Söndag

Vikt dag 128: 68,9 (-8,3)

Ner 0,4 kg. 

Regnbåge i Biskop. 

Gatukonst Vårväderstorget. 

Stackars Spike, nergrävd bland gosedjur. 

Nostalgi!

Satt och slösurfade lite. Råkade på detta. Världens dyraste kattras – Caracal. Kanske inte så konstigt att man inte har hört talas om den. Fin, i alla fall. 

Äntligen en Chikorita! Annars har gräs-eventet inte gett mej mycket. 

Torsdag: Enbart dokumentärer (och en komedi) – bildkavalkad

Vikt dag 33: 73,5 (-3,7)

Vikten går stadigt nedåt, -0,4 sen igår. Hurra för mej! 

Vaknade tidigt, men har ändå inte gjort speciellt mycket. Diskat, varit och köpt cigg, gosat med Ippo och kollat på dokumentärer på diverse play-kanaler samt YouTube. (orkar inte beskära bilderna, så stå ut med reklam och övrig skit) 

Visste att det var något mer bakom. Inte lika bra som ”Ocarina”, men gillade ”Majora’s mask”. 

Hjärtskärande. 

Jag försöker vara rolig. (Dokumentär om Elvis bortgång) 

Snörp. 

Bra att man vet vad man snackar om… 

Jösses, nostalgi. 

Underbar tragikomik. Nostalgi från 1999. Jösses, har det verkligen gått 18 år? Kuriosa

Lågbudget ”Real dolls”? 

Jag vill vara hennes kompis! 

De två sista dokumentärerna (katterna och dockorna) är exempel på sådana dokumentärer som jag verkligen gillar. Udda människor, udda intressen eller bara ämnen som jag inte själv har fastnat för, men som görs levande av några eldsjälar – fascinerande. 

Blir nog ingen mer dokumentär ikväll. Godnatt! 

The plot thickens… 

Ok, lite för humoristisk rubrik, kanske. 

Grejen är i alla fall att nu har även L:s mamma fått besök av Länsstyrelsen. Återigen har någon anonym skickat in en anmälan, denna gång då gällande svärmors åldrande (16 år, tror jag) hund. 

Det är lite för stort sammanträffande att detta kommer nu, så snart efter besöket hos mej. 

Jag fattar inte vem som orkestrerat detta, men nu har vi börjat ifrågasätta och misstänka varandra. Vi har ju väldigt begränsad umgängeskrets, så det blir väldigt konstigt allting. 

Jag tror inte att L eller hans mor anmält mej och jag har sannerligen inte anmält henne. 

Jag vet ingenting längre, men det är en fruktansvärd känsla att känna sej så förföljd och veta att någon har fattat sånt agg för en. Jag vet inte hur jag ska hantera detta. 

”Älgarna demonstrerar”… 

Eller, ja, ”naturen har fått nog”!?  

Nä, jag tror inte att det är ett nytt demonstrativt beteende, men det hade varit schysst. 

Right on, elephants! 

Jag är inte så känslokall som jag låter, men jag har tyvärr väldigt få känslor för människor och barn ännu mindre. Klart jag inte vill att ett barn ska dö på detta sätt (eller alls). 

Kanske är det nåt fel på mej. Djur däremot känner jag med, de är försvarslösa, har ingen röst och ingen egen talan. Det är djuren jag känner med (alla utom silverfiskar, hehe).