Sånt är livet 


Mysteriet löst angående vem som anmält till Länsstyrelsen (fick kopia på anmälan). Misstankarna befogade, alltså. 

Jag hade inte skrivit ut mina misstankar, i det tidigare inlägget alltså, vem jag trodde det var om jag inte hade starka aningar. Jag går aldrig (nästan) utanför dörren, pratar aldrig med grannar, ingen vet att jag har katt mer än L och ex. Jag fattade ju att det inte var L såklart. Behövde liksom inte vara Miss Marple för att lösa den gåtan… Nu stod alltså mejladressen, som anmälan skickats ifrån, klart och tydligt i kopian som Länsstyrelsen vidarebefordrade till mej på min begäran. 

Nu blir det avlivning och/eller bortskänkning av ett stycke tolvårig ullig bäbis. 

Jag har gråtit mycket de senaste åren, men inte så mycket som de senaste dagarna. Jag har inte 6000 kr för två besök av Länsstyrelsen plus ett besök hos veterinären. Jag orkar inte mer! 

Jag vill vara hos pappsen, Lillen och Sid. Det här livet är inte värt det längre. Finns det något kvar att ta ifrån mej? Tror fan inte det. 

Jag vill bara vara ifred! Låt mej leva mitt isolerade liv med söt-sälen, no-face, mina böcker, filmer, min tv och mobil så är jag nöjd. 

Har fått inse att livet från och med nu (eller sen 2014 egentligen) får framlevas – uthärdas – trots min extrema fettfobi, ätstörningarna, bulimin, panikångestattackerna och depressionsberg-och-dalbanan. Kommer aldrig mer att väga 54 kg eller vara nöjd med något i mitt liv. Det känns fruktansvärt att behöva acceptera ett liv som överviktig, ful kärring med hängpattar, social fobi och krossade drömmar. Har inte längre orken att försöka vända skiten åt rätt håll. 

Med L och Spippo har jag i alla fall två positiva ting som får mej att gå upp varje dag. 

Har köpt några billiga garnnystan så jag kan virka lite varje dag även om det inte gör livet värt att leva i längden. 

Att klaga på idiotiska saker på internet via bloggen är ju också lite kul. Jag menar egentligen inget illa eller att mobba någon, men det känns ”befriande” att peka ut saker som gör mej frustrerad. Detta är som oftast språkbruk och andra idiotiska saker som dyker upp. Tyvärr råkar ibland folk som är feta, köttätare eller något annat i min väg och jag öser ut mina tankar om detta. Ja, detta trots att jag själv numera är fet och hellre skriver ”mej” än ”mig”, det är knäppt, jag vet. Huvet har väl inte fattat att jag numera har BMI på 25 och inte 18 eller att jag inte alls är bäst på allt. Haha. Jag ber om ursäkt. Ska försöka tagga ner vad gäller sånt som kan uppfattas helt fel eller som mobbning (fast hoppas jag inte verkligen har mobbat någon, utan mer haft åsikter om folk som själva satt sej i rampljuset)

Ska fokusera på mina psykiska problem, hur det förhoppningsvis går mot det bättre, läkarkontakter, recensioner av spök- och fotoappar och eventuella virkalster. Om jag börjar komma i fas någon gång (känns verkligen inte alls så just nu) vill jag försöka komma igång med simningen igen och kanske gå ner några kilo i alla fall. 

Så, för att avsluta inlägget i lite bättre stämning än det började, kommer jag härda ut på ett eller annat sätt. 

Blir nu att kolla på, typ, ”deaths caught on tape” och annat dylikt på YouTube som vanligt. L är hos vän och kollar hockey, är väl hemma om ett par timmar. 

Hej och hå! 

Annonser

Samhället i ett nötskal


image

Fy fan! Varför finns det ens djurparker? Varför får dom dessutom spela gud? Är det för många djur så får dom väl bygga ut? Ja, ja, jag är inte helt naiv, men detta är bara helt vansinnigt och visar så tydligt hur människor anser sej stå över allt annat.

image

De enda två kommentarerna (wow, AB låter oss kommentera!) sammanfattar tyvärr samhället idag. Alexander Andersson är på rätt spår, han har empati med djuren, men inte ok att önska livet ur nån för det. Men… som alltid när någon försvarar djur, visar lite känslor och blir berörd av deras behandling, så kommer det ofelbart nåt jävla rötägg och ska avsluta eventuell diskussion innan den ens påbörjats. Med en avskyvärd neandertalssyn på andra levande varelser och en ”din fjant, skärp dej”-attityd vill de bara trampa på allt och alla och skapa dålig stämning. Såna människor borde inte tillåtas att fortplanta sej.

Mer sånt här!


image

Bra att folk gör något vettigt.  Djurens rätt att få leva naturliga liv är det enda jag kan bemöda mej att engagera mej i.
Tyvärr måste jag erkänna att, när jag läste artikeln, var det första jag tänkte: ”men att klubba sälungar är okej?”
Insåg rätt snabbt att det var oerhört korkat tänkt.
Läste kommentarerna till artikeln och jag blev glatt överraskad att säkert 90 % var positivt inställda.
De övriga 10 % gör en dock riktigt bedrövad.

Att folk inte är insatta eller orkar engagera sej är en sak (de kan upplysas), men att verkligen, på riktigt, veta att djur lider, och ändå tycka att det är helt egalt och inte på något sätt känna medlidande – det är fullkomligt oförlåtligt. Sådan brist på empati måste vara ett tecken på lägre intelligens eller att deras fruktansvärt dåliga föräldrar inte fattat hur man uppfostrar ett barn med sunda värderingar.

Jag har babblat om detta innan, så ska inte bli långrandig. Förutom de underutvecklades kommentarer så vill även de enbart korkade också vara med. De skriver saker som: ”Mäh vad hjälper det? Dem måste ju protestera innan gåsen plockas annars är det ju ingen vits.”
Hjälp mej! Facepalm deluxe. Förmågan att dra slutsatser eller att bara tänka ett steg längre verkar inte existera hos dessa individer. Att de sedan helt ogenerat visar upp hur korkade de är på vart enda socialt medium som går för ju det hela ännu mer obegripligt (fast rätt roligt…)

Ovanstående gäller alla tänkbara ämnen, såklart, inte bara djurrätt.

Så, nog om det.

Brittany Murphy (samt lågutbildade kommentatorer)


image

Spännande vinkling av farsan, men man kan dö genom överdos av de receptbelagda piller hon tog. Medvetet? Who knows. Mördad? Nja. Isf varför?
image

Läs imbecillernas kommentarer ovan. Jag vill kräkas på er, era dumhuvuden.

Korrekturläsning innan postning?
Stava korrekt?
Se vad autocorrect föreslår?
Använda kunskap och grammatik som ni lärde er i årskurs 5?
Kommatering?
Överhuvudtaget använda det svenska språket på ett sätt där ni gör er förstådda?
– Nej? Ok, men fortsätt då att plåga oss vettiga och, minst, högstadieutbildade människor med era ”eye sores” till kommentarer, eftersom ni tydligen får orgasm av det.
Helst: sluta skriv saker på offentliga forum på ett så juvenilt sätt om ni inte vill framstå som lågstadieelever.

Ett bevis på slöheten hos dagens journalister


image

image

Total kopia av originalartikeln. Varför? Har ni ingen yrkesstolthet? Jag fattar att ni inte själva kan vara på plats och skriva alla artiklar själva om precis allting… men…

Har ni hört ordet ”referat”? Jag lärde mej om detta på svenskan i gymnasiet. Det innebär att man sammanställer och redogör för en viss händelse med sina egna ord.

Nu var inte internet lika tillgängligt 1991 – 1994 (min gymnasietid), så vi fick oftast gå till det gamla hederliga biblioteket.

Att kopiera en text rakt av hade aldrig godkänts, inte ens om du hade lyckats med bedriften att översätta texten från en utländsk bok.

Så, min poäng…? Har ni så jävla lite tid att ni inte ens kan göra texten ”er egen”, vad är då poängen? Vi kan Google-översättninga själva om det behövs. Skriv bara ”X har dött, klicka här för att få veta mer” (länk till TMZ)”.

Hur ni kunde undvika all form av svenskakunskap, som vi alla har matats med sedan första klass, går över mitt förstånd. Hur kan ni sitta på en tidning och kopiera artiklar och få lön för det?!

Kan bara säga: aaaargh…