Vad hjälper nu skivorna? Fy fan, får inte ha något helt, allt ska has sönder och förstöras. Två datorer och en surfplatta. Inte har jag stampat på min 6000 just surfplatta.
Hade börjat bygga upp ett hem och sparat pengar, hade arv på 100.000. Nu är allt borta, alla möbler, alla prylar, all inredning, alla sparkonton – ALLT är borta. Nu 300.000 kr i skulder, sjukskriven och bor i en förstörd lägenhet som jag aldrig kommer kunna lämna eftersom jag aldrig kommer kunna betala för renoveringen av den. (Den var totalt nyrenoverad när L flyttade in, såg jättefin ut).
Jag orkar inte mer. Jag vill/ville ha ett ordnat och lugnt liv. Jag är fan 40 år, orkar inte hålla på så här. Köpt asfint vardagsrumsbord för 6000 kr, som jag älskade. Trodde jag skulle få ha det resten av livet. Ligger nu i pinnar i ett rum. Vi har nu ett vardagsrum som består av en skiva som L hittade i sopen och ett litet bord från IKEA. Kan välta närsom. Spippo har vält det. Kul.
Alla byråer från farmor är förstörda. Sängborden, från secondhand-affären som jag och M köpte ifrån, är bara ett halvt kvar. (Det håller ihop, men kan bara hålla upp som byrå, underredet går inte att komma in i utan att välta allt). Det motsvarande sängbordet blev flisor. Fick ta in mitt ”bord” från badrummet till att ha som sängbord. Det blev halvt sönderslagen, men står fortfarande kvar.
Alla väggar, som var helt nymålade efter vattenskadan, består nu av äckel, dvs kastade tallrikar, glas, aska, snus, fimpar och långa ränder av ovanstående. Aldrig sett något sådant. Aldrig behövt tvätta väggar. Tallrikar har gjort stora jack i väggarna. Seriöst! Orkar inte med sånt här. Försökt prata med L’s jävla iq-befriade WT-morsa, men deras relation är ju så jävla fucked up så jag orkar inte ta itu med det.
Jag vill inte leva mer. Finns ingen vits längre. Kan inte ens köpa en korsordstidning på affären för det har jag inte råd med.
Skulle haft första kontakten med arbetsterapeuten idag kl. 10. Dom ringde, sa att hon var sjuk, precis när jag skulle gå. Jag vet att det är detta som FK vill; att jag ska drillas tillbaka in i arbetslivet. Klart jag ville tillbaka, men inte nu. Jag vill inget, jag vill inte ens leva. Hur ska man då kunna ”skolas tillbaka” in i arbetslivet?
Allt är värdelöst. Jag vill att pappsen ska komma och hämta mej.
PS.
Vid båda mina långa förhållanden (10/6) har jag alltid vidhållit separat ekonomi, men den här skiten har nästlat sej in och kollrat bort mej. Jag har inte längre egen ekonomi. Jag får pengar för hyra, men sen måste jag betala all mat, cigg, öl, kattmat, för tydligen måste jag stå för det. Fatta att jag snabbt gått i skuld? Jag har inte råd att försörja min egen rökning, men allra minst någon annans (plus pizza, snus, etc).
Sabbat mitt liv. Orkar inte mer.
Förlåt pappsen! Du hade gjort det bra för mej. Jag har sabbat det. Tack och lov har jag pensionspengarna, men de går inte att leva på. Eller? Jag kanske ska dra och leva utanför samhället. 3400 kr räcker väl gott?
Jag har iaf sabbat allt. Slå mej hårt i huvude
Arbora Vitae 