Öppnade mina julklappar. Jättefin kalender av sis och mor och en nackvärmare från TK. Ska försöka att dagboka, men värmaren blir Emmaus.

Fucking ångest hela jävla dan, känt mej ensam och ledsen och ville bara sova. Ingen att prata med heller. Pratade med mamsen igår, så orkade inte ringa henne idag också. Öppnade inte ens dom två julklappar jag fått av systra och TK. Inte orkat eller känt för att titta på något, har bara blivit Reddit och true scary stories på Youtube. Tog en sväng till Lidl och köpte lite snarr som jag svullade i mej, som en smärre ångestdämpare, men nu mår jag bara ännu sämre (plus illamående). Nu kan jag verkligen inte sova, jävla skit, vill bara att den här skitdagen ska vara över!

Dricker nåra Stockholm och spelar June’s Journey. Felix är bästa companion. Myskväll.

Kollat på en massa dokumentärer och klipp angående mina star loves (vad fan heter det, killar man var ”kär i” som ung). Dvs David Cassidy och Davy Jones. Helskumt att jag tyckte dom var så söta. Dom såg bra ut, men inget mer. Idag har jag ingen sån kändis som jag tycker är snygg (bortsett från han i videon ”Drunken Lullabies” med Flogging Molly hahaha. Nä, ffs, min pojkvän är den snyggaste jag nånsin har sett och varit ihop med och jag vill krama och pussa honom jämt.

Vikt: 65,4 (ok, faktiskt)

Har utmanat sociala fobin genom att ge mej iväg till Gränna för att träffa morsan oå hennes födelsedag. Fick extrem panikångestattack sist jag åkte den där jävla bussen, så var livrädd. Packade benso och drog iväg. Resan tog 10 h fram och tillbaka och spenderade 5 h med mami. Sis kom förbi med tårta, sin karl och hunden. Jag är så glad att jag åkte!

Hade gått upp 0,6 kg från igår!

Sov till halv tolv idag. Ovanligt, har varit uppe vid 8 flera dagar i rad nu. Vi var på Lidl och köpte lite snacks. Därefter såg jag filmen och sen blev det HV-match (det gick inget vidare för dom, tyvärr).

Vikt: 66,5 kg (jag sa ju det, fan efter idag blir det totalskärpning!)

Hade ställt klockan på när jag skulle ”servera fika” på June’s Journey. Asså, så jävla nördigt, men jag ville få bort den uppgiften… Jag kom upp i alla fall, så i brist på kisse är alla medel som får upp mej ur sängen bra. Kom upp vid ca. kl. 9.

Spelade typ två timmar och kände mej oerhört onyttig. Behövde köpa flera grejer och jag tänkte att jag går fan till Lidl för en gångs skull för att se om priserna skiljer sej markant. Jag vet att det skiljer nån krona per vara sen innan, men tänkte kolla om det var nåt jag kunde spara mer på – fast en krona per vara är bra bara det.

Satte mej och funderade på vad jag skulle göra nu och kände för virkning/film eller serie. Rhith rekommenderade ”Fall” (via mess) som han hade sett igår. Jag har inte sett nån ny film som jag vill kolla på, så jag tänkte varför inte. Såg två missade avsnitt av That Chapter på Youtube (via tv:n) och tänkte att jag kan försöka se filmen så också. Fick söka efter sidan, men till slut fick jag igång den.

Medan jag tog en Perlenbacher, virkade och kollade på dokumentären fick för mej att pyssla lite (a.k.a. göra skit som jag inte har fått gjort för att jag är lat….)

Jag är väldigt osäker på att mina bestick är silver, trots att jag har ärvt dom, men ett försök skadar inte. Och att frysa bananer är så dumt att det inte har slagit mej innan…!

PS. Kom på varför jag inte ska ha ost hemma – har fullkomligt vräkt i mej knäcke med ost. Jag hatar att jag är sån här! Jag mår ändå inte dåligt egentligen, så maten var ingen tröst utan bara onödig.

Idag har jag inte gjort många knop. Plockade fram virkningen och satte på serien om Dahmer (den var riktigt bra – gav den 8/10 pp IMDb). Har legat i sängen sett alla tio avsnitt nu. Började kolla lite på Blonde, men såg bara 50 min eftersom jag började bli trött. Filmen är nästan tre timmar, så då har jag lite att kolla på imorgon.

… på egen hand
Och du ska få se att jag kan ro i land… (tydligen haha)

Vikt: 65,4 kg

Vad jag försökte insinuera med min askassa rubrik är att Rhith har lämnat mej. Det är inte så tragiskt som det låter. HV-fantasten behövde åka till min bördesplsts för att se HV71. Jag vet inte när vi ses härnäst, men nu är det PARTY (rats on the table etc.)

Jösses Amalia, Möjligt att det blir utgång med TK nån gång, men i övrigt är jag sån genX (Rhith kallar mej fan boomer, which I hate!) att jag orkar inte belysning och hög musik (unless det är punk eller SPOCK)

Såg nu på en hockeymatch. På riktigt känner jag för att bli intresserad och inte ”jag virkar, men jag kollar”-attityden som jag hade med exet. Hade Rhith varit frölundait hade jag nog nog inte känt detsamma, men hemmaplan (jkpg) är en annan femma. Jag får se.

Enligt Rhith får jag fortsätta att ”låtsas” Frölundafan (dom går det bra för lol) och gaisare. Jäkla HV, skärp er! Jag vill, å andra sidan, cut the ties to exet. Jag och han kommer alltid att vara nära, tror jag, men jag vill verkligen inte följa det han tvingade mej att titta på.

Jag har (varför vet inte inte) velat hjälpa TK att få kontakt med sin exet (dvs hennes son), eftersom vi inte vet var han är nånstans. Jag skiter i vilket, men jag vill hjälpa till, så jag har skrivit ett vykort till Kriminalvården, som jag ska posta imorgon. Han vill förmodligen inte höras av, men jag lider med mor (TK) eftersom det är henne han kommer att våldgästa när han kommer ur i november.

Blev lite på pickalurven (jösses, vad jag hatar det uttrycket – jag ber om ursäkt) och jag känner för att prata med mamsen. Ska sr om hon svarar vid den här tiden.

Ps. Det gick inte bra för HV71, men it is early times yet, shct. Rf?

Å0ä

Hy ly nu yyp

Jag är så jävla tråkig, men Cash-bilden hade en inte sett innan.

Fan, ska jag våga kolla mina meddelanden nu? Jag vet, fan, inte. Jag kollar dom eventuellt om max 20 min eller så går jag och lägger mej. Jag återkommer om jag vill rapportera når.

Vikt: 63,9 kg

Vaknade inte förrän kl. 14 idag. Pallrade mej upp och såg att Rhith hade satt in pengarna. Jag ville verkligen ha kaffe, så jag gick direkt till Willys och handlade lite mat och toapapper, men deras billigaste kaffe var slut. Kände inte att jag hade råd med kaffe för 50 spänn. Drog till Lidl där jag hittade deras kaffe Intenso för 29,90 (sparade då 19 kr).

Väl hemma igen gjorde jag iordning kaffet och det var fullt drickbart även om det inte riktigt var vad jag är van vid, men det fick duga.

Lagade mat och åt lite. Messade Rhith och tackade för pengarna, fast det förväntar jag inte få når svar på.

Har spenderat kvällen med att spela. Imorgon tänkte jag sätta mej med det sista på sömnbehandlingen och även se vilka frågor som jag kan svara på i arbetsplanen.

Hade inte råd med riktig cola, så köpte nån billig Premier Cola och favoritriskakorna (ost) var slut, men nu blir det alternativ cola och riskakor som kvällsmat. Lägger mej tidigt idag med eftersom jag helt har tappat all motivation och livsglädje. Sömn har alltid varit min flykt, så jag lägger mej så fort jag bara kan. Tog ju Theralen för första gången på evigheter häromdagen och skulle kolla på That Chapter innan jag somnade. Jag slocknade direkt och kan inte ha sett många minuter. Får se om jag orkar kolla på det nu och sen sova. Skönt att veta att Theralen är så jävla effektivt i alla fall.

PS. Gick ju bra i valet förresten.

PSII: Fick komplimanger (bl.a. av okända karlar) för min skinnpaj på Insta – haha, kul!

PSIII: Allt känns så tomt och meningslöst samt att jag har enorma myrkrypningar i vaderna, så jag inte kan ligga still med benen, vilket gör det jättesvårt att somna. Fan, vad jobbigt det är. Jag är fan trött!

Jag bedömer tyvärr mitt humör efter Rhith, vilket är helt bedrövligt. Han har alltså inte hört av sej och därför mår jag fortfarande dåligt. Jag måste sluta med det. Jag har fan ett eget liv att ta hänsyn till, speciellt nu när det börjar hända saker.

Jag undrar däremot om Rhith letade efter en ursäkt att bråka med mej när han skulle dra. Han vaknade och hade tydligen redan bestämt att han inte skulle prata med mej. Jag undrar vad han fick för sej att jag hade gjort från dess att vi såg filmen fram till att vi gick upp? Jag sov mestadels av den tiden, så jag kan inte ha sagt nåt. Däremot ångrar jag att jag inte sa nåt under kvällen och visade hur mycket jag helst ville gosa istället för att dra mej undan. Fast, å andra sidan, varför sa eller gjorde han ingenting? Var det därför han blev sur, för att jag inte visade på kvällen hur mycket jag tycker om honom? Jag försökte ju lite när jag lutade mej mot hans axel, men han var ju stel som en pinne och gjorde ingen tendens till att han ville ens ha mej nära. Fan, är det nån som ska vara sur så är det väl fan jag! Inte i helvete ska jag må dåligt eller ha dåligt samvete för nåt jag inte har gjort! Undrar om han har dåligt samvete nu efter hur han har behandlat mej? Det har han förmodligen inte för jag tror inte att han fattar hur illa han har gjort mej eller ens att han har gjort nåt fel.

Hade videosamtal med sjuksköterskan angående sömnbehandlingen, ett sista avslutande samtal. Hon ordinerade mej att skaffa en ny katt… hahaha… Nja, typ i alla fall. Vi diskuterade vad som kan få mej att gå upp på morgonen och jag sa att nu sen jag inte har Spike längre så känner jag inte lika stort behov av att gå upp. Insåg då själv att mina värsta sömnbesvär började i och med att Spike fick somna in. Han gav mej glädje, livslust och känslan av att känna mej behövd och det har helt försvunnit nu. Jag började nästan gråta när vi pratade. Fan, vad jag saknar Spike, min älskade lilla räka!

Usch, nu mår jag hundra gånger sämre än jag gjorde innan! Jag skiter i den här dagen nu. Ska göra walesiskan och sen lägger jag mej och kollar på senaste avsnittet av That Chapter, sen sömn.

Cael hade ringt imorse förresten, men jag sov. Hon hade pratat med jobbet och ville prata med mej messade hon. Hon skulle ringa igen nu på eftermiddagen, men det har hon inte gjort. Hoppas att hon inte ringer efter att jag har somnat (fast dom stänger väl strax?). Jag gör som jag skrev i alla fall.

PS. Saker som är skönt att vara ensam med igen: jag har hela, min lilla, säng för mej själv, jag kan ta Theralen igen (tror inte att snarkar pga det…), jag kan prutta när jag vill, jag behöver inte stänga toadörren, jag kan pilla sönder mina nagelband hur mycket jag vill, jag kan äta hur, när och vad jag vill och jag kan lufsa runt i mysbrallorna utan att bry mej (jag har inte haft på mej mysbyxorna överhuvudtaget under tiden Rhith har varit här, förutom nån timme medan vi kollade på Elvis-filmen – det kan han väl inte ha blivit sur över?)

PSII. Tog aldrig hem Tinder. Jag orkar inte. Idioter flörtar med mej på Insta ändå. Fick idag ett meddelande från nån snubbe som gillar min skinnpaj. Jag godkände meddelandet men har själv inte skrivit nåt. Det gör jag aldrig till random raggare på IG. Brukar inte godkänna dom, men om nån komplimenterar min älskade skinnpaj, så förtjänar dom ett tag i alla fall…

I know I’m old but;

Ärligt talat så har jag pratat med en massa folk på den subredditen nu. Skitkul. Så jävla trist med folk som inte gillar punk. T.o.m. Em, som inte är punkare nånstans, följde med på Lars Frederiksen. Jag vet inte om jag har skrivit det förut, men Lasse är mitt free card, annars Leo. Jag tar hellre Lars. Han ser fan ut som han ger järnet.

Jag saknar mina punkardagar. Jag vill inte vara en gammal kärring. Jag vill röja på spelningar! Fan, vad jag hatar att vara lastgammal!

Allt löser sej, bara jag får gå på S.P.O.C.K.

PS. Jag är singel igen, tyvärr. Bara så ni vet hjälper det inte att älska personen. Dom skiter i vilket.

PS II. Jag måste hitta en GenX om jag överhuvudtaget ska dejta nån nånsin igen. Gärna en klon av min första snubbe, gärna tuppkam, men inga barn.

Jag älskar att vara 70-talist och det kommer jag alltid att göra!

mamsen är den som jag alltid har pratat med och jag är så glad att hon var vaken. Stackars mamsen! Hon har aldrig klagat dock och jag älskar henne för det. Hon är den enda som jag behöver (eftersom papi är borta…)

Enligt mami ska jag gå vidare med livet nu (hon uttryckte det inte så) och ägna mej åt mej själv och min utveckling. Precis vad jag sa själv förut. Thumbs up, mum! Du har rätt! Bortsett från Leo, Jim och Spike tänker/pullar jag inte till nån annan karl.

Fan, det var ett tag sen jag var singel! Jävlar vad jag ska vara hemma ensam, fullkomligt skita i andra människor och äta min egen vegomat nu!! FTW!

Jag orkar egentligen inte skriva nåt, men jag behöver få känslorna på pränt. Jag kan inte berätta vad exakt som har hänt, men jag gör ett litet försök (efter lite recap).

Rhith har varit hos mej i fem veckor och fem dar och vi har haft jättemysigt. Jag är extremt förvånad över att jag inte ville bli av med honom eftersom jag hatar att ha folk nära inpå oavbrutet. Han verkade tycka detsamma (inte hata folk, utan att stå ut med mej, menar jag).

Vi har verkligen haft det bra med hur vi har lagt upp dagarna och trivts i varandras sällskap (tyckte jag i alla fall). Det var längesen jag mådde så här jävla bra. Jag har varit glad att gå upp varje dag och har faktiskt känt lite mening och livslust. Inte för att lägga allt det på honom, men att ha nån att prata med regelbundet och göra mej iordning gav mej glädje och rutiner.

Tidigt på dagen igår berättade han att han skulle åka till sin polare och därmed lämna mej. Jag har helt väntat på det och jag är förvånad över att det inte var tidigare. Jag ville bara veta en dag innan (det var, givetvis, väntat att han ska dra snart) det är trevligt att han är en sån bra polare, men jävlar vad ledsen jag blev (trots att det var väntat, sherlock). Jag visar aldrig känslor och sa att allt var ok. Det är jättegulligt att han vill åka till sin vän. Jag gick dock med gråten i halsen hela dagen. ”Är du sur?” ”Nä, varför skulle jag vara det?”. Jag var inte sur, jag tyckte bara att det var ledsamt. Jag hoppades i alla fall på lite gull, puss och kramar under kvällen. Näpp, inget.

Eftersom jag var så ledsen hade jag svårt att prata och titta på honom under kvällen då jag inte ville visa hur mycket det påverkade mej att han skulle åka (jag visste det ju, jag är inte dum i huvudet). Jag var ledsen och besviken, men han skulle inte behöva må dåligt över det. Jag visste att tiden skulle komma när han skulle dra, men ett par timmars förvarning gör inte att jag kan planera vilka känslor som jag ska visa. Jag blev bara avståndstagande, vilket jag i efterhand kan förstå att det tolkades tyket, men jag kan inte prata / visa känslor om ingen frågar. Jag sa inget elakt utan sa att han var snäll som ville åka.

Igår var han ändå jättegullig och satte på ”Elvis”, vilket är den enda film jag ville se just nu. Han hade uppenbarligen lyssnat, trevligt (verkligen är inget som jag är van vid, ”why should he care”? liksom). Han ville egentligen inte ens se filmen, fattade jag det som, så oerhört sött att vi kunde se den ihop.

Jag tänkte att ”nu kan vi gosa ihop oss lite och känna lite ‘sista’ närhet”, men nä. Jag försökte med att åtminstone lägga mej mot hans axel, men han höll inte ens om mej. Jag gav upp och la mej mot väggen istället. Mina läppar darrade hela tiden, men jag ville inte gråta. Efter ett tag kom ”Suspicious minds” (favvon som jag alltid gråter till) och jag nämnde det (mycket för att förklara bort tårarna), men han frågade bara om det var min favoritlåt utan vidare samtal och mina tårar rann utan att jag behövde förklara nåt mer.

Hade hoppats på att sova ihop och gosa lite (inte knulla, menar jag inte alls) under natten, men det blev inget med det. Jag frågade honom under natten, men han verkade inte ens vilja svara mej.

Idag hade jag möte med Cael kl. 14.30, så jag gick upp kl. 11. Har inget kaffe kvar eftersom jag är helpank, så jag satte på lite te. Rhith vaknade och jag frågade hur det var och andra standardfrågor – inget svar. Jag blev så jävla ledsen och frustrerad att jag slängde iväg tekoppen. Det gick i huvudet snabbt tre gånger innan om jag skulle göra det, men jag beslutade att min ledsamhet övervägde en kaffekopp som jag har fått gratis.

Rhith började direkt packa och jag ville att han skulle berätta varför han inte ville prata med mej. ”Är det slut?” Ingen reaktion. Han drog och jag grät. Han sa inte ett enda ord till mej på morgonen. Jag tror att det sista han sa var ett ”mm” under filmen. Kul.

Tydligen under den här tiden som jag var lullig och sov och frågade vad han ville, så har jag gjort nåt fel.

Fuck you, idiot! Mamsen sa ”dumpa honom, han är precis som ‘exet'”. Hag håller med. Jag vill verkligen inte sätta mej själv i den sitsen igen. Han dumpade mej, men jag skiter i vilket ärligt talat. Det känns som att han skapade ett onödigt bråk antingen för att han inte kan säga adjö på ett normalt sätt eller för att han inte ville betala tillbaka det han är skyldig mej. Trevligt att slänga bort ett bra, nästan två-årigt, förhållande för pengar. Jag håller med mamsen att det är bättre att jag går vidare.

Jag förstår verkligen inte varför han var så arg på mej och vad jag hade gjort. Hur kan jag förklara eller ändra nåt om jag inte vet vad det handlar om? Känns jävligt manipulativt och det fick jag nog av med exet. Som sagt, singel med kisse och utan vänner är bäst!

Det var ännu jobbigare att jag hade möte med Cael en timme efter att han hade gått. Jag messade Rhith med mina frågor och hoppas på svar (vilka han har läst, men inte svarat på), men var sen tvungen att gå. Nämnde till Cael att det hade varit ”kärleksbråk” (yeah, right!) bara så hon förstod varför jag var ”lite” okoncentrerad.

Mötet gick bra ändå. Cael ska ringa chefen direkt eftersom HR är borta. Vi får se vad som händer. Jag fick ingen uppgift mer än att fortsätta fylla i arbetsplanen. Vi ska ses igen nästa onsdag kl. 15.

Jag mår så jävla kasst nu. Tog en benso. Var och köpte två paket nudlar och riskakor för 23 spänn så jag överlever till imorgon. Rhith är skyldig mej pengar som jag hade hoppats att jag kunde överleva på, men han vill ju inte prata med mej eftersom jag är sjuk i huvudet (vilket han sa precis innan han gick). Min syrra skulle posta pengar under veckan och jag har 107 kr i pantkvitton, så jag klarar mej även om det inte blev alls som jag hade tänkt mej. Jag vill inte ha det så här. TK ville ha med mej till Silverkällan och mamsen messade, men jag vill bara gråta i min ensamhet. Jag skiter i att vara singel, jag vill bara veta hur, vad och varför och inte förpassas till nåt jävla limbo för brudar som är sjuka i huvudet och inte kan kommunicera känslor. Jag har sagt att jag är dålig på att förklara känslor, kan man inte lirka med mej lite då? Fråga mej saker själv. Var inte tyst själv. Äsch, jag skaffar en kisse så fort jag bara kan och försöker att engagera mej i arbetsrehabiliteringen. Jag och kisse kan ha det så bra going forward.

Jag är ändå jävligt ledsen som fan. Jag vill veta att det är slut och varför. Jag kan inte ha det så här varenda gång. Jag klarar inte det. Manipulativt, as I said.

Just nu behöver jag hitta ett reason to go on eftersom allt känns meningslöst. Det kommer att ta månader innan jag kommer över det här eftersom jag har riktigt starka känslor för människan, men jag är mer värd än att lida så… Alla bara dumpar mej (utom exet då, som jag gjorde slut med) så det är givetvis nåt fel på mej. Två stycken gjorde slut pga dead bedroom, men exet och jag hade aldrig det problemet och jag vill faktiskt för en gångs skull ha det. Har ju sagt att jag inte ska ha med karlar att göra. Jag får fan leva ut min bisexualitet (som inte har med sex att göra) och bli ihop med en tjej nästa gång. Tror det kommer att funka bättre ur kommunikationssynpunkt dessutom.

Fick 220 spänn av mamsen idag och kommer nu att gå ner till Willys och köpa ”mat”, hur gråtpuffig jag än ser ut. Nu jävlar ska det hetsätas för mina sista pengar! Tog en benso, men den här ångesten kräver mat. Fuck you, alla smala jävla idioter! Jag skiter i om jag går upp till över 80 kg igen (20 kg) eftersom en katt vill bara ha mat och gos.

Kommer nog inte att skriva förrän något möte eller att något av intresse har hänt.

PS. Det enda som jag vill just nu är att Rhith ringer mej och förklarar vad han tyckte att jag gjorde för fel och varför han blev arg på mej och kallade mej sjuk i huvudet. Hör han inte av sej och/eller har en bra förklaring till varför jag inte visar känslor och att det gör honom arg så funkar det här förhållandet inte. Han kommer inte att höra av sej, that’s my life, men jag får acceptera det. Det är inte så att jag kommer att gå ut och ragga eftersom jag inte vill ha en karl eller ens en pojkvän.

Varför är jag den enda som måste prata, visa känslor och fråga saker? Jag orkar fan inte jämt vara alla till lags! Jag är fan så in i helvete trött på det! Exet sa i alla fall det första han gjorde att ”jag pratar inte” (snacka om red flag som jag helt missade), men då visste jag sen att han aldrig kommer att ta upp känslor. Jag trodde att en intelligentare person, Rhith, kunde formulera sej angående mina och sina känslor, men nej så funkar det tydligen inte. Att folk blir arga och puttar undan mej istället för att prata har jag fått nog av. Är man så jävla efterbliven att man inte kan sitta ner och prata om det som är jobbigt, är det inte värt att ha nån kontakt. Sjukt när jag hade en helt annan uppfattning om Rhith.

Mina tankar om Rhith har helt förändrats. Jag trodde, innan detta hände, att vi började lära känna varandra och att jag hade lite koll på hur han är, hans intressen och hur han skulle reagera på saker, men nu vet jag inte vem han är alls. Det var som en okänd person (ungefär som när man i ett förhållande får en smäll på käften första gången – vilka jag har berättat om har hänt i ett tidigare förhållande). Det har jag aldrig varit med om under mina tre förhållanden. Jag visste var jag hade dom efter 1,5 (!) år – det blev inga konstiga utbrott efter det som jag inte förstod. Jag står helt handfallen nu.

Apropå gamla förhållanden. Fan, vad jag saknar Tallen. Jag vet att jag drack för mycket så han dumpade mej, men vårt förhållande var så jävla bra i övrigt! Jag saknar den gemenskapen vi hade och att vi gillade samma dokumentärer, knark och vegomat. Som jag ser det just nu var dom sex åren dom bästa som jag spenderat ihop med en pojkvän. Jag hade gjort allt jag hade kunnat för att återfå det förhållandet. Jag är ok med att han och jag aldrig kommer att vara ett par igen, men förhållandet, det liv vi levde var så rätt för mej. Bara att han och hans vänner var vegetarianer och att vi hade gemensamma vegojular var underbart. Med tanke på hur mycket mat betyder för mej, som bulimiker, så kanske det går att förstå hur viktigt matrelaterade saker är för mej. Sen att vi gick på spelningar och festivaler och umgicks i ”alternativa” (typ punk, crust mfl) kretsar är mer jag. Tyvärr gör jag inget själv utom att hälsa på dom gamla vännerna som fortfarande bor här i närheten. Jag vet att jag är gammal nu, men spelningar, musik och stämningen bland oss alla på en spelning går inte att ersätta och jag saknar det som fan!

S.P.O.C.K spelar den 23 september på Musikens Hus. Jag kommer att gå, trots 345 kr! Jävlar i helvete vad jag har saknat alla spelningar med dom. Ska ner till förrådet imorgon och leta reda på Star Trek-klänningen. Fan, vad kul det känns att ha lite planer! Mina ögon har torkat upp äntligen! Tack S.P.O.C.K!

Jag pratade precis med TK, som ringde. Jag kände att det var skönt att höra nån annans skit så jag slipper att tänka på mitt (anledningen till att jag umgås med henne överhuvudtaget haha). Hon frågade en fråga om Rhith och jag sa bara att vi bråkade och att han drog. Jag kände att jag nog vill prata med nån. Jag känner mej så jävla ensam och övergiven just nu. Skulle vilja supa mej aspackad på Fireball och bara däcka. Jag ska försöka att ringa mamsen.

PS. Efter en timmes prat med mamsen my head is straighter. Fan, vad jag älskar mamsen! Vad i helskotta ska jag göra utan våra samtal? Jag kommer att dö/ta livet av mej utan henne. Mamsen tycker att jag förtjänar bättre än dom skitstövlar jag har träffat. Efter vad jag berättade om Rhith dömde hon honom ihop med exet. Exet är en idiot och alla vet det (även han själv), men jag trodde att jag för en gångs skull hade träffat nån med nån IQ att komma med – men nädå not.

KONTENTAN: ofrivilligt singel just nu och kattbegärlig. Får gå in på Tinder och söka kattkillar – för fan, jag skämtar! Jag vill bara ha Rhith, men det är ju kört. Är det knäppt att jag bryr mej mer om kattgos än kukar? Det viktigaste i mitt liv är en katt!

Jag kommer att sova strax och drömma om Leonardo di Caprio (haha, såg Titanic för hundrade gången häromdagen).

PS. Jag ska ta hem Tinder och kolla om det går att söka på intressen (dvs. katter). Inte för att jag vill ha nån annan överhuvudtaget, men jag blev bara intresserad hur det funkar. Lol. Jag återkommer. Det är alltid kul med lite uppskattning också.

Vikt: 64,8 kg

Hade så jävla svårt att somna i natt. Bara för att jag sa det så hjälpte inte true scary stories… Jag satte på Women & Crime, där jag hade missat 14 avsnitt. Hann lyssna på två och ett halvt innan jag slocknade.

Kom upp vid elvatiden och satt sen och spelade Solitaire tills det var dags för sjuksköterskans videosamtal. Hon har tydligen bytt avdelning och ska inte hålla på med sömnbehandling mer så därför hade det blivit något fel när hon försökte aktivera dom sista modulerna (det är tydligen två kvar). Hon skulle kolla upp det och vi bokade in ett nytt möte nästa onsdag. En stund efter att vi hade lagt på ringde hon upp igen och sa att allt var fixat.

Efter samtalet frågade jag Rhith om vi skulle gå och rösta som vi hade bestämt, men han hade ingen lust, så jag klädde på mej och drog iväg till biblan själv direkt. Det var en hel del folk där och jag fick vänta i kö en stund, men allt gick smidigt och var snabbt överstökat. Skönt att få det gjort. Nu är det i alla fall bara 2018 som jag inte har röstat. Jag har gjort min medborgerliga plikt haha…

Drog in en sväng på Willys, som ligger next door, och handlade lite nudlar och bönor och krossade tomater så jag kan göra en gryta med råriset jag har hemma. Det gick på en hundring jämnt. Jag blir fortfarande helt chockad över att saker och ting inte kostar det jag är van vid och att allt blir så mycket dyrare. Störande! Jag har inte mycket pengar kvar nu, men mamsen skulle skicka lite sa hon, vilket är otroligt snällt.

Nu har jag inga planer alls för dagen. Tänker inte spela June’s Journey förrän på måndag eftersom mitt team inte anstränger sej den här veckan (vi ligger i botten av listan) och då är det roligare att samla en massa liv fram tills dess och sen köra hårt nästa vecka. Det brukar gå bra för oss typ varannan vecka av nån konstig anledning. Jag är inte ens med i en tävlingsinriktad grupp så egentligen bryr jag mej inte, men det är extra roligt att ha ett mål med spelandet.

Det får bli Kitten Match och Solitaire. Jag har dessutom fyra avsnitt av This is Monsters som jag inte har sett, så det har jag att göra också.