Taylor Swift har gjort en Meja


image

Varför måste dessa artister dra upp Himmelska Fridens Torg hela tiden. Att de inte har bättre saker att inrikta sej på…

Annonser

Pinsamt!


image

image

image

Är så evinnerligt trött på allt rasande, överprydhet, pk-ism och noja som folk tycks befatta sej med nuförtiden. Har det alltid varit så här, eller har det blivit mycket synligare i och med allas möjlighet att uttrycka sej på internet? Hade önskat att någon kunde svara på detta.

Är 70-talist, uppfödd med en otroligt öppen syn på det mesta. Inte så att jag visste att vi hade en ”öppen syn”, såklart, vi levde, hade vissa inställningar och upprördes inte av nakenhet, sexuella anspelningar och en massa annat som, tydligen, är tabu idag.

Tänk om ”Solstollarna” skulle ha börjat visas idag. Vilken folkstorm (för att använda ett AB-ord) det skulle ha blivit. Halvnakna kvinnor och exploatering av kvinnokroppen på bästa barnprogramstid!

Hur har vi påverkats av denna typen av exponering? Inte alls, skulle jag vilja säga. Hade dock velat fråga mina jämnåriga, uttalade och aktiva feminister var och när de bestämde sej för att de behövde kämpa för kvinnofrågor. Jag vet inte alls vad de skulle svara, men jag betvivlar att det var Ulla-Bellas utdelning av handdukar till bikiniklädda kvinnliga statister som väckte deras kämparlust.

Jag vet att AB inte är den bästa källan för någon information eller att deras artiklar verkligen uttrycker en verklig upprördhet bland folk. Ibland används ”folk rasar” och så visar det sej att det egentligen bara var tre personer har skrivit in till någon instans och klagat. Så, jag (och ni som läser) får väl ta alla såna har artiklar med en nypa salt. Däremot tyder hela grejen på något. Om det är så att AB (och andra blaskor) vill framhävda att folk är extremt upprörda över något (trots att det senare visar sej att det bara var tre personer) så måste det bero på något. Har tidningarna någon agenda att få oss alla att bli upprörda över bagateller, vill de bara ha klick, vem hittar dessa tre personer, hur och varför och finns det en agenda att införa vissa tankemönster hos folk (isf vem bestämmer detta och varför). Sorry, detta låter lite konspirationsteoretiskt nu…

Till artikeln ovan:
Är detta på riktigt? Hur lyckas människor (talman, politiker, mammor, whatever) intala sej sälva att de blir upprörda över vissa saker? Varifrån kommer denna vilja att protestera mot obetydliga saker?

De exempel jag har på idioti (antingen påhittade och/eller eskalerade av aftonblaskorna eller påhittade i folks hjärnor p.g.a. nån slags osäkerhet och vilja att ”göra det rätta”) är t.ex:

– ”Överantirasismen”: idén att ”Tintin i Kongo” måste försvinna från alla bokhyllor eftersom rasismen är vedervärdig. Ingen tanke verkar ägnas åt att det är ett historiskt dokument över hur synen på ”negrer” såg ut då och kanske vore bra att behålla för att vi ska lära oss något.

– ”Överfeminismen”: speglas i artikeln ovan. Att i sin iver att vara PK, få för sej att ett 300 år gammalt konstverk förmodligen upprör någon (vem denna någon är, eller om denna någon har frågats om sin påstådda upprördhet, framgår inte) och därmed måste bannlysa detta vedervärdiga konstverk är så knasigt, att jag har svårt att finna ord. Att inte ens överväga konstverket och konstnären och hur samtiden skildrades, skönheten hos den kvinnliga kroppen eller nyttan med att visa upp vår kulturskatt och vårt arv från våra tidigare generationer utan bara se ”bara bröst” är så obota korkat, att jag inte ens har någon vidare kommentar.

– ”Överbeskyddandet”: visar sej genom att föräldrar (oftast mödrar) i bloggar, på forum och i artiklar i AB rasar över saker som en annan aldrig ens hade noterat. T.ex. en mor på museum (minns inte var) hade upptäckt att i en gammal ”filmvisare” (vet inte vad det heter, en sån man la i en slant och fick se en kort filmsnutt i på tidigt 1900-tal) visades hur en man klädde av en kvinna. Inga bröst eller kön visades, men scenen var lite smått ”erotisk”. Detta var givetvis helt fruktansvärd. En återkommande kommentar i sammanhanget är ”Tänk på barnen!” Vem har någonsin mått dåligt av att se kärlek (eller, som i detta fall, åtrå) oavsett ålder? Borde väl vara oerhört lärorikt att se. Dessutom tror jag att många av barnen som skulle ”uppröras” inte ens har åldern inne för att förstå vad de ser.

Har flera kategorier på gång, men får återkomma till detta inlägg.