Vikt: 70,5 (mål -10: -1,3) nu blir det fasta i ett par dagar för att sedan hålla max 1000 kcal (åt som fan igår, slutade räkna vid 1700…)

Försökte somna vid 19-tiden igår, men somnade nog inte förrän halv tio. Kände mej ändå rätt utvilad när jag vaknade.

Var inte hungrig när jag vaknade, skönt nog.

Fick en komplimang för håret (hade t.o.m. glömt att jag hade färgat det haha), men det är så flötigt nu… Trevligt iaf!

Hostade fortfarande som fan på jobbet. Lite bra ändå, för då vet dom att jag inte fejkade. Fick ett tips på en husmorskur som en av läkarna där hade sagt om man har sån här slemmig hosta som sitter kvar i halsen och inte lossnar. Man ska blåsa bubblor i ett glas med vatten med ett sugrör. Jag har testat, men märkte ingen skillnad under tiden eller direkt efter. Jag har dock inte hostat en enda gång en halvtimme senare. Vi får väl se, det kanske gör nån nytta. Fast man vill ju att slemmet ska släppa, typ, och det har jag inte känt nåt av.

Träffade Lliw utanför bolaget direkt efter jobbet. Han var skitförbannad på allting och var asjobbig. Han kanske kommer hit en sväng, men jag sa till på skarpen att han får hålla sej i skinnet om han ska vara hos mej.

Kom hem och fixade tvätten och öppnade en öl.

Pratade med TK en stund och hon verkar inte ha några pengar kvar till Silverkällan redan nu… Hon är helt otrolig – det är halva månaden kvar! (eller tio dagar iaf)

Har inga planer för kvällen. Ska bara tvätta klart och sen slöa här hemma med öl och Youtube.

Fuck, glömde köpa Guinness!

Update: Kollar på Dire Trip‘s video om Randy Stair, som är 4h 18 min. Har samtidigt målat naglarna, diskat, frostat av frysen, plockat undan tvätten, organiserat om i garderoben (sa att jag ska välja oanvända plagg först och om jag inte har gjort det på en månad så ryker dom), plockat i ordning i kistan (måste tyvärr slänga mina älskade Dr. Martens sandaler eftersom dom håller på att falla sönder – dom har hängt med länge 30 fucking jävla år! Köpte dom i London 1994), rengjort mikron och kaffebryggaren, stekt upp några konstiga korvar som jag fått av TK (korvmoj?) och falafel och fryst in, kört min husmorskur på stoppet i handfatet (bikarbonat, ättika och kokande vatten) och rengjort en tavla som jag inte ska behålla, men ska se om ramen går att använda till en annan poster. Snacka om produktiv dag! Skulle ha duschat också, men klockan är för mycket nu.

Tre saker som jag är tacksam för idag

• Tvättstugan
• Felix’ prenumeranter (uppe i 226 st – 6 st nya från igår!)
• Hårfärgning (känner mej mycket fräschare, trots att jag måste tvätta håret – tycker bättre om det mörka)

Say one kind thing to myself like a friend would

Du är duktig som sköter tvätt och städ så gott du kan.

Dagens Lärdom

As soon as a baby is born, the bonding process with their caregivers (usually parents) begins. For the first few years, the child is entirely dependent on their caregivers as they are responsible for the child’s primary physiological needs (food, shelter, safety, and so on), as well as their emotional ones (love, care, support, and so on).

If caregivers are sensitive towards, attuned to, and consistently respond to these needs, a child starts to build the foundations of a secure attachment, as their caregiver’s presence equals safety.

As a result, the child learns indirectly that they can rely on, and thus, trust other people. A secure and stable attachment is formed.

However, in some cases, a child perceives that their needs are not met and that their caregivers are not emotionally available or responsive when they seek their attention, affection, or support. As a result, the child is unable to form a secure bond and, instead, may develop an insecure attachment.

There are three types of insecure attachment:

*Anxious (or preoccupied also referred to as anxious-ambivalent): characterized by a strong fear of abandonment and rejection.

*Avoidant (or dismissive also referred to as anxious-avoidant): other people will reject their emotions anyway, so why bother trying to express them? This is the ‘strategy’ behind the avoidant attachment style.

*Fearful-avoidant (also referred to as disorganized): children with a disorganized attachment style are not able to truly adapt to the caregivers’ behavior, as they never know what comes next. Such children lack coherence in their own behavior towards the caregivers: they might seek closeness, but at the same time, reject the caregivers’ proximity and distance themselves, due to fear.

Fick nys om detta iom nån Reddit-tråd, givetvis. Aldrig hört talas om. Jag tror inte att jag tillhör någon insecure attachment. Jag hade ju en underbar uppväxt med tillgängliga och ordnade föräldrar.

Ny låt/band

Simning (mål 152 ggr i år 2024)

84