Asså, jag har skrivit typ tre inlägg nu att jag älskar Rhith och att jag saknar att honom och att han bara drog som nåt jävla fucktard.

Jag är SÅ GLAD jag för i helvete får sova. Det bästa är nu att jag får va själv. Inte att sova, men att va själv! Jag förstår att han aldrig kommer att göra om detta och jag förstår honom. Jag hatar att ha folk så nära.. Det var ok sä länge vl var ihop, men seriös aldrog mer.

Dessutom kan jag skita på toa utan att tänka efter eller må dåligt.

Ps. Ibland saknar jag b, m och l (dvs ex:en). Vi hade aldrig nåra problem med toaletten och vi drack bärs och gick på spelningar. Jag ska sova nu och tänka på nästa kisse.

Ps. Ii Jag vill hellre ha en kisse hos mej än en karl (speciellt ingen dom puttar, slår, nedvärderar eller stampar på en – tack exet). Jag har alltid sagt att jag vill leva enbart med en katt. Nu blir det så

Vad är det för fel på folk (aka dagens ungdom).

Är dom tjockskallade eller? Jag blir bedrövad. Kanske har jag nu trätt in i ”de gamla, bittra och besserwissrigas skara”, men blir mänskligheten mer korkad för varje generation eller har den ”nya” tekniken gjort den senaste generation så pass slö (svar ett knapptryck bort mha google) att hjärnan börjar tillbakabildas (eller i alla fall inte stimuleras så pass att normala tankegångar/flöden får uttryck)?