Numera äter de enbart Gourmet God, men hade velat kunna dryga ut maten lite.
Gjorde två portioner av varje: en fisk och en kalkon. Två andra förpackningar stekte jag upp och tillsatte mild krydda. Mina leder so far 🙂
Sexigt i fjortistidningen Okej 1989.



Hur hade dagens ”allrasande” PK-föräldrar (och övriga moralister) hanterat detta idag? Förmodligen hade de dukat under av alla kommentarer som måste skrivas, Twitterinlägg att retweeta, Facebook-grupper som måste joinas och pushas för och därefter (förhoppningsvis) implodera i ett moln av ännu mer outtryckt raseri, där det sista man hör är ett ”Men tänk på baaaaaarneeennnn….” Poof! (Genast skapas dock en klon med uppgift att loopa ovanstående ad infinitum.)


Den avslöjande badbilden på Dag Finn återfinns i Okej nr. 4, 1989.
Jag var 14 år när det begav sej.
Minns inte att detta ens nämndes av någon vuxen då. Det är bara i sentida dokumentärer som detta tagits upp, som ett sätt att visa på 80-talets mentalitet.
Jag saknar den tiden. Inte på ett personligt plan (nä, för fan!), men samhällsklimatet och den rådande inställningen till saker och ting.
Jag vantrivs i 2010-talet. Jag orkar inte med hur allt ser ut idag, politiken, idiotin, folks inställning och åsikter och hur det enbart finns ett rätt tänkesätt (dvs det som är Politiskt Korrekt – där inga tår trampas på). Ingen får såras eller KRÄNKAS (obs, satiriska versaler). Så går det inte att leva! Inte fan var vi rasister för att vi köpte ”negerbollar” och vi förfasade oss inte över ”Tintin i Kongo”. Gynnade vi därmed ett segregerat och rasistiskt samhälle? Som vit kvinna kan jag egentligen inte svara på frågan, men det fanns inget dolt hat och ingen nämnde invandrare i nedlåtande termer i min vardag.
Kanske var det en oskuldens tid och invandrare kanske kände sej nedvärderade, men jag väljer att tro att så inte var fallet.
Nu handlar det dock inte bara om invandrare utan alla grupper som är i minoritet, t.ex. homosexuella och ”fattiga” barn. Alla måste försvaras och alla måste behandla sådana minoriteter med yllevantar.
Var kan då detta diskuteras på ett rationellt sätt? Ingenstans! Attityden hämmar diskussioner och det är ett väldigt ofruktbart klimat för vårt samhälle.
Jag vill att vi ska kunna vädra våra åsikter om allt och alla utan att bli placerade i nåt slags hatfack.
Apropå ovanstående, att alla minoriteter måste omfamnas och inget ont får sägas om dom: bryr sej ingen om Samerna? De är ”vår egen minoritet”, vår ursprungsbefolkning. Det hörs aldrig ett ord om dom. Ibland lyckas de få fram något önskemål i någon artikel, men ingen bryr sej. Att sedan 30-åriga ”ensamkommande flyktingbarn” utvisas – det är något att skapa rabalder om… Jösses Amalia!
Säger inte att 80-talet var en idealisk tid, men den var lite naiv och jag uppfattade det som en rätt harmonisk period i Svensk historia. När Siewert Öholm debatterade ondskan som drabbade hårdrockslyssnande ungdomar eller Studio S ingjöt skräck i alla föräldrar med hur ”Motorsågsmassakern” (och VHS i allmänhet) skulle göra deras telning till en massmördare, så var det också en form av naivitet. Min mor frågade mej om jag hade sett filmen någon gång 1987 (jag var 12). ”Ja, den var dålig”, svarade jag. End of discussion.
Så…
Tidsmaskin, somebody? Snälla, behöver den snarast.
Kan inte bara sitta still och kolla på tv, måste pyssla med något under tiden – oftast blir det virkning. Nu har jag fortfarande, efter pappsens bortgång, väldigt mycket kvar att organisera här hemma, så när andan faller på så… ja, då försöker jag reda ut saker och ting.
Tyvärr (jag hatar att jag måste säga ”tyvärr”) var min far lika fototokig (eller, who am I kidding? Han var besatt…) som jag. Varenda minut av mitt liv fram till tonåren är dokumenterade samt alla semestrar, jular och ”större händelser” i min fars liv före min födelse.
Jag kunde givetvis inte kasta dessa i och med utrensningen. Har ju inte sett en bråkdel av fotona.
Hade digitalkameran funnits då, så hade detta varit ett mindre bekymmer, men nu sitter jag med 25 pärmar från 1942 (paps födelse) till 1975 (min födelse). Detta är pärmar där min far noga beskrivit händelser, resor, klistrat in kvitton – det är dagböcker egentligen.
Utöver dessa 25 pärmar finns likvärdiga ”dagböcker” som följer hela min uppväxt. Dessa är 17 stycken till antalet.
Vad ska jag göra med allt? Hilfe!
Har börjat försöka sätta dom i kronologisk ordning, men inte kommit längre.
Bilden ovan föreställer några av mina egna fotoalbum. Alla foton
är
insatta i tidsordning, men saknar märkning. Har nu bestämt att jag inte får gå och lägga mej innan alla är märkta. Det gäller 28 stycken album och jag har redan lagt dom i ordning. Bara skriva och klistra som återstår.
Mina album är av sorten där man bara skjuter in fotot i ett plasthölje, finns ingen plats att skriva något. Därmed skulle jag lätt kunna digitalisera mina foton utan att förlora någon personlig prägel.
Jag måste fatta beslut angående detta, vill inte ha två stora bokhyllor med fotoalbum som bara samlar damm.
Hittade ett väldigt sött foto. Mina älskade bäbisar: Lillen, Spike och Sid (ca 2004)
Kollar på ”The Tudors”, har köpt sista säsongerna nu.
Blev intresserad av det här med ”Sweating sickness”. Sjukdomen är väldigt mystisk, man vet inte idag vad som kan ha orsakat den. Förloppet, från första symptomen (t.ex. huvudvärk) till död, varade bara några timmar.
Ingen har insjuknat sedan 1551.
Läste om Abraham Lincoln på Listverse. Hans mor dog av ”Milk sickness”. Sjukdomen är en toxisk reaktion på intag av mjölk eller kött från t.ex. kossor som ätit Rostflockel. Idag dör inte folk av att dricka mjölk, men Rostflockel ska fortfarande undvikas.
Nytt favoritdjur!
Vilka egenskaper detta knasiga, söta djur har:
– Kropp som en utter
– Bäversvans
– Anknäbb
– Fötter med simhud
– Inga tänder, men tungan är beklädd med något som liknar tänder
– Hanen har en gifttagg på vardera bakben
– Har ingen mage, bara lång tarm
– Är ett däggdjur, men lägger ägg (tillhör ordningen Kloakdjur)
– Har inga bröstvårtor, mjölken till ungarna utsöndras likt svett
– Pälsen är nästan lika tjock som utterns
– Har tio olika könskromosomer
– Blir runt 12 år gamla och ca 50 cm
– Bor i hålor i Australiens och Tasmaniens åar
– Lever på småkryp (maskar och räkor) som silas genom tungans tänder
– Har inga naturliga fiender
– Dess kött smakar tydligen illa (good for you!)
– Fridlyst eftersom den jagades för sin päls (anses dock inte som en hotad djurart idag)
– Platypus, Platypuses; Näbbdjur på svenska, Ornithorhynchus anatinus på latin
Då har vi lärt oss något idag, i alla fall så har jag det 🙂
Ett köp jag glömde redogöra för: en extern hårddisk på 2 TB. Kostade typ en femhundring. Borde ha köpt en för längesen!
Lyckades få igång monstret och kört igång backup på allt. 153 GB. Snart klart efter ca två timmar. Känns tryggt. Tråkigt bara att inte ha en riktig dator. Saknar min älskade Asus 😦
Fy fan! Varför finns det ens djurparker? Varför får dom dessutom spela gud? Är det för många djur så får dom väl bygga ut? Ja, ja, jag är inte helt naiv, men detta är bara helt vansinnigt och visar så tydligt hur människor anser sej stå över allt annat.
De enda två kommentarerna (wow, AB låter oss kommentera!) sammanfattar tyvärr samhället idag. Alexander Andersson är på rätt spår, han har empati med djuren, men inte ok att önska livet ur nån för det. Men… som alltid när någon försvarar djur, visar lite känslor och blir berörd av deras behandling, så kommer det ofelbart nåt jävla rötägg och ska avsluta eventuell diskussion innan den ens påbörjats. Med en avskyvärd neandertalssyn på andra levande varelser och en ”din fjant, skärp dej”-attityd vill de bara trampa på allt och alla och skapa dålig stämning. Såna människor borde inte tillåtas att fortplanta sej.
Sambon ville köpa en saccosäck för 499 kr på Groupon så jag fick ta hem appen.
Såklart var jag också tvungen att köpa något. Det blev ovanstående (onlinekurs i foto).
Nu är det faaan shoppingförbud som gäller här!
En fotnot från språknörden:
Blev lite purken på beskrivningen ”filt med ärmar”. Jösses, jag vet att svenskan är dålig på synonymer och att ha ett enstaka beskrivande ord för saker och ting, men ”snuggie” är för tusan en vedertagen benämning på dylik filt. Detta har vi lärt oss på TV. Skulle det vara så att det engelska ordet inte duger så får ni väl för sjutton hitta på ett ord då! ”Filt med ärmar”?! Hur jäkla omysigt låter inte det? ”Snuggie” däremot: gosego! T.o.m. mysfilt hade låtit bättre.
Har redan en som jag älskar. Köpt på Coop för 179 kr (har jag för mej).
Apropå inget, eller apropå ”snuggie”:
I Agatha Christies ”The ABC Murders” sa en av karaktärerna ”Let’s go in to the snuggery”. Han menade ett lite mindre vardagsrum. Hur gulligt låter inte det?