Sexigt i fjortistidningen Okej 1989.



Hur hade dagens ”allrasande” PK-föräldrar (och övriga moralister) hanterat detta idag? Förmodligen hade de dukat under av alla kommentarer som måste skrivas,  Twitterinlägg att retweeta, Facebook-grupper som måste joinas och pushas för och därefter (förhoppningsvis) implodera i ett moln av ännu mer outtryckt raseri, där det sista man hör är ett ”Men tänk på baaaaaarneeennnn….” Poof! (Genast skapas dock en klon med uppgift att loopa ovanstående ad infinitum.)


Den avslöjande badbilden på Dag Finn återfinns i Okej nr. 4, 1989.

Jag var 14 år när det begav sej.

Minns inte att detta ens nämndes av någon vuxen då. Det är bara i sentida dokumentärer som detta tagits upp, som ett sätt att visa på 80-talets mentalitet.

Jag saknar den tiden. Inte på ett personligt plan (nä, för fan!), men samhällsklimatet och den rådande inställningen till saker och ting.

Jag vantrivs i 2010-talet. Jag orkar inte med hur allt ser ut idag, politiken, idiotin, folks inställning och åsikter och hur det enbart finns ett rätt tänkesätt (dvs det som är Politiskt Korrekt – där inga tår trampas på). Ingen får såras eller KRÄNKAS (obs, satiriska versaler). Så går det inte att leva! Inte fan var vi rasister för att vi köpte ”negerbollar” och vi förfasade oss inte över ”Tintin i Kongo”. Gynnade vi därmed ett segregerat och rasistiskt samhälle? Som vit kvinna kan jag egentligen inte svara på frågan, men det fanns inget dolt hat och ingen nämnde invandrare i nedlåtande termer i min vardag.

Kanske var det en oskuldens tid och invandrare kanske kände sej nedvärderade, men jag väljer att tro att så inte var fallet.

Nu handlar det dock inte bara om invandrare utan alla grupper som är i minoritet, t.ex. homosexuella och ”fattiga” barn. Alla måste försvaras och alla måste behandla sådana minoriteter med yllevantar.

Var kan då detta diskuteras på ett rationellt sätt? Ingenstans! Attityden hämmar diskussioner och det är ett väldigt ofruktbart klimat för vårt samhälle.

Jag vill att vi ska kunna vädra våra åsikter om allt och alla utan att bli placerade i nåt slags hatfack.

Apropå ovanstående, att alla minoriteter måste omfamnas och inget ont får sägas om dom: bryr sej ingen om Samerna? De är ”vår egen minoritet”, vår ursprungsbefolkning. Det hörs aldrig ett ord om dom. Ibland lyckas de få fram något önskemål i någon artikel, men ingen bryr sej. Att sedan 30-åriga ”ensamkommande flyktingbarn” utvisas – det är något att skapa rabalder om… Jösses Amalia!

Säger inte att 80-talet var en idealisk tid, men den var lite naiv och jag uppfattade det som en rätt harmonisk period i Svensk historia. När Siewert Öholm debatterade ondskan som drabbade hårdrockslyssnande ungdomar eller Studio S ingjöt skräck i alla föräldrar med hur ”Motorsågsmassakern” (och VHS i allmänhet) skulle göra deras telning till en massmördare, så var det också en form av naivitet. Min mor frågade mej om jag hade sett filmen någon gång 1987 (jag var 12). ”Ja, den var dålig”, svarade jag. End of discussion.

Så…

Tidsmaskin, somebody? Snälla, behöver den snarast.