Piller… 


Får börja använda dosetten igen. Jag kan totalt glömma av i fall jag har tagit dagens dos eller inte. Jag hatar att min hjärna verkar ha blivit till mos. Känner inte igen mej själv eller mina tankegångar (eller brist på). 

Häromdagen kom jag ihåg den värsta biverkningen av Zoloft/Sertralin. Jag var ju i köket flera timmar och på kvällen hade jag jätteont i käkbenet. ”Just det, käkstelhet!” Det var ju därför jag fixade bettskenan för några år sedan. Det var bara att plocka fram den igen. Vet inte om jag har börjat gnissla tänder igen, L har inte hört det i alla fall (fast han skulle i och för sej inte vakna av en jordbävning). Däremot kommer jag på mej emellanåt med att jag spänner underkäken och biter ihop tänderna. Jag försöker då slappna av i käften, men sen kommer jag på mej själv igen. 

Ja, i alla fall. Om käkstelheten kommit så borde det betyda att Sertralinet har börjat verka. Ska ha telefontid med en läkare (vet ej vem eftersom jag inte har fått någon permanent igen ännu) så jag får väl berätta hur det går då. Nästa besökstid är inte förrän 15 februari. (Arbetsterapeuten ska jag till den 16 januari.)

Fredag: Trettondagsafton 


Vikt dag 6: 76,5 (-0,7)

Samma vikt som igår. Är nog pastans fel att promenaden inte gå någon effekt. Åt inte alls mycket pasta, ca. 500 kcal, tror jag, och sen bara 300 kcal annat utöver. Enligt appen ska jag äta max 687 kcal om dagen för att gå ner ett kilo i veckan. Blir lite mer, men har inte gått över 1100/dag sen den 1:a jan. 

L jobbar idag. Vi gick upp vid kl. 9. Han gick ner och köpte frallor och ost på Willys. Jag packade simväskan. 

Åt frukost med kaffe i köket (längesen alltihop). Jag åt dock fil och müsli. 

Vid kl. 10 var det dags för L att bege sej till jobbet. Han börjar kl. 11. Jag åkte till badet. Hissen var paj… grrrr… 

Har nu kommit hem. Hissen fortfarande paj. Bergsbestigning upp till 9:an inleddes i sakta mak och avslutades flåsande i hallen i flera minuter. 

Ringde och anmälde hissfelet. Fick sitta i kö i nästan en kvart…grrrr igen… Hoppas fan dom kommer och fixar det omedelbart (önsketänkande). 

Tänkte käka lite lunch nu. Funderar på att åka in till nordstan. Det finns massa Pokéstop som man kan gå runt, runt och ta. Behöver fylla upp på bollar och kan vara schysst att komma ut lite till. 

Lade till 50 mg Sertralin (till 300 mg Voxra och 25 mg Saroten) strax innan jul. Har väl inte känt någon direkt effekt av det än, men däremot har jag faktiskt mått helt ok de senaste dagarna. Fortfarande ångest över pengasituationen och svårt att sova, men inga panikångestattacker eller den vanliga extrema oron och ångesten. Kan det vara effekt av Sertralin? Vet ej. Bäst att passa på att göra lite saker så länge det varar. Fast ej för mycket, bara något litet per dag (i form av städning och reda ut i kaoset) och komma utanför dörren. Gör jag mer så blir det backlash, det vet jag sedan tidigare. Dessa två grejer borde jag klara av!

Arbetsterapeutens ”uppgifter” till mej var just detta: komma ut varje dag, göra något litet i hemmet samt simma en gång i veckan. Detta blir således mina nyårslöften, fram till 16 januari i alla fall. (Har hållit dem de första fem dagarna… Yey!) Ska träffa arbetsterapeuten igen då och se hur jag mår och om vi ska utöka mina ”uppgifter”. 

Måste säga att Pokémon Go verkligen har hjälpt mej att komma ut, eftersom funktionen ”streaks” kom. Alltså går man varje dag blir det ”1 day streak”, sen ”2 day streak” etc. fram till dag sju när man får extra mycket prylar och poäng för monsen. Sen börjar det om på dag ett igen. Det blir en morot att åtminstone gå ner till torget och ta de tre Pokéstop som finns där samt plocka några Pokémons på vägen. 

Halsbränna/sura uppstötningar 


Har haft halsbränna till och från i några år, men absolut inget allvarligt. 

Det återkom för några veckor sen, men nu släpper det inte. Brukade försvinna efter mat eller sömn. Nu kan det hålla i sej i flera timmar, sover, äter, borta, sen kanske jag rapar och då är det tillbaka igen. 

Köpt Novalucol, det funkar nån timme, men tar jag en cigg (ja, ja, inte smart), dricker kolsyrat, äter kryddig mat så är det tillbaks igen. 

Störande som fan. Släpper det inte efter denna vecka får jag uppsöka läkare. Kan annars ta det med läkaren, fast det är ju sex veckor tills dess. 

Kräktes en kaskad i helgen och för en timme sen. Helt nykter, bara totalt illamående och gick inte att hindra. Fruktansvärt. 

Apropå läkare, kom jag precis på att jag inte kollat biverkningar av Saroten. Ska göra det nu. 

Update: Inga liknande  biverkningar på Saroten, däremot är tydligen illamående och kräkningar vanligt (1/10) på Voxra. Det betyder i såna fall att den ökade dosen Voxra har börjat verka. (En teori). 

Ny läkare 


Tid idag kl. 9 på lergöksgatan (Västra Frölunda) där jag har gått ett tag nu. 

Blev omorganisation i våras. Det skulle bli nya team. De har haft team innan där ens fall diskuteras, men det var tydligen behov av en rockad.

Nu tillhör jag det s.k. affektiva teamet. I det ingår den arbetsterapeut (som jag ska träffa den 11 augusti) och den nya läkaren som jag träffade idag. Det finns även andra yrkeskategorier knutna till teamet, t.ex. psykolog, kurator m.m. 

Kom till lergöksgatan kl. 8.40. Tyvärr blir det alltid för tidigt med buss 20, men orka spårvagn. 

Hittade Pokéstop på vägen, så alltid nåt.

Kom in, tog faktura. Fick nummer så jag kan få kvitto (aldrig tagit faktura innan), till högkostnadsskyddet. 

Väntade. 

Kl. 9 prick. En snubbe svajade förbi. Han såg svensk ut och lät svensk (faktiskt lite Ernst, nu när jag tänker efter) när han pratade med en som stod i kön. Min nya läkare har ett namn som låter typ arabiskt eller kanske något medelhavsland. (Jag är dålig på sånt.)

Sen var det ändå han som ropade upp mej någon minut senare. 

Jag uppfattade honom som väldigt trevlig och kompetent, hur man nu kan göra den bedömning på tio minuter. Ja, hela mötet tog bara tio minuter… 

Han matade frågor. Relevanta frågor, right to the point. Kort och koncist. Lite för lite tid att ta in mina svar, kändes det som tyvärr. 

Vi bestämde att jag ska fortsätta på den medicin och dos jag har nu, eftersom det är så nytt, och avvakta effekt. 

Sen skrev han ner att jag sökt boendestöd och tyckte att jag egentligen inte skulle ha höjt voxra innan jag lyckats finna rutiner och saker att kanalisera den (förmodade) ökade energin på. Med det menade han också de ”uppgifter” arbetsterapeuten (som jag, som sagt, ännu inte träffat) kommer att ge. 

Ja, ja, så är det nu i alla fall och jag vill se hur jag blir på de mediciner jag har nu. 

Fick förlängt läkarintyg tills sista september och han sa att jag kommer få en ny tid till honom i slutet av september/början av oktober. 

Det jag avvaktar nu är alltså ett nytt avstämningsmöte med försäkringskassan (plus arbetsgivare?) och det borde ske i slutet av augusti, kanske september. Vi får se. 

Jag har så mycket känslor och tankar angående en återgång till jobbet. Det är för mycket för att sätta på pränt. Jag får ta en dag i taget nu och se hur den nya doseringen och min (å så lilla) ansträngning till träning tar sej. 

Ok, over and out. 

PS. Blir en bärs på torget med älskling och sen sova tidigt (allt tar fan på krafterna eftersom energinivån är lika med noll). Kan även fixa lite pokéballs (hehe). 

Apotekets strul 


Igår tog jag mina sista två Voxra (300 mg, vilket är maxdos i Sverige, tydligen) och gick således ner till apoteket för att hämta ut fler. 

En före i kö, helt ok, men inte fan hjälpte det. 

”Vill du ha det billigare fabrikatet, vi har inte voxra inne?” som vanligt. 

”Ja.” som vanligt 

Men:

”Det ligger 90-burkar på platsen där 30-burkarna ska vara.” (det finns alltså två varianter, en med 30 tabletter – som jag har utskrivet – samt en med 90 st.)

”Eh, jaha.”

”Det kanske är så att 90-burkarna har bytt plats med 30-burkarna.”

”Eh,jaha (bara fixa det, tänkte jag).”

Jag trodde först att hon hade erfarenhet, hon gav det intrycket, trots att hon var ung, men insåg efter ett tag att hon bara höll skenet uppe. Hon skulle fråga en receptarie bredvid, men så fort hon var ledig så drog hon sej och föreslog istället att jag skulle reservera en burk som då skulle komma imorgon (idag) kl. 16.

Jag hade alltså suttit där i nästan tio minuter, där hon mest knappade på datorn och muttrade om hur konstigt allt var. Kön växte. 

Tänkte att jag frågar om priset innan jag lämnar. På apotekets inloggning ser man inte det nya priset (det man får på högkostnadsskyddet) utan bara originalpriset. Tänkte jag skulle få klart besked från apoteket på plats. 

”Det blir ordinarie pris, 280 kr för Voxra och 250 kr för ersättningen Bupropion.”

Tyckte det lät underligt eftersom jag sist (två dagar innan) fick ut en Theralen plus Oxascand för 44 kr (skulle blivit 180 kr), så jag borde ha byggt upp lite förmån. Eller hur? 

Jag sa att jag hämtar imorgon (idag) och gick. 

Idag var jag hos psykiatern i Frölunda och var sen och simmade (yeay!) och åkte hem. 

Bestämde med älsklingen att vi skulle åka till Wieselgrensplatsen direkt och handla mat (köpte till två olika sallader – har bara ätit sallader i fem dagar nu). Efteråt gick jag in på ett av de två apotek (?!) på det lilla torget eftersom min beställning skulle komma efter kl. 16 till mitt torg. Värt att chansa liksom. Ingen kö, men en kassa och en person, tog fan evigheter tills hon i kassan valde att ge mej uppmärksamhet. 

L lyckades under tiden göra åt alla mjälkförpackningar,  från en skål,  i en kaffekopp, säkert sex stycken – det stod ”vi bjuder på kaffe” – han är faktiskt inte smålänning!

Det tog sedan säkert sju minuter innan receptarien plockat fram Bupropionen. L suckade i sitt hörn, med kaffet i hand (det var tydligen fortfarande varmt, mystiskt nog) och frågade högt om de var efterblivna. Skämdes lite och schyssjade på honom. 

Så till betalningen. Blev det 280 eller 250 kr? 

Nä, det blev 64 kr. 

Alltså seriöst, man får aldrig klara besked nånstans. Om det nu var så att tjejen på torget var ny så kan hon väl stå för det och be om hjälp istället för att sitta och klicka på datorn i flera minuter och inte bli klokare för det. ”Vi är alla barn i början” + ”Det finns inga dumma frågor”, right? 

Så åkte hem och kl. 15.08 fick jag ett sms från apoteket på torget att min vara fanns tillgänglig. Ok. 

Seroquel


Testade att ta en ikväll.

image

Kände inte trötthet eller hunger, men var sen ändå uppe och gjorde knäcke. Låter inte bra.

Känner mej asflummig. Måste skriva om varje ord tre gånger, typ. Jag 🙋 (haha, älskar emoji-förslagen) ligger i sängen. Älskling har somnat, men nyser i sömnen. Gulligt!

Jag 🙋 ska väl sova 😴 snart, hoppas jag.

🍌

Började känna mej orolig, fick bli två benzo nu…. Vill inte vara med om panik 😧 ångest 😟 likt den jag hade i förrgår.

Tack som fan!


Jäkla läkare. Läser de ens journalerna?
Hur kan man skriva ut detta jävla piller till någon med dokumenterad ätstörning?

image

image

Jag blir bara så trött. Det satt t.o.m med en specialistläkare på mötet och båda nickade och höll med varandra om att Seroquel (dvs. Quetiapine) skulle passa mej perfekt, med tanke på mina djupa depressionsdalar,alltså pillret ska jämna ut mitt humör.

Ja, tanken är god, men läs min bakgrund! Jag har gått upp 20 kg pga deras idéer om antidepressiva. Först Mirtazapin, sen Cipralex och nu detta. Fattar de inte att min fetma bidrar till hur jävla dåligt jag mår! Hade jag åtminstone fått fortsätta vara smal, så hade det underlättat humöret väsentligt.

Jag kan inte använda några av mina kläder. Har inte haft ett par jeans på mej på ett år. Lever i mysbyxor. Jag vill skära bort mina feta lår och min jävla hängmage. Jag kräks på mej själv. Jag har dubbelhaka och ser ut som en flodhäst. Kul. Tack.

Hämtade ut pillrena innan jag hade läst på. Kommer testa att ta en (minsta dosen på 25 mg) bara för att, men sen åker de i soptunnan. Tack och lov kostade de bara 64,50 kr.