Tisdag 24 augusti 2021: karlar är skit och f*ck människor


Vikt / BMI

72,6 (-7,1 sen 6/7) / BMI: 23,7. Ja! Gick ner dom 0,5 kg igen!

Dagen

Idag mår jag lite bättre. Ångesten är inte lika stark och jag försöker att inte klandra mej själv. Jag har inte gjort något fel! Även om jag skulle ha gjort det så finns det inget jag kan göra. Ångest och oro löser inga problem, vilket jag är fullt medveten om!

Simningen var otroligt ångestlindrande idag och jag ville knappt gå upp (fast jag var rätt slut, så jag orkade inte simma mer). Dessutom pajade en av kontaktlinserna i ögat, så var tvungen att lösa det problemet. Hostan och snorandet har varit extremt idag…

TK ringde och undrade om jag skulle komma till Majorna en stund, så kan vi sitta ute och dricka några öl. Det blir förmodligen en av dom sista gångerna vi kan sitta ute i år, så bäst att passa på. Jag mår bara sämre av att sitta hemma och älta i vilket fall. Hon är den enda jag orkar umgås med eftersom hon bara pratar själv och jag bara behöver nicka och säga nåt enfaldigt ‘mmm’, ‘jaså’ eller liknande. Jag gillar henne ändå, såklart. Hon är som en människo-outlet för mej. Har jag ”utsatts” för henne en stund, så har min människo-dos fyllts för veckan… Hahaha…

Vet inte vad felet var, men den andra kontaktlinsen var också konstig. Har alltid en linsburk med mej så fick plocka ur den linsen också. Kul att sitta med bara en lins i – not. Jag har fan ont i ögat nu, känns som ett skavsår. Vad fan hände? Väl hemma nu så har båda linserna plockats ur, thank the goddess.

Kan berätta lite snabbt varför jag mår så dåligt. Ni vet att jag sa att jag hade träffat en kille och att vi försökte i lugn takt ta reda på vad vi känner för varandra. Sist vi sågs hade han blommor till mej och jag kände att detta är verkligen en kille som jag vill lära känna (han tycktes känna likadant). Dagen efter sa vi att vi skulle höras senare på dagen, men näpp. Jag är totalt ghostad. Jag vill inte vara alltför angelägen, men har skickat ett sms om dagen och ringt en gång, sedan dess, men nada. Ingen kontakt, whatsoever. Detta är alltså fem dagar sen. Jag utgår från att jag har gjort något fel och klandrar mej själv något fruktansvärt. Jag förstår fan inte vad jag kan ha gjort eller varför han inte bara kan svara och förklara varför han inte vill ha kontakt med mej nåt mer? Ni kanske förstår varför jag känner mej uppgiven? Jag får (återigen) inse att jag inte förtjänar något bra. Satan. Det gör jag faktiskt! Jag fört också att må bra, precis som alla andra. Jag kan inte döma mej själv utifrån en persons omdöme!

Om jag ska tänka tvärtom, att det inte är mitt fel, så måste det ha hänt honom (eller någon närstående) något och det är givetvis ännu värre (och ingen kommer att kontakta mej angående det, såklart). Själv hade jag ändå klarat av att skicka ett mess bara för att lugna någon, även om min mamma hade dött (ta i trä, ta i trä, fan!). Fast det är jag i och för sej. Alla är inte som jag och jag ställer inga krav att alla ska vara som mej. Han kanske själv är död, förstås… Nä, vad satan, inte det, jag tror mer på att jag har gjort något fel. Jag kan alltid annars hoppas att han läser detta och inser det är elakt att inte berätta för mej vad som pågår, när vi ändå började få så bra kontakt. Here’s hoping!

Jag är trött på att bli besviken över saker. Jag tycker även att det är skit att jag måste göra mamsen besviken, tyvärr. Hon var så glad för mej. Jag har inte ens ringt henne sedan dess. Ska ta itu med det imorgon och berätta hur läget är.

Jag återgår givetvis till min föregående inställning: karlar är skit och det kommer inget bra av ens försöka öppna sej lite för dom. Jag orkar verkligen inte med att någon annan har kontroll över mina känslor. Jag lever helst mitt tråkiga liv ensam med Spike och kommer inte att göra om det här misstaget igen. Fuck people, som sagt!

Även om vi, mot all förmodan, skulle höras igen, så har jag säkert sabbat allt i och med det här inlägget, men det här är min dagbok och min utlopp för mina känslor. Jag hoppas att jag kan återkomma med ett positivt inlägg, men jag tvivlar på det, tyvärr.

Väl hemma har jag ett par öl kvar och ska faktiskt försöka kolla på Youtube nu (A Psych for Sore Minds hade nytt klipp). Sen blir det tidigt i säng, som vanligt. Godnatt kl. 20.30.

Åh, skulle vilja åka!

Daglig aktivitet 80 min: ✔️

Dagens KBT

Jag tror att det kommer dröja ett tag innan jag har fått tillbaka så pass mycket koncentrationsförmåga att jag kan ägna mej åt KBT:n igen, tyvärr. Jag fortsätter med livsreglerna i alla fall, enligt vad kuratorn och jag kom överens om.

Livsregel: Om jag har oro och ångest, så kommer saker och ting fixa sej. Sämsta livsregeln. Istället: Om jag accepterar att det finns saker som jag inte kan påverka eller kontrollera, så kommer jag att vara en mycket lugnare och mer fridfull person.

Onsdag 17 februari 2021: kuratorn och true crime


Vikt

79,3 (sen 25/1: -2,0)

Dagen

Uppe tidigt eftersom en sjuksköterska skulle ringa, dock messade hon och bokade om till kl. 8.30 imorgon. Kuratorn ringde kl. 10 och vi pratade i femtio minuter. Direkt därefter blev det promenad. Resten av kvällen har det blivit virkning och morddokumentärer.

Såg flera avsnitt av den här serien, som var helt ok.

Insikt

Mina insikter idag har varit det som kom upp i samtalet med kuratorn. Hon tog upp att jag ska börja fokusera på vad som går bra i stället för problemem. Vi brukade förut göra en s.k. SORKK, där man beskriver en jobbig situation, vad händer i kroppen, hur reagerar/handlar jag på detta och hur påverkar denna handling mej på kort och lång sikt. Tanken var att jag ska försöka använda SORKK:en på situationer som har gått bra/varit framgångsrika. Jag behöver inte skriva ner detta utan det räcker med att ha det i huvudet. Jag tänker dock skriva ner det här till att börja med, så jag får lite rutin på det.

Vi kom även fram till att mitt behov av att skriva listor är lite djupare, t.o.m ett grundantagande/livsregel: ”om jag inte skriver listor, så är jag misslyckad”. Vet att jag fick ett papper om det tidigare, ska kolla på det.

När det gäller glädjeämnen i dagen, så ska jag testa att varva true crime med nån kort rolig tv-serie: för att det är roligt och för att öva upp koncentrationen på någon form av handling (i förberedelse för att kunna klara filmer framöver)

KBT hemuppgift I – praktisk

Daglig promenad 50 min: den var svår idag med massa snö och inte upptrampat. Fick promenera långsamt och ta min tid ✅

Kartongerna 30 min: inget idag, tyckte det räckte med kuratorn som uppgift idag

Glädjeämne idag: att jag känner att jag gör saker långsammare mer naturligt nu, jag till och virkar långsammare ✅

KBT hemuppgift II – kognitiv

Ångest- och orosdagboken, samt koncentrationen. Fortsätter att skriva i den i almanackan, som vanligt ✅

Minska listorna och utmana list-behovet. Har kommit långt med att stryka saker på listan, som min hjärna faktiskt klarar av att hålla reda på själv och det är en befrielse. Fortsätter med det och utmanandet av tankarna kring list-behovet ✅

Använda mej av dagligen

  • När jag stressar fast jag inte har bråttom: gör det jag pysslar med långsammare, var mindful på det och tänk på andningen
  • Planerings- och katastroftankar p.g.a. mitt kontrollbehov där jag spänner mej och håller andan: släpp ner axlarna, utåtfokusera och ta lugna andetag
  • Vid krav på att bocka av saker på en internt konstruerad lista: ”jag behöver inte tänka på det nu” och utåtfokusera
  • När jag inte kan släppa planeringstankarna: skriv ner de tankar som jag kan uttyda och släpp dom sen. Kolla listan runt 11-tiden varje dag om något ska göras eller strykas.
  • Se till att jag gör något nöjsamt dagligen och sträva efter att hålla hjärnans tankeverksamhet i nuet.
  • Bara gör det, som jag kanske inte känner för just nu, utan att tänka – det kommer att bli en del av min rutin så småningom
  • Vid reklampauser: sänk axlarna och notera andetagen
  • Ha ”hjälper den här oron mej nu” och ”tänk så ofta jag har oroat mej helt i onödan vid andra tillfällen och allt har gått hur bra som helst” som ledord vid extrem ångest och katastroftankar om saker jag inte kan kontrollera
  • Jag kan inte sitta och vänta på att jag helt plötsligt ska må bra och allt ska flyta på som för någon utan depression och ångest. Jag får börja göra sakerna, utan att tänka, och fortsätta göra tills det värsta motståndet släpper och det blir rutin
  • ”Livet utgörs inte av en räcka av effektivitet” (alltså inte att bocka av saker på en lista)
  • Notera att tankar far iväg, namge dom ”tankar” och vänd tillbaka fokusen på det jag håller på med

Tisdag 19 januari 2021: kamp mot negativa tankar


Sov länge idag också, men har verkligen försökt ta tag i dagen idag. Hade gått ner 0,3 kg sen igår, så det peppade mej lite.

Tog mej ut på en 40 minuterspromenad, trots snöfall. Efter det fick jag lite fart och hängde upp en kartong med kläder i garderoben.

Tyckte sedan att jag borde titta på någon av mina true crime-serier, vilket jag inte har klarat av att göra på ett tag. Mina negativa tankar har varit som ett yrväder i huvudet, så har inte kunnat koncentrera mej på nånting.

Blev en ny serie idag, som var helt klart sevärd.

Fick tips från Minddoc (som jag fortfarande använder, och svarar på frågor i, tre gånger om dagen):

Detta stämmer precis med hur jag känner just nu.

Är så ledsen över att inte kunna simma nu, det har varit min frizon på många sätt. Inte konstigt att jag har gått upp 20 kg på ett par-tre månader när jag bara har ångestätit och inte rört på mej. Jag börjar nu sakta återställa mina dagliga rutiner, där promenaderna får ersätta simningen tillfälligt.

Hållit kalorierna idag också.

Lördag 24 oktober: produktiv trots motvind


Relativt bra dag faktiskt, trots allmänt missnöje med vikten. Var och handlade på Willys efter jag hade gått upp vid tiotiden. När jag kom hem gjorde jag allt med städningen jag skulle ha gjort igår – torka, kattsandsbyte, disk, hängde in tvätten, dammsög och torkade golvet. Det känns verkligen bra efteråt och jag kommer att fortsätta göra det på fredagar så ofta jag kan.

Satte mej sen, äntligen, ner. Spelade mina spel (June’s Journey vet ni), men har hittat ett till att spela emellan, Kitten Match. Så sött!

Ni tänker jag spendera resten av dagen med virkning och True crime på YouTube.

Psykiskt har jag verkligen kämpat, och fallit tillbaka flera steg, de senaste två veckorna p.g.a. för mycket förändringar på en gång, men försökte verkligen återta mina nyvunna goda vanor och tankesätt idag.

PS. Ja, trots vikten köpte jag chips. Anledningen är att jag måste tillåta mej själv. Så länge jag förbjuder all form av ”överflödskalorier” kommer de att bli mer frestande. Jag har även ”lärt mej” att mat är lugnande och ångestdistraherande. Så planen är att lördagar är fria dagar, inga krav eller planer och att jag får äta det jag vill. Jag har haft ätstörningar i 30 år nu och jag vill verkligen testa alla sätt för att se om jag kan ta mej ur den allmänna ”kalori-kontrollen”.


Insikt: Jag fångade idag tanken ”skynda/måste få överstökat” genom att säga i huvudet ”jag har inte bråttom”. Hoppas jag kan fortsätta att uppmärksamma hur jag stressar mej själv (en stor anledning till utarbetning och sjukskrivningen)

Fredag 21 augusti 2020: svårt att hantera mina egna krav


Tydligen. I alla fall enligt mina svar på Moodpath, men åtminstone den senaste veckan har jag haft jätteproblem med att fånga och hantera mina planeringstankar. Detta leder till att jag känner att allt är ett krav/uppgifter som måste bockas av. Min kurator var sjuk när vi hade tid igår, men måste ta upp med henne hur jag ska hitta tillbaka till det jag försöker uppnå (d.v.s. fånga de jobbiga tankarna och ta rätt väg för att ta hand om dom) och inte fara iväg på med den negativa spiralen där bara de jobbiga tankarna får hållas. Hur, seriöst, gör jag? Tankarna suger ner mej i intet. Känns som om jag har tappat fotfästet. Jag mår dock mestadels bättre än förut, men denna motgång, med extrema dippar är fruktansvärt jobbigt. Tror att mötet med HR på jobbet gjort det hela något värre också, eftersom jag fick tänka mer på hur jag uppfattar yttre krav. När jag fortfarande inte klarar av att hantera/omarbeta mina egna krav på mej själv kommer jag inte klara av att jobba igen. Det är verkligen det jag jobbar med. Har telefontid med läkaren 9/9 och måste förklara hur jag verkligen mår. Egentligen väldigt konstigt att jag får behandling av kuratorn och arbetsterapeuten (100 kr/besök), men det är läkaren (300 kr), som jag träffar var tredje månad, som ska fatta beslut om hur arbetskapabel jag är. Jag vill inte vara fortsatt sjukskriven i all oändlighet, jag vill jobba, men är inte redo än. Läkaren känner mej inte på något sätt (hon är väldigt trevlig, vilket har varit ovanligt), så jag hoppas verkligen hon läser journalen och tar in det jag och kuratorn gör. Jobbigt att jag inte vet hur det funkar.

Tanke på vägen.

Ja, det är verkligen en viktig mening att bära med mej…

Har en app som heter ”Frågedagboken”. Har ingen aning hur det kommer sej att jag tog hem den (över två år sen), men kl. 20 varje dag svarar jag på en fråga som får mej att reflektera lite över mitt liv.

Har nu köpt fyra ladd-sladdar till mobilen på sju månader. Köpte dom på fyndiq.se för typ 49 kr, eller nåt. Alla har laddat ur när jag kollar på Youtube samtidigt som laddning. Besökte Elgiganten och detta är första sladden som funkar normalt (99 kr). Säger en del om billig elektronik.

Ytterligare en true crime-serie jag har lagt till i listan.

(Tips vid depression)

Några random lols jag råkade på, som piggade upp vardagen.

Lillebarn.

Onsdag 5 augusti 2020: en liten uppdatering


Var vid Klippan och satt ute med ett par öl fredag 31 juli.

Såg en gullig flytande buss. Den skulle tydligen även gå på land.

(Youtube-kanalen ‘Calbel’ är verkligen en favorit, btw)

Tankar på vägen…

Spike är förtjust mina kartonger (som blir färre och färre, tack och lov)

Var på Apoteket och har nu frikort i ett par månader. Fick rekommenderat tuggummin med fluor som hjälp vid muntorrhet (vilket två av mina läkemedel ger). Båda var helt ok, men dyra (runt 30 spänn).

Fler true crime-serier jag rekommenderar.

Älskar verkligen kvarg, men tydligen innehåller min favorit mycket socker, så nu köpte jag den naturella varianten, som jag smaksatte med Fun light (enligt tips på nätet). Blev mycket gott. Köpte två olika protein bars bara för att testa. Har bara smakat den övre, men den var god.

Lagat en del mat för att frysa in och klara mej ett par veckor. Den här linsgrytan blev något av det godaste jag har lagat på länge. (Ca. 410 kcal i en portion)

Spaghetti med falafel (ca. 400 kcal/port)

Ris med spenat (ca. 400 också)

Spelet (”June’s Journey”) går bra.

Har lyckats simma kilometern på 33 minuter två gånger (istället för 35 min)! Yey för mej!

Walesiskan går också framåt.

Håller på med en enorm filt medan jag kollar på mina serier. Vet inte riktigt hur många nystan jag är uppe i nu…

Återkommer med mer om hur KBT:n går.

Fredag 5 juni 2020: true crime och mer om sårbarheter


Var på Backaplan igår och fick lite reklam. Köper aldrig chokladbollar själv så trevlig överraskning. Vet inte om jag kommer att besöka Jula dock. Däremot såg jag att det öppnar en Dollarstore där 17 juni, kommer kika vad dom har i alla fall.

Beställde nya linser i förrgår – schysst med så snabb leverans. Tur att jag bara behöver köpa en förpackning med 6 st varje gång (det blir klart billigare) – har samma syn på båda ögonen.

Bytte tvättstugans dag från lördag till fredag. Så kom upp tidigt idag. Lagade lunch medan jag tvättade. Blev makaronigratäng med svarta bönor, soltorkade tomater (blev inte med på bilden…) och parmesan. Blev jättegod (ca. 400 kcal).

Skulle ju egentligen ha simmat medan tvätten var på tork, men det regnade och var bara 11 grader ute. Hoppas på bättre väder imorgon.

Efter matlagningen satte jag mej med mina true crime-serier, som vanligt.

Har hittat två serier till som är klart sevärda, så har lagt till de avsnitt jag hittar i min ”att- titta-på-lista”.

För att återkomma till sårbarheter, som jag tog upp häromdagen, så har jag funderat lite mer på det. Enligt kuratorn, inför uppgiften, skulle jag fortsätta att utmana mina negativa tankar och notera när jag får tankar som ställer till det, när jag är mest sårbar. Inventera vilka situationer som är mest utmanande (t.ex. tid, dag) och då jag ska ha mest ”compassion” (eh, ”medkänsla”, eller vad tusan säger man på svenska?) med mej själv. I motsats skulle jag även se vid vilka tillfällen jag stark och hur det känns i kroppen när jag mår bra.

Det som slog mej är att jag kan se människor som en sårbarhet också p.g.a. den sociala fobin. I alla sammanhang där jag vet att det kommer att förekomma andra människor sätter alla negativa automatiska tankar igång – innan, under och efter. Det är i och för sej det jag specifikt jobbar med och det blir bättre och bättre. Där finns det inga speciella tider eller dagar som jag känner att människor är jobbiga utan det är ständigt närvarande. Jag är, å andra sidan, bättre på att hantera sociala situationer om jag har sovit bra och är lagom mätt. Det handlar då om att inrikta mej på ”compassion”-delen av det hela; alltså först att jag lär mej hur det känns i kroppen när jag känner obehag och ångest samt identifiera och utmana tankarna i den situationen och därefter veta att ”nu är det dags att ha compassion med mej själv”, ”nu känner jag på det här sättet och och jag har nu uppmärksammat det och det är ok”. Kan även ha i åtanke uttrycken ”acceptans” och ”inte fly, inte undvika”, d.v.s. jag mår bättre när jag tänker ”så här är det, jag gjorde så gott jag kunde i det sammanhanget” samt ju mer jag exponerar mej för händelser, inte flyr eller drar mej undan, så märker jag att det inte var så farligt som jag byggt upp i huvudet och ju fler gånger jag upprepar det, ju bättre går det. Jag märker då att katastroftankarna inte är sanna. Så min uppgift blir först nu att skriva ner alla jobbiga tillfällen jag kommer på.

I dessa ‘jobbiga tillfällen’ ingår:

  • upplevelsen av alla former av förändringar, att mina rutiner bryts
  • mitt kontrollbehov: att hamna i situationer där jag inte har den kontrollen
  • min perfektionism där jag har en bestämd föreställning om hur saker ska vara och straffar mej själv i tankarna när jag inte gör det på ”rätt” sätt

Dessa är också delar som är sammankopplade med den sociala fobin och tas också upp i den boken jag följer. Så då har jag påbörjat en lista, kan man säga, men nu ska försöka komma på specifika situationer där detta kan ske. Det leder kanske till fler exponeringsövningar framöver.