Måndag: Ny läkare 


Fick dra hela mitt livs historia återigen för nya läkaren. Hon verkade halvt ha läst journalen i alla fall (visste mitt yrke). 

Hon verkade inte ha nån koll på hur vi ska få bukt med min depression. Jag föreslog en kombo av Voxra och nåt annat, hon skulle rådfråga annan läkare. Telefontid nästa måndag. Känner mej rätt uppgiven. Började gråta som vanligt när hon frågade om livsglädje och att se fram emot saker (vilket jag inte gör). 

Hon skrev ut läkarintyg tills sista februari. Ska få ny läkartid i februari, men det blir då ÅTERIGEN en ny läkare eftersom hon kommer att ha slutat då. Suck! 

Annonser

Tack som fan!


Jäkla läkare. Läser de ens journalerna?
Hur kan man skriva ut detta jävla piller till någon med dokumenterad ätstörning?

image

image

Jag blir bara så trött. Det satt t.o.m med en specialistläkare på mötet och båda nickade och höll med varandra om att Seroquel (dvs. Quetiapine) skulle passa mej perfekt, med tanke på mina djupa depressionsdalar,alltså pillret ska jämna ut mitt humör.

Ja, tanken är god, men läs min bakgrund! Jag har gått upp 20 kg pga deras idéer om antidepressiva. Först Mirtazapin, sen Cipralex och nu detta. Fattar de inte att min fetma bidrar till hur jävla dåligt jag mår! Hade jag åtminstone fått fortsätta vara smal, så hade det underlättat humöret väsentligt.

Jag kan inte använda några av mina kläder. Har inte haft ett par jeans på mej på ett år. Lever i mysbyxor. Jag vill skära bort mina feta lår och min jävla hängmage. Jag kräks på mej själv. Jag har dubbelhaka och ser ut som en flodhäst. Kul. Tack.

Hämtade ut pillrena innan jag hade läst på. Kommer testa att ta en (minsta dosen på 25 mg) bara för att, men sen åker de i soptunnan. Tack och lov kostade de bara 64,50 kr.

I did ”an almost Britney”


image

Kom hem och bara klippte av skiten. Nu ser jag ut som en ginger-Robert Smith.
Hahaha….

Ska strax ner till VC. Måste gå till en ny läkare.

Igår på jobbet hade vi uppföljningsmöte. Jag vill ta ut mina semesterdagar för att kunna fixa misären med lgh men jag får inte. Det största problemet är att jag bara har två veckor med 25 %, 2v 50 % och sen ska jag vara tillbaka i normala svängen.

Jag sa till dom att det går för fort. Jag pallar inte. Jag har fortfarande svårt att ens gå dit. Sen säger dom att jag kommit försent en massa gånger och ser allmänt arga ut. Jag började nästan gråta, men lyckades endast få ur mej att det är ett stort steg för mej att vara där. De ser fortfarande flytten som nåt roligt.

Jag förklarar och förklarar, men det går inte in.

Jag har nu suttit med metodbeskrivningar på datorn, och det har känts helt ok.

Nu ska jag börja göra det här och det andra. Jag kommer försent, jag gick för tidigt (trots att jag kom tidigare), mitt arbete har inte granskats, jag får inte jobbat kl 12-15 för då är folk på lunch och kan inte granska mej.

Aaargh. Detta är verkligen inte längre den arbetsplats jag älskade. Då kunde vi sköta oss själva, och gjorde ett jävligt bra jobb.

Nu är allt helt upp och ner. Det ska vara så korrekt och allt ska granskas. Fy fan! Jävla fanskap till chefsjävel! Jag skulle fan ha tagit chefsjobbet! Fan, vad jag ångrar mej.

Jag vill bara bort därifrån!

Nu ska jag gå ner till VC och träffa en annan läkare (förhoppningsvis, eftersom min riktiga skitläkare är på semester).

Vet inte vad jag förväntar mej; men måste få fram att de på jobbet hetsar. Det för tidigt för jobb och de olika procenten måste gå på längre tid!

Update: psyket


Efter avstämningsmötet i torsdags hade jag ett snabbmöte med läkaren. Eftersom jag inte mår bättre så bytte hon mina antidepressiva från 225 mg Venlafaxin till 75 mg Venlafaxin + 60 mg Cymbalta. Båda två är SNRI.

Det konstiga är att hon sa att nu skulle jag få en riktigt bra medicin. Har jag bara fått dålig medicin hittills eller? Bra.

Alla dessa byten måste ju påverka kroppen något enormt och därmed fördröja tillfrisknandet.

Här är listan över samtliga antidepressiva som jag någonsin ätit:

1996 – 1997:
Fontex (flytande) – SSRI

2008 – 2009:
Mirtazapin – SSRI
Saroten – Tricyklisk
Zoloft – SSRI

2012 – 2013:
Cipralex -SSRI
Fontex – SSRI
Fluoxetin – SSRI
Venlafaxin – SNRI
Cymbalta – SNRI

(Fontex och Fluoxetin är samma i och för sej).

Haha – Aftonbladet och dess ”journalistik”


image

image

Rolig artikel, men… Om den där läkaren verkligen har uttryckt sej så där så hade jag inte litat på hans kompetens. ”Matsäcken” hahaha. Flera timmar?! En starköl/ett glas vin är väl ungefär 0.2 promille? USAs gräns är dessutom på 0.8, så så jäkla full kan inte ha varit…? Hjälp!

Update: psyket


image

Berättade om alla ”nya” biverkningar. Han tyckte att vi (som dom säger…) skulle härda ut åtminstone två veckor till på 60 mg-dosen. Bör, tydligen, gå minst sex veckor innan man kollar på alternativ eller en ny strategi.

Jag blir sjukskriven augusti ut. Fick dock en ny tid om två veckor, alltså när det har gått sex veckor. Då blir det ny utvärdering och förnyelse av recept.

Det blir tyvärr, sista träffen med den här läkaren. Han ska byta arbetsplats. Typiskt! Han har verkligen varit skitbra! Får en ny läkare en månad efter det. Hon, som jag troligtvis får istället, ska vara specialist, men det hjälper ju föga om hon inte kan nåt inom psykiatri. Jag får hoppas på det bästa, helt enkelt.

Fick nya antikräkmedel: primperan 10 mg. Postafen har ju verkat ”sådär”. Ska ta en tablett varje morgon. Förhoppningsvis ska det även motverka mina hetsätningsattacker som kommer i kölvattnet av att illamåendet går över. Fan, Fluoxetin skrivs ju ut i 60 mg till bulimiker, då ska väl inte jag, som varit relativt frisk länge, återfå mina ätstörningar?!

Involentary hoarding


Mitt engagemang, vad gäller hemmet och min fars crap, varit på minus sedan jag blev sjukskriven.

Däremot känns det som jag kanske kan få lite gjort under den här tiden i alla fall. Åtminstone om sambo stöttar, och det har han sagt att han vill. Han vill ju, ännu mindre än jag, bo bland en massa kartonger. Det är ju inte ens hans junk, så jag fattar verkligen hans sinnesstämning.

Jag kommer inte palla att påbörja arbetsträning innan semestern (som börjar den 29e).

Ska till läkaren på måndag, hoppas han förstår min sits.

Hittills är jag oerhört nöjd med denna läkare. Känns som den första som verkligen lyssnar. Att han sen är världens nörd, som beskriver tabletternas kemiska verkan i kroppen (från minnet), gör ju att jag inte kan annat än gilla snubben. Hans tidigare erfarenhet från psykiatrin är bara en bonus.

Han frågade om mitt yrke och jag är glad att han förstod att jag har en liten insikt i vården och absolut inte behöver ”dumb-it-down” för mej.

Tyvärr kommer han sluta på min VC efter semestern. Min vanliga tur.

Det är nån kvinna som kommer ta över ”mitt fall” sedan. Hon ska också ha bakgrund inom psykiatrin så jag hoppas vi klickar.

Detta var lite tankegångar så här på kvällskvisten (eller, ja, ”mitt i natten” dårå… hehe. .).

Aargh, I was an enabler…!


image

Som värsta ”feedern” spädde jag på min fars samlarmani. Min ursäkt: jag hade inte en jävla aning om vidden av hans hoarding!

Var fanns alla prylar? När papi bodde på G – vägen hade han ett förråd, där majoriteten av prylarna var mina barndomsleksaker och barnböcker. När han och K slog ihop sina påsar, ringde min far och ville dumpa alla dessa ”barndomskartonger” på mej. Jag hade (har fortfarande) inte nån koll på vad det var för prylar.

Under K’s nitiska översyn, lastades ett tiotal kartonger ner i mitt förråd. Där har de hibernerat sedan dess – runt 8 år, alltså.

För tre år sen var vi, älskling och jag, på en veckas semester i Prag. Vi hade underbart väder, men här i gbg hade det varit ”regnkaos” (eller hur nu AB valde att beskriva det).

Alla förråd hade översvämmats. Lappar, som beordrade alla boende att se över sina förråd, fyllde trappuppgångar och hissar.

Jag, som under denna tid mådde tusen gånger bättre än vad jag gör idag, tänkte bara ”fuck it” och ”orka”. Gick aldrig ens ner och kollade tillståndet.

För, kanske, ett år sen, strax efter pappsens bortgång, fick jag ett ryck. Var nere i förrådet, kartonger var klistrade mot golvet och det luktade sunkig, blöt fäll (eller nåt… haha). Två kartonger drog jag upp i lägenheten innan orken avtog.

Kartong nr. 1 i innehöll en modelljärnväg, med tillbehör, märkt ”Fleishmann”.

Jag insåg då att jag måste bli av med min Tradera- och Blocket-oskuld.

Skapade konton. Lyckades sälja Fleishmann på Tradera. Ingen större summa, kanske 130 spänn, tjänade. Bara kul att det kom till nån som vill ha det (=en annan tokig samlare).

Har efter det haft regelbundna annonser där jag talar om att jag har ALLA Agatha Christie-böcker som finns, ungefär, mejla mej för lista.

Jag vill verkligen inte kasta böcker. Det bär emot något enormt, som nån form av hädelse.

Har haft ett besök, av en söt liten närsynt tant, som köpte 23 böcker. En tjej ville ha ca. 30 böcker, som jag skickade med Schenker. Två personer har velat ha två böcker, en äldre herre köpte en enda pocket. Förra veckan postade jag två kartonger med kanske femtio pocket till en kvinna på Gotland.

Detta är verkligen inget jag kommer tjäna nåra stålar på.