I och med KBT:n jag har genomgått ihop med kuratorn, så är väl det viktigaste jag lärt mej att verkligen höra mina tankar.
Utifrån identifieringen av tankarna har jag lärt mej diverse strategier för hantera dom. Dessa strategier är inget jag plockar ur bakfickan vid behov – det krävs att om och om igen identifiera tanken och använda strategin, för att få det att sitta i ryggraden.
Lista över vad jag ska fortsätta fokusera på, kommer.
Dricker upp sista ölen från igår, äter pizza och försöker undvika att kolla på dumheter jag lagt upp på nätet. Haha.
Slutet? Allting? Gott? Fan vet.
Jösses, vilken berg-och-dalbana det här året har varit för mej!
Nyårslöfte (aargh, hatar t.o.m. ordet):
Idag, nyårsafton, tänkte jag dricka lite alkohol och käka lite chips idag (nä, mycket).
Bryr mej inte alls om datumet, men att sätta en gräns/bestämma en dag att göra en skillnad är en bra idé.
Har aldrig funkat förr, men nu gör jag ett nytt försök.
Imorgon tänker jag äta bakismat (chips, pizza m.m.), så det får bli fr.o.m. 2/1-21 (bra datum ändå), som jag får försöka leva som jag vill leva. Eventuellt. Jag är ändå realist, men hoppet är det sista som dör (yikes, där blev det seriöst)
Den som lever får se.
Bag
Blekte håret, sen ringde kuratorn kl. 11, duschade, drack tre folköl. Gick till affären och köpte salladsingredienser (är så mätt på kaloriöverhypad mat (pizza, chips, ”snabb belöning”-grejorna.
Hackat och donat och salladen var hel ok, kanske behövde lite mer krydda än vinägrätten. Nu har jag mat för ett par-tre dagar. Hela levandet i denna lägenhet innebär: laga en stor, billig mat (frys in en portion – om det går), ät av den stora portionen lunch och middag tills den är slut. Detta låter så oerhört tråkigt. Jag är van att göra, åtminstone veckoportioner. Ska leta efter en mini extern fys. Vet inget om priser. För googla.
Kanske är bortskämd, trots koll på pengarna, att jag måste äta samma sak varje dag tills det är slut. Jag ger min kisse olika mat varje gång.
Äsch, hela det här inlägget kanske bara skriker ut: ”du har mat, punkt, varför klagar du bitch?”
Min mesta ursäkt är: ny lägenhet, ingen koll på hur man gör mat med bara ett frysfack, inget badrumsskåp, inga hängen att fästa gardinstänger i, ingen tvmottagning what so ever utan att teckna bredband. BRING BACK THE ANTENNSLADD! Måste beställa bredband digitalt för både bredband och tv-kanaler. Jag kommer att ta itu med detta, men vilket projekt (digitalbox och skit).
Jag har beställt för ett par år sen Hallon 100 mb/mån för 249 kr och har nu beställt prenumeration på YouTube. Jag är övertygad om att det kommer att fylla mitt dagliga behov tills jag orkar ta itu med tv:n.
PS. Tvättstugan har inget torkskåp! Aargh!
Ptatat med mamsen en stund. Ok dag idag.
Spike fick flytande kattgodis (som han älskar) och blev glad.
Jag tänkte ta en öl på lokala krogen, men den var stängd (*mysko).
Lagade sedan min egen julmat: potatis, vegokorv och crème fraiche.
Spelar nu mitt spel/läser Reddit/kollar på YouTube och känner mej tillfreds med att få vara ensam.
Nu blir det några bärs och sen sova.
Har idag terroriserat Spike med att flytta runt saker (som om han inte mådde dåligt innan, stackars bäbbe).
Var på Backaplan och handlade lite ”julmat” inför imorgon, samt ett par öl.
Skål med min sista Kung och natti natti.
Jag och Spike kollar på ”Estonia – Fyndet som ändrar allt”.
Vilken jäkla pärs den här dagen har varit. Är fortfarande så uppe i varv att jag är andfådd…
Tog en sväng till affären och efter det sitter jag nu på sängen i 25 kvm lägenhet fylld med kartonger med ett sex-pack 3,5:or. (Har absolut inte tänkt röka inne, som det ser ut på bilden, men gör ett undantag idag).
Spike verkar en aning stressad, äter och dricker nästan oavbrutet, men har även varit på lådan och har gått nyfiket runt en hel del.
Det här kan nog bli bra, men det kommer ta tid att komma i ordning med allt. Imorgon ska jag storstäda gamla lägenheten, sen får jag börja ta itu med denna pö om pö.
Jag håller på att explodera i atomer. Tagit oxascand, men hjälper inte alls (kanske en kvart, eller så).
Har plockat och donat och förvirrat Spike den senaste veckan så: nu är de tandkräm, tandborte, min morgonmedicin, ett par infryst färdigmat, ketchup, senap och havredryck kvar i kylen.
Det får bli så att Spike plockas in i kattburen och får var i boendestödjaren bil tills allt är klart.
Måste få flyttgubbarna måste fylla mitt förråd först. Det hoppas jag verkligen att det går. Kent lät positiv. Jag är pessimistisk, som vanligt. Fastighetsskötaren sa att ett 6 kvm förråd ingår och Ken kände sej säker på att det skulle gå.
Har nu tre små bokhyllor (expidit) och några Benno för mina dvd:er så länge de nu blir kvar. Det är kökbord och två stolar, kattlåda, en fåtölj, spegel, byrå, prydnadshyllor, tv-bänk, TV, mikto, ett vardagsrumsbord, alla sängkläder nu i bruk samt 9 kartonger som måste in på 25 kvm med kokvrå.
Det är extremt jobbigt att jag inte har fått se lägenheten, bara foton och planlösning, så det är väldigt svårt att få ett hum hur detta ser ut.
Dan efter utflytt måste jag städa nuvarande lägenhet, men då är den tom och jag har hela dagen på mej.
Nu har jag beklagat mej en stund och återkommer när jag väl är installerad.
Skrivit svar på diverse Reddit- och Not Always Right-inlägg för att avleda uppmärksamhet och fly dagen. Även druckit ett par öl och försökt nå gamla vänner på mobilen (sa ju att jag faktiskt känt mej en aning ensam och utelämnad på sistone). Inga svar på telefon och ölen gjorde mej bara trött, inte kul-full vilket jag saknar. Myser med Spike och lägger mej innan kl. 20. Bedrövligt.
Problemet med att räkna på Walesiska, påminner om förvirringen, för mej, på franska…
När jag saknar pappsen som mest.
Tänk att kunna få prata med honom utan krav, bara berätta. Saknar inte vänner, men saknar den där ”bonding”-grejen.
Jag fattar inte min egoism, men vad fan ska jag göra utan både pappsen och mamsen?! De är/var mina stöttepelare.
Sen kommer Spike och hostar och har sej. Måste åtminstone ha honom ett par veckor till.
Så ringer exet och gapar om att jag inte bryr mej om honom. Det gör jag fan inte. Jag sa det och han la på. Skönt det – han måste fatta att andra människor har behov och önskningar också, allt handlar inte om dej!
Jösses Amalia!
Konstigt att jag är seriöst handlingsförlamad nu? (Vill bara sova)
Jag repostar denna, eftersom jag blev glad. Tack Australien för er mångfald.
Efter ages startade jag min första tråd på Reddit…. Modigt för mej, p.g.a att jag ägger upp mej själv för att dömas…
Haha, åtminstone nåt att glädjas åt i den allmänna dödsvaka som pågår just nu.
Ska jag sluta alla inlägg med:
Aaaaargghh
?
Jag är trött på döden! Känns som att kapa bort alla djur och människor är bäst, men vad fan ska jag då leva för? Detta blev för extensiellt för mej att ta till mej just nu.
Hur i helskotta kom filmbilden om levern in där?!
Prat med HR: Min tolkning är att jobbet vill inte se en kämpande, halvdan mej – de vill se mej fit for fight (upplockad, monterad och klar) direkt (”utan att passera gå”, liksom). Att ”göra mej normal” på en annan arbetsplats passar mer deras agenda och ‘otroliga stress’. En timme gå bredvid i veckan är för jobbigt, hinner dom inte och ‘hur länge ska du göra det i så fall’ (utan att producera något för företaget är jag en slit-och-släng-vara).
Aaaaargghh! Jag orkar inte mer nu, allt är seriöst för mycket. Känns som om bröstet ska explodera.
Prat med kuratorn: Detta var i morse och vi konstaterade att jag ska ‘validera mina känslor och inte döma mej själv’. Jösses, försök med det när vattnet når nästippen…
PS. ”Icing on the cake” var att exets mamma ringer mej och berättar att polisen var tvungen att hämta honom hemma hos henne (psyket, förmodar jag) och att han ville att jag skulle veta att han älskar mej. ”Jupp, noted, vi hörs”.
Det kan fan inte upprepas nog: ”aaaaargghh”.
PS. Känns ”stream of conciouseness” när jag läser det, men det är ok.
Arbora Vitae 