I fredags träffade jag min nya läkare. Hon verkar väldigt gullig och kompetent. Det enda som störde mej var att hon inte hade läst min journal (märktes på vissa frågor – hon ville få det till att jag skulle berätta med egna ord – yeah, right!) och att hela hennes ansikte krympte ihop när jag berättade att jag har oxascand mot panikångestattackerna. Jag ska tydligen tänka bort dom i åtta timmar, enligt henne. Det enda som har hjälpt mej ur helvetesdagar lovar jag att hon kommer ta ifrån mej. Ja, ja, första besöket, benefit of the doubt etc.
Hon ville först dubbla min voxra eftersom hon tyckte det var konstigt att jag bara låg på 150 mg. Men. Efter lite prat om min ångest, som inte släpper och fluktuerar som tusan, bestämde hon att jag ska fortsätta med samma dos, men lägga till Saroten. Saroten är en väldigt gammal antidepp, som jag faktiskt fick tillfälligt utskriven ca. 2008. Märkte varken till eller från på den då, så vi avslutade efter en burk. (Fick mirtazapin efter det – båda skulle vara komplement till zoloften – men det var det värsta rävgift jag ätit. Gick upp 10 kg och ingen sömn pga myrkrypningar i hela kroppen.) Får väl se hur det hjälper denna gång.
Fick pengar idag, har betalat alla räkningar på Swedbank. Har, vad jag tror, tre eller fyra oöppnade räkningar, som jag tänkte ta imorgon.
Har däremot inte orkat ta mej ner till apoteket för att hämta ut Saroten. Får bli imorgon. Skulle ha gjort det idag, eftersom jag fick ny tid den 26 maj – alltså en månad för utvärdering. Sarotenet ska alltså hjälpa både sömn och ångest. Jag vete fan…
L är med sin mor. Hon skulle bjuda på pizza i majorna. Jag hade verkligen ingen lust att följa med (jag var givetvis medbjuden), men jag orkar inte med den mest tjatiga, upprepande och högljudda människa som existerar, så jag sa ”film och virkning för mej, ha så trevligt”.
Plockat undan lite i vardagsrummet, var verkligen behövligt. Inte orkat diska. Något möglar i en kastrull. Ser inte fram emot att rengöra den. Det är fortfarande ett berg med disk och ett berg med nytvättat att plocka undan. Fan, vad jag inte har någon ork eller lust alls. What’s the point, liksom?
Kollar på ”Det började i Moskva” (1953)och virkar på filten (mitt evighetsprojekt).
Ringde nu Psyk för att bekräfta att jag vill ha tid hos den arbetsterapeut som skickade brev till mej. Kommer få kallelse.
Öppnat sju brev. En var en påminnelse om en räkning jag inte sett första brevet på. Vart tog den vägen? Jag slänger aldrig brev, även om jag inte öppnar dom på en gång. 15 oöppnade kvar (det är kanske två påminnelser, resten är annat skit, såsom jobbets tjöt om sjukintyg – som inte går att fixa om man inte har dator – eller nåt annat, samt Alectas skit (orkar inte berätta om det nu). Från och med nu måste jag öppna breven direkt när de kommer. Tummis!
Kollar nu på ännu en Elvis-film, ”California Holiday” (1966).
I övrigt blir det väl knark, sprit och depraverat sex idag igen… som vanligt. (😩)
Vill du verkligen dela? Tjohoo! Tryck: