Jag orkar egentligen inte skriva nåt, men jag behöver få känslorna på pränt. Jag kan inte berätta vad exakt som har hänt, men jag gör ett litet försök (efter lite recap).

Rhith har varit hos mej i fem veckor och fem dar och vi har haft jättemysigt. Jag är extremt förvånad över att jag inte ville bli av med honom eftersom jag hatar att ha folk nära inpå oavbrutet. Han verkade tycka detsamma (inte hata folk, utan att stå ut med mej, menar jag).

Vi har verkligen haft det bra med hur vi har lagt upp dagarna och trivts i varandras sällskap (tyckte jag i alla fall). Det var längesen jag mådde så här jävla bra. Jag har varit glad att gå upp varje dag och har faktiskt känt lite mening och livslust. Inte för att lägga allt det på honom, men att ha nån att prata med regelbundet och göra mej iordning gav mej glädje och rutiner.

Tidigt på dagen igår berättade han att han skulle åka till sin polare och därmed lämna mej. Jag har helt väntat på det och jag är förvånad över att det inte var tidigare. Jag ville bara veta en dag innan (det var, givetvis, väntat att han ska dra snart) det är trevligt att han är en sån bra polare, men jävlar vad ledsen jag blev (trots att det var väntat, sherlock). Jag visar aldrig känslor och sa att allt var ok. Det är jättegulligt att han vill åka till sin vän. Jag gick dock med gråten i halsen hela dagen. ”Är du sur?” ”Nä, varför skulle jag vara det?”. Jag var inte sur, jag tyckte bara att det var ledsamt. Jag hoppades i alla fall på lite gull, puss och kramar under kvällen. Näpp, inget.

Eftersom jag var så ledsen hade jag svårt att prata och titta på honom under kvällen då jag inte ville visa hur mycket det påverkade mej att han skulle åka (jag visste det ju, jag är inte dum i huvudet). Jag var ledsen och besviken, men han skulle inte behöva må dåligt över det. Jag visste att tiden skulle komma när han skulle dra, men ett par timmars förvarning gör inte att jag kan planera vilka känslor som jag ska visa. Jag blev bara avståndstagande, vilket jag i efterhand kan förstå att det tolkades tyket, men jag kan inte prata / visa känslor om ingen frågar. Jag sa inget elakt utan sa att han var snäll som ville åka.

Igår var han ändå jättegullig och satte på ”Elvis”, vilket är den enda film jag ville se just nu. Han hade uppenbarligen lyssnat, trevligt (verkligen är inget som jag är van vid, ”why should he care”? liksom). Han ville egentligen inte ens se filmen, fattade jag det som, så oerhört sött att vi kunde se den ihop.

Jag tänkte att ”nu kan vi gosa ihop oss lite och känna lite ‘sista’ närhet”, men nä. Jag försökte med att åtminstone lägga mej mot hans axel, men han höll inte ens om mej. Jag gav upp och la mej mot väggen istället. Mina läppar darrade hela tiden, men jag ville inte gråta. Efter ett tag kom ”Suspicious minds” (favvon som jag alltid gråter till) och jag nämnde det (mycket för att förklara bort tårarna), men han frågade bara om det var min favoritlåt utan vidare samtal och mina tårar rann utan att jag behövde förklara nåt mer.

Hade hoppats på att sova ihop och gosa lite (inte knulla, menar jag inte alls) under natten, men det blev inget med det. Jag frågade honom under natten, men han verkade inte ens vilja svara mej.

Idag hade jag möte med Cael kl. 14.30, så jag gick upp kl. 11. Har inget kaffe kvar eftersom jag är helpank, så jag satte på lite te. Rhith vaknade och jag frågade hur det var och andra standardfrågor – inget svar. Jag blev så jävla ledsen och frustrerad att jag slängde iväg tekoppen. Det gick i huvudet snabbt tre gånger innan om jag skulle göra det, men jag beslutade att min ledsamhet övervägde en kaffekopp som jag har fått gratis.

Rhith började direkt packa och jag ville att han skulle berätta varför han inte ville prata med mej. ”Är det slut?” Ingen reaktion. Han drog och jag grät. Han sa inte ett enda ord till mej på morgonen. Jag tror att det sista han sa var ett ”mm” under filmen. Kul.

Tydligen under den här tiden som jag var lullig och sov och frågade vad han ville, så har jag gjort nåt fel.

Fuck you, idiot! Mamsen sa ”dumpa honom, han är precis som ‘exet'”. Hag håller med. Jag vill verkligen inte sätta mej själv i den sitsen igen. Han dumpade mej, men jag skiter i vilket ärligt talat. Det känns som att han skapade ett onödigt bråk antingen för att han inte kan säga adjö på ett normalt sätt eller för att han inte ville betala tillbaka det han är skyldig mej. Trevligt att slänga bort ett bra, nästan två-årigt, förhållande för pengar. Jag håller med mamsen att det är bättre att jag går vidare.

Jag förstår verkligen inte varför han var så arg på mej och vad jag hade gjort. Hur kan jag förklara eller ändra nåt om jag inte vet vad det handlar om? Känns jävligt manipulativt och det fick jag nog av med exet. Som sagt, singel med kisse och utan vänner är bäst!

Det var ännu jobbigare att jag hade möte med Cael en timme efter att han hade gått. Jag messade Rhith med mina frågor och hoppas på svar (vilka han har läst, men inte svarat på), men var sen tvungen att gå. Nämnde till Cael att det hade varit ”kärleksbråk” (yeah, right!) bara så hon förstod varför jag var ”lite” okoncentrerad.

Mötet gick bra ändå. Cael ska ringa chefen direkt eftersom HR är borta. Vi får se vad som händer. Jag fick ingen uppgift mer än att fortsätta fylla i arbetsplanen. Vi ska ses igen nästa onsdag kl. 15.

Jag mår så jävla kasst nu. Tog en benso. Var och köpte två paket nudlar och riskakor för 23 spänn så jag överlever till imorgon. Rhith är skyldig mej pengar som jag hade hoppats att jag kunde överleva på, men han vill ju inte prata med mej eftersom jag är sjuk i huvudet (vilket han sa precis innan han gick). Min syrra skulle posta pengar under veckan och jag har 107 kr i pantkvitton, så jag klarar mej även om det inte blev alls som jag hade tänkt mej. Jag vill inte ha det så här. TK ville ha med mej till Silverkällan och mamsen messade, men jag vill bara gråta i min ensamhet. Jag skiter i att vara singel, jag vill bara veta hur, vad och varför och inte förpassas till nåt jävla limbo för brudar som är sjuka i huvudet och inte kan kommunicera känslor. Jag har sagt att jag är dålig på att förklara känslor, kan man inte lirka med mej lite då? Fråga mej saker själv. Var inte tyst själv. Äsch, jag skaffar en kisse så fort jag bara kan och försöker att engagera mej i arbetsrehabiliteringen. Jag och kisse kan ha det så bra going forward.

Jag är ändå jävligt ledsen som fan. Jag vill veta att det är slut och varför. Jag kan inte ha det så här varenda gång. Jag klarar inte det. Manipulativt, as I said.

Just nu behöver jag hitta ett reason to go on eftersom allt känns meningslöst. Det kommer att ta månader innan jag kommer över det här eftersom jag har riktigt starka känslor för människan, men jag är mer värd än att lida så… Alla bara dumpar mej (utom exet då, som jag gjorde slut med) så det är givetvis nåt fel på mej. Två stycken gjorde slut pga dead bedroom, men exet och jag hade aldrig det problemet och jag vill faktiskt för en gångs skull ha det. Har ju sagt att jag inte ska ha med karlar att göra. Jag får fan leva ut min bisexualitet (som inte har med sex att göra) och bli ihop med en tjej nästa gång. Tror det kommer att funka bättre ur kommunikationssynpunkt dessutom.

Fick 220 spänn av mamsen idag och kommer nu att gå ner till Willys och köpa ”mat”, hur gråtpuffig jag än ser ut. Nu jävlar ska det hetsätas för mina sista pengar! Tog en benso, men den här ångesten kräver mat. Fuck you, alla smala jävla idioter! Jag skiter i om jag går upp till över 80 kg igen (20 kg) eftersom en katt vill bara ha mat och gos.

Kommer nog inte att skriva förrän något möte eller att något av intresse har hänt.

PS. Det enda som jag vill just nu är att Rhith ringer mej och förklarar vad han tyckte att jag gjorde för fel och varför han blev arg på mej och kallade mej sjuk i huvudet. Hör han inte av sej och/eller har en bra förklaring till varför jag inte visar känslor och att det gör honom arg så funkar det här förhållandet inte. Han kommer inte att höra av sej, that’s my life, men jag får acceptera det. Det är inte så att jag kommer att gå ut och ragga eftersom jag inte vill ha en karl eller ens en pojkvän.

Varför är jag den enda som måste prata, visa känslor och fråga saker? Jag orkar fan inte jämt vara alla till lags! Jag är fan så in i helvete trött på det! Exet sa i alla fall det första han gjorde att ”jag pratar inte” (snacka om red flag som jag helt missade), men då visste jag sen att han aldrig kommer att ta upp känslor. Jag trodde att en intelligentare person, Rhith, kunde formulera sej angående mina och sina känslor, men nej så funkar det tydligen inte. Att folk blir arga och puttar undan mej istället för att prata har jag fått nog av. Är man så jävla efterbliven att man inte kan sitta ner och prata om det som är jobbigt, är det inte värt att ha nån kontakt. Sjukt när jag hade en helt annan uppfattning om Rhith.

Mina tankar om Rhith har helt förändrats. Jag trodde, innan detta hände, att vi började lära känna varandra och att jag hade lite koll på hur han är, hans intressen och hur han skulle reagera på saker, men nu vet jag inte vem han är alls. Det var som en okänd person (ungefär som när man i ett förhållande får en smäll på käften första gången – vilka jag har berättat om har hänt i ett tidigare förhållande). Det har jag aldrig varit med om under mina tre förhållanden. Jag visste var jag hade dom efter 1,5 (!) år – det blev inga konstiga utbrott efter det som jag inte förstod. Jag står helt handfallen nu.

Apropå gamla förhållanden. Fan, vad jag saknar Tallen. Jag vet att jag drack för mycket så han dumpade mej, men vårt förhållande var så jävla bra i övrigt! Jag saknar den gemenskapen vi hade och att vi gillade samma dokumentärer, knark och vegomat. Som jag ser det just nu var dom sex åren dom bästa som jag spenderat ihop med en pojkvän. Jag hade gjort allt jag hade kunnat för att återfå det förhållandet. Jag är ok med att han och jag aldrig kommer att vara ett par igen, men förhållandet, det liv vi levde var så rätt för mej. Bara att han och hans vänner var vegetarianer och att vi hade gemensamma vegojular var underbart. Med tanke på hur mycket mat betyder för mej, som bulimiker, så kanske det går att förstå hur viktigt matrelaterade saker är för mej. Sen att vi gick på spelningar och festivaler och umgicks i ”alternativa” (typ punk, crust mfl) kretsar är mer jag. Tyvärr gör jag inget själv utom att hälsa på dom gamla vännerna som fortfarande bor här i närheten. Jag vet att jag är gammal nu, men spelningar, musik och stämningen bland oss alla på en spelning går inte att ersätta och jag saknar det som fan!

S.P.O.C.K spelar den 23 september på Musikens Hus. Jag kommer att gå, trots 345 kr! Jävlar i helvete vad jag har saknat alla spelningar med dom. Ska ner till förrådet imorgon och leta reda på Star Trek-klänningen. Fan, vad kul det känns att ha lite planer! Mina ögon har torkat upp äntligen! Tack S.P.O.C.K!

Jag pratade precis med TK, som ringde. Jag kände att det var skönt att höra nån annans skit så jag slipper att tänka på mitt (anledningen till att jag umgås med henne överhuvudtaget haha). Hon frågade en fråga om Rhith och jag sa bara att vi bråkade och att han drog. Jag kände att jag nog vill prata med nån. Jag känner mej så jävla ensam och övergiven just nu. Skulle vilja supa mej aspackad på Fireball och bara däcka. Jag ska försöka att ringa mamsen.

PS. Efter en timmes prat med mamsen my head is straighter. Fan, vad jag älskar mamsen! Vad i helskotta ska jag göra utan våra samtal? Jag kommer att dö/ta livet av mej utan henne. Mamsen tycker att jag förtjänar bättre än dom skitstövlar jag har träffat. Efter vad jag berättade om Rhith dömde hon honom ihop med exet. Exet är en idiot och alla vet det (även han själv), men jag trodde att jag för en gångs skull hade träffat nån med nån IQ att komma med – men nädå not.

KONTENTAN: ofrivilligt singel just nu och kattbegärlig. Får gå in på Tinder och söka kattkillar – för fan, jag skämtar! Jag vill bara ha Rhith, men det är ju kört. Är det knäppt att jag bryr mej mer om kattgos än kukar? Det viktigaste i mitt liv är en katt!

Jag kommer att sova strax och drömma om Leonardo di Caprio (haha, såg Titanic för hundrade gången häromdagen).

PS. Jag ska ta hem Tinder och kolla om det går att söka på intressen (dvs. katter). Inte för att jag vill ha nån annan överhuvudtaget, men jag blev bara intresserad hur det funkar. Lol. Jag återkommer. Det är alltid kul med lite uppskattning också.