Irriterad på inlägg – mobbning (YT: Amy Slaton) 


Svarade följande:

I mostly made my first comment due to myself being a victim of bullying from age eight until fifteen. It makes my heart bleed when people on Internet can’t address the issue at hand and instead resort to name-calling. Yeah, so I may be ugly (in your eyes) and I may be overweight, but, if you find me annoying, adress that issue! Don’t use words that will put my looks and weight down! 


My feeling is, that most people (the ”bad commenters”) just use the ”she did/does something wrong” to validify the smut. They’re eagerly waiting for a a new video to vent their aggression. 

If people have an issue with someone they don’t know on yt e.g. they should first consider why they have a problem with said person/channel and then comment on that and secondly adress what they think the person should do to rectify the error. Name-calling will never accomplish anything. I have no idea why that fact isn’t universally known (disturbing). 

It seems like a lot of people harbour hatred (for what, I guess, is different for everyone) and they subscribe to channels where they can spew out their hate for the world (or themselves or whatever) on their victim. I will never ever get the psychology behind that kind of bullying behavior. It is loathsome and anyone with a milligram of brain would realize that! Aaaargh, mad now

Svarade Renee:

Lite fler inlägg i samma tråd:

Så, nu lägger jag ner detta. Godnatt. 

Annonser

Våldtäkterna i Bjästa


Läste för ett tag sedan om filmen ”Flocken” på AB och påmindes om ett våldtäktsfall jag hade hört talas om för säkert 5-6 år sen. Blev upprörd över hur em redan drabbad familj kan bli så överkörda för att pengar ska tjänas inom filmindustrin. Tänkte dock inte mer på det eftersom jag inte mindes detaljerna.

Några dagar senare är jag som vanligt inne på Kriminalhistoria på Flashback och ser då tråden angående denna historia.

Har nu läst igenom hela, den oerhört omfångsrika, Flashback-tråden. Tog någon vecka. Jag minns, i alla fall, fallet sedan jag såg Uppdrag Gransknings reportage ä. Hade inte läst om det före det.

När jag såg reportaget hade jag ingen bakgrundsinformation, men kände ju, såklart, direkt att killen var skyldig. Efter att ha läst tråden, med FUP och allt, finns det ju verkligen ingen tvekan.

Återsåg nu UGs reportage på YouTube.

image

Skrämmande är bara förnamnet.

Detta fall var ju några år sedan nu, killen har avtjänat straff osv, så egentligen inte så mycket att orda om det. Hoppas alla inblandade idag lever bra liv.

Det som, nu i efterhand, fascinerar är det sjuka i att människor är så fruktansvärt korkade/naiva/lättlurade/inskränkta mm, att det kan bli så här.

Såg dessutom en kommentar efter YT-klippet om att ”många tjejer anmäler killar för våldtäkt eftersom de har ångrat sexet”. Jösses, var får killar (?) sånt här ifrån? Var finns den statistiken?

Varför jag nu blir förvånad över folks reaktioner förvånar mej. Jag borde ha lärt mej vid det här laget att människors förmåga till kritiskt tänkande eller minimala innehav av intelligens  för att förhålla sej till den information de konsumerar är under all kritik. Flockdjur är verkligen rätt uttryck.

Ska ändå försöka se filmen om jag får möjlighet. Vet exakt hur jag kommer förhålla mej till den dock, efter den information jag nu besitter i fallet: som en påhittad historia med vissa influenser från en riktig händelse.

(Att filmmakarna borde veta hut är underförstått).

Ett intressant inlägg i ”debatten” är resultatet i Flashbacks undersökning:
image

Twitter.


image

Jag tycker att jag följer utvecklingen på internet rätt bra, men Twitter asså…

Vet inte varför jag tar upp detta nu, trettioelva år senare, men mest är det nog att jag stört mej på allt tjafs om det; hashtags hit och retweetande dit. Jag fattar verkligen ingenting. Jag förstår inte hur det funkar eller poängen med det.

Så, nu googlade jag skiten. Min sökning ovan gav en enda träff som kom med någon form av förklaring:

Josefin (Fabulerat)25 februari 2013 10:23
Twitters styrkor är följande:

  1. Det är att det är en kanal för DIREKTkommunikation som sänker tröskeln att ställa en fråga till exempelvis Christian Lundahl direkt om man vill. Har du skrivit ett inlägg som du vill att han ska läsa kan du också skriva till honom direkt genom att skriva ett inlägg med ett @DrLundahl i, så ser han det i sitt flöde.

  2. Du har potential att nå ut till många fler med samma intressen som du. På facebook kan du nå många, men bara de du känner eller som aktivt gillat din sida (i princip). På twitter kan du följa vem som helst och människor du inte känner.

  3. Genom att trycka ”retweet” på någon annans inlägg du läst på twitter (förkortas som RT i twittersammanhang) ser dina följare ett inlägg som annars bara du och de som följer personen vars inlägg du retweetat sett – inlägget får fler läsare. Exempelvis: Om du skriver något klokt om lärande på twitter och länkar till ett inlägg du skrivit på vår blogg och jag ser det och gör en RT ser alla mina följare inlägget som kanske då också blir nyfikna och går in på vår blogg för att läsa ditt inlägg. Att få en RT är kreddigt och bra.

  4. På twitter läser man inte allt, men om något synnerligen intressant händer missar du det inte. Ofta får intressanta ämnen en egen hashtag (#) som exempelvis #prataomdet eller #melfest. Genom att använda sådana ämnesord blir ditt inlägg synligt om någon söker på det. Exempelvis: Du skriver ett klokt inlägg på twitter angående skola och lärande vill du att många ska läsa det. Därför lägger du till en hashtag såsom #skola. Då ser alla som prenumererar eller söker på #skola (alltså inte bara de som följer dig) ditt inlägg. Fiffigt!

  5. Twitter hjälper dig att hitta intressanta personer att följa genom att ge dig riktade rekommendationer. Väldigt bra! På så sätt har jag hittat massor av kloka personer att följa. Du kan följa någon ett tag, är personens inlägg inte intressanta för dig är det bara att sluta följa. På twitter kan du vara mer selektiv än på exempelvis facebook.

  6. Alla som följer dig ser allt du skriver. Om någon vill börja följa dig ser de ett urval av inlägg du gjort. I princip är allt offentligt, alltså. Vill du se någons profil klickar du på bilden.

Snabbtips: Ge det ett tag, var passiv i början, läs inte allt, skumma ditt flöde någon gång då och då. Prova att följa personer som twitter rekommenderar, prova att använda och söka på hashtags. Sen är du igång, tror jag. Lycka till!

Helt ok beskrivning, men frågan återstår: vad ska jag ha det till?

Ja, ja, nu skiter jag i Twitter.