Pill popping stoner horse addict on LSD


Yup, that’s me. (not)

Jag kan inte sluta skratta åt den här bilden! ”The dragons!” 😂

Annonser

Ledsen, deprimerad? Tappat smöret?


Om du har problem med glädjekänslor eller att finna ditt inre haha, så har jag här några videos som hjälpt mej och som jag vill dela mej av.

View this post on Instagram

When you see bae after a long time.

A post shared by Smoothie the Cat (@smoothiethecat) on

Kolla på denna när du känner dej ensam/är låg/är ledsen/behöver en bortkoppling från jobbiga tankar. Sätt på repeat.

Hjälper den inte så har vi löpande munchkin. Kan inte bli gulligare.

View this post on Instagram

From @goyanggy: "🃏" #catsofinstagram

A post shared by Cats of Instagram (@cats_of_instagram) on

Lama är assöta, right?

Men! Den bästa av alla är följande, kör den på repeat, mediativ som tusan. Väldigt vackra kissar också 😁

Onsdag: Multimedialt (YouTube: Solskenshistorier eller inte)


Ledsen, tårögd, arg, arg, förbannad (lättad, glad) = mina känslor när jag ser på denna typ av klipp på YouTube. ”Lättad, glad” inom parentes eftersom det tyvärr inte alltid blir så, återgår då till ledsen, tårögd etc…

Rekommenderar The Dodo, The Orphan Pet och Life Stories Update för dessa typ av klipp, men även om det ofta visas ett lyckligt slut så är bedrövelsen över mänsklighetens ondska/ointresse/idioti stor hela tiden. Viktigt att se, men inget upplyftande direkt…

Som motvikt till det trista, och för att återfå lite av förtroendet för mänsklighetens förmåga att bry sej om, rekommenderar jag följande YouTube-kanaler Cole and Marmalade (två kissar med cool ägare), Catpusic (en kisse med en väldigt kreativ och engagerad ägare), smoothiethecat (Smoothie och Milkshake, två brittiska långhår som bara är så underbara) och Catmantoo (Didga och Boomer, två australiensiska kissar som skateboardar, surfar och lever uteliv med sin ägare).

Söndag


Vikt dag 128: 68,9 (-8,3)

Ner 0,4 kg. 

Regnbåge i Biskop. 

Gatukonst Vårväderstorget. 

Stackars Spike, nergrävd bland gosedjur. 

Nostalgi!

Satt och slösurfade lite. Råkade på detta. Världens dyraste kattras – Caracal. Kanske inte så konstigt att man inte har hört talas om den. Fin, i alla fall. 

Äntligen en Chikorita! Annars har gräs-eventet inte gett mej mycket. 

Torsdag: Enbart dokumentärer (och en komedi) – bildkavalkad


Vikt dag 33: 73,5 (-3,7)

Vikten går stadigt nedåt, -0,4 sen igår. Hurra för mej! 

Vaknade tidigt, men har ändå inte gjort speciellt mycket. Diskat, varit och köpt cigg, gosat med Ippo och kollat på dokumentärer på diverse play-kanaler samt YouTube. (orkar inte beskära bilderna, så stå ut med reklam och övrig skit) 

Visste att det var något mer bakom. Inte lika bra som ”Ocarina”, men gillade ”Majora’s mask”. 

Hjärtskärande. 

Jag försöker vara rolig. (Dokumentär om Elvis bortgång) 

Snörp. 

Bra att man vet vad man snackar om… 

Jösses, nostalgi. 

Underbar tragikomik. Nostalgi från 1999. Jösses, har det verkligen gått 18 år? Kuriosa

Lågbudget ”Real dolls”? 

Jag vill vara hennes kompis! 

De två sista dokumentärerna (katterna och dockorna) är exempel på sådana dokumentärer som jag verkligen gillar. Udda människor, udda intressen eller bara ämnen som jag inte själv har fastnat för, men som görs levande av några eldsjälar – fascinerande. 

Blir nog ingen mer dokumentär ikväll. Godnatt! 

The plot thickens… 


Ok, lite för humoristisk rubrik, kanske. 

Grejen är i alla fall att nu har även L:s mamma fått besök av Länsstyrelsen. Återigen har någon anonym skickat in en anmälan, denna gång då gällande svärmors åldrande (16 år, tror jag) hund. 

Det är lite för stort sammanträffande att detta kommer nu, så snart efter besöket hos mej. 

Jag fattar inte vem som orkestrerat detta, men nu har vi börjat ifrågasätta och misstänka varandra. Vi har ju väldigt begränsad umgängeskrets, så det blir väldigt konstigt allting. 

Jag tror inte att L eller hans mor anmält mej och jag har sannerligen inte anmält henne. 

Jag vet ingenting längre, men det är en fruktansvärd känsla att känna sej så förföljd och veta att någon har fattat sånt agg för en. Jag vet inte hur jag ska hantera detta. 

”Älgarna demonstrerar”… 


Eller, ja, ”naturen har fått nog”!?  

Nä, jag tror inte att det är ett nytt demonstrativt beteende, men det hade varit schysst. 

Right on, elephants! 

Jag är inte så känslokall som jag låter, men jag har tyvärr väldigt få känslor för människor och barn ännu mindre. Klart jag inte vill att ett barn ska dö på detta sätt (eller alls). 

Kanske är det nåt fel på mej. Djur däremot känner jag med, de är försvarslösa, har ingen röst och ingen egen talan. Det är djuren jag känner med (alla utom silverfiskar, hehe).