Fan, missar allt bra utan pojkvänner, eller vänner, som påminner mej om saker (ELLER EGEN, FUCKING DATOR!) 

Irriterande att Comedy Channel lyckas sända avsnitt jag inte har sett. Har inte varit med om detta sen ”South Park”:s begynnelse. Hemskt – det innebär något fel på min ”hängamed-nerv”. Eller hur? 

Kill me now! 

FAN, FAN, FAN. Jag saknar mitt riktiga liv, det jag hade för 3-4 år sen. Fan. Jag orkar inte mer. Hatar allt och alla. 

Att vara över 40 suger kuk. Om jag inte kan föra mitt liv framåt (kommer inte hända med tanke på hatet från jobbet) eller få nån permanent hjälp att leva (oerhört dåligt alternativ, så blir det inte mer av detta liv.  Har, jävlar i helvete, inte utbildat mej för att sitta och stirra in i en vägg.

Varför blir det konflikter med ”auktoriteter”? Det är väl egentligen fel fråga:” varför blir man utnyttjad av (blivande) auktoriteter och därefter blir behandlad som skit under skon?”

Att en ny chef finner en (mej eller någon annan) som ett hot på arbetsplatsen och väljer att dra bort arbetstid (hade 75%,men 25%vikariat – fick inte behålla vikariatet trots att den jag vikarierade från inte valt att återgå till 100%, de 25% bara försvann), hota med ”första-dags-intyg” (ditt fel att jag sjukskrev mej, ditt jävla stolpskott) och slutligen få för sej att jag var knarkare och skulle sända mej på urinprov. Är det nprmalt chefskap? Nä, för helvete heller. Hon såg mej som ett hot, eftersom jag hade koll och hade i stort sett styrt labbet när vi bara var två och jag var den enda som jobbade 100%. 

Hur kan man behandla någon så? Jag försöker hantera min pappas död med allt det innebär och ska lära upp nya chefen, samtidigt som vi är underbemannade och tacken är att jag blir ifråntagen min heltidstjänst och anklagad för att ha tagit narkotika (vilket jag verkligen inte hade). 

Ok, att alla kan inte gilla alla. Personkemi etc. Men. Som chef borde man verkligen inte få välja ut en medarbetare och terrorisera den till sjukskrivning/uppsägning. Det kan inte vara rätt. 

Jag hatar allt! Jag orkar inte mer. Allt är förstört. Jag hade ett underbart liv för tre år sedan. Vill verkligen inte skylla på pappsen. Jag borde ha tagit min semester då. Dom trodde inte ens att jag och min far var nära eftersom jag inte grät på jobbet. Mer känslokalla och oempatiska (?) kvinnor (överchef+chef) har jag aldrig råkat ut för i hela mitt liv. De är utsugande, osäkra, egosinnade kvinnor som, antingen håller varandra om ryggen som back-stabbers, eller sparkar andra kvinnor neråt för att framhäva sej själv. ”Jag är en stark kvinna som har fått en stark position => aargh kick all females to the curb”. Får de chans att anställa en lika illasinnad och likartad kvinna (som de kan styra alt. konspirera med) så är kontrollen total. 

Ärligt, jag hatar fan kvinnliga chefer. Speciellt de som är yngre än en själv, med mindervärdeskomplex och inte tillräcklig people skill för att göra något bra, som måste göra ner den som ”utgör ett hot”. 

Bra början jävla arsle. Jag lärde upp dej, samtidigt som jag var tvungen att hantera total overload på jobbet, min pappas död, bussresor till och från Göteborg och Gränna, begravningen, pojkvän som ville göra slut samt vattenskada i hemmet med boende i ersättningslägenhet, placering av kissarna hos kompis och katthem. 

Att i detta läge dra ifrån sin medarbetares anställningstid, samt föreslå ”första-dags-intyg” år det värsta man kan göra mot någon – eller, bästa sättet att bli av med den hatade (hotande?) arbetstagaren. 

Jag fattar ingenting. Om jag återgår, vilket är syftet i september (arbetsträning), kommer jag klara att hålla käft. Ja. Kommer jag älska jobbet så som jag gjorde innan idioten dök upp? Nä, inte en chans. Hon är sån jävla äcklig smilfink. Ok, man behöver inte älska eller ens gilla sin chef, men varför behandlar en chef sin underordnade så? Ingen tack, bara skit. Jag fattar inte! Hade kunnat acceptera henne annars, men man tackar fan inte folk på det sättet! 

Jag ska fan gå tillbaka och sen bara lalla runt, som på fabriken. Hon har ju orsakat min tvåårigasjukskrivning, samt en skuld på 280,000, men jag ska fan skita i arslet och bete mej precis som på fabriken. (Fan, vad jag längtar tillbaka!) 

Angående 40 år, sen nytt inlägg.