Vill bara lämna detta bakom mej nu.

Jag kan fortfarande inte förstå hur Pedro kan sätta sej på en hög häst och känna att hon har en rätt att ”läxa upp mej” och känna att hon har den rättigheten – att ta kontroll över mitt liv och döma min personlighet, mej som person, mina val och mitt sätt att leva.

Om det är något som betyder något för mej, så är det Spike!  Att punktmarkera det jag älskar mest, för att jag inte lever det liv hon vill, är fruktansvärt. Jag uppfattar henne som om en psykopat/sociopat/narcissist som vet vilka knappar hon ska trycka på för att göra mest skada. Att hitta på att min älskling inte får mat, magrar av och är rädd för Linus, det är så jävla psykopatiskt så jag finner inte ord. Spike sover hos L varje natt. Han får den bästa kattmaten (enligt Spike), som tog ett år för mej att hitta. Han har alltid torrfoder, färskt vatten och jag har ett alarm att göra rent lådan kl. 18 varje dag {om jag inte gör det precis när han har gått). Hur kan man sitta och hitta på såna hemska historier om en annan människa och hur den tar hand om sitt barn? Ska jag ringa soc och berätta ”hur hon missköter sitt barn”? Jag har ju en full historia att berätta, bara att betala ”katt” mot ”barn”. Men vet ni vad, jag skulle ALDRIG göra något sådant mot en annan människa! 

Jag är livrädd att en sån människa kan tycka sej ha rätt att styra mitt liv. Hur ”slår” man tillbaka?

Jag kan inte på något sätt se att det som att hon gjorde var ”en god gärning” (jag har verkligen försökt tänka så), men det går inte. Hon ville mej illa,  helt enkelt. Jag, naiv som jag är (trots min ålder), trodde hon var en vän. Finns inget som heter så, har jag lärt mej den hårda vägen.

Tror hon verkligen att hon gjorde en god gärning? Det kan jag tänka mej, men SERIÖST, har hon inget konsekvenstänkande? Kan hon kanske ringa mej, innan Länsstyrelsen? Nä, hon ville fan inte vara snäll och omtänksam, hon ville leka boss och gud. Jag är så jävla glad att slippa hela den umgängeskretsen!

Sen:

Pedro terroriserade min mamma, med flera sms där hon skrev att min mor skulle ta itu med hur jag ”beter mej”. Detta var för att jag inte gav tillbaka ett fotoalbum till mitt ex. Ett album jag hade messat honom om ett år innan, ett mess han inte ens svarade på (eller, jo, ett ointresserat svar). Hon verkade göra detta till nån slags mission och skulle komma hit med polare. Som sagt, psyko.

Ställde albumet mm. utanför dörren och kassen var borta senare på kvällen. Varför skulle hon lägga sej i detta. ”Nu när han har barn, så vill man ha sånt” blablabla. Då kunde fan M ha hört av sej själv!

Bortsett från att jag vill skicka räkningen från Länsstyrelsen till Pedro (vilket hon inte skulle betala, eftersom hon tycker att jag förtjänar mer skulder hos Kronofogden), så kommer detta vara mitt sista inlägg angående detta.

(Kommentaren från M:s nya, ”Bert”, angående att en kniv i ansiktet och strypgrepp inte är knivhot, är så jävla idiotiskt att det inte förtjänar inte ens att motbevisas.

Här kommer sms-konversationen:

Så detta verkar bli ett inlägg om hur folk näthatar. ”Din pinsamma blogg”? Har jag bett dej (eller någon) att läsa? Skriver jag för dej? Nä, för i helvete, jag skriver för mej själv (och mamsen) för det är terapi för mej. Är det pinsamt? Förlåt, att du måste ta fram skömskudden då – rekommenderar google för att hitta andra sidor på nätet där du kan utbyta tankar med gelikar.

Är det verkligen så fel att ha en offentlig dagbok, att man måste klampa in i den människans liv (mitt liv!) och diktera vad som är rätt och fel enligt en standard som den inklampande har satt upp för sej själv (och tydligen hela omgivningen/världen)?

Jag tänker fortsätta att ha bloggen offentlig nu och jag hoppas att jag slipper folk som inte vill mej väl.

Jag kämpar dagligen med att försöka må bättre för att kunna ta mej tillbaka till jobbet och mitt riktiga liv. Om denna blogg hjälper mej att bearbeta mina tankar och mitt dåliga psyke, så är det väl bara bra? Förstår inte hur det kan vara pinsamt eller fel eller förtjäna att spottas på. Det gör mej väldigt ledsen att det finns folk som inte vill att jag ska må bra eller komma tillbaka till mitt riktiga liv utan tycker att jag ska straffas för att jag har blivit sjukskriven p.g.a. stressutlöst depression med panikångestattacker. Tror folk verkligen att man väljer att må så här? Tror någon att det är kul att gå med ångest och självmordstankar vareviga dag? 

Nä. 

Over and out.

Update 26 mars:

Nåt stolpskott kände sej manad att läxa upp mej igen. ”Anmälas”? För att kommentarerna, frivilligt gjorda, innehåller mejladress och IP-adress? Va? Hur kan jag hållas ansvarig för vad folk frivilligt delar med sej av på nätet? Återigen: ”anmälas”? Jösses, tillåt mej LOL… (Exakt vad skulle jag anmälas för, är det tänkt?). Yikes.

Så numera krävs mejladress för att kommentera alt. ha fått godkänd kommentar innan.

Måste bara tillägga: det är väldans vad folk ”skiter i min blogg”, ”inte bryr sej om vad jag skriver”, ”Inte bryr sej om mej (eller min katt)” och dylika hävdanden , men likförbannat måste förklara hur jag ska leva, kommentera hur fel allt jag gör är och ”besserwissra” sej. Jag förstår inte det. Handlar det om någon slags kontrollbehov, att mästra andra människor så de fogar in sej i deras tankefålla? Eh, jag vet inte.

Stör du dej på mej, sluta läs! Jag har nog med problem och behöver verkligen inte mer negativitet i mitt liv. Den här bloggen är min outlet och jag mår bättre av att få skriva av mej. Så – har du inget positivt att komma med så kan du hålla mun och vandra vidare i cyberrymden. Tack!

(Tack ni som ändå försöker förstå mej! Kram på er!)