Vikt: 65,7 (-1,7) – enda bra med denna dag
Sov en stund, men kände mej inte utvilad. Stannade hemma idag också.
Rhith kommer imorgon, saknar honom asmycket!
Själv har jag inget liv och är den tråkigaste människan i världen. Köpt nåra bärs, fått lite onaturligt hjälpmedel vilket gjorde att jag städade, i övrigt är jag ensam hemma med Felix och min bira.
Vikt: 67,1 (-0,3) – samma som igår.
Somnade inte förrän kl. 5 imorse… (hade en produktiv kväll, där jag målade naglarna, diskade och började gå igenom mina kartonger – ska ta en i veckan, är planen). Var tvungen att gå upp kl. 9.45 eftersom rehabkoordinatorn skulle ringa kl. 10. Gick och la mej igen efteråt och sov till kl. 15.
Rehabkoordinatorn och jag pratade om hur trött jag är efter arbetsträningen. Hon försäkrade mej att jag kommer att vänja mej, vilket är det jag har utgått ifrån. Vi pratade även om att jag inte känner att jag är till nån nytta, trots att dom faktiskt säger att jag är det. Det återkommer till det jag och kuratorn diskuterade; det är bara tankar, det behöver inte vara sant. Jag får försöka notera dom negativa tankemönstren igen och bryta dom. Jag har ju lärt mej alla dessa tekniker, det handlar bara om att nu är det en ny situation där jag får vänja mej att använda dom! Det är viktigt att jag jobbar på det.
När jag hade kommit upp från sängen igen på eftermiddagen, så åt jag lite lunch, bryggde kaffe och spelade mina mobilspel. Jag har ju lovat mej själv 50 aktiva minuter och komma ut varje dag, men jag satt bara och sköt upp det med inställningen att dagen redan var förstörd ändå eftersom jag hade sovit bort så mycket. Jag började sen bli hungrig och eftersom jag hade ätit upp min sista mat, så fick jag ta tjuren vid hornen och röra på arslet. Jag insåg om jag bara går rakt fram och tillbaka till Lidl, så blir det inte 50 minuter, så jag bestämde mej för att ta en omväg runt i en cirkel. Det slutade med att det blev 70 minuter och 7.300 steg (5,8 km). Starkt jobbat!
Kom hem med två maträtter att laga: vegofärs och spaghetti, samt linsgryta. Jag hade räknat ut att jag max fick göra av med 200 spänn och det blev 182 kr. Bör ha mat i en vecka nu, trots lite tråkigt med bara två olika, men, men… Fixade färssåsen med Vemondos veganska formbara färs, som jag aldrig hade testat innan och det blev riktigt bra.
Resten av kvällen har jag spenderat med att kolla på This is Monsters och virkat på en skojig mormorsrutekjol, som jag hittade ett mönster på.
Jag har ännu inte varit och simmat i år och löftet var två gånger i veckan. Mestadels beror det på knäet, som fortfarande inte är helt återställt och blir stelt och värker när jag använt benet mycket. Jag har nu däremot packat ner simkläderna och planen är att ta mej till badet imorgon. Får se till att inte sova längre än elva, för annars blir det lika svårt som idag att ta mej iväg nånstans.
Kcal idag: 894
Vikt: 67,1 (-0,3)
Hade enormt svårt att sova igår. La mej tidigt eftersom jag var helt slut, mediterade och lyssnade på scary stories med Lets Read (som har en väldigt behaglig och rogivande röst), gick upp och rökte för att komma ur sängen en stund, men inget hjälpte. Somnade efter tolv, så fick väl sex timmars sömn, typ. Kom upp som jag skulle i alla fall.
Hade mina två timmars arbetsträning (kl. 9.30 – 11.30), som jag har tisdagar och onsdagar. Idag var det test av en ny undersökning dom ska införa, som tog hela tiden. Det var väldigt intressant.
Var inne på Rusta på hemvägen. Skulle kolla vad deras kattsand kostar och köpa klädvårdsrullar (har alltid kallat det roller, men så stod det på skylten). Blev även en tur till Edels klädvaruhus för jag kände för att köpa ett nytt nagellack. Hittade även en ögonbrynsrakhyvel. Den är lite större än den jag har, men den börjar bli gammal, så ska testa denna.
Passade på att gå in på biblan innan jag gick hem. Mitt bibliotekskort hade gått ut (gör det efter tre år, tydligen), så det behövde förlängas. Försökte reservera nästa del i Bridgerton-serien igår, så jag kan hämta ut den här nere, vilket inte gick då. Gjorde det nu när jag kom hem.
Promenerade den längre omvägen hem för att få till lite extra steg. Idag har det blivit 8.500 steg (6,9 km) och 81 aktiva minuter.
Är tack och lov inte alls lika trött idag, som igår, men jag känner av att jag har gjort något utöver det vanliga. Jag är väldigt tacksam över att jag inte känner mej trött eller blir utmattad när jag är på plats på arbetsträningen. Jag är dock på helspänn och det blir overload, men det är en vanesak och det som jag långsamt ska vänja mej tillbaka till.
Nu blir det That Chapter.
Kcal idag: 1451, så 451 kcal mer än jag har planerat, men jag lyxade till det med en Monster (220 kcal), en havrefralla, som är så jävla gott, istället för knäckebröd (200 kcal) och middagen blev rätt mycket (650 kcal) – vi får se vad vågen säger imorgon. Nu lär jag inte vara hungrig ikväll när jag lägger mej, för det tror jag bidrog till att jag inte kunde somna igår.
72,9 (-6,8 sen 6/7) / BMI: 23,8. Suck, det känns som att jag kämpar i motvind nu. Det är så jävla lätt att bara ge upp, men jag ska vara stark. Jag vill verkligen väga 59 kg igen, det här är inte jag, så som jag ser ut nu… (dessutom vill jag kunna ha på mej andra kläder än mysbyxor)
Jag känner att jag kanske var lite för ärlig med allt jag skrev igår och det leder säkerligen inte till att saker blir bättre, men jag behövde verkligen skriva av mej. Jag hoppas verkligen fortfarande att han hör av sej eftersom jag saknar honom. Jag fick ju känslor som inte bara går att stänga av. Vill ha ett vettigt avslut om det är så det är, inget ghostande. Jag mår dåligt idag också (av flera anledningar) – ångest och känner mej så jävla fet, ful, äcklig och ointressant. Jag var verkligen inte stark nog att klara av ett avslag och jag är extremt hård mot mej själv att jag lät detta hända mej när jag inte var redo!
Idag har jag simmat och varit på långpromenad runt Svarte Mosse, vilket hjälpt lite mot ångesten, och sitter nu bara hemma och glor in i väggen. Jag ska försöka kolla på Youtube lite för att avleda uppmärksamheten från negativa tankar, men i övrigt har jag inga andra planer. Nya videos från That Chapter, This is Monsters och Explore With Us tacksamt nog. Känner inte ens för att virka, tråkigt nog, men jag kan kanske göra ett försök. Jag måste försöka att hålla kvar vid mina rutiner och det jag mår bra av för att inte halka ner i meningslösheten igen.
Råkade på den här videon via Reddit och, det är helt sanslöst, men musiken lindrade min ångest något enormt! Skumt, men bra.
Fan, Dead Can Dance använder också en hurdy gurdy! (jösses vad längesen jag lyssnade på dom) Skitbra, det är något med det här instrumentet som lugnar ner mej på ett underligt sätt. Kul att ha upptäckt det!
Haha, Reddit hade givetvis en subreddit bara för det här hurdy gurdy.
Här är en artist till: (haha, nu slutar jag, men rekommenderar alltihop)
Fontänhuset hörde av sej idag. Jag orkade verkligen inte svara, så dom messade mej. Dom undrade om jag fortfarande vill stå kvar på tavlan och vill ha reach-out. Jag får svara på det. Jag pratade med rehabkoordinatorn om hur jag kände inför arbetsträning och jag tycker det är mycket bättre att jag försöker återgå till mitt riktiga yrke. Fontänen kan vara bra om jag vill öva på det sociala, men just nu känns det som att jag kan lika väl försöka göra det på en ‘riktig’ arbetsplats.
Rehabkoordinatorn skulle prata med jobbet i måndags och jag ska prata med dom imorgon, så vi får se vad som händer härnäst. Jag inser ju själv att jag måste återgå till arbete för såhär kan jag inte ha det.
Nu blir det att plocka ögonbrynen och fixa naglarna eftersom det är onsdag… haha… (jag sa ju att jag håller mina rutiner). Att sitta rakt upp och ner och vänta på att naglarna ska torka och bara lyssna är en bra mindfulnessövning, btw.
Kl. 16.45 (typ) hörde han av sej! Glad igen nu! Jag kanske inte är så motbjudande som jag tror (here’s hoping). Jag känner mej dum för att mina känslor hänger på en annan människa, men jag tror, fan, att jag är kär, så då det kanske inte så konstigt?
Daglig aktivitet 80 min: ✔️ (120 min)
Eftersom jag har haft problem med att ta itu med meditation på sistone, så tog jag fram ett annat papper inom KBT:n att använda mej av (åtminstone idag):
Livsregel: Om jag är smal så kommer jag vara lycklig och må bra. Jag tror faktiskt helhjärtat på den här livsregeln och jag vet hur ”ätstört” det är. Jag tror aldrig att jag kommer att bli helt ”frisk” från ätstörningen, jag måste dock lära mej leva med den på ett hälsosamt sätt. Jag kan inte vräka i mej mat och gå upp 20 kg varje gång det sker någon förändring där jag känner att jag inte har kontroll, och sen vara tvungen att banta igen. Jag är i alla fall glad över att jag inte längre lider av varken bulimi och anorexi, men det har övergått i ‘binge eating disorder’, som är precis lika jobbigt. Jag vet inte hur jag ska vända livsregeln, men jag bör försöka inse att jag faktiskt får unna mej onyttiga saker nån gång då och då och att jag inte kommer leva ett perfekt liv bara för att jag är smal. Hetsätningen är den fälla jag alltid faller i när saker inte går som jag har tänkt och jag får försöka minimera det. Om jag hetsäter någon gång då och då för att lindra ångesten, så behöver det inte betyda att jag kommer att fortsätta och gå upp jättemycket i vikt. Jag måste vara snällare mot mej själv.
72,6 (-7,1 sen 6/7) / BMI: 23,7. Ja! Gick ner dom 0,5 kg igen!
Idag mår jag lite bättre. Ångesten är inte lika stark och jag försöker att inte klandra mej själv. Jag har inte gjort något fel! Även om jag skulle ha gjort det så finns det inget jag kan göra. Ångest och oro löser inga problem, vilket jag är fullt medveten om!
Simningen var otroligt ångestlindrande idag och jag ville knappt gå upp (fast jag var rätt slut, så jag orkade inte simma mer). Dessutom pajade en av kontaktlinserna i ögat, så var tvungen att lösa det problemet. Hostan och snorandet har varit extremt idag…
TK ringde och undrade om jag skulle komma till Majorna en stund, så kan vi sitta ute och dricka några öl. Det blir förmodligen en av dom sista gångerna vi kan sitta ute i år, så bäst att passa på. Jag mår bara sämre av att sitta hemma och älta i vilket fall. Hon är den enda jag orkar umgås med eftersom hon bara pratar själv och jag bara behöver nicka och säga nåt enfaldigt ‘mmm’, ‘jaså’ eller liknande. Jag gillar henne ändå, såklart. Hon är som en människo-outlet för mej. Har jag ”utsatts” för henne en stund, så har min människo-dos fyllts för veckan… Hahaha…
Vet inte vad felet var, men den andra kontaktlinsen var också konstig. Har alltid en linsburk med mej så fick plocka ur den linsen också. Kul att sitta med bara en lins i – not. Jag har fan ont i ögat nu, känns som ett skavsår. Vad fan hände? Väl hemma nu så har båda linserna plockats ur, thank the goddess.
Kan berätta lite snabbt varför jag mår så dåligt. Ni vet att jag sa att jag hade träffat en kille och att vi försökte i lugn takt ta reda på vad vi känner för varandra. Sist vi sågs hade han blommor till mej och jag kände att detta är verkligen en kille som jag vill lära känna (han tycktes känna likadant). Dagen efter sa vi att vi skulle höras senare på dagen, men näpp. Jag är totalt ghostad. Jag vill inte vara alltför angelägen, men har skickat ett sms om dagen och ringt en gång, sedan dess, men nada. Ingen kontakt, whatsoever. Detta är alltså fem dagar sen. Jag utgår från att jag har gjort något fel och klandrar mej själv något fruktansvärt. Jag förstår fan inte vad jag kan ha gjort eller varför han inte bara kan svara och förklara varför han inte vill ha kontakt med mej nåt mer? Ni kanske förstår varför jag känner mej uppgiven? Jag får (återigen) inse att jag inte förtjänar något bra. Satan. Det gör jag faktiskt! Jag fört också att må bra, precis som alla andra. Jag kan inte döma mej själv utifrån en persons omdöme!
Om jag ska tänka tvärtom, att det inte är mitt fel, så måste det ha hänt honom (eller någon närstående) något och det är givetvis ännu värre (och ingen kommer att kontakta mej angående det, såklart). Själv hade jag ändå klarat av att skicka ett mess bara för att lugna någon, även om min mamma hade dött (ta i trä, ta i trä, fan!). Fast det är jag i och för sej. Alla är inte som jag och jag ställer inga krav att alla ska vara som mej. Han kanske själv är död, förstås… Nä, vad satan, inte det, jag tror mer på att jag har gjort något fel. Jag kan alltid annars hoppas att han läser detta och inser det är elakt att inte berätta för mej vad som pågår, när vi ändå började få så bra kontakt. Here’s hoping!
Jag är trött på att bli besviken över saker. Jag tycker även att det är skit att jag måste göra mamsen besviken, tyvärr. Hon var så glad för mej. Jag har inte ens ringt henne sedan dess. Ska ta itu med det imorgon och berätta hur läget är.
Jag återgår givetvis till min föregående inställning: karlar är skit och det kommer inget bra av ens försöka öppna sej lite för dom. Jag orkar verkligen inte med att någon annan har kontroll över mina känslor. Jag lever helst mitt tråkiga liv ensam med Spike och kommer inte att göra om det här misstaget igen. Fuck people, som sagt!
Även om vi, mot all förmodan, skulle höras igen, så har jag säkert sabbat allt i och med det här inlägget, men det här är min dagbok och min utlopp för mina känslor. Jag hoppas att jag kan återkomma med ett positivt inlägg, men jag tvivlar på det, tyvärr.
Väl hemma har jag ett par öl kvar och ska faktiskt försöka kolla på Youtube nu (A Psych for Sore Minds hade nytt klipp). Sen blir det tidigt i säng, som vanligt. Godnatt kl. 20.30.
Daglig aktivitet 80 min: ✔️
Jag tror att det kommer dröja ett tag innan jag har fått tillbaka så pass mycket koncentrationsförmåga att jag kan ägna mej åt KBT:n igen, tyvärr. Jag fortsätter med livsreglerna i alla fall, enligt vad kuratorn och jag kom överens om.
Livsregel: Om jag har oro och ångest, så kommer saker och ting fixa sej. Sämsta livsregeln. Istället: Om jag accepterar att det finns saker som jag inte kan påverka eller kontrollera, så kommer jag att vara en mycket lugnare och mer fridfull person.
Blast from the past-episode, for my own sentimental nostalgia trip. Sorry.
Intressant (not, det är tragiskt) att mitt första inlägg var angående vikten. Suck…
Jag blir glad och fascinerad (samt nostalgisk över vissa grejer) att jag kan uttrycka mej så intressant och vitsigt när jag vill. Kul minnesfärd.
När jag ändå höll på, kollade jag Youtube också. Har tydligen lagt upp 107 videos, varav (typ) 98 % är felines, sedan 2013.
Jag har, på något underligt vis, inbillat mej att jag inte är så jävla synlig på sociala medier, men, för fan, jag har verkligen inte hållit mej själv hemlig…
Jag tror, för min del, att anledningen till att jag har använder sociala medier överhuvudtaget är, trots att jag inte behöver ha en ursäkt, är att jag älskade att skriva dagbok förr och jag att nu kan kombinera det med att visa upp mej själv som den tillmötesgående, glada, trevliga, snygga och intressanta person jag inte är/vill vara (”visa mobbarna att jag, trots deras förutsägelser, lever ett bra liv”). Satan, vad tragisk jag låter… Jag arbetar fortfarande, efter 30 år med det mobbarna satte som stämplar på mej (fet och ful, äcklig, ointressant, dum, meningslös).
Varför, i hela fridens namn måste jag leva upp till andras synpunkter. Fuck you! Lev ert liv, så lever jag mitt. Ni fattar varför människor är min externa akilleshäl och jag orkar inte mer. Behöver nån enstaka person att öva på, men det verkar dött med det just nu. Jag fortsätter med mina promenader och simningen, så jag inte blir helt isolerad, men skulle behöva lära känna nån tjejkompis eller hitta tillbaka till mina ursprungliga, och få tillbaka vår connection. Jag saknar det! *hint, hint* my female friends, I, seriously miss ya! (I’ll take this ”love declaration to Insta instead). Nighty guys!
Nu skippar vi ‘dagboksinlägget’, mår dåligt över hur påverkad jag fortfarande är av mobbningen (men jag pratar med kuratorn om det ofta). Det var kul med nostalgitrippen. Avslutar med ett foto på mej själv där jag var nöjd med mej själv och ett hur jag önskade att jag fortfarande såg ut (35 år 2012).
Kunde inte somna än pga nytt avsnitt av That Chapter, men att nanna kl. 23 är ok. Jag har ändå varit aktiv både socialt och praktiskt, så jag kan sova gott. Natti.
73,1 (-6,6 sen 6/7) / BMI: 23,9. Ner 0,3 kg från igår. Bra att det händer något! Blir Nutrilett idag, samt fyra folköl och ingen aktivitet överhuvudtaget, så hoppas fan inte jag går upp tills imorgon!
Idag blir det ingen simning, tyvärr, det regnar som fan och är bara 13 grader ute. Blir förmodligen ingen promenad heller då. Jag bokade om tvättstugan till idag och har städat hemma, så det får bli dagens aktivitet. Det verkar inte som det ska regna imorgon, tack och lov. (Har haft ont/kliande/obehag i halsen idag, så hoppas fan att jag inte blir sjuk nu, det skulle sabba så mycket saker…)
En av dom jag brukar se på badet kom till krogen där jag var i fredags och jag bara ”du simmar på Lundbybadet eller hur?” och vi pratade lite. Har aldrig ens sagt hej till människan förut så jag kände mej lite stalker-varning, vilket det givetvis inte alls handlade om, råkade bara känna igen människan och när jag har druckit ett par öl kan jag inte hålla käft. Haha, dumt…
I övrigt kommer dagen bara bestå av Youtube och några folköl, som jag haft kvar hemma några dagar. TK skulle till Silverkällan, men jag har ingen lust att träffa människor idag. Det är också irriterande att hon har lurat i en gubbe på 71 år att jag är intresserad av honom. Hon har bara skämtat så som hon brukar, men han fattar inte det, stackarn. Han har frågat om jag vill träffas och fika eller så kan han bjuda på öl på Silverkällan nu i veckan. Jag har bara skrattat bort det, men jag måste verkligen tala om för honom att TK inte har varit ärlig. Jag vill verkligen inte att han ska tro något! Jag har ju redan träffat någon jag vill se mer av (dessutom skulle jag inte vilja ha någon i den åldern hahaha…)
Nu kanske det är folkölen som pratar, men imorgon ska jag fan leta reda på mitt Wii i förrådet! Återkommer med hur jag har lyckats (har jag skrivit det här är nog chansen större att jag verkligen gör det…). Jag saknar Mario Kart haha.
Jäklar, skulle gå och lägga mej kl. 22 och öppnade Youtube för mina scary stories, men det är ju fan That Chapter-time. Får givetvis vara vaken en halvtimme till (Theralenen måste ändå verka, så det var perfekt timat). Thanks Mike! Haha.
Daglig aktivitet 80 min: ◼️ (bara 858 steg idag, nio minuters aktivitet, trots städ och tvätt…)
En SORK jag har gjort tidigare:
Situation: Jag är inte autentisk i sociala situationer (hade bl.a. Fontänen och soc-kontakten som exempel)
Organism: ”Jag måste vara öppen och trevlig”. Jag känner anspänning i kroppen och att allt jag säger blir studerat och bedömt av personen i fråga. Blir nervös och stressad och vill få situationen överstökad så fort som möjligt.
Respons: Jag ler och låtsas vara intresserad fast jag inte är det och lyssnar inte ordentligt eftersom jag planerar vad jag ska säga och göra härnäst (måste göra allt ”rätt”, så att ingen klagar).
Konsekvens (kort sikt): Folk tycker att jag är snäll och tillmötesgående och har inget negativt att säga om mej.
Konsekvens (lång sikt): Jag kommer alltid att vilja ha alla sociala situationer snabbt överstökade, eftersom det är oerhört påfrestande att alltid ”göra allt rätt” och vara trevlig och intresserad under hela samtalet. Jag undviker andra människor eftersom det är enklast att vara ensam hemma i lugn och ro.
Möjliga alternativa responser: Jag kan försöka lära mej var gränsen går mellan att vara trevlig och att helt köra över min egen identitet. Frågan är bara hur jag gör det? Vem är jag egentligen och varför skulle inte jag duga? Mitt löfte till mej själv är att aldrig fejka nåt mer. Om jag inte kan vara mej själv, så kan det kvitta. Jobbsituationer är det som stressar mej mest, men jag är fan inte på jobbet för att träffa vänner heller! Live and learn, helt enkelt.
Livsregel: Om jag drar mej undan och inte låter folk komma för nära, så kommer jag inte att bli sårad. Jag har ingen bra motsats till den här livsregeln eftersom jag tycker att den stämmer. Den är däremot inte speciellt sund och det är förmodligen därför jag inte har några nära vänner och gör säkert att jag går miste om saker. Kanske: Om jag ger det en chans att vara öppen och autentisk kan det hända roliga och intressanta saker i livet.
76,5 (-3,2 sen 6/7) / BMI: 25,0. Fan, upp 0,4 kg och till övervikt-BMI igen. Det blev nästan 3000 kcal igår, så är inte förvånad.
Vaknade först kl. 10 idag. Det var varmt och klibbigt att sova (speciellt med en varm pälsboll som ska sova på en), men lyckades ändå sova länge, konstigt nog. Blev ingen simning idag, så tog min långa promenad runt Svarte Mosse istället. Jag var osäker på om jag skulle få pengar idag eller imorgon och eftersom jag vet att dom alltid sätts in kl. 14.30, så planerade jag in min promenad för att fördriva tiden fram tills dess.
Och, ja, pengarna kom idag!
Jag gick bara hem för att ta en cigg och hämta dramaten och åkte sen till Backaplan. Har gjort mina viktigaste månadsärenden idag: köpt busskort, en limpa cigg, fem stora förpackningar Gourmet kattmat och hämtade ut den medicin som gick. Så gör man snabbt av med 2200 kr… Jag belönade mej själv med ett några öl och två cider.
Har bara suttit på balkongen med Spike och mobilen resten av dagen. Det enda jag har ätit idag var sista slicen pizza, men jag är fan inte hungrig i den här värmen! Får väl se om det ger utslag på vågen, trots ölen…
Nu blir det gårdagens That Chapter och raka benen och fixa naglarna (onsdagar är min ”fixa saker”-dag).
Apropå inget:
Daglig aktivitet 80 min: ✔️ (123 min)
Idag njuter jag bara av att ha utfört månadens viktigaste ärenden.
76,4 (-3,3 sen 6/7) / BMI: 24,9. Samma vikt som igår. Med tanke på simningen, så gissar jag att ölen (drack bara fyra stycken, i och för sej) motverkade viktminskning till idag. Så länge jag inte har gått upp så…
Hade bokat simningen kl. 13, så jag försökte verkligen att utnyttja sovmorgonen, men jag vaknade vid åtta, som vanligt, och kunde inte somna om. Försökte bara fördriva tiden medan jag väntade. (Har så svårt psykiskt att fylla upp ”väntetid” med saker, men är medveten om det, så tvingar inte mej själv).
Har inte gjort mycket resten av dagen. Hade fyra öl kvar, så blev balkonghäng idag också, med Spike samt Youtube och Reddit (jag är inte en tråkig person, jag har bara inte orken, viljan, lusten, att göra något annat. Pratade med TK en stund, men övrig mänsklighet är mej egal). Suttit i bara underkläderna med rullgardinerna neddragna idag också haha. Kan inte ta ur kontaktlinserna heller för glasögonen bara halkar ner och blir immiga. Det är fan för jävla varmt för en solskygg blekfis som jag.
Jag glömde att jag skulle komma med min åsikt om Foot mask, som jag köpte på Willys. Det tog fyra dagar innan fötterna började flaga. Varje gång jag duschade/simmade ramlade hudflikar av (dolde det så gott jag kunde på badhuset) och det fortsatte tre dagar till, sen var fötterna jättelena! Fick torka bort flagorna med handduk på kvällarna. Jag är helnöjd! Det var precis det jag hoppades på efter att ha testat en liknande produkt för flera år sen med samma resultat.
Fick, förresten, en tid för vaccindos 2 igår. Det blir 30 augusti kl. 10.35 på samma plats på torget.
Daglig aktivitet 80 min: ◼️ (samma som igår, jag simmade, men sen blev det ingen mer aktivitet p.g.a. värmen)
Inget idag på min vilodag.
Dagen har varit fartflängd, men har varit kul att kompisskapet med E har blivit djupare ändå. Exet L tror säkert att vi knullar… 😄 not… Så skönt att slippa sånt bök. Vänner är det man mår bäst av 🥇 (varför kom det upp en medalj 🥉? 😂 👍 🤗 🇸🇪 seriöst, what?)
E blev mätt på kräftorna, tydligen, och somnade i min säng. Helt ok. Själv dricker jag upp min öl och kollar på Apornas Planet.
Aargg, hör ”doctor zaius, doctor zaius” hela tiden i huvudet nu (lol afresymegol och jösses Amalia)
Tangentbordet föreslog själv det walesiska ordet ovan.
På vilodagen, behöver jag inte tvinga mej själv att ta ställning till vikten.
P.ga. vilodag kommer jag inte att gå in på några detaljer eller insikter idag. Jag och Spike är här och gosar framför true crime.
Spike har ett ”gömställe” bland mina trosor i skåpet. Nu fångade jag honom på bild:
I natt traskade jag upp yrvaken för att gå på toa och i mörkret trampade jag på kattlådan. Den sprack och sand rann ut. Köpte en ny idag på Rusta för 80 kr.
Jag har varit så extremt sugen på vanlig, jäklasallad den senaste tiden och gjorde en idag (inte räknat ut kalorier…än…)
Lite roligt, från Calbel (m.a.o. Reddit) som jag höll med om:
Man kanske borde flytta till Lettland, de verkar ha rätt inställning…
Hade en jobbig dag idag. Möte med HR på jobbet. Det jag fick med mej är att vi har gjort upp en mer noggrann plan för hur vi ska gå vidare.
Jag och HR ska ses nästa gång 4 december och då försöka genomföra guidade turen (hur det nu går i Corona-tider får vi se då). Kan bli ett ”hej” på labbet i alla fall. Vi får se.
Planen:
1. Guidad tur på arbetsplatsen (hur det går nu i Corona-tider ska vi se)
2. Träffa chefen tillsammans med HR
3. Tur runt labbet och då ska jag fundera på vilken del av labbet jag kan tänka mej att börja med
4. Möte med alla på labbet.
5. ? Fortsättning med riktiga, fysiska arbetsuppgifter
Jag känner att jag vill ”gå bredvid”, som en sommarvikarie till att börja med, men det kan tydligen bli svårt. Jag kan inte uttala mej mer om saker nu, känner att pulsen går upp och att jag blir fruktansvärt rädd och osäker. Jag får verkligen ta ”baby steps”.
Insikt: Att oroa mej i förväg hjälper ingenting.
(PS. Saknar att dom två jag jobbade med som inte finns kvar där längre och det gör allt mycket jobbigare)
För att tänka ”happy thoughts” hjälper Spike mej oerhört mycket.
Relativt bra dag faktiskt, trots allmänt missnöje med vikten. Var och handlade på Willys efter jag hade gått upp vid tiotiden. När jag kom hem gjorde jag allt med städningen jag skulle ha gjort igår – torka, kattsandsbyte, disk, hängde in tvätten, dammsög och torkade golvet. Det känns verkligen bra efteråt och jag kommer att fortsätta göra det på fredagar så ofta jag kan.
Satte mej sen, äntligen, ner. Spelade mina spel (June’s Journey vet ni), men har hittat ett till att spela emellan, Kitten Match. Så sött!
Ni tänker jag spendera resten av dagen med virkning och True crime på YouTube.
Psykiskt har jag verkligen kämpat, och fallit tillbaka flera steg, de senaste två veckorna p.g.a. för mycket förändringar på en gång, men försökte verkligen återta mina nyvunna goda vanor och tankesätt idag.
PS. Ja, trots vikten köpte jag chips. Anledningen är att jag måste tillåta mej själv. Så länge jag förbjuder all form av ”överflödskalorier” kommer de att bli mer frestande. Jag har även ”lärt mej” att mat är lugnande och ångestdistraherande. Så planen är att lördagar är fria dagar, inga krav eller planer och att jag får äta det jag vill. Jag har haft ätstörningar i 30 år nu och jag vill verkligen testa alla sätt för att se om jag kan ta mej ur den allmänna ”kalori-kontrollen”.
Insikt: Jag fångade idag tanken ”skynda/måste få överstökat” genom att säga i huvudet ”jag har inte bråttom”. Hoppas jag kan fortsätta att uppmärksamma hur jag stressar mej själv (en stor anledning till utarbetning och sjukskrivningen)
Tydligen. I alla fall enligt mina svar på Moodpath, men åtminstone den senaste veckan har jag haft jätteproblem med att fånga och hantera mina planeringstankar. Detta leder till att jag känner att allt är ett krav/uppgifter som måste bockas av. Min kurator var sjuk när vi hade tid igår, men måste ta upp med henne hur jag ska hitta tillbaka till det jag försöker uppnå (d.v.s. fånga de jobbiga tankarna och ta rätt väg för att ta hand om dom) och inte fara iväg på med den negativa spiralen där bara de jobbiga tankarna får hållas. Hur, seriöst, gör jag? Tankarna suger ner mej i intet. Känns som om jag har tappat fotfästet. Jag mår dock mestadels bättre än förut, men denna motgång, med extrema dippar är fruktansvärt jobbigt. Tror att mötet med HR på jobbet gjort det hela något värre också, eftersom jag fick tänka mer på hur jag uppfattar yttre krav. När jag fortfarande inte klarar av att hantera/omarbeta mina egna krav på mej själv kommer jag inte klara av att jobba igen. Det är verkligen det jag jobbar med. Har telefontid med läkaren 9/9 och måste förklara hur jag verkligen mår. Egentligen väldigt konstigt att jag får behandling av kuratorn och arbetsterapeuten (100 kr/besök), men det är läkaren (300 kr), som jag träffar var tredje månad, som ska fatta beslut om hur arbetskapabel jag är. Jag vill inte vara fortsatt sjukskriven i all oändlighet, jag vill jobba, men är inte redo än. Läkaren känner mej inte på något sätt (hon är väldigt trevlig, vilket har varit ovanligt), så jag hoppas verkligen hon läser journalen och tar in det jag och kuratorn gör. Jobbigt att jag inte vet hur det funkar.
Tanke på vägen.
Ja, det är verkligen en viktig mening att bära med mej…
Har en app som heter ”Frågedagboken”. Har ingen aning hur det kommer sej att jag tog hem den (över två år sen), men kl. 20 varje dag svarar jag på en fråga som får mej att reflektera lite över mitt liv.
Har nu köpt fyra ladd-sladdar till mobilen på sju månader. Köpte dom på fyndiq.se för typ 49 kr, eller nåt. Alla har laddat ur när jag kollar på Youtube samtidigt som laddning. Besökte Elgiganten och detta är första sladden som funkar normalt (99 kr). Säger en del om billig elektronik.
Ytterligare en true crime-serie jag har lagt till i listan.
(Tips vid depression)
Några random lols jag råkade på, som piggade upp vardagen.
Lillebarn.
”Vadå, använda den där?”, ”Ser det ut som om jag kommer att göra det, eller?” (Tyvärr. Förra året var den perfekt.)
Tanke på vägen.
Min språkapp, Duolingo, och förslagen på mobilens tangentbord blir underliga.
I och med att min mor inte längre kan ta emot mms, inte ens sms, från mej, så lägger jag, för en gångs skull, upp ett precis nytaget foto på mej själv. Ok, använde en app för att färgen skulle se bättre ut, inget mer, faktiskt.
Appen ”Make Me Better” ger lite tips att ha i åtanke.
Promenad hemåt.
Här bor jag (åtminstone till 21 oktober).
Kön till Lundbybadet en fredag förmiddag innan dörren öppnas kl. 10 (ser alltid ut så här vid sol). Denna gång räknade jag till 87 st före mej (enligt corona-regler är 100 st max). Antingen hade jag räknat fel (kan ha glömt några barn) eller så var den kommande simskolan inräknad, men precis vid mej var det fullt. Fan. Väntade en kvart till 10.45, men hade tvätten på tork i tvättstugan och även om någon hade snabbsimmat, så gav jag upp.
Gulliga djur.
En utslängd mager räka. (Varför använder han inte kylbädden? Hur svalt är golvet i jämförelse?)
”Nam nam nam, så mysigt det är att tugga på plast”.
Köpt för mycket pizza på sistone. Tyvärr endast fem meter till pizzerian och 75 kr för en Funghi…
Rekommenderar Another Dirty Room på Dan Bells kanal på Youtube (så kommer du aldrig att sova på nåt hotell nånsin igen).
Var på Backaplan igår och fick lite reklam. Köper aldrig chokladbollar själv så trevlig överraskning. Vet inte om jag kommer att besöka Jula dock. Däremot såg jag att det öppnar en Dollarstore där 17 juni, kommer kika vad dom har i alla fall.
Beställde nya linser i förrgår – schysst med så snabb leverans. Tur att jag bara behöver köpa en förpackning med 6 st varje gång (det blir klart billigare) – har samma syn på båda ögonen.
Bytte tvättstugans dag från lördag till fredag. Så kom upp tidigt idag. Lagade lunch medan jag tvättade. Blev makaronigratäng med svarta bönor, soltorkade tomater (blev inte med på bilden…) och parmesan. Blev jättegod (ca. 400 kcal).
Skulle ju egentligen ha simmat medan tvätten var på tork, men det regnade och var bara 11 grader ute. Hoppas på bättre väder imorgon.
Efter matlagningen satte jag mej med mina true crime-serier, som vanligt.
Har hittat två serier till som är klart sevärda, så har lagt till de avsnitt jag hittar i min ”att- titta-på-lista”.
För att återkomma till sårbarheter, som jag tog upp häromdagen, så har jag funderat lite mer på det. Enligt kuratorn, inför uppgiften, skulle jag fortsätta att utmana mina negativa tankar och notera när jag får tankar som ställer till det, när jag är mest sårbar. Inventera vilka situationer som är mest utmanande (t.ex. tid, dag) och då jag ska ha mest ”compassion” (eh, ”medkänsla”, eller vad tusan säger man på svenska?) med mej själv. I motsats skulle jag även se vid vilka tillfällen jag stark och hur det känns i kroppen när jag mår bra.
Det som slog mej är att jag kan se människor som en sårbarhet också p.g.a. den sociala fobin. I alla sammanhang där jag vet att det kommer att förekomma andra människor sätter alla negativa automatiska tankar igång – innan, under och efter. Det är i och för sej det jag specifikt jobbar med och det blir bättre och bättre. Där finns det inga speciella tider eller dagar som jag känner att människor är jobbiga utan det är ständigt närvarande. Jag är, å andra sidan, bättre på att hantera sociala situationer om jag har sovit bra och är lagom mätt. Det handlar då om att inrikta mej på ”compassion”-delen av det hela; alltså först att jag lär mej hur det känns i kroppen när jag känner obehag och ångest samt identifiera och utmana tankarna i den situationen och därefter veta att ”nu är det dags att ha compassion med mej själv”, ”nu känner jag på det här sättet och och jag har nu uppmärksammat det och det är ok”. Kan även ha i åtanke uttrycken ”acceptans” och ”inte fly, inte undvika”, d.v.s. jag mår bättre när jag tänker ”så här är det, jag gjorde så gott jag kunde i det sammanhanget” samt ju mer jag exponerar mej för händelser, inte flyr eller drar mej undan, så märker jag att det inte var så farligt som jag byggt upp i huvudet och ju fler gånger jag upprepar det, ju bättre går det. Jag märker då att katastroftankarna inte är sanna. Så min uppgift blir först nu att skriva ner alla jobbiga tillfällen jag kommer på.
I dessa ‘jobbiga tillfällen’ ingår:
Dessa är också delar som är sammankopplade med den sociala fobin och tas också upp i den boken jag följer. Så då har jag påbörjat en lista, kan man säga, men nu ska försöka komma på specifika situationer där detta kan ske. Det leder kanske till fler exponeringsövningar framöver.
Av någon anledning har jag känt mej mycket lugnare än vanligt idag. Sov lite längre, slappade ett tag och gick sedan och simmade.
Hade inte hela bassängen för mej själv, som nästan har varit standard på sistone. Simmade min kilometer, som vanligt, och förbrände 398 kcal på 34 min.
Tog mej sedan till Rusta för att köpa kattsand och garn. Ju mer jag pratar med mej själv i huvudet med tankar som ”jag har inte bråttom”, ”andas och ta det lugnt” desto mer och mer fastnar det.
Har spenderat resten av dagen och kvällen med att virka och kolla på Youtube. Har sett flera av mina favorit-true crime-serier:
Kan rekommendera alla ovanstående.
Tänker lägga mej tidigt, eftersom jag har tvättstugan kl. 8 (vilket jag brukar ha på lördagar).
Arbora Vitae 