Vikt: 70,8 (+0,5 sen igår / -12,0 totalt)
Tankar angående viktökning (+0,5)
För att gå ner 0,5 kg i veckan ska balansen mellan aktiviteter och intag av mat vara -551 kcal/dag, som tidigare konstaterats. På måndagen var balansen perfekt, -550, och gick ner 0,1 kg. Tisdag åt jag för mycket ,100 kcal, och brände 100 kcal för lite, -397, men gick ändå ner 0,1 kg. Onsdag samma sak, 100 kcal för mycket och förbränningen sämre, -248, men nu hade jag gått upp 0,5 kg. Kalorierna har legat under max på 1623, så kanske inte skulle ha gått ner, men inte upp i alla fall. Har ätit i genomsnitt 1643 vilket betyder att jag skulle ha behållit vikten från i måndags (70,7) och det stämde rätt bra. Alltså har jag ätit för mycket för att gå ner, men rätt mängd för att behålla runt 70,7 kg. Förbränningen var också i genomsnitt 100 kcal för lite för att gå ner de 0,2 kg jag skulle ha gått ner på tre dagar. Så slutsatsen av detta? Jag åt för vikten 70,7 inte 70,3 eller det som behövs för att minska till 70, 1. Jag rörde mej samtidigt för lite. Hade jag bränt 300 kcal mer per dag så hade jag fortfarande kunnat minska det jag skulle. Annars låg förbränningen rätt för att behålla vikten. Jag åt och rörde mej för att hålla vikten runt 70,7, för att äta den mängden (vilket var en helt normal mängd) och ändå gå ner skulle jag ha rört mej mer. 300 kcal är ändå rätt mycket, simningen förbränner runt 450 kcal. För att bränna så mycket på att promenera skulle jag behöva gå 100 minuter, alltså dubbelt så långt som jag det jag gick – det hade jag aldrig klarat. Så om jag hade ätit runt 1623 kcal (normalt) så skulle jag ha simmat en halvtimme plus promenerat 1h 40 min för att fortsätta minskningen som planerat. Alltså måste jag vara mer aktiv. På ”Samsung Health”-appen, som jag använder för stegräkning, registrera maten, sömnen och aktiv tid, har jag ställt in 100 min aktiv tid dagligen och om jag äter max 1300 kcal och rör mej så mycket så går jag ner dagligen. Jag antar att om jag ska behålla nuvarande vikt ska jag förbränna de 1628 kcal som jag äter. Tydligen förbränns 1500 kcal bara genom sömn och vila, så då räcker det med en promenad på 45 minuter. Det blir såklart helt andra siffror beroende på vilken vikt det är jag vill behålla.
(Tror inte att kolhydrater, fett och protein alls har någon relevans här. I måndags åt jag för mycket kolhydrater, men gick ner, i tisdags för mycket fett, men gick ner. Igår åt jag perfekt).
Kom att tänka på att jag ju jämför med några dagar tillbaka, har alltid känts som en viss fördröjning vad gäller viktökningen. Verkar ju stämma eftersom jag gick ner i till igår, trots att jag ändå hade ätit för mycket och rört mej för lite i tisdags. En dags fördröjning? Svårt att säga. Om jag bara utgår från igår, så skulle jag ha förbränt 300 kcal mer eller ätit 180 kcal mindre. Jag måste ha bättre koll alltså. Siffrorna verkar stämma rätt bra, så om jag inte ska behöva hårdbanta, á la Nutrilett, så måste jag hålla den aktiva tiden, så jag förbränner den mängden jag ska varje dag. Får helt enkelt slänga in en promenad på kvällen om det skulle behövas.
SLUTSATS: måste hålla den aktiva tiden, så jag förbränner den mängden jag ska varje dag.
Inspiration
Meditation: Counting Breaths 7 min (appen ”Stop, Breathe & Think”)
Meditation 2: Core Breathing 3 min (appen ”Stop, Breathe & Think”)
Mat
Frukost: En persika. 60 kcal.
Lunch: Baguette med vegetarisk fyllning. 1000 kcal.
Middag: Ingen, mest pga baguetten
Mellanmål: 3 majskakor med tomat, en nektarin. 210 kcal.
Summa kcal: 1143/1352
Kolhydrater: 50/55 %
Fett: 41/25 % (baguetten…)
Protein: 9/20 %
Förbränning: 1902/1903 = -759/-551
Promenad: 30 minuter till och från ICA (12056 steg / 447 kcal)
Dagens projekt:
Torsdag: Simma+Tvätta. Badade, ja, men blev Fontänen istället för badhuset. Tvättade.
Språk: Walesiska lesson 21/118 (Numbers 2)
Virkning: Blomkudde
1930-talsfilm: näpp
Psyket: Sömnen (8,0 h). Ångesten, stressen, oron, depressionen: allt har varit hemskt idag. Koncentrationen dålig.
Dagen i sammanfattning: Vaknade kl. 7. Morgonrutin. Besviken på viktökningen, fast jag kände det på mej eftersom jag var så uppblåst i magen igårkväll. Gick igenom de senaste dagarnas förbränning och kaloriintag. Skulle med Fontänen till Vrångö, därför den tidiga uppgången. Åkte buss till Järntorget, sen tog vi vagnen och båten. Var på Vrångö från kl. 10.30. Det var riktigt varmt och psyket var inte på topp (och värre blev det).
Jag gick lite tidigare och tog båten tillbaka kl. 13.15, de andra skulle gå en halvtimme senare. Det skulle vara en direktbåt och jag blev osäker om vi skulle komma på den. På ditvägen skulle vi ta direktbåten, men den blev full. Vi fick då ta en båt som tog nästan en timme mot 20 minuter… Den jag tog åkte till Saltholmen på 32 minuter. Satt och la till ”True Scary Stories” i en mapp på Youtube, så jag har till natten. Ångesten blev fruktansvärd efteråt. Får det att bli svårt att göra saker, när jag vet att jag troligtvis kommer må skit efteråt. Brukar gå bra under tiden och det är, tack och lov, inte alla gånger jag mår dåligt efter. Vet inte varför det blir så. I detta fall misstolkade nog hjärnan värmen till viss del, att svettas, vara varm och bli andfådd leder tankarna till panikångestattack. Tror också att jag får overload i hjärnan pga alla intryck, att låtsas må bra och att försöka koncentrera mej på vad folk säger. Det jobbigaste är att det oftast känns som det aldrig kommer bli som förr igen, att jag aldrig kommer kunna hantera någon form av situation normalt igen. Jag vet inte hur jag ska ändra hur jag tänker. Måste prata med kuratorn om detta. Undrar om det också härleder till kontrollbehovet jag har. I sådana här nya sammanhang har jag ingen möjlighet att styra eller kontrollera saker. Det är inte förväntansångest och inte direkt några katastroftankar. Läste igenom ”Kognitiva Förvrängningar/Tankefällor”. ”Måste-uppmaningar” lever jag efter hela tiden.
Det borde dock inte stressa upp mej efter jag har gjort ”måstet”.
Använder mej definitivt av ”Diskvalificering av det Positiva”. När jag mår så här dåligt efter jag gjort något, som borde ha varit roligt, hjälper det inte att tänka att jag gjort något positivt. Blir bara jobbigt att göra om det. Jag måste få veta att det blir bättre! Hur länge ska man kämpa och utmana sej utan att det blir lättare? Kommer det ens bli lättare? Det finns inget som tyder på det än. Jag lider verkligen i det tysta. Ingen ser mej när jag mår dåligt. Klarar inte av någon form av intryck och speciellt inte andra människor. Depressionen blir fördubblad för varje gång jag får intrycket att jag aldrig kommer må bra igen, att jag alltid ska ha det så här. Snacka om ond cirkel. Hur ska jag bryta den? Hur ska jag tänka? Jag fortsätter att tvinga mej själv att göra ”måstena” (allt är ”måsten”) och hoppas på att det ska bli lättare, det är det enda val jag har. Annars kan jag lika väl ge upp helt och hållet – och den tanken kommer och går, speciellt eftersom jag inte har några drömmar eller mål. Jag tänker inte svika mamsen och Spike i alla fall, så jag får fortsätta den dagliga kampen. Det är bara så utmattande och tröstlöst…
Tog aldrig någon medicin, fast jag hade behövt. Tagit tre dagar i rad nu och om jag fortsätter med det, kommer de sluta göra verkan alls. Tog massor av Theralen och dubbel Zopiklon och gick och la mej istället.
Jag skrev allt detta nu på morgonen dagen efter istället, för jag var i upplösningstillstånd och kunde inte koncentrera mej alls igår.
Kom precis nu på att viktökningen nog också, eller enbart?, bidrog till det dåliga måendet. Aaaargh… Vad göra?
Vill du verkligen dela? Tjohoo! Tryck:
