Jag har inte läst artikeln ännu, var bara tvungen att slänga upp rubriken. Lär bli en klassiker… haha… Man måste i alla fall klicka på artikeln! Var avlas de här Aftonbladet”journalisterna” fram någonstans? Eller går de alla i en speciell skol? Det måste vara en skola där man lär sej den ädla konsten att skriva fullständig bullshit.

Denna bullshit måste kunna dra in oss, som de får vi är, mot vårt bättre vetande med en nivå som måste ligga totalt under vår intelligens (alltså Forrest Gump-nivå för att ingen ska känna sej utesluten) och även framkalla en känsla (vilken känsla som helst duger: ilska, frustration, glädje, nyfikenhet, whatever).

Har ”journalisten” lyckats med ovanstående, kommer vi alla att återkomma, som om det gällde långköraren ”Days of our lives”: follow our next episode, where all the questions you now have, will be cleared up (hoppfully) but we will leave you even more confused than before and your mind will be spinning with thoughts and questions like:

”Vad har dom nu skrivit för idioti?

”Men, jösses, vilka knasiga typer det finns. Och, jaha, i det där länet igen. Varför är jag inte förvånad?”

”Åh, shit, höll det inte mellan bonde 1 och den blonda bruden, vad kan ha föranlett detta uppbrott, dom såg ju så kära ut på Se&Hörs omslag tidigare i veckan?”

”Har tröttnat på Tyra Banks för flera säsonger sen, men vem vann Allstars? Nä, men inte kunde den fule fan vinna Top model? Vem var hon? Måste veta mer om henne nu.”

”Men, vad sjutton, kan väl inte dansa?! Hon är ju ”känd för något fånigt, som t.ex inredningsexpert för en av kabelkanalens minst tittade på program. Måste fasen se vad juryn tyckte, programmet såg jag inte, men hon den där kända bruden ska ha sitt nylle med överallt. Hoppas de tar ner henne på jorden!”

”Vad fan har de rastlösa och rotlösa ungdomsgängen hittat på nu? Varför bränner de bilar och beter sej? Jag förstår inte vart samhället är på väg, kanske Aftonbladet kan ge mej den upplysning jag söker?”

”Skit, enligt AB verkar det bli upplopp utanför porten ikväll, pga den där gubben som misshandlades. B5äst att stanna inne, men smygkika lite. Släck ner i lägenheten, Bettan, så ser vi när de kommer med facklorna. ”

”Jaha, nu har den där dumme politikern trampat i klaveret igen, öhöhö, att han inte lär sej. Vad är det för idioter som röstar på det fanskapet! (Inser att man själv kan vara skyldig, men nu när han har skämt ut sej så pass, så kommer du aldrig erkänna din fadäs)”

”Jaha nu händer något med reporäntan igen. Borde jag bry mej? Bäst att läsa lite så kan verka insatt om det kommer upp på lunchen.”

Etc. Etc. I all oändlighet.

Det blir som en drog. Vansinne! Försökte att avinstallera appen, jag klarade mej fyra dagar. SvD var inte alls detsamma…

Varenda gång, innan jag trycker på appen, dvs flera gånger per dag, tänker jag (som någon form av ursäkt) ”Undrar om det har hänt något i världen?” Exakt den meningen, VARENDA gång jag trycker på appen…

Help, kan man avgiftas från Aftonbladet?

Har nu läst artikeln om biskopen. Det lät som en knepig snubbe, får nog googla lite och ta reda på mer.

Hittade ytterligare en återkommande ”grej”, som jag stör mej på med Aftonbladet:

– Det är inte ens deras egna nyheter, utan de är ofta tredje i ledet att skriva om samma lilla skitartikel: ”skriver Mitt i Nacka, uppger SvD”.

Why even brother? De flesta utländska nyheterna har, klart och tydligt, bara körts genom Google translation och sen gått rakt ut i press. När ni, once in a blue moon, ”råkar på” (ni kan helt enkelt inte vara tillräckligt klyftiga för att ägna er åt grävande journalistik) eller helt sonika drattar över en story, så ska den, banne mej, mjölkas till sista droppen. Ingen vinkling, inblandad, besläktad, random spekulation från kända debattörer, får lämnas outnyttjad!

Ok, detta börjar likna en one woman crusade against poor, but addictive, journalism. Nä, glöm den tanken. Jag har redan sagt att när mitt sista ord är skrivet på bloggen, så är jag ett tomt jordnötsskal. Bara sova återstår.

Mina inlägg är ingenting, jag menar det jag skriver, men jag har ingen agenda. Jag har accepterat att vissa tidningar, eller webbsidor, tolkar samhället på sitt sätt och jag har, givetvis, det valet: med vilka glasögon vill jag betrakta dagens samhälle? Helt upp till var och en. Om man orkar bemöda sej med att göra ett aktivt val, dvs..

Jag försöker låtsas att det är lite ”go slumming” vad gäller mitt Aftonbladetläsande. Som ett studiebesök hos en OBS-klass. ”Oj, så taffligt de skriver”, ”Syftningsfel och felstavningar”, ”Oj, oj, oj, men det var ju bara att förvänta sej, dessa artikelutsprutare har ingen yrkesheder, jag gissar att de har någon form av provisionslön?” ”Stackarna, deras dröm om ett jobb inom media, blev att stirra in i en skärm dagarna i ända, i jakt på nyheter (nya, gamla, total rappakalja, allt duger), som sedan körs genom Google translate och sedan rakt ut i appen. Tidningen borde, rimligtvis, vara mer selektiv, men jag vet inte. Det är över ett år sen jag köpte en nyhetstidning senast.

Nu får det vara slut på mina essäer om samhället genom Aftonbladetglasögon.
Måste sova.