Jag tror det var han i alla fall. Hade handlat på Coop och så cyklade nån fjant i cykelhjälm förbi. Måste ha varit han. Så jävla lågt. Jag tittade, han kollade bort. Jag muttrade ”fuck off” och traskade mot pressbyrån för att införskaffa cigg. 

Fattar inte ens vad problemet är!  Jag har inga problem med ex. nr. 1. Varför hatar han mej? Hur kan man vara ihop med någon i 6 år och skicka sina polare på en med anmälningar och skit? Varför vill man någon så illa? Mår han bra av det? Vad vinner han på att göra mej mer illa? Jag ville ju bara fortsätta vara vän! Det upprepade jag flera gånger! 

Fy! FY! ÄCKLIGA ONDSKEFULLA MÄNNISKOR SOM BARA VILL SKADA ANDRA! 

Hur tänker dom? Sjukt är det. Den jävla Pedro som iscensatte allt detta (och åsamkat mej oerhört lidande) måste ä vara psykiskt sjuk. Det kan inte finnas någon annan förklaring. Jag är seriöst rädd för den här människan och att hon har ”attached herself to me” (som en mytologisk mara) och tycks ha inbillat sej att hon ska styra mitt liv, lära mej läxor, hur jag ska bete mej rätt enligt henne. Är det nån slags gudkomplex? Jag vet fan inte. Har aldrig varit med om att nåt sånt här – en stalker, helt enkelt. Jag funderar seriöst på att anmäla henne. Jag vill inte att en sådan människa ska överhuvudtaget snudda vid mitt livsutrymme. Hur kan man bli en sån hatisk människa? Och framförallt, hur kan någon jag alltid uppfattade som förnuftig, sund och tillräknelig stå bakom en sån här häxjakt? Varför bussa en psykopat på sitt ex? Ett ex som bara är ledsen över att ha förlorat någon hon trodde att hon alltid skulle vara med, ett ex som ångrar allt och bara vill försöka leva vidare och bara kan göra det så gott det går. Ska jag straffas för att jag mår dåligt? Kan jag inte få återgå i min egen takt? Hur kan någon annan bestämma när jag har slutat må dåligt? Inte bara bestämma, utan TVINGA mej att ”må bra” genom att hota att ta i från mej mitt barn och dessutom sätta mej i en stor ekonomisk skuld. Vem gör sånt? En psykopat, sociopat? Psykiskt sjuk måste personen ifråga vara i alla fall. 

Kommer nog ringa polisen angående detta. Är fan rädd för hur hon ska fortsätta påtvinga mej sina levnadsregler. 

Så slutligen:

Med tanke på det jag skrev ovan (om att vara ledsen ex-flickvän) så undrar jag fortfarande vad jag har gjort mot mitt ex, mer än att må dåligt och kanske ta för lång tid (kan man det?) att komma över uppbrottet? Jag har kanske inte hanterat uppbrottet smidigt, jag har vällt ut min ilska och sorg på det enda sätt jag vet – skriftligen (till min mor, till alla, till ingen)