Godkände de gamla Kommentarerna nu (repost från 19 mars) 

 

Vill bara lämna detta bakom mej nu.

Jag kan fortfarande inte förstå hur Pedro kan sätta sej på en hög häst och känna att hon har en rätt att ”läxa upp mej” och känna att hon har den rättigheten – att ta kontroll över mitt liv och döma min personlighet, mej som person, mina val och mitt sätt att leva.

Om det är något som betyder något för mej, så är det Spike!  Att punktmarkera det jag älskar mest, för att jag inte lever det liv hon vill, är fruktansvärt. Jag uppfattar henne som om en psykopat/sociopat/narcissist som vet vilka knappar hon ska trycka på för att göra mest skada. Att hitta på att min älskling inte får mat, magrar av och är rädd för Linus, det är så jävla psykopatiskt så jag finner inte ord. Spike sover hos L varje natt. Han får den bästa kattmaten (enligt Spike), som tog ett år för mej att hitta. Han har alltid torrfoder, färskt vatten och jag har ett alarm att göra rent lådan kl. 18 varje dag {om jag inte gör det precis när han har gått). Hur kan man sitta och hitta på såna hemska historier om en annan människa och hur den tar hand om sitt barn? Ska jag ringa soc och berätta ”hur hon missköter sitt barn”? Jag har ju en full historia att berätta, bara att betala ”katt” mot ”barn”. Men vet ni vad, jag skulle ALDRIG göra något sådant mot en annan människa! 

Jag är livrädd att en sån människa kan tycka sej ha rätt att styra mitt liv. Hur ”slår” man tillbaka?

Jag kan inte på något sätt se att det som att hon gjorde var ”en god gärning” (jag har verkligen försökt tänka så), men det går inte. Hon ville mej illa,  helt enkelt. Jag, naiv som jag är (trots min ålder), trodde hon var en vän. Finns inget som heter så, har jag lärt mej den hårda vägen.

Tror hon verkligen att hon gjorde en god gärning? Det kan jag tänka mej, men SERIÖST, har hon inget konsekvenstänkande? Kan hon kanske ringa mej, innan Länsstyrelsen? Nä, hon ville fan inte vara snäll och omtänksam, hon ville leka boss och gud. Jag är så jävla glad att slippa hela den umgängeskretsen!

Sen:

Pedro terroriserade min mamma, med flera sms där hon skrev att min mor skulle ta itu med hur jag ”beter mej”. Detta var för att jag inte gav tillbaka ett fotoalbum till mitt ex. Ett album jag hade messat honom om ett år innan, ett mess han inte ens svarade på (eller, jo, ett ointresserat svar). Hon verkade göra detta till nån slags mission och skulle komma hit med polare. Som sagt, psyko.

Ställde albumet mm. utanför dörren och kassen var borta senare på kvällen. Varför skulle hon lägga sej i detta. ”Nu när han har barn, så vill man ha sånt” blablabla. Då kunde fan M ha hört av sej själv!

Bortsett från att jag vill skicka räkningen från Länsstyrelsen till Pedro (vilket hon inte skulle betala, eftersom hon tycker att jag förtjänar mer skulder hos Kronofogden), så kommer detta vara mitt sista inlägg angående detta.

(Kommentaren från M:s nya, ”Bert”, angående att en kniv i ansiktet och strypgrepp inte är knivhot, är så jävla idiotiskt att det inte förtjänar inte ens att motbevisas.

Här kommer sms-konversationen:

 

Så detta verkar bli ett inlägg om hur folk näthatar. ”Din pinsamma blogg”? Har jag bett dej (eller någon) att läsa? Skriver jag för dej? Nä, för i helvete, jag skriver för mej själv (och mamsen) för det är terapi för mej. Är det pinsamt? Förlåt, att du måste ta fram skömskudden då – rekommenderar google för att hitta andra sidor på nätet där du kan utbyta tankar med gelikar.

Är det verkligen så fel att ha en offentlig dagbok, att man måste klampa in i den människans liv (mitt liv!) och diktera vad som är rätt och fel enligt en standard som den inklampande har satt upp för sej själv (och tydligen hela omgivningen/världen)?

Jag tänker fortsätta att ha bloggen offentlig nu och jag hoppas att jag slipper folk som inte vill mej väl.

Jag kämpar dagligen med att försöka må bättre för att kunna ta mej tillbaka till jobbet och mitt riktiga liv. Om denna blogg hjälper mej att bearbeta mina tankar och mitt dåliga psyke, så är det väl bara bra? Förstår inte hur det kan vara pinsamt eller fel eller förtjäna att spottas på. Det gör mej väldigt ledsen att det finns folk som inte vill att jag ska må bra eller komma tillbaka till mitt riktiga liv utan tycker att jag ska straffas för att jag har blivit sjukskriven p.g.a. stressutlöst depression med panikångestattacker. Tror folk verkligen att man väljer att må så här? Tror någon att det är kul att gå med ångest och självmordstankar vareviga dag? 

Nä. 

Over and out.

Update 26 mars:

Nåt stolpskott kände sej manad att läxa upp mej igen. ”Anmälas”? För att kommentarerna, frivilligt gjorda, innehåller mejladress och IP-adress? Va? Hur kan jag hållas ansvarig för vad folk frivilligt delar med sej av på nätet? Återigen: ”anmälas”? Jösses, tillåt mej LOL… (Exakt vad skulle jag anmälas för, är det tänkt?). Yikes.

Så numera krävs mejladress för att kommentera alt. ha fått godkänd kommentar innan.

 

Måste bara tillägga: det är väldans vad folk ”skiter i min blogg”, ”inte bryr sej om vad jag skriver”, ”Inte bryr sej om mej (eller min katt)” och dylika hävdanden , men likförbannat måste förklara hur jag ska leva, kommentera hur fel allt jag gör är och ”besserwissra” sej. Jag förstår inte det. Handlar det om någon slags kontrollbehov, att mästra andra människor så de fogar in sej i deras tankefålla? Eh, jag vet inte.

Stör du dej på mej, sluta läs! Jag har nog med problem och behöver verkligen inte mer negativitet i mitt liv. Den här bloggen är min outlet och jag mår bättre av att få skriva av mej. Så – har du inget positivt att komma med så kan du hålla mun och vandra vidare i cyberrymden. Tack!

(Tack ni som ändå försöker förstå mej! Kram på er!) 

Söndag: Mest Pokémon 

Vikt dag 87: 71,1 (-6,1) 

Vi vaknade tidigt idag och begav oss ut på Pokémonjakt. 

Dimman låg tät. 

Ser ut som nåt ryskt getto. Haha. (Friskväderstorget). 

Yes, Niantic höll vad dom lovade – fick ett ”special item”. Tyvärr ingen av de tre jag helst ville ha, men kommer kunna använda sun stone så småningom. 

Vi har gått 130 min (8 km). 

Kläckte en rarre i ett 10 km-ägg:

Kul med detta som motivation:

Jävla app! F***k you, det är ju försent, hur ska jag bli motiverad av den insikten? Känns som att jag bara kan lägga mej ner och bli extremely morbidly obese och anlita L som feeder… (Övervikten tär mycket mer på mej, än jag har ftamhävt hittills, men jag vill inte hamna tillbaka i bulimin heller, så mina tankar strider nåt fruktansvärt: ”Tänk inte på vikten, gå ner långsamt, rör dej varje dag”, ”Spy upp allt, du är äcklig som äter!”, ”Ät sansat och räkna kalorierna”, ”Hur kan du ens visa dej ute, så ful och fet som du är?”, ”Wow, har gått ner 6,3 kg!”, ”Inga av dina kläder passar längre än, att du inte skäms över att du har låtit dej bli så fet igen!” osv. osv. osv. ad nauseam… 

Fatta hur det tär på psyket och hur mycket energi (som jag inte ens har) som går åt på denna tankeverksamhets onda cirkel… 

Kilometer v. 12 blev avsevärt mer – 64,3 km (ca. 9 km/dag!) 

Godkände de gamla Kommentarerna nu

 

Vill bara lämna detta bakom mej nu.

Jag kan fortfarande inte förstå hur Pedro kan sätta sej på en hög häst och känna att hon har en rätt att ”läxa upp mej” och känna att hon har den rättigheten – att ta kontroll över mitt liv och döma min personlighet, mej som person, mina val och mitt sätt att leva.

Om det är något som betyder något för mej, så är det Spike!  Att punktmarkera det jag älskar mest, för att jag inte lever det liv hon vill, är fruktansvärt. Jag uppfattar henne som om en psykopat/sociopat/narcissist som vet vilka knappar hon ska trycka på för att göra mest skada. Att hitta på att min älskling inte får mat, magrar av och är rädd för Linus, det är så jävla psykopatiskt så jag finner inte ord. Spike sover hos L varje natt. Han får den bästa kattmaten (enligt Spike), som tog ett år för mej att hitta. Han har alltid torrfoder, färskt vatten och jag har ett alarm att göra rent lådan kl. 18 varje dag {om jag inte gör det precis när han har gått). Hur kan man sitta och hitta på såna hemska historier om en annan människa och hur den tar hand om sitt barn? Ska jag ringa soc och berätta ”hur hon missköter sitt barn”? Jag har ju en full historia att berätta, bara att betala ”katt” mot ”barn”. Men vet ni vad, jag skulle ALDRIG göra något sådant mot en annan människa! 

Jag är livrädd att en sån människa kan tycka sej ha rätt att styra mitt liv. Hur ”slår” man tillbaka?

Jag kan inte på något sätt se att det som att hon gjorde var ”en god gärning” (jag har verkligen försökt tänka så), men det går inte. Hon ville mej illa,  helt enkelt. Jag, naiv som jag är (trots min ålder), trodde hon var en vän. Finns inget som heter så, har jag lärt mej den hårda vägen.

Tror hon verkligen att hon gjorde en god gärning? Det kan jag tänka mej, men SERIÖST, har hon inget konsekvenstänkande? Kan hon kanske ringa mej, innan Länsstyrelsen? Nä, hon ville fan inte vara snäll och omtänksam, hon ville leka boss och gud. Jag är så jävla glad att slippa hela den umgängeskretsen!

Sen:

Pedro terroriserade min mamma, med flera sms där hon skrev att min mor skulle ta itu med hur jag ”beter mej”. Detta var för att jag inte gav tillbaka ett fotoalbum till mitt ex. Ett album jag hade messat honom om ett år innan, ett mess han inte ens svarade på (eller, jo, ett ointresserat svar). Hon verkade göra detta till nån slags mission och skulle komma hit med polare. Som sagt, psyko.

Ställde albumet mm. utanför dörren och kassen var borta senare på kvällen. Varför skulle hon lägga sej i detta. ”Nu när han har barn, så vill man ha sånt” blablabla. Då kunde fan M ha hört av sej själv!

Bortsett från att jag vill skicka räkningen från Länsstyrelsen till Pedro (vilket hon inte skulle betala, eftersom hon tycker att jag förtjänar mer skulder hos Kronofogden), så kommer detta vara mitt sista inlägg angående detta.

(Kommentaren från M:s nya, ”Bert”, angående att en kniv i ansiktet och strypgrepp inte är knivhot, är så jävla idiotiskt att det inte förtjänar inte ens att motbevisas.

Här kommer sms-konversationen:

 

Så detta verkar bli ett inlägg om hur folk näthatar. ”Din pinsamma blogg”? Har jag bett dej (eller någon) att läsa? Skriver jag för dej? Nä, för i helvete, jag skriver för mej själv (och mamsen) för det är terapi för mej. Är det pinsamt? Förlåt, att du måste ta fram skömskudden då – rekommenderar google för att hitta andra sidor på nätet där du kan utbyta tankar med gelikar.

Är det verkligen så fel att ha en offentlig dagbok, att man måste klampa in i den människans liv (mitt liv!) och diktera vad som är rätt och fel enligt en standard som den inklampande har satt upp för sej själv (och tydligen hela omgivningen/världen)?

Jag tänker fortsätta att ha bloggen offentlig nu och jag hoppas att jag slipper folk som inte vill mej väl.
Jag kämpar dagligen med att försöka må bättre för att kunna ta mej tillbaka till jobbet och mitt riktiga liv. Om denna blogg hjälper mej att bearbeta mina tankar och mitt dåliga psyke, så är det väl bara bra? Förstår inte hur det kan vara pinsamt eller fel eller förtjäna att spottas på. Det gör mej väldigt ledsen att det finns folk som inte vill att jag ska må bra eller komma tillbaka till mitt riktiga liv utan tycker att jag ska straffas för att jag har blivit sjukskriven p.g.a. stressutlöst depression med panikångestattacker. Tror folk verkligen att man väljer att må så här? Tror någon att det är kul att gå med ångest och självmordstankar vareviga dag? 
Nä. 

Over and out.

Update 26 mars:

Nåt stolpskott kände sej manad att läxa upp mej igen. ”Anmälas”? För att kommentarerna, frivilligt gjorda, innehåller mejladress och IP-adress? Va? Hur kan jag hållas ansvarig för vad folk frivilligt delar med sej av på nätet? Återigen: ”anmälas”? Jösses, tillåt mej LOL… (Exakt vad skulle jag anmälas för, är det tänkt?). Yikes.

Så numera krävs mejladress för att kommentera alt. ha fått godkänd kommentar innan.

 

Måste bara tillägga: det är väldans vad folk ”skiter i min blogg”, ”inte bryr sej om vad jag skriver”, ”Inte bryr sej om mej (eller min katt)” och dylika hävdanden , men likförbannat måste förklara hur jag ska leva, kommentera hur fel allt jag gör är och ”besserwissra” sej. Jag förstår inte det. Handlar det om någon slags kontrollbehov, att mästra andra människor så de fogar in sej i deras tankefålla? Eh, jag vet inte.

Stör du dej på mej, sluta läs! Jag har nog med problem och behöver verkligen inte mer negativitet i mitt liv. Den här bloggen är min outlet och jag mår bättre av att få skriva av mej. Så – har du inget positivt att komma med så kan du hålla mun och vandra vidare i cyberrymden. Tack!

(Tack ni som ändå försöker förstå mej! Kram på er!) 

Tisdag: Depression & Meningslöshet

Vikt dag 75: 71,2 (-6,0)

Upp 0,1 kg sen igår. Det var ju bra att det inte var värre. Nu får jag skärpa mej idag. 

Vaknade med L, men mådde inget vidare – ångest och huvudvärk, så jag satte på scary stories och somnade om. 

Hade tagit upp till 1,5 mL Theralen igår för jag kunde inte somna; RLS:en (Restless Legs Syndrome) har kommit tillbaka senaste veckan efter ett uppehåll på ett par månader. Det är så jävla irriterande. Måste röra på mej mer, har fått för mej att det hjälper. (Fast ibland känns det, i och för sej, tvärtom…)

Anywho, Theralen gjorde att jag inte vaknade förrän kl. 16!

Det är jäkligt kasst väder, så är inte så sugen på att promenera just nu. Får se hur jag känner lite senare. 

Är så trött på att inte ha några pengar! Har återigen en bunt inkassobrev att öppna, trots att jag lovade mej själv att öppna dem allteftersom. Inte för att det spelar någon roll, jag kan ju inte betala dom förrän jag får sjukpenningen ändå. 

Har 1 kr och fyra pantburkar kvar. Lite ris, några i frysta ärtor, pyttelite fryst brunsås och två frysta portioner med nån gryta kvar. Har ingen tandkräm, inga cigg, ingen frukost, bara torrfoder till Spike (han är lite ledsen över det, men våtfodret är ju bara bonusmat). L har ingen mat att ta med sej till jobbet. Jag bara gråter när jag tänker på det. Jävla tur att jag bantar, för jag har några Naturdiet jag kan ta sen när allt är slut. Det är sju dagar kvar tills jag får pensionen (det är utbetalning den 22:a i mars också), men det blir inte mycket kvar efter att skulder återbetalats, en hundring kanske. Sen kommer sjukpenningen den 24:e, antar jag. Vet inte alls hur mycket jag kommer att få då, eftersom den sänks nu efter 360 dagar (eller vad det nu var). Har ansökt om fortsatt högre ersättning, men inte fått något svar på det. Vet ju hur ”snabba” FK är på att hantera ärenden… Tror inte jag kommer få det, i och för sej. 

Kunde inte hålla till Arbetsterapeuten igår, eftersom jag saknar 80 kr och vill inte lägga på mer på inkassoskulden som är uppe i 1936 kr nu. Skyllde på att jag var sjuk. Hoppas jag inte avbokade för sent så jag får betala i alla fall. Vi har inte setts på två månader nu eftersom hon har ställt in två ggr på rad. Har ändå inte gjort min uppgift än… 

Har inga Voxra kvar (en 30-burk kostar 70 kr att plocka ut och en 90-burk 185 kr) och bara åtta Sertralin kvar (räcker alltså inte veckan ut), kostar 16 kr att ta ut. Skulle behöva ut Oxascand (14 kr) också. Är i alla fall uppe i 75 % på högkostnadsskyddet, fast vad hjälper det när jag inte har ens en enda krona för att kunna ta ut något enda recept. Förut kunde jag ju beställa recepten på faktura, men med kronofogdeskulden så dröjer det 15 år tills jag återigen kommer att kunna köpa saker på faktura. Kul, då är jag 57 år! Ser fram emot det! 

Ser också fram emot utsättningssymptomen på de antidepressiva, alltid lika roligt att börja om på dem. 

Orkar inte tänka mer på detta nu. 

Lyssnar på nån ”dokumentär-serie” (fejk) på P3, ”Dokumentär Individ”, och fortsätter med fotona. 

Är hela tiden skithungrig och -röksugen, eftersom jag inte har något hemma. Så har jag alltid funkat. Måste ta mej ut och gå en promenad, måste avleda uppmärksamheten från detta, men ju mer håglös jag känner mej och ju mer meningslöst allt känns, desto svårare blir det att ens komma ur sängen. Har ingen ork eller lust att ens försöka ”ta mej i kragen”. Jag känner inte dig för nåt längre. 

Nu efter att ha gråtit igen, så är jag i alla fall inte hungrig längre med den klumpen i halsen. Får se det positivt. 

Enda ciggen jag har rökt idag var en Jag plockade upp från marken. Fräscht, va? Har jag aldrig gjort förut. Undrar hur L klarar sej, som är mycket värre rökare än jag. 

Blev en promenad nu efter kl. 20 ändå (50 min/2,9 km). 

Söndag: Sömn & Foton

Vikt dag 73: 72,2 (-5,0) 

Glömde bort fördröjningen på en dag med viktuppgången, därav upp 0,4 kg sen igår. Ja, ja, inte mycket att göra något åt. 

Slöade i sängen mest hela dagen och surfade. Sorterade nästan klart fotona också. Åt knappt något på hela dagen. 

Gick en promenad på kvällen (45 min/2,3 km). 

Blev inte så mycket till promenader den här veckan som har varit; 20,7 km. Det är ca. 3 km om dagen. Lite bättre måste jag göra!

Lördag: Orkeslös & Dokumentärer 

Vikt dag 72: 71,8 (-5,4) 

Blev 0,4 kg upp från igår. Hade svårt att sova, eftersom magen kurrade så. Fattar inte hur jag kunde vara så onaturligt hungrig hela dagen igår… Känner inte så idag, tack och lov. 

Sov till kl. 15, somnade väl runt 4.30. L åkte till sin mor. 

Jag har lyssnat på lite scary stories, diskat och tog en tio-minuterspromenad till närmaste Pokéstop vid Stadsmissionen. Mer energi hade jag inte idag. Frustrerande. 

Har nu lyssnat på dokumentärer och fortsatt sortera mina foton (1500 st. kvar). 

Såg även ”Veckans Brott”. Var om skjutningarna och gängen i mina trakter igen. 

Fattigmansmat idag: ris och stekt lök. Faktiskt rätt gott. 

Torsdag: Bara skit

Vikt dag 70: 72,1 (-5,1) 

Som jag trodde, blev upp 0,3 kg från igår. Åt vara ca. 700 kcal igår, så det var från överätandet i förrgår. 

Vaknade med L idag. Gick och köpte cigg när han gick till jobbet. 

Har nu bara ätit lite och lyssnar på P1-dokumentärer. Virkar lite och sorterar fotona (bara 6000 st kvar…). 

Citat från Anneli Lindmark: ”Är numera aktiv inom Vrede- och raserikommitén”. 

Psyket är kasst idag. Tagit min sista benso. Har beställt fler. 
Ringde Länsstyrelsen om skulden pga Spippo för att göra upp en avbetalningsplan. Det hade gått vidare till inkasso (Kammarkollegiet), så jag ringde dom. Nu var skulden på 6000 kr och inte 3600 kr. Jag fattar ingenting och bad dom skicka kopior på räkningarna, så får jag ringa tillbaka om avbetalningsplanen sen. Tack som fan Pedro, din jävla psyksjuka idiot! Har du lust att betala, eller? Borde skicka räkningen till henne, så hon kan visa hur jävla bra ställt hon har det ”med sitt barn och vuxna liv”. Fan, vad jag vill ta ner henne från hennes höga hästar, men tänker aldrig sjunka till hennes nivå. Hur kul hade hon tyckt att det varit om jag ringt en orosanmälan till soc om hennes unge?! Men vet du vad? Jag gör inte sånt för jag är en snäll person! Hur i helvete är en sån människa funtad?! Det måste vara nån psykisk sjukdom (Sociopat? Narcissist? Jag vet inte. Stackars barn i alla fall!) Fy fan, jag har aldrig hatat någon människa förut, men, seriöst, vad jag hatar den människan! Vad har jag någonsin gjort mot henne, utan att vara snäll? Hur kan det finnas så elaka människor? 

Jag har varit så hatisk idag. Fräste på långsamma djävlar i kön på Willys, när jag handlade potatis för mina sista elva kronor. Jag vill inte vara en sån person. Det är inte jag. (Är jag ändå inte så snäll som jag tror är?) 

Det är inte meningen att det ska gå bra för mej nu! Vart fan tog mitt liv vägen?? 

Min väg till torget. 

Onsdag: Sovmorgon… 

Vikt dag 69: 71,9 (-5,3)

Konstigt, ner 0,3 kg sen igår, trots att jag petade i mej ca. 1700 kcal. Jag vet, det var dumt att äta så mycket. Blir väl uppgång imorgon då. Skött mej hittills idag i alla fall. 

Kunde inte sova alls i natt. Tror jag somnade vid kl. 6. Vaknade kl. 16,45! Sanslöst! 

Har idag bara ätit och tagit en sväng till torget för att köpa en glödlampa. 

Ska nog lyssna på nån dokumentär och fortsätta sortera mina foton. 

Känner mej oerhört seg idag, men psyket är rätt ok. 

Blev två filmer

Mer dokumentärer. Denna var jävligt intressant. 

Tisdag: Tvättdag

Vikt dag 68: 72,2 (-5,0) 

Det blev ingen uppgång, som jag kallt räknade med, utan faktiskt en smärre nedgång på 0,1 kg från igår. Får väl vara nöjd med det efter svullohelgen som var. 

Vaknade med L idag i alla fall. Har dock extremt mycket tvätt att ta itu med och eftersom energin inte är på topp så får jag återgå till att prioritera en ”stor” sak per dag – därav ingen simning idag. Hoppas att lusten att göra saker börjar komma tillbaka igen! Just nu känns allt jobbigt och meningslöst. Får tvinga mej ur sängen. När den gnuttan energi finns kan jag börja göra flera ”stora” saker och bygga upp mina gamla rutiner igen. Som det är nu, befinner jag mej i ett slags limbo. Det går inte framåt och det är frustrerande. Att varje dag känna depression och ångest och sen ett stort tvång på att komma igång och leva är en fruktansvärd psykisk press. Jag kan ändå bara fortsätta, som planerat, med mina uppgifter, trots att det inte går så bra just nu. 

Ska försöka ta en mindre promenad innan tvätten i alla fall, måste komma ut från lägenheten och allt borrande. Jag håller på att bli galen på riktigt! De börjar redan vid 7-7.30 och håller på nästan hela dagarna. När ska det få ett slut?! 

Kväll med radio (P1- och P3-dokumentärer). 

Fick ju inget vettigt för att gå upp en level. 

Följ på Instagram. 

Väldigt söt, kort dokumentär

Upptäckte P1-dokumentär och där finns ännu mer intressant att lyssna på. Har nästan gått igenom alla P3-dokumentärer. 

Måndag: Promenad i stan

Vikt dag 67: 72,3 (-4,9)

Konstigt nog ner 0,7 kg sen igår, trots chips och överätande (ca. 2200 kcal). Blir väl uppgång tills imorgon då. 

Kom inte upp med L idag för jag sov så oerhört dåligt. Vaknade massor av gånger och fick ta mer Theralen. Tänkte på skulder och skit och kunde inte slappna av. 

Vaknade med de där äckliga kroppavibrationerna igen. Är det Theralenet? Fast jag har haft det när jag inte har tagit det heller. Konstigt och jobbigt. 

Tog mej i alla fall in till stan för att köra lite Pokémon. 

Trädgårdsföreningen

Gick 3,1 km på 45 min innan jag åkte hem igen. 

Tre nya Pokémon. Fick dessutom en andra Pikachu med partyhatt, vilket var målet med dagens exkursion. 

Ska gå en liten sväng till (vill ha gått en timme i alla fall) så fort jag har laddat upp mobilen. 

Har nu ätit och ska diska, tänkte jag. 

Psyket har varit ok, trots sömnproblemen i natt. Fick ändå tvinga mej ut idag. Försökte att inte tänka utan bara göra och det gick ju bra. 

Update:

Tog en sväng till Lidl och handlade lite, så blev sammanlagt en promenad på en timme och tjugo minuter idag (5,3 km). 

Hittade blommor på marken (inplastade, alltså), när jag var ute och gick. Kul. 

Lyssnade på några P3-dokumentärer. Det var ett tag sen nu.