Sömn 


Tagit saroten, halvt rör Theralen och en benso. Fortfarande helt uppe i varv. 

Blev hetsätning, trots att jag verkligen inte vill längre, hjälpte inte heller. 

Tog två benso, ingen tillstymmelse till avslappning. 

Jag vet inte vad jag ska göra nu. Får försöka med mer Theralen, vill inte ligger här med ångest, kliande i benen, rastlöshet och oro. Jag vill sova så jag kan påbörja en ny dag där det kanske finns en chans att saker blir bättre. 

Har tid på psyk 11/8


Om någon skulle ha blivit orolig, så lugna ner er.

Dessutom hoppas ni är smarta nog att fatta att jag aldrig skulle lämna Spike. 

Kommer inte svara på frågor eller kommentarer angående förra inlägget. 

Den dag min far dog


Jag levde min dröm. 

Hade jobbet som jag i min vildaste fantasi aldrig trott jag kunde få. 

Älskad pojkvän sen 6 år. 

Nyinköpta möbler och påbörjan till ett hem. 

Sparkonto. 

(Papi dog, men vi hanterade det ihop, jag och M). 

Fick stressutlöst depression. 

M orkade inte med mej mer. Pappsens död för mycket. Slut. 

Nu träffat en människa som har det relativt bra med. Men han är delaktig i att jag inte längre har kvar något arv. Jag lever inte det liv jag hade byggt upp och inte det liv jag förtjänar. Detta liv är inte värt det. 

Jag hade verkligen inte sett mitt liv så här. Det kommer avslutas i förtid. Vet ej när eller hur, men jag kommer verkligen inte bli pensionär. 

Jävla Mattias. Vi hade det så bra. Fan. Jag hatar att leva. 

Nu ropade L åt mej att jag grät för högt och störde hans sömn. Fråga varför jag gråter då, stolpskott? 

Poängen är att jag har gett upp. Kommer aldrig kunna flytta härifrån eftersom jag aldrig kommer kunna betala för allt som är förstört, kommer aldrig kunna återgå till jobbet och fortsätta där jag var alt. få ett nytt jobb (lovar att helvetesdraken skulle prata ner mej bara för att jävlas), kommer aldrig väga 60 kg igen, Spike kommer dö, börjat magra av. Jag ser ingen jävla fucking ljusjävel i slutet av nån jävla fucking tunneljävel. 

Tidsmaskin till 90-talet tack. Annars adjö. 

Kommer inte svara på frågor eller kommentarer angående detta inlägg. 

Nu går jag i ide över helgen. 

Fetma 


Gått upp och ner 10-20 kg flera gånger (tyvärr). Bulimi deluxe. 

Jag vet inte hur det funkar nu efter 40, men jag kan inte väga 79 kg (20 kg för mycket). 

Kan likväl dö. 

Varje dag 


Varje dag sen min pappa dog och varje dag sen Å bestämde att jag skulle tryckas ner för att inte hindra hennes chefskap. (över två år). 

Jag orkar inte mer. 

Vad ska jag göra? Hur ska jag gå vidare? Låst nu. 

Jobbet och utlopp för mitt hat mot mänskligheten 


Orolig. Vet inte när jag måste tillbaka. Jag vill inte bli mobboffer igen. Mobbad sen 12 års ålder. Ska det vara så på en arbetsplats? 

Jag orkar inte att bli stampad på. Jag vill faktiskt inte leva mer. Jag vill vara min egen person och inte hämmas.
Hoppas jag får samma cancer som farsan. Tack och adjö.
PS. Jag fattar inte hur nån kan ogilla mej. Jag är världens snällaste människa. När jag tar livet av mej vet ni vems fel det är. Finns väl inget straff tyvärr. 

Orkar inte mer. 

Ska jag bli det fucktarden anklagade mej för – tjackpundare? Har ju redan blivit fet och ful, så det kan väl framkalla några skratt. Hur kan man behandla arbetskollegor på detta sätt? 

 Hon vill väl det för att bli av med mej. Hur kan man känna sej så hotad av en anställd? Hur kan man inte vara tacksam? Hur kan man behandla någon som ställt upp, hjälpt till och t.o.m. gått in så? Varför var jag ett hot? Jag var en tillgång. Hatar kvinnor! Dra åt helvete alla jävla människor. Jag hatar allt och alla! 


Jag hatar henne. Jag vill tillbaka till RIFA, natt. Där var det inte något personligt groll, vi hade bara trevligt. 

Jag vill tillbaka till jobbet 1994. 

Jag orkar inte mer, tyvärr kan man inte dö av benso. 

Men en jävla idiot till chef kan skicka en på pisseprov när man startat ny antidepressiva (voxra – amfetaminanalog) istället för att uppmuntra 

Fy, fan. Jag vill ha min pappa! Jag klarar inte livet mer. 

Jag är inget hot! Jag tycker om att dela med mej av kunskap. Hur kan någon ens känna sej hotad av mej: jag är fet, ful, blyg, nördig och mesig. Jag kan aldrig vara ett hot? Hur kan jag upplevas så? Jag fattar inte? 

Hatar livet. 

Hjälp mej…

Update: varför är jag en svag jävel? Uppfostrats att alltid vara så snäll. Jag älskar mina föräldrar, men de förberedde mej inte för hat och ilska. Jag levde i en underbar bubbla. Vill tillbaka. 

Är jag min morsa? Följer all skit nu. Varför dog du pappsen? Jag saknar dej så mycket. Jag vill vara med dej! 

Sambons födelsedag 


Blev inget direkt firande, drack ett par öl och kollade på TV. 

Blev snart trötta och gick och nannade. L somnade genast, som vanligt. Jag läser och tar en cigg, hoppas somna snart. 

Nattinatt. 

”Absolutely Fabulous” (”Helt Hysteriskt”) 


Asså, tack Instagram-person (som jag inte minns varför jag började följa) för nedanstående info:

Helt missat detta. Älskar ju Patsy och Edina. De sista avsnitten kanske inte höll måttet, men jag har skrattat mycket åt de tidiga säsongerna. Lite otippat att de valt att återuppliva karaktärerna för en film, nu så här mycket senare. Vet inte bakgrunden till det, eftersom jag nyss fick reda på detta. Kul initiativ, fast är säkert dömt att misslyckas. 

Kanske min teori stärks av:

Ok, inte många röster än, men 5.9 känns inte som en succé direkt. 

Skitsamma, denna film vill jag se! 

Pokémon go update 


Utvecklat min första Pokémon mha godis. Hade inte fattat denna funktion innan, men nu flyttade jag alla dubbletter och fick godis tillbaka. 

Sen, eftersom jag nått Level 5, så tänkte jag kolla upp det. Valde det närmaste gymmet, som tydligen ligger på Blåsvädersgatan. 

Trots att gymmet är för långt bort kunde jag ändå välja team. Fick bli blå (Mystic) eftersom det lät mest som jag. Sen vet jag inte hur mycket jag kommer engagera mej i battles, jag satsar först och främst på att samla Pokémon – det är ju fan 250 st och jag har 21…

Eller, ja, det är planen tills jag kommer (oundvikligen) att tröttna. 

”Kvinnofängelset” & VHS 


Vi fann varandra, jag och Moa, när vi slet i vår anletes svett på fabriken, nattetid (22-07).

Vi bondade över vår febläss för ”Kvinnofängelset”. 

Ok, recap för ungdomar (eller tv-handikappade): under ett antal år på 90-talet var det the serie att följa på natten. Det fanns ju inga alternativ i och för sej, men visste du vilka karaktärer som för närvarande bebodde Went worth och vem som var top dog för tillfället, så var du en kvälls-/nattmänniska likt mej – och därmed värd att bekanta sej med. Haha. Nä, så dömande är jag inte, men klart skönt med en likasinnade och ha ett ämne att enas kring. 

Bandade alla (nästan) avsnitt på VHS andra reprisomgången. 

Från Wikipedia:

Serien började sändas i Sverige på TV4 den 6 september 1994 och det sista avsnittet sändes den 3 februari 2000. Efter en lyckad repriskampanj, som genererade en omfattande namninsamling och en demonstration utanför TV4-huset, visades serien i repris mellan 2000 och 2004, och återigen från och med maj 2014 på TV4 Guld.

Men, som det är med tiden och teknik, VHS blev förlegat och jag hivade alla (nästan), trots att jag fortfarande har kvar videobandspelaren. 

Svårt att missa dammlagret. 

I alla fall, för två år sedan köpte jag alla KF (som vi initierade kärleksfullt benämner vår favoritserie) – alla 692 avsnitt – på DVD. Tror det var från Amazon. Minns inte vad det gick på, men kanske 2000 spänn inklusive frakt. Har tyvärr inte kollat mer än de första två-tre avsnitten sedan inköpet. Fan, vad dåligt. 

I och med min kontakt med Moa igen, så kom KF-drinking game på tal. Jösses, vilken nostalgi. Sa att vi ska försöka ses i september och köra några avsnitt. Vore asschysst. 

PS. Kom en remake 2013 vid namn ”Wentworth Prison”. Köpte första säsongen ihop med alla originalen. Den var väl ok, men kändes konstigt som van KF-fan. Vet inte om serien fortfarande produceras, ser ut så på IMDb, men verkar inte gå på någon av mina kanaler i alla fall. 

Rädda Kvinnofängelset” – Aftonbladet år 2000.

PS 2. Hittade följande artikel på AB (från igår) som relaterade till inlägget:

Ny läkare 


Tid idag kl. 9 på lergöksgatan (Västra Frölunda) där jag har gått ett tag nu. 

Blev omorganisation i våras. Det skulle bli nya team. De har haft team innan där ens fall diskuteras, men det var tydligen behov av en rockad.

Nu tillhör jag det s.k. affektiva teamet. I det ingår den arbetsterapeut (som jag ska träffa den 11 augusti) och den nya läkaren som jag träffade idag. Det finns även andra yrkeskategorier knutna till teamet, t.ex. psykolog, kurator m.m. 

Kom till lergöksgatan kl. 8.40. Tyvärr blir det alltid för tidigt med buss 20, men orka spårvagn. 

Hittade Pokéstop på vägen, så alltid nåt.

Kom in, tog faktura. Fick nummer så jag kan få kvitto (aldrig tagit faktura innan), till högkostnadsskyddet. 

Väntade. 

Kl. 9 prick. En snubbe svajade förbi. Han såg svensk ut och lät svensk (faktiskt lite Ernst, nu när jag tänker efter) när han pratade med en som stod i kön. Min nya läkare har ett namn som låter typ arabiskt eller kanske något medelhavsland. (Jag är dålig på sånt.)

Sen var det ändå han som ropade upp mej någon minut senare. 

Jag uppfattade honom som väldigt trevlig och kompetent, hur man nu kan göra den bedömning på tio minuter. Ja, hela mötet tog bara tio minuter… 

Han matade frågor. Relevanta frågor, right to the point. Kort och koncist. Lite för lite tid att ta in mina svar, kändes det som tyvärr. 

Vi bestämde att jag ska fortsätta på den medicin och dos jag har nu, eftersom det är så nytt, och avvakta effekt. 

Sen skrev han ner att jag sökt boendestöd och tyckte att jag egentligen inte skulle ha höjt voxra innan jag lyckats finna rutiner och saker att kanalisera den (förmodade) ökade energin på. Med det menade han också de ”uppgifter” arbetsterapeuten (som jag, som sagt, ännu inte träffat) kommer att ge. 

Ja, ja, så är det nu i alla fall och jag vill se hur jag blir på de mediciner jag har nu. 

Fick förlängt läkarintyg tills sista september och han sa att jag kommer få en ny tid till honom i slutet av september/början av oktober. 

Det jag avvaktar nu är alltså ett nytt avstämningsmöte med försäkringskassan (plus arbetsgivare?) och det borde ske i slutet av augusti, kanske september. Vi får se. 

Jag har så mycket känslor och tankar angående en återgång till jobbet. Det är för mycket för att sätta på pränt. Jag får ta en dag i taget nu och se hur den nya doseringen och min (å så lilla) ansträngning till träning tar sej. 

Ok, over and out. 

PS. Blir en bärs på torget med älskling och sen sova tidigt (allt tar fan på krafterna eftersom energinivån är lika med noll). Kan även fixa lite pokéballs (hehe). 

”Älgarna demonstrerar”… 


Eller, ja, ”naturen har fått nog”!?  

Nä, jag tror inte att det är ett nytt demonstrativt beteende, men det hade varit schysst. 

Right on, elephants! 

Jag är inte så känslokall som jag låter, men jag har tyvärr väldigt få känslor för människor och barn ännu mindre. Klart jag inte vill att ett barn ska dö på detta sätt (eller alls). 

Kanske är det nåt fel på mej. Djur däremot känner jag med, de är försvarslösa, har ingen röst och ingen egen talan. Det är djuren jag känner med (alla utom silverfiskar, hehe).