”Annika Bengtzon: Prime Time”


Spelade in, enligt fästmannens instruktioner.

Laddade upp:

image

image

Var det skit? Klart det var skit!
Chipsen och chokladen var dock ok, trots Lidl.

Hjälp, jag är WT!

Grattis till mamsen idag


Pratade i telefonen:

image

Sen skulle jag ner till affären. Tänkte köpa nåra folkisar,men karln (som varit på middag) ville ses och ta en öl till innan läggdags.

image

Blev en Karhu och en 2a Fireball på VKB.

Evox RIFA


Blev lite nostalgisk. Jobbade på Evox RIFA AB 1992 – 2003. Heter tydligen Kemet idag.

image

Näringsliv i Gränna:
År 1942 grundades RIFA AB (Radioindustrins fabrikaktiebolag) på orten av bland andra ASEA för att säkra tillverkningen av kondensatorer i Sverige under andra världskriget. År 1947 köpte Ericsson ut företaget, och det var en del av Ericsson fram tills det ombildades till Evox Rifa AB år 1988. År 2011 angav nationalencyklopedin att Evox Rifa var ortens största arbetsgivare. (Gränna)

Total nedläggning hotade Rifa 2003, året efter jag slutade. Läs mer här.

I samma veva spelades tydligen nedanstående in:

Aldrig sett videon förut, visste inte heller att det ens var sånt hallabaloo 2003. Många kända ansikten i alla fall. Kul.

Saknar inte jobbet i sej, men hade ändå kul och trivdes med arbetskamraterna (speciellt när jag jobbade natt) och det kan jag sakna på nåt sätt.

Kommer jag åka fast för detta:

image

Sista natten jag jobbade snodde jag med mej en av de sista kondensatorerna jag monterade. Hade följt denna batch från linda och kåpa till plastning och märkning, så kändes extra roligt.

Kollade i en katalog från företaget, precis efter jag snodde den, att den var värd ca. 150 kr, så jag tror inte jag har nån rättegång att vänta 12 år senare…

Arbetslivsintroduktion


Pga slut på tiden med ersättning från försäkringskassan blev jag (24 nov) kallad till möte på Arbetsförmedlingen med representant från FK och AF. Ny representant från FK som verkade trevlig och väldigt mysig, kompetent kvinna från AF.

Nu gäller s.k. Arbetslivsintroduktion i tre månader (29 november – 28 februari), då jag kommer få motsvarande min a-kassa (nu kallat aktivitetsstöd) istället för sjukpenningen.

image

Utan a-kassa hade detta inneburit 223 kr/dag före skatt, men jag tror att beloppet för mej inte kommer skilja sej mycket = 80 % av lönen.

Fattar dock inte riktigt vitsen med det hela. Låter bra på papperet, men i praktiken är hela begreppet ”Arbetslivsintroduktion” nåt byråkratiskt flum (låter lite som en oxymoron, men det är vad det är).

När mötet nästan var över, där papper skrivits på, läkarintyg och inkomst diskuterats och ny tid i februari bokats in, satt jag fortfarande som ett frågetecken. Frågade givetvis: ”Men vad innebär detta, vad händer under dessa tre månader?” Svaret jag fick var typ: Ja, detta är lite flummigt (hon sa faktiskt flummigt). Det betyder att du under denna tid ska begrunda din framtid. Vi ska tillsammans göra en plan och se om vi kan hjälpa dej vidare tillbaka till arbetslivet. Jaha, tänkte jag, vad fan betyder det? Hon från FK som var med föreslog att jag skulle försöka besöka mitt jobb åtminstone en gång under dessa tre månader. Faktiskt riktigt bra förslag, men fruktansvärt jobbigt. Fick ångest bara hon sa det.
Iallafall, fick förklarat att denna ”plan” alltså kan vara enbart detta – att en gång besöka jobbet. Fick lite andra exempel, typ promenader varje dag, börja träna eller ”ingenting”. Ok… ”Planen” ska hon från AF och jag göra ihop på ett möte innan jul.

Fick sedan ett brev ett par dagar efter:

image

Notera ”om du vill göra något”.

Seriöst, hur har detta blivit en form av hjälp? Givetvis bättre än att berövas sin ersättning och kastas tillbaka till arbetslivet utan någon form av bedömning, men hela grejen är fanimej jävligt underlig. Hur gick beslutsprocessen till angående detta? Jösses, politiker…

Ok, alltså, ny tid den 14 december. Fick ett formulär att fylla i tills dess.

image
4 sidor… Hatar sånt, men får väl fylla i det innan måndag då.

Jag känner mej ju nu tvungen att ha ”besöka jobbet” som plan. Vågar inget annat. Och måste ju. Tack och lov, sa faktiskt den mysiga AF-kvinnan, precis när jag skulle säga hej då och gå, att hon kan följa med mej till jobbet om jag skulle vilja. Där föll en liten, liten sten ändå.

Japp, så ser det personliga ut just nu.

Nostalgi


Hittade min Monchichi och visade för fästmannen. Han fattade inget – hade aldrig hört talas om… Suck.

image

Iallafall… Anledningen till ovanstående bild är just ordet ”Bølle”.

Jupp.

Hittade på 90-talet nångång att det fanns en dansk fejk- (?) Monchichi som hette Bølle. Minns inte hur detta kom upp.

Efter det att jag hade helrakat huvet och håret var på utväxt (precis innan det lägger sej och bara står rakt upp, helt oregerligt) ledde kunskapen om ”Bølle” till att jag (tack och lov tillfälligt) fick detta som smeknamn.

Kan, så här i efterhand, tycka att det faktiskt var ett rätt gulligt smeknamn.

/f.d. Bølle

”Kära pappa”


Läste om nedanstående video på Metro och den berörde mej. En del jag inte personligen upplevt, men slår jag ihop mina erfarenheter med mina kvinnliga vänners så stämmer det mesta.

Detta är inget inlägg som egentligen berör just min far eller mina känslor för honom. Mer en känsla av kvinnlig bonding, att nån satt ord på mycket av det man själv burit inom sej i sin uoplevda ensamhet.

Hade min far fått denna film i nyllet hade han nog gått och gömt sej – och tagit mej med sej – för att slippa såna jobbigheter. Vem hade helst inte velat göra det?

/Misantropen

Vet inte om det hjälper


image

Blandade vinäger, citron, olja och vatten i sprayflaskan. Sprejade över allt på balkongen (golv, bänk, galler). Försökte sätta upp gallret så gått det gick med snören, måste köpa nytt och häfta fast ordentligt.

image

Detta blev skörden från balkongen. Jag älskar djur över allt annat, mer än människor, men jag funderar seriöst på att undanta duvor från denna inställning. Eeewww.

Aea


image

Måste kontakta facket pga pengar nu eftersom jag inte kan få försäkringskassans pengar längre (gått två år och sex månader tydligen).

Skrivit ett brev till facket. Hatar telefon och sånt. Men jobbigt att inte ens komma in på hemsidan på telefonen. Varför? Försökt flera timmar nu. Tänkte kanske försöka ringa, men nu får jag väl skicka brevet iaf.

Arbetsförmedlingen Samverkan


Hade möte igår. Egentligen fattade jag inte vad det innebär, mer än att jag inte får pengar från försäkringskassan längre, utan nu från arbetsförmedlingen/a-kassan.

Anywho, jag kommer ändå få återbetala allt jag äger tydligen. Fått brev och mejl från ”jobbet”. Kommer inte öppna. Glöm det!

Angående min anställning (som nu antagligen är fucked)


Här är brevet jag skrev till chefen 28 februari 2013 och hela anledningen till att jag nu är sjukskriven:

”Hej K,

Jag skrev att jag ville ha ett möte med dej, jag hoppas du förstår varför (måste du göra, tips: 75 %…?)

Ja, ja, det viktiga kommer här:

Detta med 75 %:

jag är så ledsen för jag har trivts så bra på Blå. Du sa faktiskt förra våren (när jag frågade om antalet tjänster på lab): ”det kommer inte vara några problem att du får 100 %, det är dags för dej så du kan ta det lugnt” (det var i samma veva som jag och L sa att vi borde få någon kompensation för hur mycket vi ställt upp under våren 2012) och jag litade på det.

Detta är inte första gången ett muntligt avtal på Blå bara är bullshit (tänker inte rabbla saker som inte har med mej att göra, men jag har hört…)

I alla fall så gick jag nu och väntade på att få mitt avtal med 100 %  (E-K och du hade sagt att det inte gick att förlänga vikariatet längre (men fyra år var ok?))  och så får jag den här kallduschen!

Det värsta var att jag skulle kallas till ett möte angående rehab (att jag hade varit sjukskriven ett visst antal gånger på en viss tid), hade inget med min anställning att göra (vi skulle prata om varför jag varit sjukskriven, jag tar det längre ner). Så visade det sej att M och ”chefen” skulle prata om min arbetstid. Men säg det då?! Här blev jag hel överrumplad att de började prata om min arbetstid.  Innan de pratat färdigt sa jag ”Ja, men det är lugnt, K har sagt att jag kommer få 100 % nu när Ls tid går ut”. Sen säger M; ”Vi har räknat på detta, och det finns ingen plats för att du ska kunna jobba 100 %”. ”Chefen måste såklart vara här 100%”. Jag höll på att bryta ihop. Hur kan ni behandla mej så här? Efter hur mycket jag har ställt upp?! Jag var ju chef på labbet i ett halvår förra året och jag fick lära upp chefen. (hoppas detta visar sej på nästa lönerevision).  Jag har mått dåligt och varit sjukskriven, men jag har väntat på min 100 %-iga tjänst (som jag var lovad). Hur kan ni sparka på den som ligger ner . Fick höra ”Kan ju vara bra för dej som mått dåligt att jobba  75 % ett tag”. WTF?!

Ok, varför då, helt plötsligt, svara då på detta: Måste chefen vara här 100 %? Förra chefen C var på labbet en dag i veckan, chefen innan det, Ke, tre dagar i veckan. Jag har jobbat hos er 4 år nu, jag har förtur till tiden. Å började i augusti och dealen var att hon skulle jobba viss tid som djursjukskötare. Varför gör hon inte det då?

De 25 % som nu försvinner, ska dom bara försvinna från labbet nu? Vem ska täcka upp de 25 % som försvinner, hade ni tänkt?

Ovanstående var min resonabla personlighet som pratade. Nedan är min arga och ledsna personlighet som skriver:

 Fick detta med 75 % kastat i ansiktet (dessutom 2 dar innan det börjar gälla, vad är det?!). Får man göra så? Finns det ingen ”uppsägningstid” för detta?

 Jag blev helt chockad och började prata om att söka nytt jobb. Klart jag måste det, jag kan inte leva på 75 %. Jag är inte som ni flashiga vd:s och diverse, eller har en man som försörjer mej. I’m the breadwinner och K, du lovade mej mina 100 %, om du tar undan det nu så ljuger du. L hörde också att du sa det. Varför är muntliga avtal inte gällande på Blå? Jag är ensamstående (med sambo som är halvtidspensionär) och behöver mina pengar.

”Labchefen” Å måste ju ha vetat detta med 75 %-grejen. Varför lura mej att vi skulle prata rehab? Asså, ni säger att ni vill behålla personal, men ni gör precis tvärtom. Varför? Kommer du inte ihåg allt jag berättade på löne- och utvecklingssamtalet vad jag har gjort för Blå? Jag älskar mitt jobb och jag älskar datorer. Fråga Je om du tvekar. Jag förtjänar inte denna degradering.

VAR DET INTE SÅ ATT LABCHEFEN SKULLE HA 75 %-IG TJÄNST? 25 % ADMINISTRATIVT OCH RESTEN I RUTINEN. SEN FÖRHANDLADE ÅSA SEJ TILL 100 % ´, VILKET INNEBAR ATT HON SKULLE JOBBA SOM DJURSJUKSKÖTARE  25 %, CHEF 25 % OCH I RUTINEN 50 %. Då är det väl Å som ska dra in på 25 % på rutinen, inte jag? Detta måste jag ha svar på! Jag kommer kontakta facket med detta imorgon, i vilket fall.

LAS säger ”sist in, först ut”, kan inte tänka mej att ni kan ge dessa procent till någon som är senare in.

Kommer kontakta facket imorgon ialla fall, men vore schysst att få en förklaring från dej, speciellt som du muntligt lovade mej att äntligen få mina 100 % när tiden gick ut.

Jag fattar fortfarande hur ni kan tycka att det är ok att behandla personal så här? Please, vill ha förklaring”.

Utdrag ur ett mejl jag skickade till personalchefen dagen efter ovanstående mejl:

”När man får detta kastat i ansiktet: ”Nu när S är åter på 100% så ser vi att bemanningen är större än behovet och jag bedömer att Å behövs bäst på lab för att utveckla och leda arbetet.” så är det verkligen att sparka på en som redan ligger ner och därefter spotta en i ansiktet. (Citatet är från Ks mejl till mej). Jag är alltså överflödig! Tack! Förstår ni hur ledsen man gör en människa när man säger så?

 

Jag har slitit ut mej för er och jag har gjort det för att jag har älskat mitt jobb. Har aldrig fått nåt tack för all tid och själ jag lagt ner i att styra upp saker på labb, mina bidrag till Vetvision, min dokumentation av celler m.m. m.m. Men att istället för ett tack, så får man en spottloska i ansiktet, det  hade jag inte räknat med och säger ju allt om hur uppskattad man är… 

 

Har sökt nya jobb eftersom jag inte längre vill stanna kvar på ett ställe där jag  är oönskad. Så nu har vi ju ett ypperligt tillfälle att säga upp mej. Om jag inte kommer på mötet på fredag så antar jag att ni säger upp mej?

 

Jag utgår från att ni kommer att ge mej enbart goda vitsord när jag lämnar er som referens vid en ny anställning (och inte säger något om era fantasier om att jag var påverkad på jobbet).  Det är ni skyldiga mej, efter allt ni har gjort mot mej. Jag är en väldigt duktig BMA, och jag är också en människa med känslor (vilket ni tydligen inte har förstått) som vill jobba heltid och må bra. Sparka inte på mej mer än ni redan gjort.  Jag förtjänar inte att ni saboterar resten av mitt liv – ni har redan förstört över ett år!”

Tror ni jag fick nån förklaring, eller ens ett möte? Nä, så klart inte.
Men tydligen var jag något form av hot och Å ville bli av med mej. Som fan att hon lyckades. Vad fan har jag gjort henne?! Hoppas hon är nöjd med mitt liv på sitt samvete!

Inte fan vill de ens vara med på mitt möte med Försäkringskassan den 24e då min framtid ska diskuteras. Jag har fått veta att jag inte får rehabiliteras, med upptrappning i arbetstid, hos dom. Ska jag göra det på ICA då eller?