Författare: Penardun

Sömn

Penardun Personligt, Virkning Etiketter: , , , Lämna en kommentar

La mej tidigt igår, men kunde inte somna (gissa varför?). Tog nog lite för mycket Theralen så vaknade inte förrän kl. 14.10 idag… Bra start på dagen. 

L:s farmor gick hastigt bort i natt, så jag är ensam hemma nu. Fruktansvärt. 

Kollar på Rob Dyke (YouTube) – seriemördare – med Ippo i knäet. 

Mitt garn har kommit, men inte orkat gå och hämta ut. Får se om jag lyckas göra det idag. 

UPDATE: Blev inte att jag kom iväg till postombudet, får bli imorgon. Messade älskling för en timme utan att få svar; hoppas han hör av sej snart, så jag får veta hur han mår. 

UPDATE 2: L hemma och mår någorlunda bra, tack och lov. Tänkte gå igenom mina mejl under kvällen. Har 391 stycken olästa – sjukt, jag vet. Orkade dock inte engagera mej i detta (”what’s the point”, liksom) utan det blev youtube-dokumentärer om mord, självmord, hemska olyckor och katastrofer samt ett och annan klipp där folk skämmer ut sej i TV. 

Sånt är livet 

Penardun Kissarna, Personligt, Psyket Etiketter: , , 6 kommentarer

Mysteriet löst angående vem som anmält till Länsstyrelsen (fick kopia på anmälan). Misstankarna befogade, alltså. 

Jag hade inte skrivit ut mina misstankar, i det tidigare inlägget alltså, vem jag trodde det var om jag inte hade starka aningar. Jag går aldrig (nästan) utanför dörren, pratar aldrig med grannar, ingen vet att jag har katt mer än L och ex. Jag fattade ju att det inte var L såklart. Behövde liksom inte vara Miss Marple för att lösa den gåtan… Nu stod alltså mejladressen, som anmälan skickats ifrån, klart och tydligt i kopian som Länsstyrelsen vidarebefordrade till mej på min begäran. 

Nu blir det avlivning och/eller bortskänkning av ett stycke tolvårig ullig bäbis. 

Jag har gråtit mycket de senaste åren, men inte så mycket som de senaste dagarna. Jag har inte 6000 kr för två besök av Länsstyrelsen plus ett besök hos veterinären. Jag orkar inte mer! 

Jag vill vara hos pappsen, Lillen och Sid. Det här livet är inte värt det längre. Finns det något kvar att ta ifrån mej? Tror fan inte det. 

Jag vill bara vara ifred! Låt mej leva mitt isolerade liv med söt-sälen, no-face, mina böcker, filmer, min tv och mobil så är jag nöjd. 

Har fått inse att livet från och med nu (eller sen 2014 egentligen) får framlevas – uthärdas – trots min extrema fettfobi, ätstörningarna, bulimin, panikångestattackerna och depressionsberg-och-dalbanan. Kommer aldrig mer att väga 54 kg eller vara nöjd med något i mitt liv. Det känns fruktansvärt att behöva acceptera ett liv som överviktig, ful kärring med hängpattar, social fobi och krossade drömmar. Har inte längre orken att försöka vända skiten åt rätt håll. 

Med L och Spippo har jag i alla fall två positiva ting som får mej att gå upp varje dag. 

Har köpt några billiga garnnystan så jag kan virka lite varje dag även om det inte gör livet värt att leva i längden. 

Att klaga på idiotiska saker på internet via bloggen är ju också lite kul. Jag menar egentligen inget illa eller att mobba någon, men det känns ”befriande” att peka ut saker som gör mej frustrerad. Detta är som oftast språkbruk och andra idiotiska saker som dyker upp. Tyvärr råkar ibland folk som är feta, köttätare eller något annat i min väg och jag öser ut mina tankar om detta. Ja, detta trots att jag själv numera är fet och hellre skriver ”mej” än ”mig”, det är knäppt, jag vet. Huvet har väl inte fattat att jag numera har BMI på 25 och inte 18 eller att jag inte alls är bäst på allt. Haha. Jag ber om ursäkt. Ska försöka tagga ner vad gäller sånt som kan uppfattas helt fel eller som mobbning (fast hoppas jag inte verkligen har mobbat någon, utan mer haft åsikter om folk som själva satt sej i rampljuset)

Ska fokusera på mina psykiska problem, hur det förhoppningsvis går mot det bättre, läkarkontakter, recensioner av spök- och fotoappar och eventuella virkalster. Om jag börjar komma i fas någon gång (känns verkligen inte alls så just nu) vill jag försöka komma igång med simningen igen och kanske gå ner några kilo i alla fall. 

Så, för att avsluta inlägget i lite bättre stämning än det började, kommer jag härda ut på ett eller annat sätt. 

Blir nu att kolla på, typ, ”deaths caught on tape” och annat dylikt på YouTube som vanligt. L är hos vän och kollar hockey, är väl hemma om ett par timmar. 

Hej och hå! 

”90 Days to Wed” (TLC) samt överhysterisk amerikansk censur 

Penardun Allmän frustration, Film, Internetsidor, Tv-serier Etiketter: , , Lämna en kommentar

Kollar ofta på s.k. ”skit” på mina diverse kanaler. Har ju gillat dokusåpor sedan ”Real World” så… 

Har bara sett första säsongen av denna serie, men den är helt klart intressant. Helt mismatchade par (inte alla,men nästan) som måste kämpa mot släktingars och samhällets varningar och/eller fördomar. 

I alla fall. 

När jag googlade, så såg jag att serien tydligen heter ”90-Day Fiancé” i USA och hamnade då på en av dessa vedervärdiga PK/skitnödiga/räddhågade (givetvis amerikanska) sidor som jag avskyr. 


Vem sitter och sammanställer sån här skit? Vem bryr sej att någon dricker vin till maten, att någon säger ”attans” eller att förhållanden och intimitet nämns? Herre-fucking-gud, tänk på barnen! De kan inte på något sätt utsättas för sån här smuts! Varje tv-program, serie och film måste noga granskas innan så barnen inte drabbas och chockas av normalt förekommande företeelser. 

Skulle de ändå (gubevars!) råka se något helt normalt på tv (ja, inte normalt för idiotiska, skrämda och strutsiga föräldrar, men för oss andra då) så finns det en manual för hur man ska handskas med sina förvirrade och rädda barn. Det finns samtalsämnen, frågor och svar listade så att föräldrarna ska vara redo för barnens anstormning av frågor. Allt för att slippa tänka själv – eller, ja, bara låta barn bearbeta sina egna intryck och ställa frågor i sin egen takt. 


Klart man inte sätter ungjäveln framför ”Human Centipede”, men, va fan, måste barn skyddas från alla (av vuxna påhittade) hemskheter? Är det något fel på 80-talisterna eller? Ja, jag utgår från att det är dom som har framtvingat denna sjuka PK-värld vi nu lever i. Inte fan är det vi 70-talister i alla fall! 

Fan, sätt ungen framför ”Solstollarna”, ge dom tidningen ”Okej” (med Dag Finns flytande balle), visa en Samantha Fox-video, hyr en movie-box och låt barnet välja film (t.ex ”Jurkyrkogården”) när ni ska på galej och barnets polare ska sova över – ja, låt dom leva lite! 

Födelsedag 🎂 

Penardun Personligt, Spöken, TV, Tv-serier Etiketter: , Lämna en kommentar

Klassisk lunch: kokt potatis med burgare och brunsås. 

Mellanmål: baguette med stekt lök. 

Dessert: Prinsesstårta från Lidl. 

Spelat Nintendo och kollat på TV. Ska ta några öl nu och kolla på en film. 

Från Google. 😁

TV idag (”Barn med sjätte sinne”):

Jösses, vad jag hatar det här programmet! Vill jag bli arg? Ja tydligen. 

Aftonbladet når en ännu lägre nivå

Penardun Aftonbladet Etiketter: 1 kommentar

Jösses! 

Ok, kul med lite andra nyheter än de vanliga hemskheterna, men på ”förstasidan”? 

Gillar att korven benämns som ”spökkorv”. Haha. 

Slumber party! The feline version. 

Penardun Personligt Lämna en kommentar

Innocent play:

– catch an annoying string

– find a small ball or a snack in the most remote location you can find

–  push items off of things 

  • slowly claw or gnaw your caption until death. 






 you will a rather long respit. 

Eat or… 

Penardun Personligt Lämna en kommentar

Tänkte kolla. Spippo är ett matvrak, eller kanske kan kalla honom småätare, men sak samma. 

Jag vill inte göra reklam, men efter att ha testat allt från Eldorados stora burkar (hade tre katter då) till Mjau (också för minst två katter) till Hills (som min enda kisse inte tyckte om) så landade vi vid coop/willys/icas kattmynta. 

Snacka om att gå igenom allt. Det blir nu alltid blötfoder:

och torrfoder:

Min bäbbe, tankar om mitt liv & jobb & hemvist (Gränna) 

Penardun Personligt Etiketter: , , , , Lämna en kommentar

Jo om

Ippo ska aldrig dö! 

Jag mår så pass dåligt att mitt liv hänger på en skör tråd. Jag har ingen livsglädje kvar. Det har jag inte haft sen min far dog. Även fast jag haft depression utlöst av stress två ggr tidigare. 

Hade jag blivit stöttad i mitt senaste jobb så hade kunnat 0återkomma. Istället blev det frågor, ”första-dags-intyg”, pisseprov och fråntagande av min heltidstjänst. Inget stöd alls.  Jävla idiot sabbade mitt förhållande och mitt liv. Jag mådde så bra. Min far dog. Jag behövde hjälp. Jag hjälpte chefen, lärde upp henne och fick skit tillbaka.

Kommer aldrig lita på en enda människa mer, någonsin. 

Jag vill till pappsen! (Bra din jävla idiotjävel att jag vill ta livet av mej bara för att du ska vara bäst). Dra åt helvete alla människor! 

Varför tycker människor att jag är ett hot, jag är världens snällaste. Förstår inte varför jag måste straffas och pushas bort för att arbetsplatsen ska funka. Jag bidrar, jag är en problemlösare, jag kan datorer, jag är språknörd. Är jag då inte en styrka? Nä, jag är tydligen ett hot. Fan!

Hade bästa jobbet. 

Kommer aldrig hjälpa någon mer. Ska se om de behöver folk på fabriken igen. 

Grejen är att både jag och L känner likadant. Vi vill till våra pappor. Vi bidrar inte till världen. 

Jag vill inte leva längre. 

PS: 3h senare. Jag tror jag ska söka mej tillbaka till fabriksjobb istället. För kan då kan mina kunskaper och hjärnkapacitet gå helt till spillo. Fan, vad bra. Ska ringa RIFA imorgon. Flyttar hem till Gränna isf. Tack för det. Adjö. 

Update 2: SR söker kemister till Rifa (nu Kemet)..Ska söka trots bara högskoleexamen. Fast vill ju ha jobb på golvet.. 

Jag vill fan tillbaka till Gränna. Sjukt va? Trodde det skulle bli vid barn eller så (vilket jag för i helvete inte vill ha), men känns kanske rätt skönt nu. 

Tänk att ha en tjänst som BMA på VC i Gränna, ha en liten stuga (med wifi minst) och leva mitt enkla liv där. That’s it. Allt jag önskar. Fast min lön måste ju vara minst 2800o/mån före skatt och friskvård på 15oo Jr. Skulle aldrig sälja mej och förstöra för yrkesgruppen. BMA som folk inte tror det finns. Man kan ju bli bedrövad för mindre. 

Annars: återgå till drömmen om att vara BMA på Blå Stjärnan och ha bra lön (minst 28000 som det enna stad som jag trivs i som fan och leva det liv jag egentligen ville ha. 

Fan! Fan! Fan! 

Vad göra? Tips…?

OS. Tror inte ens de vill ha  tillbaka mej. Det ska vara ”1984” right? Vet din plats, ingen utveckling, visa inget udda beteende (i form av intelligens). Ta inte fram nya procedurer,  håll dej i bakgrunden och lär att behärska sej. lvav de över dej 
Själva är de de bilar
 łävenJag klarar inte att leva så. Jag älskar t ex teknik, datorer, lösa problem och ta saker framåt. Jag  stagnerar annars (och jobbet med om vi inte är flera på samma spår). Jävla chefer som inte tar tillvara på det jag kan ge!

Känns typiskt kvinnlig (tyvärr). 

Orkar inte mer nu. Ska vara ettåkolli och skapa shit på nätet hemma. Vad? Skit du i det! 

Fast varför bryr jag mej om nåt? Jag ‘är ju osäker på arbetsplatsen😴, har de bestämt sej. Bara träffat en ny arbetspersonal.’ Vi kan inte låta dej analyser ptlver”, ‘viktigt med koncentration’ yada yada yada. 

De/hon har redan bestämt att jag är persona non grata. Bara för att min pappa dog, jag fick antidepp som jag flippade utan hjälp, bara tvångsgärder. Ingen av chef 1 eller 2 ens nämnde min far. Ok, den ena sa ”Ni stog väl så nära?”.Ven fan säger så? Bara för att jag inte grät just då. Har man förlorat någon så vet man sånt. 

Okänsliga är vad fr  är, ingen vilja till förståelse eller empati. Fan värre än RIFA  men hellre monotont slavarbete än daglig mobbih

En gång mobbad då (från

vigt. Lätt mej det nu. Är oattraktiv det jag. Fått vi höra sen ca 3:an

Flera tankegång angående mej men orkar iante nu. 

Ses snart joina  S 

 & L. I deras

snart

Jävla fan! Älskad? 

Penardun Internetsidor Etiketter: Lämna en kommentar

Tack och lov har jag inte Facebook. (Varför får jag inte skriva det med små bokstäver?) 

Vi vill inte vi alla bli älskade, eller åtminstone accepterade? 

Jävla facebook (😛).