Snacka inte skit om mitt land, din hagga! Jag bor, för tusan, i Biskopsgården och jag är inte rädd att gå ut. Jag ser tjejer/kvinnor ute på kvällarna här och i stan hela tiden. Jag märker ingen rädsla och ingen större skillnad på hur jag har upplevt Göteborg ända sen jag flyttade hit 2004 (bortsett från tiggarna då, men de ser man ju bara dagtid och de gör inget större väsen av sej). Jag känner alltså så här trots att det faktiskt har hänt en hel del här, speciellt skottlossningar (inte varit på plats själv) och bilbränder (bara sett en live). 

Tydligen är alla kvinnor rädda att vistas ute i Sverige. Eller, inte vänsterkvinnor och feminister verkar det som. De vill ju ha hit alla utlänningar och detta märker givetvis utlänningarna och lämnar dom i fred, eller? Kanske beror det på att de aldrig går ut eller på att de är för fula för att någon skulle vilja våldta dom? Seriöst, jag vill veta varför de går fria och alla vi andra ska sitta inomhus och skaka av rädsla? Detta resonemang framgår av kommentarerna till den här artikeln (och i miljoner trådar i integrationsdelen på Flashback, vilken jag helst undviker). 

Undrar också vilka är alla dessa svenska kvinnor som har mejlat och skrivit brev till Katie Hopkins? Ja, även svenska pappor har bett henne komma hit och se hur Sverige verkligen ser ut. Jag har aldrig hört talas om henne och läser väldigt sällan brittiska tidningar, men jag kanske är helt bortkopplad. Hopkins kanske är den man först och främst vänder sej till när man tycker något är fel i sitt land? 

Så mycket bullshit i kommentarsfältet. Läste inte alla 949 kommentarer, så klart, men kanske 300, och av dessa var 98 % skrivna av britter (och även en del och annan amerikan). Detta är alltså britter, som uttalar sej, med säkerhet, om att det är så här situationen ser ut i Sverige. Har de ens varit här? Vem vet (troligtvis inte). Någon enstaka ser nyktert på reportaget, men blir snabbt nedröstade. Tror jag såg två svenskar som skrivit, båda kvinnor, varav en höll med Hopkins och en inte. 

Däremot skrev två finnar (se ovan) bra kommentarer. Jag kan, såklart, inte ensam säga ”Så här är det inte alls!” Det kanske är vardagen för många, men med tanke på var jag bor så tycker jag att jag i alla fall ska ha rätt att uttrycka min personliga åsikt och berätta hur jag ser på tryggheten i mitt närområde. 

Vi är många som inte tycker om hur politikerna har hanterat denna anstormning av asylsökande. Vi har blivit överkörda och inte hörda och vi känner att vi inte har någon rätt att bestämma hur vi vill ha det i vårt eget land, det är inte konstigt. Det sägs däremot att ”nazifeminister”, ”vänstermuppar” och alla som inte röstar på SD vill ha det så här, de vill ha en hit varenda liten utlänning vare sej de är ”skäggbarn”, riktiga asylsökande eller tiggande romer (alla uttryck och inställningen härleds till Flashback). Vilka är dessa rabiata ”batikhäxor” och de som vurmar för asylpolitik? Jag träffar inga människor direkt så har inget att jämföra med, men under mina 41 år på utbildningar, jobb eller socialt har aldrig träffat en enda sådan människa (kvinna är det väl som menas). Har de uppstått nu? Om de nu är så många att de verkligen har inflytande på politiken så borde jag väl träffa på en och annan ibland? Kanske det får bli foliehatten på, men jag tror att dessa grupper är påhittade och utgör någon slags nutida häxor som man kan skylla allt på. Sen har vårt land problem nu, i och med detta, men att lägga så pass mycket energi på att demonisera och bara se det negativa är fan inte klokt. 

Jag vet inte vad lösningen är eller hur alla dessa människor ska få utrymme att leva normala liv här, samtidigt som även vi etniska svenskar också ska kunna fortsätta leva normala liv med alla de förmåner vi nu har vad gäller sjukvård, pension, utbildning, sociala skyddsnät såsom socialbidrag och sjukförsäkringar, komfortabla boenden som det ställs krav på med mycket mera. Känns inte som den ekonomin finns och motsättningar borde rimligtvis uppstå, men det var inte det mitt inlägg handlade om, och jag hatar verkligen att diskutera invandrarfrågan. Kommer nog inte närma mej den frågan igen på ett bra tag. Jag var bara tvungen att möta det som hävdas i artikeln. 

Artikeln. 

Kommentarerna. 

Flashback diskuterar artikeln. 

En som hade en vettig inställning. Kände att jag var tvungen att skriva något (första gången för mej på ”Integration och invandring”).