Vikt: 80,4 kg (-0,9)

Dagen: Somnade tidigt igår, så jag vaknade redan kl. 7 idag. Känns som jag sov bra, men har känt sån oerhörd stress hela dagen som kan bero på sömnen. Eller så börjar jag känna av Brintellix… Jag har tagit 5 mg nu i fyra dagar och de första två veckorna kan vara värst. Ska öka till 10 mg på fredag. Har inte haft någon av nedanstående biverkningar än, tack och lov.

Efter promenaden har jag egentligen inte gjort så mycket. Har mediterat, ätit, lyssnat på radion och spelat Kitten Match. Har tyvärr stressat upp mej själv mer med en massa ‘borden’. Måste städa, skriva inköpslista, handla, laga mat och en massa annat, där det dummaste är ”jag måste slappna av”. Måsten och borden hela tiden, oavbrutet.

Kommer att lägga mej tidigt idag också eftersom jag känner att sömnen är min enda frizon från all stress. Fick mejl från badhuset förra veckan att mitt badkort är fortsatt fryst tills vidare. Om jag ändå hade haft den rutinen att bygga min dag runt… Hade haft mycket mer energi och känt mej inspirerad att ta itu med saker. Ja, ja, inte så mycket att göra något åt, promenaderna får duga så länge.

Gjorde body scan på tolv minuter med hjälp av appen, nu på kvällen. Det var verkligen avslappnande. Förstår inte hur jag har kunna ”glömma bort” att göra det på ett par månader nu. Var riktigt bra att appen jag tog hem har en övning per dag och sedan låses fler övningar upp allteftersom, som en ”meditationskurs”, typ.

Insikt: Jag stressar, fast jag inte har bråttom överhuvudtaget, och att jag hela tiden måste göra allt fort och få det överstökat. Försöker att fånga stress-tankarna och stanna upp, göra det jag håller på med långsammare och fokusera på andningen (mindfulness, med andra ord). Det går bättre och bättre, men det är fortfarande inget jag gör automatiskt eller naturligt.

Hemuppgift I – praktisk: Ska försöka automatisera promenader. Jag vet att när jag rör mej så skingrar jag tillfälligt ångesttankar och -känslor, men det är så lätt att bara fastna i ältandet i sängen. Jag går nu upp, dricker kaffe och tar promenaden. Det är bara att kämpa på och inte lyssna på mina inre ursäkter.

Hemuppgift II – kognitiv: Tre stolar. Jag har inte alls fått rutin på att lyssna på tankarna på det sättet. Om jag tar ett exempel från idag: jag tänker ”nu ska jag gå min promenad”, den högra negativa tanken blir alla former av ”det är ingen vits, lika bra att sitta här och vara fet” och jag känner att allt är meningslöst. Hur kan då den vänstra hjälpsamma tanken bli? Kanske ”jag har gått ner i vikt förut”, ”jag vet att ångesten lindras när jag rör på mej” o.dyl. Om jag lyssnar på de hjälpsamma tankarna känner jag mej hoppfull. Har börjat tänka ”gör det för mej själv imorgon” (det kan gälla allt från att diska till att promenera) och jag får försöka komma ihåg att tacka mej själv dagen efter!