Vilken jäkla pärs den här dagen har varit. Är fortfarande så uppe i varv att jag är andfådd…

Tog en sväng till affären och efter det sitter jag nu på sängen i 25 kvm lägenhet fylld med kartonger med ett sex-pack 3,5:or. (Har absolut inte tänkt röka inne, som det ser ut på bilden, men gör ett undantag idag).

Spike verkar en aning stressad, äter och dricker nästan oavbrutet, men har även varit på lådan och har gått nyfiket runt en hel del.

Det här kan nog bli bra, men det kommer ta tid att komma i ordning med allt. Imorgon ska jag storstäda gamla lägenheten, sen får jag börja ta itu med denna pö om pö.

Jag håller på att explodera i atomer. Tagit oxascand, men hjälper inte alls (kanske en kvart, eller så).

Har plockat och donat och förvirrat Spike den senaste veckan så: nu är de tandkräm, tandborte, min morgonmedicin, ett par infryst färdigmat, ketchup, senap och havredryck kvar i kylen.

Det får bli så att Spike plockas in i kattburen och får var i boendestödjaren bil tills allt är klart.

Måste få flyttgubbarna måste fylla mitt förråd först. Det hoppas jag verkligen att det går. Kent lät positiv. Jag är pessimistisk, som vanligt. Fastighetsskötaren sa att ett 6 kvm förråd ingår och Ken kände sej säker på att det skulle gå.

Har nu tre små bokhyllor (expidit) och några Benno för mina dvd:er så länge de nu blir kvar. Det är kökbord och två stolar, kattlåda, en fåtölj, spegel, byrå, prydnadshyllor, tv-bänk, TV, mikto, ett vardagsrumsbord, alla sängkläder nu i bruk samt 9 kartonger som måste in på 25 kvm med kokvrå.

Det är extremt jobbigt att jag inte har fått se lägenheten, bara foton och planlösning, så det är väldigt svårt att få ett hum hur detta ser ut.

Dan efter utflytt måste jag städa nuvarande lägenhet, men då är den tom och jag har hela dagen på mej.

Nu har jag beklagat mej en stund och återkommer när jag väl är installerad.

Skrivit svar på diverse Reddit- och Not Always Right-inlägg för att avleda uppmärksamhet och fly dagen. Även druckit ett par öl och försökt nå gamla vänner på mobilen (sa ju att jag faktiskt känt mej en aning ensam och utelämnad på sistone). Inga svar på telefon och ölen gjorde mej bara trött, inte kul-full vilket jag saknar. Myser med Spike och lägger mej innan kl. 20. Bedrövligt.

Prat med HR: Min tolkning är att jobbet vill inte se en kämpande, halvdan mej – de vill se mej fit for fight (upplockad, monterad och klar) direkt (”utan att passera gå”, liksom). Att ”göra mej normal” på en annan arbetsplats passar mer deras agenda och ‘otroliga stress’. En timme gå bredvid i veckan är för jobbigt, hinner dom inte och ‘hur länge ska du göra det i så fall’ (utan att producera något för företaget är jag en slit-och-släng-vara).

Aaaaargghh! Jag orkar inte mer nu, allt är seriöst för mycket. Känns som om bröstet ska explodera.

Prat med kuratorn: Detta var i morse och vi konstaterade att jag ska ‘validera mina känslor och inte döma mej själv’. Jösses, försök med det när vattnet når nästippen…

PS. ”Icing on the cake” var att exets mamma ringer mej och berättar att polisen var tvungen att hämta honom hemma hos henne (psyket, förmodar jag) och att han ville att jag skulle veta att han älskar mej. ”Jupp, noted, vi hörs”.

Det kan fan inte upprepas nog: ”aaaaargghh”.

PS. Känns ”stream of conciouseness” när jag läser det, men det är ok.