Kan inte bara sitta still och kolla på tv, måste pyssla med något under tiden – oftast blir det virkning. Nu har jag fortfarande, efter pappsens bortgång, väldigt mycket kvar att organisera här hemma, så när andan faller på så… ja, då försöker jag reda ut saker och ting.

Tyvärr (jag hatar att jag måste säga ”tyvärr”) var min far lika fototokig (eller, who am I kidding? Han var besatt…) som jag. Varenda minut av mitt liv fram till tonåren är dokumenterade samt alla semestrar, jular och ”större händelser” i min fars liv före min födelse.
Jag kunde givetvis inte kasta dessa i och med utrensningen. Har ju inte sett en bråkdel av fotona.
Hade digitalkameran funnits då, så hade detta varit ett mindre bekymmer, men nu sitter jag med 25 pärmar från 1942 (paps födelse) till 1975 (min födelse). Detta är pärmar där min far noga beskrivit händelser, resor, klistrat in kvitton – det är dagböcker egentligen.
Utöver dessa 25 pärmar finns likvärdiga ”dagböcker” som följer hela min uppväxt. Dessa är 17 stycken till antalet.
Vad ska jag göra med allt? Hilfe!
Har börjat försöka sätta dom i kronologisk ordning, men inte kommit längre.
Bilden ovan föreställer några av mina egna fotoalbum. Alla foton

är

insatta i tidsordning, men saknar märkning. Har nu bestämt att jag inte får gå och lägga mej innan alla är märkta. Det gäller 28 stycken album och jag har redan lagt dom i ordning. Bara skriva och klistra som återstår.
Mina album är av sorten där man bara skjuter in fotot i ett plasthölje, finns ingen plats att skriva något. Därmed skulle jag lätt kunna digitalisera mina foton utan att förlora någon personlig prägel.
Jag måste fatta beslut angående detta, vill inte ha två stora bokhyllor med fotoalbum som bara samlar damm.

Hittade ett väldigt sött foto. Mina älskade bäbisar: Lillen, Spike och Sid (ca 2004)