Ny läkare 


Tid idag kl. 9 på lergöksgatan (Västra Frölunda) där jag har gått ett tag nu. 

Blev omorganisation i våras. Det skulle bli nya team. De har haft team innan där ens fall diskuteras, men det var tydligen behov av en rockad.

Nu tillhör jag det s.k. affektiva teamet. I det ingår den arbetsterapeut (som jag ska träffa den 11 augusti) och den nya läkaren som jag träffade idag. Det finns även andra yrkeskategorier knutna till teamet, t.ex. psykolog, kurator m.m. 

Kom till lergöksgatan kl. 8.40. Tyvärr blir det alltid för tidigt med buss 20, men orka spårvagn. 

Hittade Pokéstop på vägen, så alltid nåt.

Kom in, tog faktura. Fick nummer så jag kan få kvitto (aldrig tagit faktura innan), till högkostnadsskyddet. 

Väntade. 

Kl. 9 prick. En snubbe svajade förbi. Han såg svensk ut och lät svensk (faktiskt lite Ernst, nu när jag tänker efter) när han pratade med en som stod i kön. Min nya läkare har ett namn som låter typ arabiskt eller kanske något medelhavsland. (Jag är dålig på sånt.)

Sen var det ändå han som ropade upp mej någon minut senare. 

Jag uppfattade honom som väldigt trevlig och kompetent, hur man nu kan göra den bedömning på tio minuter. Ja, hela mötet tog bara tio minuter… 

Han matade frågor. Relevanta frågor, right to the point. Kort och koncist. Lite för lite tid att ta in mina svar, kändes det som tyvärr. 

Vi bestämde att jag ska fortsätta på den medicin och dos jag har nu, eftersom det är så nytt, och avvakta effekt. 

Sen skrev han ner att jag sökt boendestöd och tyckte att jag egentligen inte skulle ha höjt voxra innan jag lyckats finna rutiner och saker att kanalisera den (förmodade) ökade energin på. Med det menade han också de ”uppgifter” arbetsterapeuten (som jag, som sagt, ännu inte träffat) kommer att ge. 

Ja, ja, så är det nu i alla fall och jag vill se hur jag blir på de mediciner jag har nu. 

Fick förlängt läkarintyg tills sista september och han sa att jag kommer få en ny tid till honom i slutet av september/början av oktober. 

Det jag avvaktar nu är alltså ett nytt avstämningsmöte med försäkringskassan (plus arbetsgivare?) och det borde ske i slutet av augusti, kanske september. Vi får se. 

Jag har så mycket känslor och tankar angående en återgång till jobbet. Det är för mycket för att sätta på pränt. Jag får ta en dag i taget nu och se hur den nya doseringen och min (å så lilla) ansträngning till träning tar sej. 

Ok, over and out. 

PS. Blir en bärs på torget med älskling och sen sova tidigt (allt tar fan på krafterna eftersom energinivån är lika med noll). Kan även fixa lite pokéballs (hehe). 

Samhall och diverse


Älsklingen åkte till första mötet med Samhall idag.

Följde med till hållplatsen eftersom han inte visste var 59:an gick. Jag var inte till nån hjälp alls med mina appar (som visserligen visade rätt, men var sega som fan och kartan visade tvärtom) utan L gick helt sonika in på Västtrafiks informationsställe och fick direkt svar. Tog två sekunder.

Jösses, varför har jag så svårt att fråga folk om saker? Det går ju oftast mycket snabbare. Jag sa ju till L att åka själv och fråga på infoplatsen, men när jag var med själv ville jag hitta på egen hand.

Känner mej som en treåring (eller vilken ålder det nu är): ”Kan själv!”

Helst:

image

Han kom hem efter 2,5 h. Hade fått Samhall-kläder och fått med sej lite papper hem att skriva på.

Imorgon ska han ha en personlig intervju kl. 11 för att komma fram till vart han ska placeras. Jag tänkte följa med imorgon och sen åka till badet efter. (Tänkte göra det till en vana, om det går).

L hade en liten kollaps här nu på kvällen. Han mår inte bra psykiskt och behöver en kontakt. Han ringde HSE från sitt tidigare boende och han kom hit. Han funkade lugnande direkt. Skönt. De ska höras imorgon och prata om att söka läkarkontakt och sen eventuellt gå på ett möte med länkarna på fredag. Det känns bra, jag kan inte ge honom den hjälpen, han lyssnar inte på mej på det sättet. Samma som med mitt boendestöd; hade jag lyssnat på L med t.ex. promenader (och vi båda hjälpts åt) så hade vi klarat oss på egen hand.

Boendestödjarna vill ju att vi ska söka boendestöd ihop, men L vägrar. Men. Han behöver ju samma stöd som jag! Vi är lika deprimerade och handlingsförlamade båda två.

Jag har läkartid på torsdag och arbetsterapeut den 2:a. Hoppas det blir några såna inbokade tider för älsklingen också, för han behöver det verkligen! Och att han hamnar på ett jobb som inte är helt fel.

Vill att vi ska dra åt samma håll och vilja samma saker. Det är så svårt när båda har psykiska problem och inte är synkade på nåt sätt.

Men. Vi ska lösa detta och gå vidare! Jag är positiv eftersom jag har lyckats diska hela tre hoar fulla idag. Kan jag diska, så kan jag göra allt! Haha, not really…

Dagens film


image

”Bulldog Drummond in Africa”(1938). Inte så förtjust i Bulldog, men han var förekom i flera filmer under 30-talet, så hör lite till att se dessa filmer, eftersom jag snöat in på 30-talet.Detta blev film nr. 105 från 1930-talet (sammanlagt i hela mitt liv).

Fick kallelse till arbetsterapeuten idag; 2 juni kl. 14. Trodde det var läkartiden som skulle dröja (den fick jag ju efter bara två veckor), inte arbetsterapeuten. Ja, ja, inget att göra. Hoppas hon är bra i alla fall.

Tack som fan!


Jäkla läkare. Läser de ens journalerna?
Hur kan man skriva ut detta jävla piller till någon med dokumenterad ätstörning?

image

image

Jag blir bara så trött. Det satt t.o.m med en specialistläkare på mötet och båda nickade och höll med varandra om att Seroquel (dvs. Quetiapine) skulle passa mej perfekt, med tanke på mina djupa depressionsdalar,alltså pillret ska jämna ut mitt humör.

Ja, tanken är god, men läs min bakgrund! Jag har gått upp 20 kg pga deras idéer om antidepressiva. Först Mirtazapin, sen Cipralex och nu detta. Fattar de inte att min fetma bidrar till hur jävla dåligt jag mår! Hade jag åtminstone fått fortsätta vara smal, så hade det underlättat humöret väsentligt.

Jag kan inte använda några av mina kläder. Har inte haft ett par jeans på mej på ett år. Lever i mysbyxor. Jag vill skära bort mina feta lår och min jävla hängmage. Jag kräks på mej själv. Jag har dubbelhaka och ser ut som en flodhäst. Kul. Tack.

Hämtade ut pillrena innan jag hade läst på. Kommer testa att ta en (minsta dosen på 25 mg) bara för att, men sen åker de i soptunnan. Tack och lov kostade de bara 64,50 kr.