löneökning blev för i år. Chefen hade mejlat tidigare om att de hade haft lönesamtal och hon undrade om hon kunde snail mejla mej angående detta. Jag trodde då att jag skulle få fylla i ett sånt där underlag och posta tillbaka. Nä, jag fick bara ett brev med siffrorna färdiga, utan motivering.

image

Tack! Nu tjänar jag ungefär lika mycket som en heltidsanställd på Samhall (sorry Samhallanställda…)

Så – to make a long story short: life now sucks even more.