Personligt
TV
Försöker frigöra lite från hårddisken. Jag sitter bara här och mår dåligt, kan ju kolla på andras skitliv samtidigt.
”Skolan” var väl sisådär.
Blir lite spöklikt nu. Döden etc. Ippo ligger vid mej.
Någon rörde sej i trappen. Inga spöken, Ippo 😀.
Gos med handen.
Ok. Programmet jag tittar på, ”Barn med sjätte sinne” (TV Fakta) är så jäkla sjukt.
Som ni vet, gillar jag ”Ghost Adventures” och vissa andra dylika, men detta är bara sjukt. Stackars barn luras att tro att de kommunicerar med döda. Hjälp.
(Varför står det måndag?)
Update: inspelat i måndags, såklart. Facepalm.
Ingen sömn
Kunde inte sova i natt. Tankarna for runt. Flera benso (som inte alls används till sömn annars) och den högsta dosen Theralen fick mej att slumra in till slut.
Jag förstår inte att någon vill mej illa. Vem har gjort detta? Förtjänar jag att få mitt hem invaderat och fotograferat? Mitt utrymme är kränkt, min person är kränkt. Jag gråter hela tiden.
Hade en Falcon 33 cl i kylen (kan man inte bli full på – ville ju fly från tankarna) men spydde direkt pga halsbrännan.
Gick en promenad på en timme och grät.
När jag kom hem hade L kommit hem från jobbet och gått och lagt sej. Han måste gå upp kl. 4.30, så det förstår jag.
Sitter nu och gråter. Kollar på döds- och spökvideos på YouTube och gosar med Ippo.
Wha?
Seriöst, hur fan kan Anna Book bara vara fyra år äldre än mej? Var inte ”ABC” med i melodifestivalen 1985? Jag var ju bara ett litet barn då.
Ok, efter googling: hon är född 10 september 1970, så nästan exakt fem år äldre än mej. Alltså var hon 14-15 år då och jag 9-10 år.
Skumt, känns som om hon var mycket äldre än mej då, men nu tillhör vi samma åldersgrupp.
Symmetri!
Eva Röse måste döpa sista barnet med ett f-namn! Jag klarar inte av det, haha. Hur ensam och utanför kommer inte det sista barnet känna sej? Nä, trots att jag inte har OCD så känns det lite så nu när jag läser artikeln.
Liten framgång
Idag visade vägen lite bättre siffror – nedåt i alla fall.
Blev minus 1.2 kg från igår, men bara 0.4 kg från i söndags. Tycker fortfarande det är skumt, med tanke på hur mycket jag har rört mej de senaste dagarna (var ju flera år sen sist…)
Ja, ja, får se hur det utvecklar sej.
Har vaknat lite senare idag – 11.30. L hade redan kommit hem och spelade Wii när jag vaknade. Har käkat havregrynsgröt och ska nu ta en kopp kaffe och kolla på nån dokumentär.
Fortsatt röra på mej
Vägde 77.5 kg igår och hade idag gått UPP till 77.6 kg. Hur? Beror det på överhängande kcal-intag från i lördags – annars känner jag inte min egen kropp längre…
Beslutade att viktmotgången inte skulle påverka mej och åkte och simmade idag också.
Vaknade kl. 9 och var hemma igen vid kl. 11.10.
L hade kommit hem efter jag hade simmat klart. Vi gick då till Lidl för att handla mat.
Nu har vi slappat en stund. Ska nog gå ut och sätta oss i solen.
Update: Gick samma ”Pokémon-runda” som igår (80 min). Kom hem nyss och L har somnat. Jag skulle nog också ha somnat om jag var tvungen att gå upp 04.30 varje dag.
Tagit knäcke och ska väl se några videos eller nåt, sen sova själv. Två dagar med ”normal-människo-aktiviteter” känns bra, men jag vill inte krascha, som vanligt. Bara tvättstugan imorgon, har ingen andra planer.
Söndagsaktiviteter
Vaknade rätt tidigt, typ kl. 10.
Åkte och simmade. Gick sen en sväng i det området.
Gick sen en promenad på 1h 20min runt Svarte Mosse.

Väl hemma blev det virkning.
Kollade på YouTube-klipp: ”unsolved disappearances”, ”True Scary stories”, ”death caught on tape” och dylikt som jag brukar kolla på.
Fick fäktas lite med Ippo, som vanligt.
Har idag förbränt 700 kcal och jag har ätit 700 kcal. Bra.
Apropå föregående inlägg
Jag inser nu att jag framstår som rätt kall gentemot L, med tanke på det jag skrev. Lite som om han var egal.
Det är han inte. Jag har bara inte glömt det som var.
Förlåt, L, du kommer aldrig bli B och definitivt inte M. Däremot kan jag älska dej för den du är.
Tyvärr kommer vårt förhållande aldrig ens komma i närheten av de tidigare förhållanden jag har haft.
(Du vet själv varför, om du inte är dum i huvudet.)
Interna skämt (samt begreppet soul mate)
Två gånger dumpad. Tänk sex år, tänk tio. Hur mycket gror man ihop? Hur många interna skämt och speciella samhörighetstecken bildar man?
I nästa förhållande har jag uppehållt dessa interna skämt och skrattat för mej själv. Försökt förklara, ingen fattar.
Nya interna skämt, med den nya pojkvännen, bildas istället.
Men jag vill inte. Jag var nöjd med M. Det var min soul mate. Jag vill inte mer. Jag försöker mej på ett inneboende/halvhjärtat förhållande, men har man slarvat bort sin soul mate, kan man lika väl dö. (Hade jag två soul mates? Vet inte, men N kändes också rätt, men inte som M.)
Jobbigast är att M skulle ha funnit livets mening med mej (kändes så iaf). Det som förstörde var min depression, mina piller, mina sjuka beteenden (vaket/i sömn) på pillrena och mitt självmedicinerande med alkohol.
Han fick nog. Jag fuckade upp.
Sen att jag inte vill knulla kom ju tillbaka igen, samma som förhållande ett, var ju ett problem (tydligen).
Jag tror jag är asexuell.
















































