Vikt / BMI

? Har ingen våg idag.

Dagen

Börjar med lite foton från hockeymatchen igår. Det var kul, men tog mej lång tid innan jag kunde leva mej in i spelet. Kändes bara töntigt först, men när alla runt omkring var så pepp och jag började kolla var pucken faktiskt var nånstans, så blev det roligare! Det gick ju bra för HV71 dessutom.

• 

• 

• 

• 

Idag är projektet att ta sej från Jkpg till mamsen i Gränna och därefter Gränna-Jkpg-Gbg. Pratade med en polare i Jkpg, som vore astrevligt att träffa på mellanlandningen där.

Jag är nu äntligen på väg hem. Sitter ju nu och väntar på bussen sista sträckan (till gbg). Var jättemysigt att träffa, pussa på och krama mamsen. Det var värt hela resan! Kommer att dröja ett bra tag tills vi ses igen, tyvärr.

Jag hatar att inte kunna äta normalt. Jag kommer att gå förbi Willys och lasta på mej saker, så fort jag kommer hem. Jag vill verkligen kunna bearbeta bulimikänslorna och vad som utlöser dom, men efter trettio års försök får jag nog inse att det är mitt sätt att hantera stress punkt slut. Frågan är egentligen vad som utlöser stressen. Just nu vet jag faktiskt, även om jag inte vill skriva det här, men frågan är då istället ”varför i helvete blir jag stressad?” Jag hatar min primitiva hjärna!

Fan, vad jag vill hem och krypa ner i sängen och sova i flera dar! Skönt att alla struntar i mej, så jag bara kan fly in i min introverta värld utan att folk bryr sej! Fuck you all (inte mamsen och Spike)!

Nu är den jävla bussfan försenad också. Jag hatar verkligen livet idag!

Blev fan övermätt på vegomackan så jag struntar i hetsätningen idag! Är fasen helt fascinerad över att jag har ett stopp. Det var förmodligen bussresan som gjorde att jag var tvungen att känna efter och därför kunna tänka om. Jag är inte hemma än, så jag hoppas inte det vänder en gång till nu…

Det jag har lärt mej av den här utflykten är att aldrig lämna hemmet alls (då förlorar jag all kontroll) och att inte öppna upp mej själv för nån alls för då blir jag bara sårad. Jag längtar till hemmet, Spike, sängen, ta ur kontaktlinserna och ensamheten!

PS. Var bara tvungen att tillägga att jag kände en ”hemmakänsla” när vi kom till typ Korsvägen/Heden, som jag överhuvudtaget inte kände när jag närmade mej Jkpg. Vid Gyllene Uttern och Gränna hamn fick jag nästan samma ”hemmakänsla”, men Kilallén och Rosenlundsbadet kändes barą som en gammal dröm eller nåt. Jag kanske är göteborgare nu då? (kom på mej själv att jag åtminstone fyra gånger var lite Saltkråkan-”hemma på min gata i stan” när jag pratade med Jönköpingsbor medan jag var där hahaha… Tragiskt). Sweet home Biskopsgården I’m coming home to you!

Spike hade verkligen saknat mej och är världens gosigaste nu. Har saknat honom också!

Daglig aktivitet 80 min: (Klarade det nästan igår – 76 min!) Idag lutar det åt 70 min.