Tisdag 24 augusti 2021: karlar är skit och f*ck människor


Vikt / BMI

72,6 (-7,1 sen 6/7) / BMI: 23,7. Ja! Gick ner dom 0,5 kg igen!

Dagen

Idag mår jag lite bättre. Ångesten är inte lika stark och jag försöker att inte klandra mej själv. Jag har inte gjort något fel! Även om jag skulle ha gjort det så finns det inget jag kan göra. Ångest och oro löser inga problem, vilket jag är fullt medveten om!

Simningen var otroligt ångestlindrande idag och jag ville knappt gå upp (fast jag var rätt slut, så jag orkade inte simma mer). Dessutom pajade en av kontaktlinserna i ögat, så var tvungen att lösa det problemet. Hostan och snorandet har varit extremt idag…

TK ringde och undrade om jag skulle komma till Majorna en stund, så kan vi sitta ute och dricka några öl. Det blir förmodligen en av dom sista gångerna vi kan sitta ute i år, så bäst att passa på. Jag mår bara sämre av att sitta hemma och älta i vilket fall. Hon är den enda jag orkar umgås med eftersom hon bara pratar själv och jag bara behöver nicka och säga nåt enfaldigt ‘mmm’, ‘jaså’ eller liknande. Jag gillar henne ändå, såklart. Hon är som en människo-outlet för mej. Har jag ”utsatts” för henne en stund, så har min människo-dos fyllts för veckan… Hahaha…

Vet inte vad felet var, men den andra kontaktlinsen var också konstig. Har alltid en linsburk med mej så fick plocka ur den linsen också. Kul att sitta med bara en lins i – not. Jag har fan ont i ögat nu, känns som ett skavsår. Vad fan hände? Väl hemma nu så har båda linserna plockats ur, thank the goddess.

Kan berätta lite snabbt varför jag mår så dåligt. Ni vet att jag sa att jag hade träffat en kille och att vi försökte i lugn takt ta reda på vad vi känner för varandra. Sist vi sågs hade han blommor till mej och jag kände att detta är verkligen en kille som jag vill lära känna (han tycktes känna likadant). Dagen efter sa vi att vi skulle höras senare på dagen, men näpp. Jag är totalt ghostad. Jag vill inte vara alltför angelägen, men har skickat ett sms om dagen och ringt en gång, sedan dess, men nada. Ingen kontakt, whatsoever. Detta är alltså fem dagar sen. Jag utgår från att jag har gjort något fel och klandrar mej själv något fruktansvärt. Jag förstår fan inte vad jag kan ha gjort eller varför han inte bara kan svara och förklara varför han inte vill ha kontakt med mej nåt mer? Ni kanske förstår varför jag känner mej uppgiven? Jag får (återigen) inse att jag inte förtjänar något bra. Satan. Det gör jag faktiskt! Jag fört också att må bra, precis som alla andra. Jag kan inte döma mej själv utifrån en persons omdöme!

Om jag ska tänka tvärtom, att det inte är mitt fel, så måste det ha hänt honom (eller någon närstående) något och det är givetvis ännu värre (och ingen kommer att kontakta mej angående det, såklart). Själv hade jag ändå klarat av att skicka ett mess bara för att lugna någon, även om min mamma hade dött (ta i trä, ta i trä, fan!). Fast det är jag i och för sej. Alla är inte som jag och jag ställer inga krav att alla ska vara som mej. Han kanske själv är död, förstås… Nä, vad satan, inte det, jag tror mer på att jag har gjort något fel. Jag kan alltid annars hoppas att han läser detta och inser det är elakt att inte berätta för mej vad som pågår, när vi ändå började få så bra kontakt. Here’s hoping!

Jag är trött på att bli besviken över saker. Jag tycker även att det är skit att jag måste göra mamsen besviken, tyvärr. Hon var så glad för mej. Jag har inte ens ringt henne sedan dess. Ska ta itu med det imorgon och berätta hur läget är.

Jag återgår givetvis till min föregående inställning: karlar är skit och det kommer inget bra av ens försöka öppna sej lite för dom. Jag orkar verkligen inte med att någon annan har kontroll över mina känslor. Jag lever helst mitt tråkiga liv ensam med Spike och kommer inte att göra om det här misstaget igen. Fuck people, som sagt!

Även om vi, mot all förmodan, skulle höras igen, så har jag säkert sabbat allt i och med det här inlägget, men det här är min dagbok och min utlopp för mina känslor. Jag hoppas att jag kan återkomma med ett positivt inlägg, men jag tvivlar på det, tyvärr.

Väl hemma har jag ett par öl kvar och ska faktiskt försöka kolla på Youtube nu (A Psych for Sore Minds hade nytt klipp). Sen blir det tidigt i säng, som vanligt. Godnatt kl. 20.30.

Åh, skulle vilja åka!

Daglig aktivitet 80 min: ✔️

Dagens KBT

Jag tror att det kommer dröja ett tag innan jag har fått tillbaka så pass mycket koncentrationsförmåga att jag kan ägna mej åt KBT:n igen, tyvärr. Jag fortsätter med livsreglerna i alla fall, enligt vad kuratorn och jag kom överens om.

Livsregel: Om jag har oro och ångest, så kommer saker och ting fixa sej. Sämsta livsregeln. Istället: Om jag accepterar att det finns saker som jag inte kan påverka eller kontrollera, så kommer jag att vara en mycket lugnare och mer fridfull person.

Söndag 16 augusti: lite allmänt om egentligen ingenting


Vadå, använda den där?”, ”Ser det ut som om jag kommer att göra det, eller?” (Tyvärr. Förra året var den perfekt.)

Tanke på vägen.

Min språkapp, Duolingo, och förslagen på mobilens tangentbord blir underliga.

I och med att min mor inte längre kan ta emot mms, inte ens sms, från mej, så lägger jag, för en gångs skull, upp ett precis nytaget foto på mej själv. Ok, använde en app för att färgen skulle se bättre ut, inget mer, faktiskt.

Appen ”Make Me Better” ger lite tips att ha i åtanke.

Promenad hemåt.

Här bor jag (åtminstone till 21 oktober).

Kön till Lundbybadet en fredag förmiddag innan dörren öppnas kl. 10 (ser alltid ut så här vid sol). Denna gång räknade jag till 87 st före mej (enligt corona-regler är 100 st max). Antingen hade jag räknat fel (kan ha glömt några barn) eller så var den kommande simskolan inräknad, men precis vid mej var det fullt. Fan. Väntade en kvart till 10.45, men hade tvätten på tork i tvättstugan och även om någon hade snabbsimmat, så gav jag upp.

Gulliga djur.

En utslängd mager räka. (Varför använder han inte kylbädden? Hur svalt är golvet i jämförelse?)

Nam nam nam, så mysigt det är att tugga på plast”.

Köpt för mycket pizza på sistone. Tyvärr endast fem meter till pizzerian och 75 kr för en Funghi…

Rekommenderar Another Dirty Room på Dan Bells kanal på Youtube (så kommer du aldrig att sova på nåt hotell nånsin igen).

Vinst!


Har börjat fylla i en massa undersökningar, på nätet, som man kan tjäna lite pengar på. Det är mest 3-10 kr, sen får man utbetalt vid 50 kr.

Det finns även lotterier där man kan satsa poäng man tjänat in. Och denna gången vann jag!!

Helt sanslöst! Det är bara andra gången i mitt liv som jag vinner något. Förra gången var när jag var 13 år och vann en tävling på en videobutik (fick hyra tio filmer och fick tip meal på en hamburgerrestaurang).

100 euro är 962 kr. Borde få dom utbetalt från PayPal imorgon. Fan, vad skönt, är helt pank och får inte pengar förrän den 22a.

Fredag: Personligt


Vikt: 67,3 (7,3kg+)

Sov länge idag. Psyket rätt ok idag. Kollade igenom gamla YouTube-klipp jag tänkt se innan.

Hade idag bara 41 kr kvar. För första gången någonsin åkte jag och pantsatte en pryl (300 kr). Tydligen behöver jag inte hämta ut den förrän 9 juni….

Lite Pokémon på vägen, blev det haha…

Var och handlade på Lidl. L lagar mat nu.

Kollat på OS-invigningen (kortversion), även om jag skiter fullständigt i OS och sport i allmänhet.

Blir nog tidigt i säng ikväll.

Torsdag: Personligt


Vikt: 66,3 (6,3kg+)

Dålig dag. Försökt läsa, kan inte koncentrera mej, läser samma mening om och om igen och fattar ingenting. Det är obehagligt.

Kollade på en dokumentär på SVT play (”I shot my parents”). Den var intressant. Påbörjade en annan, men somnade.

Lagade lite pasta och gick en kort Pokémon-promenad.

Ny Pokémon.

Ska försöka kolla färdigt på programmet jag påbörjade och sen blir det nog att sova.

Onsdag: Personligt


Vikt: 67,0 (!) (7,0kg+)

Idag har jag inte gjort många knop. Stark oro i kroppen och väldigt svårt att koppla av.

Kollat på TV, instagrammat en del (insåg idag att jag har över 300 följare!!), diskat lite och sorterat foton på mobilen.

Blev en kort Pokémon-promenad nu på kvällskvisten.

Ska väl nanna strax.

Tisdag: Personligt


Vikt: 69,8 (9,8kg+)

Åt för mycket pasta igår…

Var och handlade, fångade en ny Pokémon.

L gosar med Qajsa i sängen, medan jag kollar på YouTube (”Scary Mysteries”).

Skulle till Eriksberg och handla. Stopp i den förbannade spårvagnstrafiken! Ingen info. Får se hur jag kommer hem…

Update: Skulle tagit ca. 30 min att handla, men tog 80 min. Suck. Hem kom jag till slut i alla fall.

Måndag: Personligt


Vikt: 68,9 (8,9kg+)

Jag och L började kolla på ”Rederiet”. Bara 20 säsonger (318 avsnitt)… Finns på SVTs öppna arkiv.

Var hos arbetsterapeuten. Fångade en massa Pokémon och stop på vägen. Bättre nu när det ligger vid Järntorget. Haha.

Vintrigt.

Lyssnade på true scary stories, diskade, var på Lidl och sen var dagen slut.

Fått kallelse till ny läkare 3 april. Detta ska nu bli min fortsatta läkare som ingår i ”teamet”. Känns bra, fast vet inte hur personen ifråga är än, så…

Jag ger upp!


Fick precis höra på avvägar att någon på min arbetsplats, som jag inte vet vem det är (känner inte igen namnet) går runt och säger hon har sett mej stjäla sprutor på jobbet! Jag vet inte ens var dom förvaras och vad i helvete skulle jag använda sprutor till? Det enda jag har ”snott” från någon arbetsplats är nån enstaka penna och det var säkert 17-18 år sen.

Jag har nu världens panikångestattack och jag lyckas inte få L att ge mej numret till den som hört ryktet, så jag kan inte få reda på vad det är som händer.

Karvar för fullt i armarna, hittar inget rakblad. Fan!

Det finns alltså fler människor, som dessutom är helt främmande för mej, som har fattat agg mot mej och vill göra mej illa.

Fatta hur det känns!? Varför gör någon så? Vad vill dom uppnå? Vad för typ av människa gör sånt? Finns det nöje i det? Vad får man ut av det? Varför har de ens pratat om mej!? Jag vill veta vem denna människa är!

Jag fattar ingenting. Vad har jag gjort för fel? Jag måste få veta!

Jag vill inte leva längre. Vet inte om ska kontakta psykakuten eller vad jag ska göra. Jag har ingen ork kvar att hantera fler motgångar.

Hjälp….?