Fan, jag sover så jäkla dåligt. Vaknade återigen kl. 4 och kan inte somna om. Har dessutom världens myrkrypningar i vänster vad – vet inte vart jag ska ta vägen…
Läser och kramar Spippo. Hoppas på lite mer sömn idag, orkar verkligen inte gå upp!

Utseendemässigt är dessa två grabbar mitt ideal. Var hittar jag dom?

Mamsen har fått klartecken att eventuellt kunna flytta hit till mej.
Jag hoppas hon orkar. Jag skulle tycka det var underbart. Saknar min älskade mamsen!

Måste först säga att jag har druckit mjölk en gång och ätit en gratis Margaritha, så härmed måste jag (enligt M) kalla mej freegan. Detta innebär alltså att jag kan äta ”allt” så länge jag själv inte har betalat för det. Kött/kyckling kommer fortfarande inte komma över mina läppar (min mage skulle nog gå bärsärkagång dessutom).

Anywho.

Går du över till veganmat kan jag berätta att du kommer hädanefter ha mindre fritid, men desto mer tid att komma ifatt med din läsning. Ok, klarspråk; snacka om hård i magen… Så ni vet 😉

Varit hos M. Efter Twin peaks somnade jag på soffan. Tittade ut genom fönstret och möttes av en underbar syn: rådjur och bäbis åt i buskarna i regnet. Innan jag fått tag i mobilen, som låg på laddning, rörde de givetvis på sej. Fick en rumpa och lite av bäbis.

Pratat med jobbet och de som hade hand om våra prylar vid vattenskadan. Helt torr i munnen.

Ingen direkt lösning på nåt – än. Fortsättning följer.

Älskar ”Little Britain”.

Enligt mitt ex lider mina två älskade kissar av Stockholmssyndromet.

Is that so? Jag känner lite att han har rätt på sätt och vis.

Om Spike hade fått röra sej fritt från födseln så hade han inte blivit så mammakär som han är. Jag hade tyckt att det hade varit tråkigt, men då hade han fått vara en riktig katt. Nu är det för sent. Skräcken i hans ögon bara jag tar med honom in i hissen, säger allt. Han lever för att gosa med mej och vara herre på sängen (dvs sätta smullibuttan på plats).