Onsdag 4 november 2020: nya steg…?…!


Hade en jobbig dag idag. Möte med HR på jobbet. Det jag fick med mej är att vi har gjort upp en mer noggrann plan för hur vi ska gå vidare.

Jag och HR ska ses nästa gång 4 december och då försöka genomföra guidade turen (hur det nu går i Corona-tider får vi se då). Kan bli ett ”hej” på labbet i alla fall. Vi får se.

Planen:

1. Guidad tur på arbetsplatsen (hur det går nu i Corona-tider ska vi se)

2. Träffa chefen tillsammans med HR

3. Tur runt labbet och då ska jag fundera på vilken del av labbet jag kan tänka mej att börja med

4. Möte med alla på labbet.

5. ? Fortsättning med riktiga, fysiska arbetsuppgifter

Jag känner att jag vill ”gå bredvid”, som en sommarvikarie till att börja med, men det kan tydligen bli svårt. Jag kan inte uttala mej mer om saker nu, känner att pulsen går upp och att jag blir fruktansvärt rädd och osäker. Jag får verkligen ta ”baby steps”.

Insikt: Att oroa mej i förväg hjälper ingenting.

(PS. Saknar att dom två jag jobbade med som inte finns kvar där längre och det gör allt mycket jobbigare)

För att tänka ”happy thoughts” hjälper Spike mej oerhört mycket.

Fredag 21 augusti 2020: svårt att hantera mina egna krav


Tydligen. I alla fall enligt mina svar på Moodpath, men åtminstone den senaste veckan har jag haft jätteproblem med att fånga och hantera mina planeringstankar. Detta leder till att jag känner att allt är ett krav/uppgifter som måste bockas av. Min kurator var sjuk när vi hade tid igår, men måste ta upp med henne hur jag ska hitta tillbaka till det jag försöker uppnå (d.v.s. fånga de jobbiga tankarna och ta rätt väg för att ta hand om dom) och inte fara iväg på med den negativa spiralen där bara de jobbiga tankarna får hållas. Hur, seriöst, gör jag? Tankarna suger ner mej i intet. Känns som om jag har tappat fotfästet. Jag mår dock mestadels bättre än förut, men denna motgång, med extrema dippar är fruktansvärt jobbigt. Tror att mötet med HR på jobbet gjort det hela något värre också, eftersom jag fick tänka mer på hur jag uppfattar yttre krav. När jag fortfarande inte klarar av att hantera/omarbeta mina egna krav på mej själv kommer jag inte klara av att jobba igen. Det är verkligen det jag jobbar med. Har telefontid med läkaren 9/9 och måste förklara hur jag verkligen mår. Egentligen väldigt konstigt att jag får behandling av kuratorn och arbetsterapeuten (100 kr/besök), men det är läkaren (300 kr), som jag träffar var tredje månad, som ska fatta beslut om hur arbetskapabel jag är. Jag vill inte vara fortsatt sjukskriven i all oändlighet, jag vill jobba, men är inte redo än. Läkaren känner mej inte på något sätt (hon är väldigt trevlig, vilket har varit ovanligt), så jag hoppas verkligen hon läser journalen och tar in det jag och kuratorn gör. Jobbigt att jag inte vet hur det funkar.

Tanke på vägen.

Ja, det är verkligen en viktig mening att bära med mej…

Har en app som heter ”Frågedagboken”. Har ingen aning hur det kommer sej att jag tog hem den (över två år sen), men kl. 20 varje dag svarar jag på en fråga som får mej att reflektera lite över mitt liv.

Har nu köpt fyra ladd-sladdar till mobilen på sju månader. Köpte dom på fyndiq.se för typ 49 kr, eller nåt. Alla har laddat ur när jag kollar på Youtube samtidigt som laddning. Besökte Elgiganten och detta är första sladden som funkar normalt (99 kr). Säger en del om billig elektronik.

Ytterligare en true crime-serie jag har lagt till i listan.

(Tips vid depression)

Några random lols jag råkade på, som piggade upp vardagen.

Lillebarn.