Aftonbladet och ”super”

Nedanstående ”superartiklar” är från 9 oktober 2013 – 15 januari 2014.
Resultat: 60 st. på 99 dagar = 0,60 st. ”super”/dag.
De har nu blivit för många för ett inlägg, så nu blir det ”Aftonbladet och ‘Super’ nr. 2”.
image
image
image
image
image
image
image
image
image
image
image
image
image
image
image
Ok, inte Aftonbladets ord, men har inte haft med det innan…
image
image
image
image
image
Dublett igen 🙂
image
image
image
image
image
image
image
image
image
image
image
image
image
image
image
(Dublett, igen).
image
image
image
image
image
image
image
image
image
image
(300.000 kr, om någon undrar.)
image
En dublett:
image
image
image
Förlåt min inkonsekvens, men den här rubriken är värre än alla ”superrubriker” någonsin. ”Panik-meteorit”?!
image
(Ok, lite taskig kanske, det är ju ett citat. Däremot har de skrivit superkraft med bindestreck, så det förtjänar en plats ändå.)
image
image
image
image
image
image
image
image
image
image

Random idiotiska AB-artiklar (och dagens samhälle)

image
Detta låter som en helfestlig idé. Känns som en typisk scen i en komedi från vilket årtionde som helst.
”Misshandel”? ”Försök till ofredande”? (Den sista rubriceringen är ju knasig i sej själv.)
image
Hur det ser ut när folk inte fattar humor.
image
Oj! Vad har Ola gjort på riktig på film? Vem fan tänkte inte ”knullat”?
image
”Pissat på mig”? Ok, även om jag innerst inne förstod att det inte skulle vara något sexrelaterat, så blev jag överraskad. Dock blev jag, som vanligt, chockad över AB:s klickhoreri och hur en artikel i en av Sveriges största tidningar kan innehålla så lite av nyhetsvärde, eller ens något av intresse. Undrar hur många i detta land som tycker detta är information som är viktig att få veta. Varför klickar jag på dessa artiklar? Ursäkten är att jag tror, varenda gång, att jag ska få läsa nåt snaskigt/någorlunda intressant/skrattretande. Tyvärr är det alltid något totalt ointressant som en praktikant (förhoppningsvis) knåpat ihop, men som framhävs som ett scoop genom idiotiskt ”lockande” rubriker. Varför har jag inte tröttnat på det här och avinstallerat appen? Seriöst, på riktigt, jag vet inte. Är jag beroende av AB? Tycker jag om att hetsa upp mej? Nåt fel på mej är det.
image
Att bluffmejl förekommer, tror AB att hela den uppkopplade mänskligheten har missat. Jag, och många andra svenskar, må vara självplågare som utsätter oss själva för AB igen och igen, men de flesta (hoppas jag) av oss äger så pass mycket hjärna att vi kan lära oss saker. Jag tror att större delen av oss har fattat att bluffmejl förekommer och att vi inte ska knappa in våra kontouppgifter så fort någon ber oss, klicka på varenda uppmanande länk, att vi verkligen är den miljonte besökaren, att vi kan tjäna på att hjälpa en prins i Nigeria eller att facebook-annonsernas bra deals är precis så bra som utlovas.
Trots detta väljer AB att, som vanligt, idiotförklara oss och slå på med stora rubriker på förstasidan på appen eller nätet.

AB, typ:
”Varning! Det förekommer folk som vill lura av dej dina pengar. Nuförtiden opererar de via det s.k. internet, som många använder. Vi kommer med jämna mellanrum påminna er om hur inkapabla ni är att hantera detta nya forum och påtala att ni saknar sunt förnuft. Till vår hjälp lyckas vi alltid hitta några mediekåta stollar som är villiga att uttala sej om de enorma faror som ni inte visste fanns. Ofta hittar vi faktiskt t.o.m. någon stackare som är villig att dumförklara sej inför hela befolkningen (alt. ljuga, få betalt?) genom att berätta hur de klickade på en skum länk, köpte bantningspiller via en annons och gick på att ”det är inget abonnemang” eller satte in 10000 till en Facebook- i nöd utan vidare frågor. Det hela ger oss, konstigt nog, en massa klick så vi kommer fortsätta med detta i all oändlighet.”
image
Hela den här historien är skitkonstig. Varför all uppmärksamhet?
image
Hur kan någon störa sej på glassbilen? Den är en ”uråldrig” svensk instution som är kul att den finns kvar. Jag blir dessutom glad, och lite nostalgisk, när jag hör den.
Låter glassbilen få leva och frodas!
image
Detta gällde enbart Växjö – i alla fall nu. Hur i helvete kan man ens överväga att förbjuda folk att dricka folköl var som helst? Vem blir störd och i sådana fall varför? Vad blir nästa steg? Vad kan mer vara lite jobbigt? Folk kanske inte ska få äta äpplen offentligt eftersom de bara slänger sina skruttar överallt och det ser fult ut?
Blir riktigt rädd över hur förbuden, kontrollen, misstron, överkänsligheten och den politisk korrektheten har eskalerat hos folk (utgår från folks nätkommentarer) och blivit en obehaglig norm.

Aftonbladet är som vanligt först med de riktigt stora nyheterna

image

image

Jag visste faktiskt inte det där med Paradisasken, men jag har aldrig sett något behov av att stänga den.
Stackars tjejen som nu blir ”Flärp-svenskan” med hela svenska folket. Hoppas hon bara tycker det är roligt och slipper bli mobbad på alla sociala medier.

Allt du behöver veta om Golden Globe-galan

image

Nu var det väl inte riktigt så, eller hur, AB?
image

image

image

Vem fan är Rebecca Ferguson? Varför var hon vårt svenska hopp?
Avföringskaos? Nytt superord uppfunnet på Aftonbladets redaktion.
Menyn var i och för sej en nice touch (gillar ju matlagning), fast varför är hela förrätten grillad på olika sätt? Låter skitskumt. Dessutom låter hela upplägget konstigt: ”aubergine och hummus PÅ soltorkade tomater PÅ tomathalva”.

Vad är det för fel på den här människan?

image

Jag kanske inte ska uttala mej eftersom just ”Postcard Killers” är den enda bok jag har läst av Liza Marklund. Den var fullkomligt avskyvärd – att sådant dravel får kallas roman och ges ut på ett seriöst förlag går över mitt förstånd.

Men…. ”mästerlig”? Hjälp, det ordet får bara inte användas i samma mening som en deckarförfattare.

Längesen Bim fick komma till tals på min blogg nu. Här är i alla fall hennes recension av ”Postcard Killers”:

Det här var en oerhört lättläst bok. 360 sidor, uppdelade på 112 kapitel, gör ju att varje kapitel endast är 3 sidor långt. Så det blir många halvtomma sidor. Och typsnittet var även mycket stort, så boken kändes väldigt kort.

Lite av Liza Marklunds stil fanns ju i boken. (Jag har läst alla hennes tidigare böcker). Av James Patterson har jag inte läst någonting tidigare, så jag kan inte säga om boken är i hans stil eller inte.

När jag läste boken så fick jag någon känsla av att den var lite lik ”Hypnotisören” av Lars Kepler. Kanske att det var allt det våldsamma i boken som gjorde det.

Jag tyckte att boken kändes kanske lite väl ”enkel” på något sätt. Men den var ändå spännande och fängslande. Och bra! Så jag kan rekommendera den till dom som gillar lättlästa, svenska, våldsamma, spännande deckare. ///Bim.

Här kan ni läsa Bims andra recensioner av Liza Marklund-böcker.