Läser den här nu. Ovanstående är hans fars uttalande. Jag tycker att det sätter lite fingret på varför folk har inställningen att självmord är själviskt.
Jag vet hur det är att vara på brinken. Jag förstår precis hur han kände. Han måste däremot ha upplevt det deluxe med tanke på att han hade publik. Yikes. Jag fattar inte hur folk vågar ens utsätta sej för sånt. Jag vill bara vara i min egen vrå (och kolla på Evan Peters på IG lol). Haha, nä, pussa på Rhith och /eller vara ensam. Helst ensam.
När jag sa till Arwres att jag hellre simmar själv så började vi prata om hur man vill ha en dag. Hon vill verkligen bjuda in/ringa/träffa människor nonstop och hon mår dåligt om hon inte gör det. För mej är detta scifi. Finns sånt folk? Uppenbarligen, ja. Jag vet ju det, men jag har bara träffat Arwres och TK som såna utpräglade extroverter. Dom skulle passa i nåt överdrivet skämt om extroverter.
Jag råkar ibland på typ ”childfree”-suben o.dyl. på Reddit och det är sån cesspool. Asså, precis som jag sa, jag hatar inte människor, ”but keep them away from me”, typ (för mej det gäller alla människor, oavsett storlek), medan dom HATAR ALLA barn och vill inte ens få dom i sitt blickfång. Jag förstår inte. Hur byggs detta hat upp? I blame the parents, seriously!
Haha, ville veta direktöversättning. Ja, ja, kloakbrunn. Tack Jello (lol)!
Vikt: 68,5 kg (samma som igår efter samma ansträngning som dagen innan, då jag gick ner 0,7 kg)
Arbetsträning, simning, öl på City Kebab med TK (hon bjöd), tvättstugan, Lidl, öl och pizza.
Köpte dessa på Lidl. Goda.Nöjd med dagen.
Rhith är inte överförtjust med mina öl och har somnat. Jag tar en öl till och kollar på Youtube, sen sova.
Jag förstår inte varför ingen av dem som jag har pratat med förstår hur jobbigt jag tycker det är att åka buss i nio timmar (”jag hade tyckt det var skönt, tänk att bara kunna sova”). Jag sa att jag kommer att vara tvungen att vila fredag och söndag och att jag måste upp tidigt på morgonen på lördagen (senast kl. 8 – det var ”inte alls tidigt”). Jag är livrädd för att få en panikångestattack igen, livrädd för att sitta instängd, hatar närhet till människor, hatar att inte kunna bestämma tider själv och förmodligen fler anledningar. Men. Tänk den energi jag lägger dagligen sen resan bokades på att stressa över detta. Jag är helt fucking jävla utmattad innan resan ens påbörjats. Sen sitta där i två timmar och ”försöka slappa” med idioter bredvid som andas på en och ingen väg ut – i två (plus en) jävla timme! Och ingen jävel fattar hur trött jag blir av det. Folk tror att jag hittar på. ”du är en drama queen”, sa Rhith och han fattar inte hur det sårar mej!
Väntade telefontid med Cael’s ersättare (kallar henne Eilydd nu). Hon ska komma upp uppföljning på arbetsträningen på tisdag och detta var bara vår avstämning innan. Jag vill bara fortsätta som det är just nu och hon förstod precis. Skönt.
Har varit ute en stund – jättefint väder! Annars bara gos med Fjonkan. Messat lite med Rhith, som är på HV71-matchen. Jag kollar på den också på mobilen. Hoppas att det går bra för dom!
Dricker lite folköl och har sopat golvet noggrant (fortfarande ingen dammsugare…). Borde duscha också, men får bli simning imorgon.
Skulle lägga upp bild 1 för att skriva ‘HV71 vinner, yeay”, tyckte inte screenshoten blev bra så tog en till en sekund senare. Då mål igen! Haha, kul! Fan, vad jag hoppas kunna sova. Love Theralen! Tog ett foto på allt som jag proppar i mej dagligen (alltså inte oxascand och Theralen). Dom flesta är, tack och lov, vitaminer (magnesium, järn 2 st, D och B12). Två antidepp: 30 mg Voxra och 10 mg Brintillix.
Upp ett helt kilo pga svullandet igår. Ångest över hela mitt liv, knappt vetat var jag skulle ta vägen. Har bara legat hemma. Sov till halv två pga Theralen. Hatar allt och vill bara fly, men orkade inte ens ta en promenad för att avhjälpa ångesten lite. Imorgon blir jag ensam och det blir ännu värre att vara ensam med alla tankar. Måste i alla fall ta mej till badet för att distrahera mej något.
Vikt: 65,0 kg (fick på mej mina tajtaste jeans, som jag inte ens har vågat prov på över ett år).
Uppe vid 10-tiden.
Telefonmöte med HR. Ska skicka läkarintyget till löneansvarig och ringa Previa och sjukanmäla mej då. Har allas mejl och nr nu. Det blir inga personliga möten innan ny HR finns oå plsts.
IPS-möte med Cael kl. 15. Hämtade ut alla mina recept på apoteket för 324 spänn
Köpte mina Stockholm på bolaget för 9å spänn.
Hämtade sushi på Sushi Tiden, som vi brukar beställa från med Foodora.
Köpte en limpa cigg på Hisingen Tobak (sparar endast 31 kr på det, tyvärr, men ändå….)
Köpte nytt busskort
Planen för mej och Cael är att jag nästa vecka kommer att gå på en föreläsning (hon frågade om jag ville och det var hon från aktivitetshuset, glömt vad jag kallade henne, som skulle prata och jag vet inte hennes historia). Vi ska ses den 28e och då börja googla och sammanställa en lista över labb i Gbg att ringa och fråga om praktik. Allt med IPS-metoden känns bra so far.
Väl hemma åt vi sushin. Var, fan, skithungrig så jag åt många sju bitar, men sparade resten. Var på Willys för att köpa pistagenötter, vilka jag inte ens har öppnat än. Tog en bärs, kollade på nytt That Chapter. Duschade. Tog en bärs till, åt upp sushin och kollar nu på den senaste Explore With Us som jag inte har sett (den är nästan två timmar, så jag lär inte se färdigt den eftersom jag kommer att lägga mej nu efter fyra öl). Hittade en ny kanal med kriminalpsykologi (Social Crime), men jag har inte kollat på nåt än. Förhoppningsvis är den bra (även om det är svårt att leva upp till JCS, haha).
Spenderat 2.300 spänn idag, vilket känns hemskt, men det har ju varit räkningar, busskort och apoteket, vilka är dom övervägande kostnaderna, så jag har inte köpt en massa skit (1400 nödvändigt vs. 900 onödigt).
Insåg tidigare att jag har en öppnad chipspåse (dom hade salt och vinäger när jag var där gången efter!) och jag har ätit ur den i två dagar och jag har fortfarande kvar. Det har fan aldrig hänt förut! En öppnade chipspåse är en tom chipspåse (i alla fall efter tjugo minuter). Känns mystiskt, men oerhört bra! Jag mår så otroligt mycket bättre på sistone (kanske för att jag är kär?) och jag tänker njuta av det, så länge det varar, vilket pessimistiska jag vet att det inte kommer att göra, men let’s end on a positive note.
Jag är helt slut. Mest psykiskt p.g.a. mötena, men också trött i benen. Trodde inte att jag skulle få i mej mer än två öl utan att somna.
Pga psyket tog jag fram det sista pyttelilla garnnystanet jag har kvar och testar att virka den nya varianten som jag lärde mej på r/crochet för några veckor sen. Det får mej att slappna av. Jag måste hitta nåt att virka ”på riktigt” och köpa nytt garn!
Fick ett ryck och klippte luggen idag också.
Känner mej nöjd med mej själv för en gångs skull och kommer förhoppningsvis att somna gott. Skön känsla.
PS. Enda bekymret är att jag inte vet hur jag ska göra med S.P.O.C.K på fredag. Jag vill så fucking jävla gå, men har jag råd? Dessutom är Rhith här några dagar till och det känns helt mysko att dra på en spelning ensam. Jag känner dock att jag måste ur både komma ut bland folk och göra något jag vill ska komma tillbaka till mitt liv, samt att jag vill, för i helvete, se S.P.O.C.K igen (det var Arvika 2008, vilket ju är hundra år sen!). Beslutet tas imorgon (biljetter finns fortfarande för 380 pix).
79,5 (sen 25/1: -1,8) Hm, efter hur jag ansträngde mej igår, borde nåt ha hänt, suck… (kanske beror det på mensdags?)
Dagen
Sov till kl. 8, vilket verkar vara det vanligaste nu. Gick en promenad och tog mej sen till soc för att lämna in återansökningsblanketten, som vanligt. Har inte mycket pengar kvar, men såg att de hade rea på garn på Rusta, så jag begav mej dit. Känner att jag måste komma igång med mina serier och virkningen för att belöna mej själv och varva ner. Det var längesen jag gjorde nåt för mej själv för att bara kunna slappa och må bra. Köpte, tyvärr kanske, några öl också. Skrev ett långt mejl till min handläggare på soc angående det möbelbidrag jag söker. Har verkligen inte haft psyket i fas nog att sammanställa allt och få iväg mejlet. Så, duktig mej! Spenderade sen dagen med att prata med mamsen, virka och kolla på de avsnitt jag missat av min favorit-true crime-youtuber That Chapter.
Planen är en liten dörrmatta till det tråkiga betonggolvet på balkongen.
Insikt
I och meditationen idag, återupptäckte jag en rutin, som jag tidigare etablerade ihop med kuratorn. Dvs. notering. Kortfattat:
Notera att tankarna far iväg (oftast i negativa riktningar) från det jag håller på med
Observera tankarna, en kort stund, med nyfikenhet ”vart bar de iväg nu”
Tankarna behöver inte kompartmentaliseras (delas upp i kategorier) utan bara benämn dom ”tankar” på ett snällt sätt
Släpp dessa ”tankar” och fokusera återigen på det jag har för händer alternativt andningen vid meditation.
KBT hemuppgift I – praktisk
Daglig promenad ✅
Kartongerna 30 min ✅
Glädjeämne idag: Virkning & True Crime – yeay! ✅
KBT hemuppgift II – kognitiv
Ångest- och orosdagboken, samt koncentrationen.
Fyller i orosdagboken tre gånger om dagen och märker att det mesta är oro för hypotetiska händelser. Det är emellanåt svårt att faktiskt namge vad exakt det är jag oroar mej för eller har ångest över. Jag fortsätter med det och ska ta upp det med kuratorn nästa vecka.
Koncentrationen är inte vad den borde vara, men jag fortsätter med virkmönster och dokumentärer för att öva upp den igen. Att bli bättre på att notera att tankarna faktiskt farit iväg kommer att hjälpa mej att titta på intressanta saker – förhoppningsvis filmer igen!
Minska listorna och utmana list-behovet. Ska fortsätta med frågorna för att utmana list-behovet idag. I övrigt känner jag mej oerhört mycket friare när jag inte har sjutton saker att bocka av varje dag.
Använda mej av dagligen
När jag stressar fast jag inte har bråttom: gör det jag pysslar med långsammare, var mindful på det och tänk på andningen
Planerings- och katastroftankar p.g.a. mitt kontrollbehov där jag spänner mej och håller andan: släpp ner axlarna, utåtfokusera och ta lugna andetag
Vid krav på att bocka av saker på en internt konstruerad lista: ”jag behöver inte tänka på det nu” och utåtfokusera
När jag inte kan släppa planeringstankarna: skriv ner de tankar som jag kan uttyda och släpp dom sen. Kolla listan runt 11-tiden varje dag om något ska göras eller strykas.
Se till att jag gör något nöjsamt dagligen och sträva efter att hålla hjärnans tankeverksamhet i nuet.
Bara gör det, som jag kanske inte känner för just nu, utan att tänka – det kommer att bli en del av min rutin så småningom
Vid reklampauser: sänk axlarna och notera andetagen
Ha ”hjälper den här oron mej nu” och ”tänk så ofta jag har oroat mej helt i onödan vid andra tillfällen och allt har gått hur bra som helst” som ledord vid extrem ångest och katastroftankar om saker jag inte kan kontrollera
Jag kan inte sitta och vänta på att jag helt plötsligt ska må bra och allt ska flyta på som för någon utan depression och ångest. Jag får börja göra sakerna, utan att tänka, och fortsätta göra tills det värsta motståndet släpper och det blir rutin
”Livet utgörs inte av en räcka av effektivitet” (alltså inte att bocka av saker på en lista)
Notera att tankar far iväg, namge dom ”tankar” och vänd tillbaka fokusen på det jag håller på med
Vaknade kl. 7, som vanligt nu, men idag kände jag mej fortfarande lite trött. Satte på en ny true scary story på YouTube och somnade om en timme. Idag är ju torsdag så hade tvättstugan kl. 11. Dammsög, städade toan, pluggade Walesiska och spelade lite spel på mobilen innan dess.
När jag väl var klar, vid halv två, tog jag min 40 minuterspromenad tog jag en sväng till bolaget. Hade inte alls tänkt det. Känner att det kommer att påverka viktnedgången, men jag hade behov av en ”helg” idag.
Resten av kvällen har jag spenderat med att fundera över hur jag ska lägga upp mina tankar, tips och idéer angående KBT:n. Jag har flera påbörjade kollegieblock med ordspråk, tankar, övningar och aha-upplevelser, men det är huller om buller allting. Har fortfarande inte rett ut hur jag ska göra, tror jag ska ta upp det med kuratorn. Som det är nu känns det som om jag bara matar mej själv med sätt att handskas med olika delar av mina psykiska problem, men det finns ingen röd tråd. Jag vet inte när jag ska använda vad och jag får ingen rutin på nåt. Borde nog börja från ruta ett igen: identifiera vad jag egentligen vill förändra (vilka situationer är ångestfyllda) och vilka redskap kan jag plocka fram och använda i just det fallet (hur konfrontera det, tänka, andas etc.). Har ju börjat lite smått nu med nedanstående lista, men kanske är bättre om jag tar en sak i veckan, bara fokusera på just det ”problemet” och sedan utvärdera hur det går och vad som funkar bra att använda mej av. Min uppgift tills imorgon blir att fundera på vad jag lider mest av egentligen…
Insikt
”Jag behöver inte tänka på det nu” var dagens ledord. Medan jag höll på med något av dagens sysslor höll hjärnan på att planera nästa minuts händelser och måsten, som den alltid gör och jag lyckades avbryta tankegångarna med den frasen. Funkade bra just idag, i alla fall.
KBT hemuppgift I – praktisk
Dagliga promenaden kändes som ett behov idag. Tror att viktminskningen gjorde att jag kände att det verkligen var någon vits med det.
KBT hemuppgift II – kognitiv
Tre stolar:
Negativa stolen: Du måste planera vad som ska göras härnäst annars kommer det inte bli gjort och du är ett stort misslyckande
Jag: Total hjärnkaos med rabblande av listor med vad som ska göras, när, hur etc. och jag blir handlingsförlamad av ångest över alla krav.
Hjälpsamma stolen: Vad skulle kunna hända om du inte planerade nästa steg? Hur farligt skulle det kunna vara? Vad gör det om du bara flyter med/höftar lite/improviserar/är lite spontan?
Jag: Som jag skrev igår är dessa tankar oerhört främmande för mej, att släppa kontrollen vid den här åldern, när jag alltid (så länge jag kan minnas) har levt så här, är skitsvårt. Jag inser verkligen att om jag någonsin ska kunna njuta av något av livet så är det nödvändigt att lära mej den här underliga livssynen som bara verkar finnas hos andra människor; att ta dagen som den kommer, inte lyssna på någon inre kritiker utan bara vara här och nu, bara vara den jag är och inte behöva leva upp till något. Åh, önskedröm.
Tips att använda mej av
Stressar fast jag inte har bråttom: gör det jag pysslar med långsammare, var mindful på det och tänk på andningen
Planerings- och katastroftankar p.g.a. mitt kontrollbehov där jag spänner mej och håller andan: släpp ner axlarna, utåtfokusera och ta lugna andetag
Krav på att bocka av saker på en internt konstruerad lista: ”jag behöver inte tänka på det nu” och utåtfokusera
Vaknade kl. 7 idag också, fast kanske inte så konstigt med tanke på att jag somnade runt kl. 22. Fick pengar idag så hade redan bestämt att jag skulle handla mat och en limpa cigg. Hade svårt att ta mej iväg eftersom jag kände mej otroligt spänd och yr. cigg. Kom i alla fall iväg till Willys vid tiotiden. Köpte bara frukost, mellanmål och en måltid för kommande vecka. När jag kom hem lagade jag mat. Efter det har jag bara slappat i sängen, den här dagen var en pärs och jag är helt slut.
Fullkornsspaghetti med vegofärs och kidneybönor (runt 450 kcal för en portion)
Insikt
Märkte verkligen idag att det är ”planeringstankar” som stressar upp mej. Det är en form av katastroftankar, egentligen. Jag måste ha fullständig kontroll över allt hela tiden, annars kommer allt att gå åt helvete. Jag staplar tankar, så som nu gör jag det, sen det, jag ska säga det eller det etc. etc. på varandra. Det blir ett enda stort kaos i hjärnan. Inte konstigt att det tar sej uttryck i att jag måste få saker överstökade så fort som möjligt eftersom det är trehundra andra saker som jag måste hinna med också.
Det jag försökte med hela dagen var det jag sa igår, att trappa ner takten på det jag gör och var mindful. När jag inte gjorde något speciellt (typ satt på spårvagnen, promenerade till affären, vid reklam i mobilen, stod i kö, klappade Spike, åt mat, borstade tänderna m.m.) använde jag mej av att utåtfokusera/skifta fokus genom att titta mej runt omkring och/eller fokusera på sysselsättningen, för att inte fastna inuti mej själv, komma ut från mitt huvud (eller hur jag nu ska uttrycka det)
Det jag ska försöka hålla uppsikt på är när jag drar upp axlarna, spänner hela överkroppen och ansiktet, samt håller andan och/eller andas oregelbundet. Inte konstigt att jag blir yr när jag andas så skumt… Det som funkar för mej att fokusera på är titta efter fåglar och/eller blommor samt lyssna på kvitter.
KBT hemuppgift I – praktisk
Daglig promenad. Efter att jag hade handlat hade jag fortfarande en kvart kvar på stegräknaren, så jag tog en promenad runt kvarteret direkt, innan jag tillät mej att slappa.
KBT hemuppgift II – kognitiv
Tre stolar:
Negativa stolen: Du måste ha fullständig kontroll hela tiden, du får inte göra fel eller visa någon att du inte är perfekt
Hur jag reagerar på det negativa: Blir helt överväldigad av alla krav jag har på mej själv om hur saker ska göras och blir enormt stressad, blir i många fall helt handlingsförlamad och struntar i allt
Hjälpsamma stolen: Vad skulle hända om jag inte planerade allt? Hur farligt skulle det vara? Det finns ingen ”regelbok” för alla situationer, som alla andra har tillgång till. Allt behöver inte vara perfekt, det är bara min egna påhittade krav. Allt varken kan eller behövs kontrolleras.
Hur jag reagerar på det: Det är en tankeställare, det är så inrotat i mej att planera allt. Det är svårt att släppa taget och bara vara. Jag får helt enkelt försöka påminna mej själv om att jag inte behöver kontrollera allt.
Tips att använda mej av
Stressar fast jag inte har bråttom: gör det jag pysslar med långsammare, var mindful/närvarande i nuet och tänk på andningen
Planerings- och katastroftankar p.g.a. mitt kontrollbehov där jag spänner mej och håller andan: släpp ner axlarna, utåtfokusera och ta lugna andetag
Dagen: Somnade tidigt igår, så jag vaknade redan kl. 7 idag. Känns som jag sov bra, men har känt sån oerhörd stress hela dagen som kan bero på sömnen. Eller så börjar jag känna av Brintellix… Jag har tagit 5 mg nu i fyra dagar och de första två veckorna kan vara värst. Ska öka till 10 mg på fredag. Har inte haft någon av nedanstående biverkningar än, tack och lov.
Efter promenaden har jag egentligen inte gjort så mycket. Har mediterat, ätit, lyssnat på radion och spelat Kitten Match. Har tyvärr stressat upp mej själv mer med en massa ‘borden’. Måste städa, skriva inköpslista, handla, laga mat och en massa annat, där det dummaste är ”jag måste slappna av”. Måsten och borden hela tiden, oavbrutet.
Kommer att lägga mej tidigt idag också eftersom jag känner att sömnen är min enda frizon från all stress. Fick mejl från badhuset förra veckan att mitt badkort är fortsatt fryst tills vidare. Om jag ändå hade haft den rutinen att bygga min dag runt… Hade haft mycket mer energi och känt mej inspirerad att ta itu med saker. Ja, ja, inte så mycket att göra något åt, promenaderna får duga så länge.
Gjorde body scan på tolv minuter med hjälp av appen, nu på kvällen. Det var verkligen avslappnande. Förstår inte hur jag har kunna ”glömma bort” att göra det på ett par månader nu. Var riktigt bra att appen jag tog hem har en övning per dag och sedan låses fler övningar upp allteftersom, som en ”meditationskurs”, typ.
Insikt: Jag stressar, fast jag inte har bråttom överhuvudtaget, och att jag hela tiden måste göra allt fort och få det överstökat. Försöker att fånga stress-tankarna och stanna upp, göra det jag håller på med långsammare och fokusera på andningen (mindfulness, med andra ord). Det går bättre och bättre, men det är fortfarande inget jag gör automatiskt eller naturligt.
Hemuppgift I – praktisk: Ska försöka automatisera promenader. Jag vet att när jag rör mej så skingrar jag tillfälligt ångesttankar och -känslor, men det är så lätt att bara fastna i ältandet i sängen. Jag går nu upp, dricker kaffe och tar promenaden. Det är bara att kämpa på och inte lyssna på mina inre ursäkter.
Hemuppgift II – kognitiv: Tre stolar. Jag har inte alls fått rutin på att lyssna på tankarna på det sättet. Om jag tar ett exempel från idag: jag tänker ”nu ska jag gå min promenad”, den högra negativa tanken blir alla former av ”det är ingen vits, lika bra att sitta här och vara fet” och jag känner att allt är meningslöst. Hur kan då den vänstra hjälpsamma tanken bli? Kanske ”jag har gått ner i vikt förut”, ”jag vet att ångesten lindras när jag rör på mej” o.dyl. Om jag lyssnar på de hjälpsamma tankarna känner jag mej hoppfull. Har börjat tänka ”gör det för mej själv imorgon” (det kan gälla allt från att diska till att promenera) och jag får försöka komma ihåg att tacka mej själv dagen efter!
Så jobbigt att jag inte kommer upp kl. 8 längre, som jag hade vant mej vid. Var uppe kl. 10.10 och kuratorn skulle ringa kl. 11.
Vi kom överens om att jag behöver ha fortsatt KBT ett halvår till. Det var annars mening att vi skulle börja ha boostande samtal varannan månad, eller så. I samråd med läkaren har de förstått att jag inte är redo för arbetsrehab än. Känns skönt att jag får tid att hitta fotfästet igen innan vi går vidare med nästa steg. Detta är bara en tillfällig försämring och mitt ”jobb” är nu att komma på banan igen.
Övrigt vi diskuterade att jag ska ha i åtanke är: compassion, döm mej inte, varje dag är en ny chans, jag har gjort det förut (gått ner i vikt, blivit bättre med sociala fobin m.m.) och kan göra det igen.
I hemuppgift tills nästa telefontid om två veckor, har jag en kognitiv och en praktisk uppgift.
Den praktiska delen består i att jag ska göra det jag kan för att ‘automatisera’ promenader. Att helt enkelt få det till en rutin jag utför utan tanke: vakna, klä på mej, frukost och sen ut och gå – varje dag.
Det kognitiva går ut på att jag vid flera tillfällen tänker mej övningen tre stolar: till höger om mej sitter en och säger kritiska och negativa saker och till vänster sitter någon och säger hjälpsamma saker. Vad händer i mej vid dessa uttalanden inom mej. Hur påverkar det mitt beteende?
Var på apoteket och hämtade Brintellix, som jag ska börja med imorgon.
Hade tvättstugan, handlade kattmat på Rusta och träffade sen två vänner och drack några öl. Produktiv dag.
Dagen började inte så bra i och med vikten av – hade gått upp 0,1 kg.
Tog en sväng till affären och pantade lite burkar. Köpte bara lök, kikärter och tomater, så gick plus…
Blev bara en kortare promenad p.g.a. regn.
Tog hem en ny app för att komma igång med meditation och mindfulness igen.
Den verkar lovande, men får se.
Det går bättre och bättre att göra saker långsammare och att andas medvetet in genom näsan och ut genom munnen. Tar varje chans att fokusera på andetagen när det blir dötid, så som vid reklam och väntetid vid mikron. Försöker även vara mindful vid städning och matlagning.
Gick igenom två kartonger idag och lagade middag.
Tredje måltiden jag har lagat i nya lägenheten.
Känner att jag gör framsteg, som gör att jag är något lugnare och mindre stressad. Fast jag måste tala om för mej själv att jag har tid, andas nu, gör det långsamt – det går inte automatiskt på något sätt.
Känner mej nöjd med dagen, trots att promenaden inte blev så lång. Kollat lite på YouTube, men inte blivit någon virkning än (men det kommer).
Sov länge idag också, men har verkligen försökt ta tag i dagen idag. Hade gått ner 0,3 kg sen igår, så det peppade mej lite.
Tog mej ut på en 40 minuterspromenad, trots snöfall. Efter det fick jag lite fart och hängde upp en kartong med kläder i garderoben.
Tyckte sedan att jag borde titta på någon av mina true crime-serier, vilket jag inte har klarat av att göra på ett tag. Mina negativa tankar har varit som ett yrväder i huvudet, så har inte kunnat koncentrera mej på nånting.
Blev en ny serie idag, som var helt klart sevärd.
Fick tips från Minddoc (som jag fortfarande använder, och svarar på frågor i, tre gånger om dagen):
Detta stämmer precis med hur jag känner just nu.
Är så ledsen över att inte kunna simma nu, det har varit min frizon på många sätt. Inte konstigt att jag har gått upp 20 kg på ett par-tre månader när jag bara har ångestätit och inte rört på mej. Jag börjar nu sakta återställa mina dagliga rutiner, där promenaderna får ersätta simningen tillfälligt.
Har varit en rätt ok dag. Jag har i två veckor nu försökt få mej själv att göra saker långsamt. Talar oavbrutet om för mej själv att jag inte har bråttom, att det allt blir bättre gjort om jag inte stressar och tänker att allt måste ”bli överstökat”. Det går bättre och bättre känner jag.
Idag har jag lyckats ta en promenad på 40 minuter, legat och läst och lyckats hålla mej till max 1400 kcal.
Det är ett stort problem, just nu, att det känns som om depressionen blivit värre igen, vilket har resulterat i att jag drar täcket över huvudet och sover alldeles för mycket.
Hade läkartid förra veckan och vi kom överens om att jag ska trappa ner Sertralin och samtidigt trappa upp en ny antidepp, Brintellix. Jag tänkte att ”varför inte, lika bra att testa något annat”. Inte börjat med dom än, ska hämta ut dom senare i veckan.
I och med KBT:n jag har genomgått ihop med kuratorn, så är väl det viktigaste jag lärt mej att verkligen höra mina tankar.
Utifrån identifieringen av tankarna har jag lärt mej diverse strategier för hantera dom. Dessa strategier är inget jag plockar ur bakfickan vid behov – det krävs att om och om igen identifiera tanken och använda strategin, för att få det att sitta i ryggraden.
Lista över vad jag ska fortsätta fokusera på, kommer.
Hade en jobbig dag idag. Möte med HR på jobbet. Det jag fick med mej är att vi har gjort upp en mer noggrann plan för hur vi ska gå vidare.
Jag och HR ska ses nästa gång 4 december och då försöka genomföra guidade turen (hur det nu går i Corona-tider får vi se då). Kan bli ett ”hej” på labbet i alla fall. Vi får se.
Planen:
1. Guidad tur på arbetsplatsen (hur det går nu i Corona-tider ska vi se)
2. Träffa chefen tillsammans med HR
3. Tur runt labbet och då ska jag fundera på vilken del av labbet jag kan tänka mej att börja med
4. Möte med alla på labbet.
5. ? Fortsättning med riktiga, fysiska arbetsuppgifter
Jag känner att jag vill ”gå bredvid”, som en sommarvikarie till att börja med, men det kan tydligen bli svårt. Jag kan inte uttala mej mer om saker nu, känner att pulsen går upp och att jag blir fruktansvärt rädd och osäker. Jag får verkligen ta ”baby steps”.
Insikt: Att oroa mej i förväg hjälper ingenting.
(PS. Saknar att dom två jag jobbade med som inte finns kvar där längre och det gör allt mycket jobbigare)
För att tänka ”happy thoughts” hjälper Spike mej oerhört mycket.
Hade tid hos kuratorn idag, men ställde in. Har aldrig hänt förut, men p.g.a att min socialsekretare ringde och ville ha möte samtidigt så klarade jag inte två grejer samma dag. I och med att soc hjälper mej med boendet, så kändes det viktigare just nu.
Jag bor i en s.k. referenslägenhet nu och under det året man bor där ska man visa att man kan betala hyra och hemförsäkring, inte störa grannar och hålla lägenheten städad.
Nästa steg är, så fort det finns tillgänglighet, får man en lägenhet som man får eget kontrakt på (efter 16 felfria månader). Jag har nu bott i referenslägenheten i ett år och några dagar (21 oktober) och har nu fått mina referenser (d.v.s. min kontaktperson har meddelat soc att jag har levt upp till alla krav)
Hade möte med soc idag där jag fick skriva på ett papper att mitt ärende nu lämnas över till fastighetskontoret. Det är dom som ”tilldelar” mej en lägenhet. Jag fick skriva under ett papper som ger dom tillgång till all information om mej (bakgrund, psyke, jobbmöjlighet, skulder m.m.)
Frågade, givetvis, hur fort det går nu – dagar? veckor? månader? år? Det är beror på hur mycket lägenheter som är lediga, fattar jag också, men ett hum? Svaret var att det kan gå så fort som fyra veckor, men det har hänt att det har tagit ett år.
Jag lämnade med ett brev från min läkare och kurator, där de talar om att det bästa för mitt psyke är att få stanna i det område jag bor nu. Soc sa att inget kan lovas, men det var ett givande tillägg till mitt ärende.
Är livrädd att jag kommer hamna ute i nån förort med långt till all form av trygghet och rutiner som jag har nu. Jag har dock gjort allt jag kan nu. Usch, det är så hemskt att inte ha kontroll över sitt eget öde, men jag har gjort vad jag kan från min sida.
Jag har på sistone pratat mycket med kuratorn om förändringar, vilket är fruktansvärt att hantera. Jag har ingen psykiskt stabil grund att stå på och när jag inte har kontroll återkommer panikångestattackerna. Det vi har kommit fram till är att jag, i och med depressionen, tappade all nyfikenhet/spänning/längtan efter saker/händelser och det är det jag bör försöka hitta tillbaka till. ”ja, en förändring kommer att ske, men det kommer att bli en ny upplevelse!” YIKES! Jag vill känna så, men jäklar vad jag måste resonera med mitt tankeresonemang… AAWWRGG.
Spike är min beskyddare i alla lägen.
Insikt: Känt hur axlarna drar sej upp hela tiden och hela jag spänner mej – så – sänk axlarna och andas långsamt genom näsan.
Relativt bra dag faktiskt, trots allmänt missnöje med vikten. Var och handlade på Willys efter jag hade gått upp vid tiotiden. När jag kom hem gjorde jag allt med städningen jag skulle ha gjort igår – torka, kattsandsbyte, disk, hängde in tvätten, dammsög och torkade golvet. Det känns verkligen bra efteråt och jag kommer att fortsätta göra det på fredagar så ofta jag kan.
Satte mej sen, äntligen, ner. Spelade mina spel (June’s Journey vet ni), men har hittat ett till att spela emellan, Kitten Match. Så sött!
Ni tänker jag spendera resten av dagen med virkning och True crime på YouTube.
Psykiskt har jag verkligen kämpat, och fallit tillbaka flera steg, de senaste två veckorna p.g.a. för mycket förändringar på en gång, men försökte verkligen återta mina nyvunna goda vanor och tankesätt idag.
PS. Ja, trots vikten köpte jag chips. Anledningen är att jag måste tillåta mej själv. Så länge jag förbjuder all form av ”överflödskalorier” kommer de att bli mer frestande. Jag har även ”lärt mej” att mat är lugnande och ångestdistraherande. Så planen är att lördagar är fria dagar, inga krav eller planer och att jag får äta det jag vill. Jag har haft ätstörningar i 30 år nu och jag vill verkligen testa alla sätt för att se om jag kan ta mej ur den allmänna ”kalori-kontrollen”.
Insikt: Jag fångade idag tanken ”skynda/måste få överstökat” genom att säga i huvudet ”jag har inte bråttom”. Hoppas jag kan fortsätta att uppmärksamma hur jag stressar mej själv (en stor anledning till utarbetning och sjukskrivningen)
”Vadå, använda den där?”, ”Ser det ut som om jag kommer att göra det, eller?” (Tyvärr. Förra året var den perfekt.)
Tanke på vägen.
Min språkapp, Duolingo, och förslagen på mobilens tangentbord blir underliga.
I och med att min mor inte längre kan ta emot mms, inte ens sms, från mej, så lägger jag, för en gångs skull, upp ett precis nytaget foto på mej själv. Ok, använde en app för att färgen skulle se bättre ut, inget mer, faktiskt.
Appen ”Make Me Better” ger lite tips att ha i åtanke.
Promenad hemåt.
Här bor jag (åtminstone till 21 oktober).
Kön till Lundbybadet en fredag förmiddag innan dörren öppnas kl. 10 (ser alltid ut så här vid sol). Denna gång räknade jag till 87 st före mej (enligt corona-regler är 100 st max). Antingen hade jag räknat fel (kan ha glömt några barn) eller så var den kommande simskolan inräknad, men precis vid mej var det fullt. Fan. Väntade en kvart till 10.45, men hade tvätten på tork i tvättstugan och även om någon hade snabbsimmat, så gav jag upp.
Gulliga djur.
En utslängd mager räka. (Varför använder han inte kylbädden? Hur svalt är golvet i jämförelse?)
”Nam nam nam, så mysigt det är att tugga på plast”.
Köpt för mycket pizza på sistone. Tyvärr endast fem meter till pizzerian och 75 kr för en Funghi…
Rekommenderar Another Dirty Room på Dan Bells kanal på Youtube (så kommer du aldrig att sova på nåt hotell nånsin igen).
Arbora Vitae 