Körde en gammal klassiker idag: ett sex-pack Norrland.

Ångest deluxe, men släppte lite.

Känner mej trött på mej själv. Trött på allt.

Hade allt jag önskade och sen for jag ner i djupaste avgrunden. Ser ingen återvändo. Allt är verkligen fuckat. (Tack, din jävla idiotjävel som gjorde allt värre! Kul att sänka någon? Djävla idiot!)

Jag kommer aldrig återbli den jag var och jag sörjer detta. Jag gråter jämt och åt allt. Jag klarar inte detta så länge till. Försöker avleda uppmärksamheten med film och gamla intressen, men det blir svårare och svårare. Ångesten bultar i kroppen oavbrutet. Inget värde i nåt.

Har 126 kr kvar att leva på hela månaden. Detta beror på att jag först ansökte om nedsatt återbetalning av CSN-lånet, (blev en tusenlapp per månad som jag betalade jan-apr), men efter den andra skräck-återbetalningen träffade mej så valde jag att be CSN att fortsätta dra den tidigare högre summan (ca 2500). Detta resulterade i att de nu drog den högre summan retroaktivt från januari, det blev 5800 kr – vilket var alla matpengar samt 2500 kr i räkningar som jag ännu inte hunnit betala för denna månad. Detta blir en fruktansvärt rolig sommar. Det återstår dessutom 1943 kr till CSN, som ska dras utöver 2500 kr nästa månad. Det blir väl kronofogden nu eftersom jag inte kan betala tillbaka skulden till Alecta. Har mejlat dom, men det är förmodligen lönlöst.

Update: är det Saroten som har gjort att jag känner så här? Jag kan inte sluta gråta och skaka. Hyperventilerar och ser suddigt (linser i).

Hade ett bra snack med läkaren igår. Det flödade över lite till liknande samtal jag hade med arbetsterapeuten innan hon slutade.

Vi pratade mycket om tankar och ångesthantering. Ska göra ett schema för en vecka och försöka följa det.

Blir att öka Saroten nästa vecka, för att trappa ner på Theralen. Ska göra så jag blir mer jämn i humöret och slippa degigheten dan efter som Theralen ger. Vi ska ha telefontid om det den 7e. Blir nog ökning av Voxra också, men senare.