Faktiskt bra låt. 

Sambon hade köpt kyckling. Usch, blä och fy, skyll inte på mej. 

Men, när den ändå fanns i hemmet tyckte jag det var kul att kolla vad Ippo tyckte. 

Som jag trodde, total ignorans. Är han vego, saknar han luktsinne eller är han bara ointresserad av allt som inte är kattmat. 

Det sistnämnda är nog rätt. Som en människa som aldrig vågar prova något nytt. 

Söt! 

Har våndats inför denna månad. Nu blir det skytteltrafik till Frölunda: arbetsterapeut, ny läkare, arbetsterapeut, försäkringskassan, avstämningsmöte, möte med arbetsgivare, arbetsterapeut, läkare, ev. psykolog,arbetsträning, arbetsterapeut. 

Jag fattar inte hur jag ska orka eller ens ha råd. 

Seriöst jag är mer uppbokad än jag någonsin varit. Fatta hur det känns!  Jag måste besöka alla annars indrag av min sjukpenning. (Jag vill ju givetvis komma vidare med deras hjälp, men så kompakt…?)

Blir en tuff månad!

Eller, nä, har ju Ippo här. Den keligaste katt som finns (och gosigaste lurvmagen) 

Tagit saroten, halvt rör Theralen och en benso. Fortfarande helt uppe i varv. 

Blev hetsätning, trots att jag verkligen inte vill längre, hjälpte inte heller. 

Tog två benso, ingen tillstymmelse till avslappning. 

Jag vet inte vad jag ska göra nu. Får försöka med mer Theralen, vill inte ligger här med ångest, kliande i benen, rastlöshet och oro. Jag vill sova så jag kan påbörja en ny dag där det kanske finns en chans att saker blir bättre. 

Intressant vinkel. Mysig tanke innan nästa steg. Aldrig hört förut. (Fick tyvärr inte med nick, tror ”Timecode”). 

Om någon skulle ha blivit orolig, så lugna ner er.

Dessutom hoppas ni är smarta nog att fatta att jag aldrig skulle lämna Spike. 

Kommer inte svara på frågor eller kommentarer angående förra inlägget. 

Jag levde min dröm. 

Hade jobbet som jag i min vildaste fantasi aldrig trott jag kunde få. 

Älskad pojkvän sen 6 år. 

Nyinköpta möbler och påbörjan till ett hem. 

Sparkonto. 

(Papi dog, men vi hanterade det ihop, jag och M). 

Fick stressutlöst depression. 

M orkade inte med mej mer. Pappsens död för mycket. Slut. 

Nu träffat en människa som har det relativt bra med. Men han är delaktig i att jag inte längre har kvar något arv. Jag lever inte det liv jag hade byggt upp och inte det liv jag förtjänar. Detta liv är inte värt det. 

Jag hade verkligen inte sett mitt liv så här. Det kommer avslutas i förtid. Vet ej när eller hur, men jag kommer verkligen inte bli pensionär. 

Jävla Mattias. Vi hade det så bra. Fan. Jag hatar att leva. 

Nu ropade L åt mej att jag grät för högt och störde hans sömn. Fråga varför jag gråter då, stolpskott? 

Poängen är att jag har gett upp. Kommer aldrig kunna flytta härifrån eftersom jag aldrig kommer kunna betala för allt som är förstört, kommer aldrig kunna återgå till jobbet och fortsätta där jag var alt. få ett nytt jobb (lovar att helvetesdraken skulle prata ner mej bara för att jävlas), kommer aldrig väga 60 kg igen, Spike kommer dö, börjat magra av. Jag ser ingen jävla fucking ljusjävel i slutet av nån jävla fucking tunneljävel. 

Tidsmaskin till 90-talet tack. Annars adjö. 

Kommer inte svara på frågor eller kommentarer angående detta inlägg. 

Nu går jag i ide över helgen. 

Gått upp och ner 10-20 kg flera gånger (tyvärr). Bulimi deluxe. 

Jag vet inte hur det funkar nu efter 40, men jag kan inte väga 79 kg (20 kg för mycket). 

Kan likväl dö. 

Varje dag sen min pappa dog och varje dag sen Å bestämde att jag skulle tryckas ner för att inte hindra hennes chefskap. (över två år). 

Jag orkar inte mer. 

Vad ska jag göra? Hur ska jag gå vidare? Låst nu. 

Orolig. Vet inte när jag måste tillbaka. Jag vill inte bli mobboffer igen. Mobbad sen 12 års ålder. Ska det vara så på en arbetsplats? 

Jag orkar inte att bli stampad på. Jag vill faktiskt inte leva mer. Jag vill vara min egen person och inte hämmas.
Hoppas jag får samma cancer som farsan. Tack och adjö.
PS. Jag fattar inte hur nån kan ogilla mej. Jag är världens snällaste människa. När jag tar livet av mej vet ni vems fel det är. Finns väl inget straff tyvärr. 

Orkar inte mer. 

Ska jag bli det fucktarden anklagade mej för – tjackpundare? Har ju redan blivit fet och ful, så det kan väl framkalla några skratt. Hur kan man behandla arbetskollegor på detta sätt? 

 Hon vill väl det för att bli av med mej. Hur kan man känna sej så hotad av en anställd? Hur kan man inte vara tacksam? Hur kan man behandla någon som ställt upp, hjälpt till och t.o.m. gått in så? Varför var jag ett hot? Jag var en tillgång. Hatar kvinnor! Dra åt helvete alla jävla människor. Jag hatar allt och alla! 

Jag hatar henne. Jag vill tillbaka till RIFA, natt. Där var det inte något personligt groll, vi hade bara trevligt. 

Jag vill tillbaka till jobbet 1994. 

Jag orkar inte mer, tyvärr kan man inte dö av benso. 

Men en jävla idiot till chef kan skicka en på pisseprov när man startat ny antidepressiva (voxra – amfetaminanalog) istället för att uppmuntra 

Fy, fan. Jag vill ha min pappa! Jag klarar inte livet mer. 

Jag är inget hot! Jag tycker om att dela med mej av kunskap. Hur kan någon ens känna sej hotad av mej: jag är fet, ful, blyg, nördig och mesig. Jag kan aldrig vara ett hot? Hur kan jag upplevas så? Jag fattar inte? 

Hatar livet. 

Hjälp mej…

Update: varför är jag en svag jävel? Uppfostrats att alltid vara så snäll. Jag älskar mina föräldrar, men de förberedde mej inte för hat och ilska. Jag levde i en underbar bubbla. Vill tillbaka. 

Är jag min morsa? Följer all skit nu. Varför dog du pappsen? Jag saknar dej så mycket. Jag vill vara med dej! 

Blev inget direkt firande, drack ett par öl och kollade på TV. 

Blev snart trötta och gick och nannade. L somnade genast, som vanligt. Jag läser och tar en cigg, hoppas somna snart. 

Nattinatt.