Jönköping 


Följer jkpg på Instagram. Jättefina bilder och nostalgitrippar. 

Måndag: Simning & Pokémon Go


Vikt dag 44: 74,2 (-3,0)

Vad fan nu då?! Hur kan jag ha gått upp ytterligare 0,3 kg sen igår?! Jag fattar absolut ingenting! 

Gick upp med L idag, vid halv 10. Följde med för att åka och simma. Fy fasen, vad trögt det gick! Var hur stel som helst de första 7-8 varven. Var rätt ok i 3-4 varv och sen blev det trögt igen. Slog rekord i längsta tiden för 1 km: 36 minuter! Känns inte bra. Fast skönt att jag kom iväg. 

Hade fått lånade pengar från syrran, så åkte till Coop direkt efter badet och storhandlade. 

De ringde nyss från kontaktpunkten. AT-mötet blev inställt idag eftersom hon är sjuk. Trist, har ju ställt in mej på mötena nu. Jag har, i och för sej, inte gjort min uppgift den här gången… Skulle kolla upp appar för meditation eller andningsövningar. Har inte haft ro i kroppen att ta itu med det. Får försöka göra det nu i veckan. 

Vet inte riktigt hur jag ska lägga upp dagen. Känner mej orolig och stressad idag. Ska försöka slappna av genom att tvinga mej själv att kolla på en film. Koncentrationsförmågan är på noll just nu, känner jag. 

Skönt att spegeln på badhuset är sanningsenlig i alla fall… 

Update:

Hemma igen. Gick ca. 2,6 km på 1h inne i stan. Tog en runda i Trädgårdsföreningen igen, kände att det var roligare med lite variation (trött på brunnsparken nu). 

Ny Pokémon – Dragonair – efter 17,6 km. 

Bytte buddy till Sandshrew. 22 godisar behövs. 

Ska laga lite mat nu och kolla på nån dokumentär innan L kommer hem. 

Update:

Glömde skriva att jag ramlade på kullerstenarna vid Lilla Bommen. Råkade krossa en liten bit av mobilskärmen. Suck. Foten vrickades nog, börjat värka i den nu. Jag är ju, för fan, uppvuxen i Gränna – om det är något jag borde vara van vid så är det för sjuttsingen kullerstensgator! 

Kollade på avsnitt 4 av den svenska serien ”Innan vi dör”, som L och jag började kolla på igår. Typisk sån serie som jag aldrig skulle välja själv, men den är faktiskt riktigt bra. 

Såg även ett avsnitt av ”Engelska Mord” med Leif GW Persson. 

Min bäbbe, tankar om mitt liv & jobb & hemvist (Gränna) 


Jo om

Ippo ska aldrig dö! 

Jag mår så pass dåligt att mitt liv hänger på en skör tråd. Jag har ingen livsglädje kvar. Det har jag inte haft sen min far dog. Även fast jag haft depression utlöst av stress två ggr tidigare. 

Hade jag blivit stöttad i mitt senaste jobb så hade kunnat 0återkomma. Istället blev det frågor, ”första-dags-intyg”, pisseprov och fråntagande av min heltidstjänst. Inget stöd alls.  Jävla idiot sabbade mitt förhållande och mitt liv. Jag mådde så bra. Min far dog. Jag behövde hjälp. Jag hjälpte chefen, lärde upp henne och fick skit tillbaka.

Kommer aldrig lita på en enda människa mer, någonsin. 

Jag vill till pappsen! (Bra din jävla idiotjävel att jag vill ta livet av mej bara för att du ska vara bäst). Dra åt helvete alla människor! 

Varför tycker människor att jag är ett hot, jag är världens snällaste. Förstår inte varför jag måste straffas och pushas bort för att arbetsplatsen ska funka. Jag bidrar, jag är en problemlösare, jag kan datorer, jag är språknörd. Är jag då inte en styrka? Nä, jag är tydligen ett hot. Fan!

Hade bästa jobbet. 

Kommer aldrig hjälpa någon mer. Ska se om de behöver folk på fabriken igen. 

Grejen är att både jag och L känner likadant. Vi vill till våra pappor. Vi bidrar inte till världen. 

Jag vill inte leva längre. 

PS: 3h senare. Jag tror jag ska söka mej tillbaka till fabriksjobb istället. För kan då kan mina kunskaper och hjärnkapacitet gå helt till spillo. Fan, vad bra. Ska ringa RIFA imorgon. Flyttar hem till Gränna isf. Tack för det. Adjö. 

Update 2: SR söker kemister till Rifa (nu Kemet)..Ska söka trots bara högskoleexamen. Fast vill ju ha jobb på golvet.. 

Jag vill fan tillbaka till Gränna. Sjukt va? Trodde det skulle bli vid barn eller så (vilket jag för i helvete inte vill ha), men känns kanske rätt skönt nu. 

Tänk att ha en tjänst som BMA på VC i Gränna, ha en liten stuga (med wifi minst) och leva mitt enkla liv där. That’s it. Allt jag önskar. Fast min lön måste ju vara minst 2800o/mån före skatt och friskvård på 15oo Jr. Skulle aldrig sälja mej och förstöra för yrkesgruppen. BMA som folk inte tror det finns. Man kan ju bli bedrövad för mindre. 

Annars: återgå till drömmen om att vara BMA på Blå Stjärnan och ha bra lön (minst 28000 som det enna stad som jag trivs i som fan och leva det liv jag egentligen ville ha. 

Fan! Fan! Fan! 

Vad göra? Tips…?

OS. Tror inte ens de vill ha  tillbaka mej. Det ska vara ”1984” right? Vet din plats, ingen utveckling, visa inget udda beteende (i form av intelligens). Ta inte fram nya procedurer,  håll dej i bakgrunden och lär att behärska sej. lvav de över dej 
Själva är de de bilar
 łävenJag klarar inte att leva så. Jag älskar t ex teknik, datorer, lösa problem och ta saker framåt. Jag  stagnerar annars (och jobbet med om vi inte är flera på samma spår). Jävla chefer som inte tar tillvara på det jag kan ge!

Känns typiskt kvinnlig (tyvärr). 

Orkar inte mer nu. Ska vara ettåkolli och skapa shit på nätet hemma. Vad? Skit du i det! 

Fast varför bryr jag mej om nåt? Jag ‘är ju osäker på arbetsplatsen😴, har de bestämt sej. Bara träffat en ny arbetspersonal.’ Vi kan inte låta dej analyser ptlver”, ‘viktigt med koncentration’ yada yada yada. 

De/hon har redan bestämt att jag är persona non grata. Bara för att min pappa dog, jag fick antidepp som jag flippade utan hjälp, bara tvångsgärder. Ingen av chef 1 eller 2 ens nämnde min far. Ok, den ena sa ”Ni stog väl så nära?”.Ven fan säger så? Bara för att jag inte grät just då. Har man förlorat någon så vet man sånt. 

Okänsliga är vad fr  är, ingen vilja till förståelse eller empati. Fan värre än RIFA  men hellre monotont slavarbete än daglig mobbih

En gång mobbad då (från

vigt. Lätt mej det nu. Är oattraktiv det jag. Fått vi höra sen ca 3:an

Flera tankegång angående mej men orkar iante nu. 

Ses snart joina  S 

 & L. I deras

snart