Godkände de gamla Kommentarerna nu (repost från 19 mars) 


 

Vill bara lämna detta bakom mej nu.

Jag kan fortfarande inte förstå hur Pedro kan sätta sej på en hög häst och känna att hon har en rätt att ”läxa upp mej” och känna att hon har den rättigheten – att ta kontroll över mitt liv och döma min personlighet, mej som person, mina val och mitt sätt att leva.

Om det är något som betyder något för mej, så är det Spike!  Att punktmarkera det jag älskar mest, för att jag inte lever det liv hon vill, är fruktansvärt. Jag uppfattar henne som om en psykopat/sociopat/narcissist som vet vilka knappar hon ska trycka på för att göra mest skada. Att hitta på att min älskling inte får mat, magrar av och är rädd för Linus, det är så jävla psykopatiskt så jag finner inte ord. Spike sover hos L varje natt. Han får den bästa kattmaten (enligt Spike), som tog ett år för mej att hitta. Han har alltid torrfoder, färskt vatten och jag har ett alarm att göra rent lådan kl. 18 varje dag {om jag inte gör det precis när han har gått). Hur kan man sitta och hitta på såna hemska historier om en annan människa och hur den tar hand om sitt barn? Ska jag ringa soc och berätta ”hur hon missköter sitt barn”? Jag har ju en full historia att berätta, bara att betala ”katt” mot ”barn”. Men vet ni vad, jag skulle ALDRIG göra något sådant mot en annan människa! 

Jag är livrädd att en sån människa kan tycka sej ha rätt att styra mitt liv. Hur ”slår” man tillbaka?

Jag kan inte på något sätt se att det som att hon gjorde var ”en god gärning” (jag har verkligen försökt tänka så), men det går inte. Hon ville mej illa,  helt enkelt. Jag, naiv som jag är (trots min ålder), trodde hon var en vän. Finns inget som heter så, har jag lärt mej den hårda vägen.

Tror hon verkligen att hon gjorde en god gärning? Det kan jag tänka mej, men SERIÖST, har hon inget konsekvenstänkande? Kan hon kanske ringa mej, innan Länsstyrelsen? Nä, hon ville fan inte vara snäll och omtänksam, hon ville leka boss och gud. Jag är så jävla glad att slippa hela den umgängeskretsen!

Sen:

Pedro terroriserade min mamma, med flera sms där hon skrev att min mor skulle ta itu med hur jag ”beter mej”. Detta var för att jag inte gav tillbaka ett fotoalbum till mitt ex. Ett album jag hade messat honom om ett år innan, ett mess han inte ens svarade på (eller, jo, ett ointresserat svar). Hon verkade göra detta till nån slags mission och skulle komma hit med polare. Som sagt, psyko.

Ställde albumet mm. utanför dörren och kassen var borta senare på kvällen. Varför skulle hon lägga sej i detta. ”Nu när han har barn, så vill man ha sånt” blablabla. Då kunde fan M ha hört av sej själv!

Bortsett från att jag vill skicka räkningen från Länsstyrelsen till Pedro (vilket hon inte skulle betala, eftersom hon tycker att jag förtjänar mer skulder hos Kronofogden), så kommer detta vara mitt sista inlägg angående detta.

(Kommentaren från M:s nya, ”Bert”, angående att en kniv i ansiktet och strypgrepp inte är knivhot, är så jävla idiotiskt att det inte förtjänar inte ens att motbevisas.

Här kommer sms-konversationen:

 

Så detta verkar bli ett inlägg om hur folk näthatar. ”Din pinsamma blogg”? Har jag bett dej (eller någon) att läsa? Skriver jag för dej? Nä, för i helvete, jag skriver för mej själv (och mamsen) för det är terapi för mej. Är det pinsamt? Förlåt, att du måste ta fram skömskudden då – rekommenderar google för att hitta andra sidor på nätet där du kan utbyta tankar med gelikar.

Är det verkligen så fel att ha en offentlig dagbok, att man måste klampa in i den människans liv (mitt liv!) och diktera vad som är rätt och fel enligt en standard som den inklampande har satt upp för sej själv (och tydligen hela omgivningen/världen)?

Jag tänker fortsätta att ha bloggen offentlig nu och jag hoppas att jag slipper folk som inte vill mej väl.

Jag kämpar dagligen med att försöka må bättre för att kunna ta mej tillbaka till jobbet och mitt riktiga liv. Om denna blogg hjälper mej att bearbeta mina tankar och mitt dåliga psyke, så är det väl bara bra? Förstår inte hur det kan vara pinsamt eller fel eller förtjäna att spottas på. Det gör mej väldigt ledsen att det finns folk som inte vill att jag ska må bra eller komma tillbaka till mitt riktiga liv utan tycker att jag ska straffas för att jag har blivit sjukskriven p.g.a. stressutlöst depression med panikångestattacker. Tror folk verkligen att man väljer att må så här? Tror någon att det är kul att gå med ångest och självmordstankar vareviga dag? 

Nä. 

Over and out.

Update 26 mars:

Nåt stolpskott kände sej manad att läxa upp mej igen. ”Anmälas”? För att kommentarerna, frivilligt gjorda, innehåller mejladress och IP-adress? Va? Hur kan jag hållas ansvarig för vad folk frivilligt delar med sej av på nätet? Återigen: ”anmälas”? Jösses, tillåt mej LOL… (Exakt vad skulle jag anmälas för, är det tänkt?). Yikes.

Så numera krävs mejladress för att kommentera alt. ha fått godkänd kommentar innan.

 

Måste bara tillägga: det är väldans vad folk ”skiter i min blogg”, ”inte bryr sej om vad jag skriver”, ”Inte bryr sej om mej (eller min katt)” och dylika hävdanden , men likförbannat måste förklara hur jag ska leva, kommentera hur fel allt jag gör är och ”besserwissra” sej. Jag förstår inte det. Handlar det om någon slags kontrollbehov, att mästra andra människor så de fogar in sej i deras tankefålla? Eh, jag vet inte.

Stör du dej på mej, sluta läs! Jag har nog med problem och behöver verkligen inte mer negativitet i mitt liv. Den här bloggen är min outlet och jag mår bättre av att få skriva av mej. Så – har du inget positivt att komma med så kan du hålla mun och vandra vidare i cyberrymden. Tack!

(Tack ni som ändå försöker förstå mej! Kram på er!) 

Söndag: Mest Pokémon 


Vikt dag 87: 71,1 (-6,1) 

Vi vaknade tidigt idag och begav oss ut på Pokémonjakt. 

Dimman låg tät. 

Ser ut som nåt ryskt getto. Haha. (Friskväderstorget). 

Yes, Niantic höll vad dom lovade – fick ett ”special item”. Tyvärr ingen av de tre jag helst ville ha, men kommer kunna använda sun stone så småningom. 

Vi har gått 130 min (8 km). 

Kläckte en rarre i ett 10 km-ägg:

Kul med detta som motivation:

Jävla app! F***k you, det är ju försent, hur ska jag bli motiverad av den insikten? Känns som att jag bara kan lägga mej ner och bli extremely morbidly obese och anlita L som feeder… (Övervikten tär mycket mer på mej, än jag har ftamhävt hittills, men jag vill inte hamna tillbaka i bulimin heller, så mina tankar strider nåt fruktansvärt: ”Tänk inte på vikten, gå ner långsamt, rör dej varje dag”, ”Spy upp allt, du är äcklig som äter!”, ”Ät sansat och räkna kalorierna”, ”Hur kan du ens visa dej ute, så ful och fet som du är?”, ”Wow, har gått ner 6,3 kg!”, ”Inga av dina kläder passar längre än, att du inte skäms över att du har låtit dej bli så fet igen!” osv. osv. osv. ad nauseam… 

Fatta hur det tär på psyket och hur mycket energi (som jag inte ens har) som går åt på denna tankeverksamhets onda cirkel… 

Kilometer v. 12 blev avsevärt mer – 64,3 km (ca. 9 km/dag!) 

Godkände de gamla Kommentarerna nu


 

Vill bara lämna detta bakom mej nu.

Jag kan fortfarande inte förstå hur Pedro kan sätta sej på en hög häst och känna att hon har en rätt att ”läxa upp mej” och känna att hon har den rättigheten – att ta kontroll över mitt liv och döma min personlighet, mej som person, mina val och mitt sätt att leva.

Om det är något som betyder något för mej, så är det Spike!  Att punktmarkera det jag älskar mest, för att jag inte lever det liv hon vill, är fruktansvärt. Jag uppfattar henne som om en psykopat/sociopat/narcissist som vet vilka knappar hon ska trycka på för att göra mest skada. Att hitta på att min älskling inte får mat, magrar av och är rädd för Linus, det är så jävla psykopatiskt så jag finner inte ord. Spike sover hos L varje natt. Han får den bästa kattmaten (enligt Spike), som tog ett år för mej att hitta. Han har alltid torrfoder, färskt vatten och jag har ett alarm att göra rent lådan kl. 18 varje dag {om jag inte gör det precis när han har gått). Hur kan man sitta och hitta på såna hemska historier om en annan människa och hur den tar hand om sitt barn? Ska jag ringa soc och berätta ”hur hon missköter sitt barn”? Jag har ju en full historia att berätta, bara att betala ”katt” mot ”barn”. Men vet ni vad, jag skulle ALDRIG göra något sådant mot en annan människa! 

Jag är livrädd att en sån människa kan tycka sej ha rätt att styra mitt liv. Hur ”slår” man tillbaka?

Jag kan inte på något sätt se att det som att hon gjorde var ”en god gärning” (jag har verkligen försökt tänka så), men det går inte. Hon ville mej illa,  helt enkelt. Jag, naiv som jag är (trots min ålder), trodde hon var en vän. Finns inget som heter så, har jag lärt mej den hårda vägen.

Tror hon verkligen att hon gjorde en god gärning? Det kan jag tänka mej, men SERIÖST, har hon inget konsekvenstänkande? Kan hon kanske ringa mej, innan Länsstyrelsen? Nä, hon ville fan inte vara snäll och omtänksam, hon ville leka boss och gud. Jag är så jävla glad att slippa hela den umgängeskretsen!

Sen:

Pedro terroriserade min mamma, med flera sms där hon skrev att min mor skulle ta itu med hur jag ”beter mej”. Detta var för att jag inte gav tillbaka ett fotoalbum till mitt ex. Ett album jag hade messat honom om ett år innan, ett mess han inte ens svarade på (eller, jo, ett ointresserat svar). Hon verkade göra detta till nån slags mission och skulle komma hit med polare. Som sagt, psyko.

Ställde albumet mm. utanför dörren och kassen var borta senare på kvällen. Varför skulle hon lägga sej i detta. ”Nu när han har barn, så vill man ha sånt” blablabla. Då kunde fan M ha hört av sej själv!

Bortsett från att jag vill skicka räkningen från Länsstyrelsen till Pedro (vilket hon inte skulle betala, eftersom hon tycker att jag förtjänar mer skulder hos Kronofogden), så kommer detta vara mitt sista inlägg angående detta.

(Kommentaren från M:s nya, ”Bert”, angående att en kniv i ansiktet och strypgrepp inte är knivhot, är så jävla idiotiskt att det inte förtjänar inte ens att motbevisas.

Här kommer sms-konversationen:

 

Så detta verkar bli ett inlägg om hur folk näthatar. ”Din pinsamma blogg”? Har jag bett dej (eller någon) att läsa? Skriver jag för dej? Nä, för i helvete, jag skriver för mej själv (och mamsen) för det är terapi för mej. Är det pinsamt? Förlåt, att du måste ta fram skömskudden då – rekommenderar google för att hitta andra sidor på nätet där du kan utbyta tankar med gelikar.

Är det verkligen så fel att ha en offentlig dagbok, att man måste klampa in i den människans liv (mitt liv!) och diktera vad som är rätt och fel enligt en standard som den inklampande har satt upp för sej själv (och tydligen hela omgivningen/världen)?

Jag tänker fortsätta att ha bloggen offentlig nu och jag hoppas att jag slipper folk som inte vill mej väl.
Jag kämpar dagligen med att försöka må bättre för att kunna ta mej tillbaka till jobbet och mitt riktiga liv. Om denna blogg hjälper mej att bearbeta mina tankar och mitt dåliga psyke, så är det väl bara bra? Förstår inte hur det kan vara pinsamt eller fel eller förtjäna att spottas på. Det gör mej väldigt ledsen att det finns folk som inte vill att jag ska må bra eller komma tillbaka till mitt riktiga liv utan tycker att jag ska straffas för att jag har blivit sjukskriven p.g.a. stressutlöst depression med panikångestattacker. Tror folk verkligen att man väljer att må så här? Tror någon att det är kul att gå med ångest och självmordstankar vareviga dag? 
Nä. 

Over and out.

Update 26 mars:

Nåt stolpskott kände sej manad att läxa upp mej igen. ”Anmälas”? För att kommentarerna, frivilligt gjorda, innehåller mejladress och IP-adress? Va? Hur kan jag hållas ansvarig för vad folk frivilligt delar med sej av på nätet? Återigen: ”anmälas”? Jösses, tillåt mej LOL… (Exakt vad skulle jag anmälas för, är det tänkt?). Yikes.

Så numera krävs mejladress för att kommentera alt. ha fått godkänd kommentar innan.

 

Måste bara tillägga: det är väldans vad folk ”skiter i min blogg”, ”inte bryr sej om vad jag skriver”, ”Inte bryr sej om mej (eller min katt)” och dylika hävdanden , men likförbannat måste förklara hur jag ska leva, kommentera hur fel allt jag gör är och ”besserwissra” sej. Jag förstår inte det. Handlar det om någon slags kontrollbehov, att mästra andra människor så de fogar in sej i deras tankefålla? Eh, jag vet inte.

Stör du dej på mej, sluta läs! Jag har nog med problem och behöver verkligen inte mer negativitet i mitt liv. Den här bloggen är min outlet och jag mår bättre av att få skriva av mej. Så – har du inget positivt att komma med så kan du hålla mun och vandra vidare i cyberrymden. Tack!

(Tack ni som ändå försöker förstå mej! Kram på er!) 

Tisdag: Depression & Meningslöshet


Vikt dag 75: 71,2 (-6,0)

Upp 0,1 kg sen igår. Det var ju bra att det inte var värre. Nu får jag skärpa mej idag. 

Vaknade med L, men mådde inget vidare – ångest och huvudvärk, så jag satte på scary stories och somnade om. 

Hade tagit upp till 1,5 mL Theralen igår för jag kunde inte somna; RLS:en (Restless Legs Syndrome) har kommit tillbaka senaste veckan efter ett uppehåll på ett par månader. Det är så jävla irriterande. Måste röra på mej mer, har fått för mej att det hjälper. (Fast ibland känns det, i och för sej, tvärtom…)

Anywho, Theralen gjorde att jag inte vaknade förrän kl. 16!

Det är jäkligt kasst väder, så är inte så sugen på att promenera just nu. Får se hur jag känner lite senare. 

Är så trött på att inte ha några pengar! Har återigen en bunt inkassobrev att öppna, trots att jag lovade mej själv att öppna dem allteftersom. Inte för att det spelar någon roll, jag kan ju inte betala dom förrän jag får sjukpenningen ändå. 

Har 1 kr och fyra pantburkar kvar. Lite ris, några i frysta ärtor, pyttelite fryst brunsås och två frysta portioner med nån gryta kvar. Har ingen tandkräm, inga cigg, ingen frukost, bara torrfoder till Spike (han är lite ledsen över det, men våtfodret är ju bara bonusmat). L har ingen mat att ta med sej till jobbet. Jag bara gråter när jag tänker på det. Jävla tur att jag bantar, för jag har några Naturdiet jag kan ta sen när allt är slut. Det är sju dagar kvar tills jag får pensionen (det är utbetalning den 22:a i mars också), men det blir inte mycket kvar efter att skulder återbetalats, en hundring kanske. Sen kommer sjukpenningen den 24:e, antar jag. Vet inte alls hur mycket jag kommer att få då, eftersom den sänks nu efter 360 dagar (eller vad det nu var). Har ansökt om fortsatt högre ersättning, men inte fått något svar på det. Vet ju hur ”snabba” FK är på att hantera ärenden… Tror inte jag kommer få det, i och för sej. 

Kunde inte hålla till Arbetsterapeuten igår, eftersom jag saknar 80 kr och vill inte lägga på mer på inkassoskulden som är uppe i 1936 kr nu. Skyllde på att jag var sjuk. Hoppas jag inte avbokade för sent så jag får betala i alla fall. Vi har inte setts på två månader nu eftersom hon har ställt in två ggr på rad. Har ändå inte gjort min uppgift än… 

Har inga Voxra kvar (en 30-burk kostar 70 kr att plocka ut och en 90-burk 185 kr) och bara åtta Sertralin kvar (räcker alltså inte veckan ut), kostar 16 kr att ta ut. Skulle behöva ut Oxascand (14 kr) också. Är i alla fall uppe i 75 % på högkostnadsskyddet, fast vad hjälper det när jag inte har ens en enda krona för att kunna ta ut något enda recept. Förut kunde jag ju beställa recepten på faktura, men med kronofogdeskulden så dröjer det 15 år tills jag återigen kommer att kunna köpa saker på faktura. Kul, då är jag 57 år! Ser fram emot det! 

Ser också fram emot utsättningssymptomen på de antidepressiva, alltid lika roligt att börja om på dem. 

Orkar inte tänka mer på detta nu. 

Lyssnar på nån ”dokumentär-serie” (fejk) på P3, ”Dokumentär Individ”, och fortsätter med fotona. 

Är hela tiden skithungrig och -röksugen, eftersom jag inte har något hemma. Så har jag alltid funkat. Måste ta mej ut och gå en promenad, måste avleda uppmärksamheten från detta, men ju mer håglös jag känner mej och ju mer meningslöst allt känns, desto svårare blir det att ens komma ur sängen. Har ingen ork eller lust att ens försöka ”ta mej i kragen”. Jag känner inte dig för nåt längre. 

Nu efter att ha gråtit igen, så är jag i alla fall inte hungrig längre med den klumpen i halsen. Får se det positivt. 

Enda ciggen jag har rökt idag var en Jag plockade upp från marken. Fräscht, va? Har jag aldrig gjort förut. Undrar hur L klarar sej, som är mycket värre rökare än jag. 

Blev en promenad nu efter kl. 20 ändå (50 min/2,9 km). 

Söndag: Sömn & Foton


Vikt dag 73: 72,2 (-5,0) 

Glömde bort fördröjningen på en dag med viktuppgången, därav upp 0,4 kg sen igår. Ja, ja, inte mycket att göra något åt. 

Slöade i sängen mest hela dagen och surfade. Sorterade nästan klart fotona också. Åt knappt något på hela dagen. 

Gick en promenad på kvällen (45 min/2,3 km). 

Blev inte så mycket till promenader den här veckan som har varit; 20,7 km. Det är ca. 3 km om dagen. Lite bättre måste jag göra!

Lördag: Orkeslös & Dokumentärer 


Vikt dag 72: 71,8 (-5,4) 

Blev 0,4 kg upp från igår. Hade svårt att sova, eftersom magen kurrade så. Fattar inte hur jag kunde vara så onaturligt hungrig hela dagen igår… Känner inte så idag, tack och lov. 

Sov till kl. 15, somnade väl runt 4.30. L åkte till sin mor. 

Jag har lyssnat på lite scary stories, diskat och tog en tio-minuterspromenad till närmaste Pokéstop vid Stadsmissionen. Mer energi hade jag inte idag. Frustrerande. 

Har nu lyssnat på dokumentärer och fortsatt sortera mina foton (1500 st. kvar). 

Såg även ”Veckans Brott”. Var om skjutningarna och gängen i mina trakter igen. 

Fattigmansmat idag: ris och stekt lök. Faktiskt rätt gott. 

Torsdag: Bara skit


Vikt dag 70: 72,1 (-5,1) 

Som jag trodde, blev upp 0,3 kg från igår. Åt vara ca. 700 kcal igår, så det var från överätandet i förrgår. 

Vaknade med L idag. Gick och köpte cigg när han gick till jobbet. 

Har nu bara ätit lite och lyssnar på P1-dokumentärer. Virkar lite och sorterar fotona (bara 6000 st kvar…). 

Citat från Anneli Lindmark: ”Är numera aktiv inom Vrede- och raserikommitén”. 

Psyket är kasst idag. Tagit min sista benso. Har beställt fler. 
Ringde Länsstyrelsen om skulden pga Spippo för att göra upp en avbetalningsplan. Det hade gått vidare till inkasso (Kammarkollegiet), så jag ringde dom. Nu var skulden på 6000 kr och inte 3600 kr. Jag fattar ingenting och bad dom skicka kopior på räkningarna, så får jag ringa tillbaka om avbetalningsplanen sen. Tack som fan Pedro, din jävla psyksjuka idiot! Har du lust att betala, eller? Borde skicka räkningen till henne, så hon kan visa hur jävla bra ställt hon har det ”med sitt barn och vuxna liv”. Fan, vad jag vill ta ner henne från hennes höga hästar, men tänker aldrig sjunka till hennes nivå. Hur kul hade hon tyckt att det varit om jag ringt en orosanmälan till soc om hennes unge?! Men vet du vad? Jag gör inte sånt för jag är en snäll person! Hur i helvete är en sån människa funtad?! Det måste vara nån psykisk sjukdom (Sociopat? Narcissist? Jag vet inte. Stackars barn i alla fall!) Fy fan, jag har aldrig hatat någon människa förut, men, seriöst, vad jag hatar den människan! Vad har jag någonsin gjort mot henne, utan att vara snäll? Hur kan det finnas så elaka människor? 

Jag har varit så hatisk idag. Fräste på långsamma djävlar i kön på Willys, när jag handlade potatis för mina sista elva kronor. Jag vill inte vara en sån person. Det är inte jag. (Är jag ändå inte så snäll som jag tror är?) 

Det är inte meningen att det ska gå bra för mej nu! Vart fan tog mitt liv vägen?? 

Min väg till torget. 

Onsdag: Sovmorgon… 


Vikt dag 69: 71,9 (-5,3)

Konstigt, ner 0,3 kg sen igår, trots att jag petade i mej ca. 1700 kcal. Jag vet, det var dumt att äta så mycket. Blir väl uppgång imorgon då. Skött mej hittills idag i alla fall. 

Kunde inte sova alls i natt. Tror jag somnade vid kl. 6. Vaknade kl. 16,45! Sanslöst! 

Har idag bara ätit och tagit en sväng till torget för att köpa en glödlampa. 

Ska nog lyssna på nån dokumentär och fortsätta sortera mina foton. 

Känner mej oerhört seg idag, men psyket är rätt ok. 

Blev två filmer

Mer dokumentärer. Denna var jävligt intressant. 

Tisdag: Tvättdag


Vikt dag 68: 72,2 (-5,0) 

Det blev ingen uppgång, som jag kallt räknade med, utan faktiskt en smärre nedgång på 0,1 kg från igår. Får väl vara nöjd med det efter svullohelgen som var. 

Vaknade med L idag i alla fall. Har dock extremt mycket tvätt att ta itu med och eftersom energin inte är på topp så får jag återgå till att prioritera en ”stor” sak per dag – därav ingen simning idag. Hoppas att lusten att göra saker börjar komma tillbaka igen! Just nu känns allt jobbigt och meningslöst. Får tvinga mej ur sängen. När den gnuttan energi finns kan jag börja göra flera ”stora” saker och bygga upp mina gamla rutiner igen. Som det är nu, befinner jag mej i ett slags limbo. Det går inte framåt och det är frustrerande. Att varje dag känna depression och ångest och sen ett stort tvång på att komma igång och leva är en fruktansvärd psykisk press. Jag kan ändå bara fortsätta, som planerat, med mina uppgifter, trots att det inte går så bra just nu. 

Ska försöka ta en mindre promenad innan tvätten i alla fall, måste komma ut från lägenheten och allt borrande. Jag håller på att bli galen på riktigt! De börjar redan vid 7-7.30 och håller på nästan hela dagarna. När ska det få ett slut?! 

Kväll med radio (P1- och P3-dokumentärer). 

Fick ju inget vettigt för att gå upp en level. 

Följ på Instagram. 

Väldigt söt, kort dokumentär

Upptäckte P1-dokumentär och där finns ännu mer intressant att lyssna på. Har nästan gått igenom alla P3-dokumentärer. 

Måndag: Promenad i stan


Vikt dag 67: 72,3 (-4,9)

Konstigt nog ner 0,7 kg sen igår, trots chips och överätande (ca. 2200 kcal). Blir väl uppgång tills imorgon då. 

Kom inte upp med L idag för jag sov så oerhört dåligt. Vaknade massor av gånger och fick ta mer Theralen. Tänkte på skulder och skit och kunde inte slappna av. 

Vaknade med de där äckliga kroppavibrationerna igen. Är det Theralenet? Fast jag har haft det när jag inte har tagit det heller. Konstigt och jobbigt. 

Tog mej i alla fall in till stan för att köra lite Pokémon. 

Trädgårdsföreningen

Gick 3,1 km på 45 min innan jag åkte hem igen. 

Tre nya Pokémon. Fick dessutom en andra Pikachu med partyhatt, vilket var målet med dagens exkursion. 

Ska gå en liten sväng till (vill ha gått en timme i alla fall) så fort jag har laddat upp mobilen. 

Har nu ätit och ska diska, tänkte jag. 

Psyket har varit ok, trots sömnproblemen i natt. Fick ändå tvinga mej ut idag. Försökte att inte tänka utan bara göra och det gick ju bra. 

Update:

Tog en sväng till Lidl och handlade lite, så blev sammanlagt en promenad på en timme och tjugo minuter idag (5,3 km). 

Hittade blommor på marken (inplastade, alltså), när jag var ute och gick. Kul. 

Lyssnade på några P3-dokumentärer. Det var ett tag sen nu. 

Lördag 


Vikt dag 65: 72,0 (-5,2)

Japp, blev en rejäl viktuppgång på 0,7 kg p.g.a gårdagens svullande. Bara att ta nya tag idag. 

Känner mej lite bättre idag, men oron i kroppen är störande. Den positiva energin jag kände för några veckor sedan är som bortblåst. Jag har fortfarande lyckats ta mej ut varje dag, men inga långpromenader eller simning på ett tag nu. Hur fan ska jag vända tillbaka detta nu! Det är ju extremt svårt att bara ”ta sej i kragen”. Jag måste börja med att komma iväg och simma på måndag. 

Vill gärna gå en promenad idag, men det är något som håller mej tillbaka – det är hela känslan i kroppen av meningslöshet, ångest och oro och oförmågan att koncentrera mej. Tankarna far som projektiler i huvudet och jag är så spänd i kroppen att den vibrerar. Det är fruktansvärt svårt att överhuvudtaget ta sej upp ur sängen när jag känner så här. Och för i helvete vad jag är trött på det! 

Nä, simning på måndag och sen blir det att tvinga mej själv till promenader och pyssel i hemmet. Måste även komma upp med L på morgonen igen, känner att tidiga morgnar hjälper mej att, på nåt sätt, förekomma de värsta ångestkänslorna. 

Blir nog bara en sväng till ett Pokéstop idag. 

Fredag: Ångest samt dubbel ångest


Vikt dag 64: 71,3 (-5,9) 

Idag blev en extrem svullo-dag. Kom upp i nästan 4000 kcal! Jag hade ångest och var otroligt uppstressad. Gick och köpte chips och en Twix. Försökte kolla på några program trots att jag hade jättesvårt att koncentrera mej. 

Sen kom L hem från jobbet och hade köpt mer chips och dip.

Orkade inte kolla färdigt på det här konspirationssvamlet om Sandy Hook. 

Hittade tre Pikachu med partyhatt på väg ner till affären, lyckades till slut fånga en av dom. 

Torsdag: Ångest & Trötthet 


Vikt dag 61: 71,0 kg (-6,2)

Håller det på att vända? Vågar verkligen inte hoppas. Tycker fortfarande att det är väldigt lång tid med tio dagar för att gå ner ett kilo… Inte alls vad jag är van vid, som sagt. 

Vaknade vid halv tolv med de värsta myrkrypningarna ever i hela kroppen. Har haft det ofta på sistone. Jag vaknar med det och det känns som jag har feber plus grov ångest samtidigt. Sov ändå gott, så sömnkvaliteten har inte med detta fenomen att göra. Det brukar gå över några timmar in på dagen, men idag blev jag samtidigt utsatt för ett jävla borrande i grannlägenheten hela tiden och jag höll på att bli galen. Fick ta två oxascand och lägga min darrande kropp ner i sängen. Avbokade BS. Skyllde på att jag var sjuk, men kände mej fan som det. 

Mådde lite bättre efter någon timme. Pallrade mej då ut och handlade lite. Var helt genomsvett när jag kom hem och låg och flämtade i sängen i ytterligare någon timme. 

Slutligen kände jag mej någorlunda ok. Satte på scary stories och pallrade mej in i köket. Tog itu med disken, kokade upp ris och gjorde korv stroganoff, samt en pastasås till makaronerna som jag kokade upp igår. 

L kom precis hem från jobbet. Ska väl äta och kolla på nåt. Är uttröttad i hela själen efter ångestpärsen och av benson, såklart (fast det är nu sju timmar sedan jag tog dom). 

Onsdag: Stora orgamiseringsdagen 


Vikt dag 60: 71,7 (-5,5)

Ner 0,5 kg sen igår. Inte fy skam med tanke på att jag bara promenerade fram och tillbaka till tvättstugan och tog en sväng till torget. Åt väl ca. 700 kcal. (Har inte börjat ta Levaxinet). 

L är ledig idag. Vi har bara suttit och pysslat med mobilerna en stund (rensat appar och flyttat om). Har Ippo i knäet.

 Vi ska kanske ta en lite längre promenad senare. 

Har spenderat hela tiden i soffan, med musik på, och mobilen i ett fast grepp. 

Började med att öppna alla oöppnade räkningar och redde ut skulder och gjorde upp en budget med datum och summor, så som jag alltid haft innan psyket funkade ur och tyckte att jag skulle strunta i allt. 

Mejlade de som jag behöver göra upp avbetalningsplan med. Inte fått några svar än idag. Måste dock ringa en av dom eftersom de bara har ett telefonnummer för såna ärenden. Betalade sedan av allt jag bara kunde. Vet inte hur resten av månaden kommer gå ihop, men fan, orkar inte ha en kass ekonomi hängandes över mej också ovanpå psykproblemen. 

Efter det gick jag igenom alla mina mejl. Var säkert tusen olästa. Slängde all skit, sparade vissa i mappar. Har nu bara de viktiga mejlen kvar, som från jobbet och andra kontakter. Har sorterat ut dom från höstacken och lagt dom i en egen mapp. Orkade inte ta itu med själva läsningen, det hade blivit för stor påfrestning efter budgetplaneringen. Nu gäller det att läsa och ta ställning till alla mejl direkt. Detsamma gäller alla brev. Ska försöka ta itu med ”viktigt-mappen” ett mejl i taget. 

Sedan ville jag ägna mej åt något roligare så jag gick igenom hela mobilen. Tog hem en uppdatering som jag tydligen hade missat och gick sen igenom alla appar: avinstallerade, inaktiverade, sorterade i mappar och lade till några widgets som verkar praktiska. 

Nästa projekt blev att gå igenom alla foton och fortsätta med att sortera dom i de mappar som jag har skapat sen innan. Den senaste tiden har alla bara hamnat i två mappar (kamera och screenshots) och det går inte att hitta något. Satt och läste lite på Flashback medan fotona flyttades om. Detta känns som ett evighetsprojekt, för trots att jag säkert höll på i tre timmar så är det fortfarande massor kvar. Orkade inte mer efter ett tag, så får försöka göra lite pö om pö. 

Ciggen tog slut så vi tog en promenad till macken, nu på kvällen. Gick en runda för att ta några Pokéstop. Var ute i 55 min och gick 3,2 km. 
Nu är klockan 1.30 och Linus ska jobba imorgon och jag har BS (tror jag), så det blir att nanna nu. 

Mått rätt ok idag. Kände lite mindre ångestfylld och fick ett jävlaranamma (”Jag måste fan lösa all den här skiten, som hänger över mej, nu!”). Mår ännu bättre efter att ha gjort det. Borde kunna sova lite lugnare än vanligt i natt. 

Måndag: Ytterligare en ovettig dag (fast det är ‘Pokémon Day’) 


Vikt dag 58: 71,3 (-5,9)

Ropar verkligen inte hej över den här vikten eftersom idag blev en svullo-dag (2500 kcal). 

Testade dess. Faktiskt goda.

Arbetsterapeuten ställde idag igen (sjuk). En månad sedan vi sågs nu.

Lite dokumentärer. 

Bara en sväng till torget idag. 

Dåligt psyke, orolig, stressad. Hämtade ut mina Oxascand. Får bara 25/pkt nu. Endast 24 kr, just nu, bra. 

Inte tagit någon Levaxin än. Imorgon, tror jag.

Söndag: Inget vettigt 


Vikt dag 57: 72,1 (-5,1)

Ner 0,8 kg sen igår. Ja, ja. Finns ingen anledning att ropa hej nånstans. 

Inte gjort något vettigt än idag. Har rensat emailen och på mobilen och lekt med lite fotoappar. 

Schysst att kunna lyssna på mina egna CD-skivor igen! Till och med radion känns skoj…

Psyket är relativt bra idag, men håglösheten är tärande. Blir inget ordentligt gjort och orkar inte göra planer eller ens skriva mina standard-to-do-listor. Det är bara bloggen som kan bringa lite ordning i mitt röriga sinne just nu. 

Har inte varit ute än idag, men ska försöka ta en promenad innan dagen är över. 

Det blev ett gemensamt Pokémon-spel på kvällskvisten. Vi tog en tur till Eriksberg för att fylla på med bollar. Vi gick ca. 75 minuter. Vet inte riktigt hur många km det blev eftersom min mobil la av ca. 20 min innan vi skulle ta bussen hem; det var i alla fall minst 3,3 km. 

Blev inga nya Pokémons idag, börjar tunnas ut på den fronten nu.

Tisdag: Tvättstugan & Promenad 


Vikt dag 52: 72,8 (-4,4)

Ner 0,2 kg sen igår. Får väl duga. 

Trodde pengarna skulle komma in, så tänkte vänta på dom innan jag åkte och simmade. Väntade och väntade, men inga pengar. Blev ingen simning. Åkte tillslut in till stan för att plocka lite bollar. 

Trädgårdsföreningen. 

Gick exakt en timme, exakt 4 km (enligt appen). 

3 nya Pokémon.

Bytte buddy till Abra. 

Gick lite småpromenader mellan besöken i tvättstugan, så blev ytterligare 3,8 km (sammanlagt 7,8 km idag). 

När pengarna fortfarande inte hade kommit kl. 15 kollade jag upp föregående utbetalningar. Visar sej att varje år sker 4 utbetalningar den 20:e, 4 st den 21:a och 4 st den 22:a. I februari förra året kom utbetalningen den 22:a så pengarna kommer förhoppningsvis imorgon. Har en utbetalningsplan någonstans, men den kommer i april (då far gick bort) varje år, så orkar inte leta reda på den. Får skriva in i almanackan när nästa kommer. 

Blev lite YouTube och SVT Play. 

Mått rätt ok idag. Mådde nästan helt ok på kvällen när jag tog min sista promenad. Kändes som det var den friska luften och att jag hade rört på mej så mycket, som gjorde det. 

Måndag: Deprimerad & Omotiverad 


Vikt dag 51: 73,0 (-4,2) 

Vad fan! Upp 0,5 kg igen, sen igår! Åt 1300 kcal igår samt promenerade 1,5 h – hur kan jag då gå upp 0,5 kg?! Fan, vad jävla less jag är på detta! 4 kg på 50 dar, det skulle betyda att det skulle ta hela 200 dar till att gå ner 16 kg (!) fast å andra sidan så verkar ju vikten ha fastnat här så 200 dar skulle ju varken göra till eller ifrån. 

Jag har börjat tappa motivationen till allt nu. Det har inte bara med vikten att göra, depressionen börjar ta över igen. Kommer inte iväg till badhuset, tar emot att gå ut, disken samlas på hög, har ingen koncentration till mina 1930-talsfilmer, inte kul att virka, allt känns meningslöst. Trodde att när jag nu börjat få rutin på saker och ting så skulle det bara bli lättare – inte svårare! Kanske bara är en av tillfällig motgång, men det känns inte så. Jag får fortsätta kämpa, men det är ohyggligt tufft nu. 

Min mor tog upp det här med sköldkörteln i och med min svårighet med att gå ner i vikt. Jag har alltid haft bra värden, men vid ett tillfälle låg det för högt och jag åt Levaxin ett tag. Slutade eftersom jag inte orkade fixa nytt recept (mådde som sämst då). Tog nytt prov och fick nytt recept för nåt år sen, men då var värdena normala igen så läkaren tyckte jag att kunde sluta ta tabletterna. Sagt och gjort. Kommer inte träffa psykiatern igen förrän om två månader, så vet inte om jag ska vänta tills dess och be om nya prover, eller om jag ska testa att ta lägsta dosen av Levaxinet jag har kvar i några veckor. Måste ju sluta ta dom om jag ska ta prover då såklart. Kanske ska ringa psykiatern och fråga, men de är ju helt omöjliga att få tag på. Får fundera tills imorgon. 

Klockan är nu 15.30. Har fyllt upp diskvatten men inte kommit igång med disken. Kom aldrig iväg och simmade och nu måste jag tvinga mej själv att gå en promenad innan det blir mörkt. Helvete, vad allt känns motigt. Hoppas Pokémon känns lite roligt när jag väl kommer ut. 

Blev en sväng runt Svarte Mosse i alla fall. Skittrist väder. Var ute i 70 min (4,9 km). 

2 nya Pokémon. 

Har nu lagat mat i stora mängder, har säkert åtta portioner nu, så vi klarar oss några dagar. Får visserligen pensionen imorgon, men den kommer ryka illa kvickt, tyvärr. 

Ska käka och kolla på lite seriemördar-dokumentärer (eller något liknande) nu. 

Söndag: Svarte Mosse & Pokémon Go 


Vikt dag 50: 72,5 (-4,7)

Samma vikt som igår, åt iofs några chips (inte många alls), men när sammanlagda intaget av kalorier är 380 på hela dagen, samt förbränning av 200 kcal på promenad, då är det ju fan något som är helgalet om man inte går ner några hekto alls! Eller?! 

Sov länge idag. L jobbar. Blev ingen simning. Måste komma igång igen ju! 

Tog min sedvanliga promenad runt Svarte Mosse, sen förbi torget och därefter Lidl (glömde köpa smör igår). Var ute i 1,5 timme (5,4 km). 

Har nu kommit hem och gått igenom mina Pokémons. 

Äntligen skrapat ihop 400 godisar för att kunna utveckla Magikarp! 

Det blev en sån här. 

Lyckades få en Dragon Scale så kunde utveckla fram denna. 

Gick upp en nivå. 

Nu har jag sett den här vägskylten massor av gånger och tänker varenda gång: ”Vem tusan är/var Erik Väderhatt? Är det p.g.a honom som alla gator häromkring heter något med väder?” Har alltid glömt bort det när jag kommit hem. Nu ska jag, för sjutton, ta reda på vem det var. 

Hm, inte någon anknytning till mitt område, vad jag kan förstå, så han har väl tydligen fått hänga med p.g.a att namnet passar in med alla andra vädergator här. Väldigt roligt namn i alla fall. 

Psyket har känts rätt bra idag, men det tog emot att ta mej ut. Kändes inte värt att göra något, men jag tog mej ut! Bra av mej! 

Ska kolla på något nu. L kommer hem om en timme så bäst att passa på. 

Blev en dokumentär. Dock var inte Gary Gilmore seriemördare. 

Han dödade bara två. 

När L kom hem såg vi första avsnittet av ”Den Fjärde Mannen”.