Ångest

Fortsatt ätande och sovande

Penardun Ångest, depression, Personligt Lämna en kommentar

Vikt: 68,6 kg!! Jag vet inte vad jag ska ta mej till nu. Får börja om på nytt imorgon, som vanligt.

Mått rätt ok idag, bortsett från en extrem huvudvärk, vilket gjorde att jag la mej och sov mitt på dagen. Jag har varit extremt seg i största allmänhet, och har, som sagt, fortsatt äta. Försöker dämpa den kvarhängande ångesten med mat, som alltid. Mår skit över detta! Hela veckan blev fuckad, inget blev som jag hade tänkt mej. Suck.

Jävlar, vad svårt det kommer att bli att sova nu dock, är helt äckligt övermätt av att ha ätit all möjlig skit (2900 kcal idag).

Ångest idag också

Penardun Ångest, depression, Personligt Lämna en kommentar

Vikt: 68,2 kg!! Jag mår så in helvete kasst över vikten. Vill bara gråta!

Sovit, sovit, lämnat tillbaka boken på biblan, sovit, handlat fel skit på Lidl, kollat på hockey (bra för Frölunda), deppat som fan över hur jävla kass min ekonomi är nu. Tappade min piercing och gråter nu för att jag inte har råd med 50 spänn samt följa med på en hockeymatch. Jag vill bara fortsätta sova, tänker gråta mej själv till sömns nu och lyssna på scary stories. Åt för mycket idag också. Drack även folköl. Jag hatar mej själv för att jag är inte kan göra något ordentligt. Kunde inte ens pussa Rhith godnatt för att jag är en sån äcklig, fet och värdelös människa, som bara är till besvär. Jag vet ju att han tycker om mej, men jag är inte värd det. Jag vill acceptera det, men jag vet inte hut man gör.

Inte konstigt att jag reagerar så här känslosamt när jag har haft ångest i två dagar och fick mens idag. Överkänslig deluxe.

Skitångest

Penardun Ångest, Personligt, Vikten/Bantning Lämna en kommentar

Vikt: började dagen med att äta, så vågade inte väga mej efter det

Orkade inte till arbetsträningen efter en natt med fruktansvärt dålig sömn. Drack lite kaffe. Fick total ångest och försökte sova bort, men kunde inte sova, proppade i mej chips vilket hjälpte för stunden. Rhith frågade om jag ville ta en promenad, vilket jag vet kan hjälpa en hel del, så följde gärna med. Den skakiga känslan släppte lite. Slocknade som en stock medan jag läste på Reddit och sov några timmar. Vaknade och behövde mer mat och slängde i mej fil, müsli och knäckebröd och blev skitmätt. Mår inte bra över hur mycket jag har ätit idag, inte haft koll på kalorierna, men det är långt över 1100, och ingen simning, givetvis. Jag är hopplös, sabbat mina mål direkt. Kommer väga mej imorgon och bli besviken, såklart. Allt är som vanligt, med andra ord. Ingen alkohol idag, så det är positivt, i alla fall. Går och lägger mej nu vid kl. 19.30, för jag ska upp till arbetsträningen imorgon och jag har fortfarande svag ångest kvar, som jag hoppas sova bort. Vet inte hur lätt det kommer bli att somna dock, övermätt, kvarvarande ångestkänsla och ont i huvudet efter att ha bitit ihop käkarna hela dagen – det blir Alvedon och oxascand och jag får göra mitt bästa att försöka koppla bort tankarna och känslorna med att lyssna på true scary stories.

Update: går inte att sova, huvudvärken gick över, åt ännu mer, men kroppen vibrerar pga ångesten och jag förstår inte vad dom pratar om på scary stories. Vet inte vad jag ska ta mej till! Kl. är 22 och jag måste sova! Suck!

Fredag 4 december 2020: livet fallerar

Penardun Ångest, Dagligen Lämna en kommentar

När jag saknar pappsen som mest.

Tänk att kunna få prata med honom utan krav, bara berätta. Saknar inte vänner, men saknar den där ”bonding”-grejen.

Jag fattar inte min egoism, men vad fan ska jag göra utan både pappsen och mamsen?! De är/var mina stöttepelare.

Sen kommer Spike och hostar och har sej. Måste åtminstone ha honom ett par veckor till.

Så ringer exet och gapar om att jag inte bryr mej om honom. Det gör jag fan inte. Jag sa det och han la på. Skönt det – han måste fatta att andra människor har behov och önskningar också, allt handlar inte om dej!

Jösses Amalia!

Konstigt att jag är seriöst handlingsförlamad nu? (Vill bara sova)

Onsdag 2 december 2020: total overload

Penardun Ångest, Dagligen Lämna en kommentar

1. Fixade idag flyttfirma till den 16 december. Har dock extrem ångest att jag inte kommer få in 63 kvm på 25 kvm (plus 6 kvm förråd). Egentligen borde jag tänka ”har jag saknat ‘whatever’ än, om inte så släng”. Det är nån känsla av att ”det här är jag” och för att behålla jaget, behöver jag behålla just dessa saker.

2. Spike mår mycket sämre. Som den katt han är visar han ingenting, han beter sej precis som vanligt (leker och gosar), men han tuggar och sväljer oavbrutet. Det är inte ok. Det är värre varje dag. Så orolig och ledsen,

3. Så ringer syrran: ”mamsen mår inte bra, vill du komma till helgen? Hon kanske inte klarar länge till.”

Aaaaargghh!

Jag tippar över. Jag har ingen jag kan prata med. Jag mår skit nu.

Edit: En av de få gånger jag känner att det att jag är introvert går emot mej. Behövde prata med nån. Ringde tre: exet, bästa kompis från förra stan jag bodde i samt en riktigt bra flummig polare härifrån Gbg. Nada. Zilch. Var är alla när jag behöver prata?! (Var är jag när andra behöver prata. Ja, jag förstår ironin… )

Edit II: Ok, jag är introvert, men jag svarar alltid när en vän ringer (myndigheter mja… ev…). Känner mej som en dålig människa nu när ingen (av tre) ens vill prata med mej. Jänner jag inte för att prata med nån alls nu dock, bara Spike.

Söndag: Mest Pokémon 

Penardun Ätstörning, Ångest, Biskopsgården, Personligt, Pokémon Go, Psyket, Vikten/Bantning Etiketter:, Lämna en kommentar

Vikt dag 87: 71,1 (-6,1) 

Vi vaknade tidigt idag och begav oss ut på Pokémonjakt. 

Dimman låg tät. 

Ser ut som nåt ryskt getto. Haha. (Friskväderstorget). 

Yes, Niantic höll vad dom lovade – fick ett ”special item”. Tyvärr ingen av de tre jag helst ville ha, men kommer kunna använda sun stone så småningom. 

Vi har gått 130 min (8 km). 

Kläckte en rarre i ett 10 km-ägg:

Kul med detta som motivation:

Jävla app! F***k you, det är ju försent, hur ska jag bli motiverad av den insikten? Känns som att jag bara kan lägga mej ner och bli extremely morbidly obese och anlita L som feeder… (Övervikten tär mycket mer på mej, än jag har ftamhävt hittills, men jag vill inte hamna tillbaka i bulimin heller, så mina tankar strider nåt fruktansvärt: ”Tänk inte på vikten, gå ner långsamt, rör dej varje dag”, ”Spy upp allt, du är äcklig som äter!”, ”Ät sansat och räkna kalorierna”, ”Hur kan du ens visa dej ute, så ful och fet som du är?”, ”Wow, har gått ner 6,3 kg!”, ”Inga av dina kläder passar längre än, att du inte skäms över att du har låtit dej bli så fet igen!” osv. osv. osv. ad nauseam… 

Fatta hur det tär på psyket och hur mycket energi (som jag inte ens har) som går åt på denna tankeverksamhets onda cirkel… 

Kilometer v. 12 blev avsevärt mer – 64,3 km (ca. 9 km/dag!) 

Panikångest

Penardun Ångest, Personligt, Psyket Etiketter:, Lämna en kommentar

Har haft rejäla panikångestattacker både igår och idag. Benson hjälper ett tag, men sen är ångesten tillbaka igen. Tyvärr kommer benson inte räcka tills den 20e i den här takten.

Det tråkigaste är att jag inte klarar av att koncentrera mej på film, virka eller komma igång med simningen igen.

Idag lyckades jag i alla fall ta mej ut på en liten promenad och ska träffa L vid halv fyra efter hans ”skola” så vi kan handla lite mat.

Har inte lyckats kontakta soc om boendestödjare än. Ska ta det imorgon, så kommer jag ut lite då också.

Har skrivit en ”att göra” – lista och ska försöka beta av en sak om dagen. Har säkert tio brev jag inte har öppnat heller, det är från jobbet och andra jag måste kontakta. Räkningarna är ändå ingen idé att öppna förrän jag fått pengarna den 25e (eller när det nu är). Vet fortfarande inte vad min sjukpenning blir nu efter arbetslivsintroduktionen. Fattade det som jag bara fick för 1a till 20e sist, så borde få mer denna gång. Ska försöka öppna ett brev om dagen, i alla fall.

Öppnade deklarationen först igår. Ska betala 1500 kr. Bättre än 8000 kr som det var förra året, men ändå inte kul.

Fick nu två brev från mamsen. De är inte jobbiga att öppna i alla fall. 😊

Ska nu tvinga mej själv att se klart filmen jag började på i förrgår.

Update: efter fyra timmars överjävlig panikångestattack, fem benso och ett bad (det brukar hjälpa ibland) mår jag nästan helt ok. Det är alltid lika fruktansvärt. Jag hatar det så jävla mycket!